B - Rosekamp

Blodstämning — 179 — Blomdiagratn
Blodstämning, gammal benämning på blodstillning.
Blodstörtning, häftig blödning från inre
organ ss. lungor, magsäck.
Blodsvittne, dets. som martyr (se d. o.).
Blodsänka, dets. som blodets sänkningsreaktion.
Blodtopp, art av örtsläktet Sanguisorba.
Blodtransfusio'n, dets. som blodöverföring.
Blodtryck, det i blodkärlen cirkulerande blodets
tryck på blodkärlsväggen. B. motsvarar i de
stora pulsådrorna normalt trycket av en c:a
120 mm hög kvicksilverpelare (120 mm Hg).
Detta tryck varierar med ålder, kön o. kroppsbyggnad.
B. är i kapillärerna 20—30 mm Hg o.
i de stora venerna nära hjärtat mindre än 1 mm
Hg. B. upprätthålles genom hjärtats pumpning
o. blodkärlens motstånd mot blodets strömning
o. möjliggör blodets cirkulation genom vävnaderna.
En kraftig sänkning kan inträffa
vid t. ex. stora blodförluster, varvid medvetslöshet
kan inträda genom bristande blodtillförsel
till hjärnan. Högt b. är en sjuklig förhöjning
av blodtrycket. Orsaken ej klarlagd.
Blodutadring kallas den samling av blod,
som utträngt från ett skadat blodkärl o. genomdränkt
vävnaderna i kärlets omgivning, t. ex.
blånader (blåmärken). Blodutadring uppträder
ej vid skada, som tillfogats kroppen efter
döden, vilket förhållande har stor rättsmedicinsk
betydelse.
Blodvatten, dets. som blodserum.
Blodvite, avsiktligt tillfogat, blödande sår.
Blodvätska, dets. som blodplasma.
Blodåder el. ven, blodkärl, som för blod till
hjärtat. Venerna uppstå genom sammanflöde
av kapillärer o. äro till skillnad från artärerna
tunnväggiga o. till stor del försedda med klaffar,
som endast tillåta blodet att flyta mot hjärtat.
De indelas i lungvener, som föra arteriellt
blod frän lungorna till vänster hjärtförmak, o.
kroppsvener (ytliga o. djupa), som föra
venöst blod från kroppens alla delar o. i bröstresp.
bukhålan sammanflyta till två stora stammar,
övre o. undre hål venen, vilka inmynna
i höger hjärtförmak.
Blodöverföring el. blodtransfusi o'n,
överföring av blod från en människa till en
annan, oftast för att ersätta stark blodförlust.
Vanl. avtappas givaren 300—600 kbcm blod,
som sedan insprutas i en ven hos mottagaren.
Bloemaert [blo'martJ, Abraham (1564
—1651), höll. målare o. grafiker, verksam i
Utrecht, där han bildade skola. Påverkad av
ital. barock utförde B. en rad olikartade bilder
(bibi. o. mytol. scener, genre, landskap osv.).
van Bioemen [fann blo'men], Pieter, kallad
Standaert (1657 — 1720), fl a ml. målare.
Utförde huvudsakl. hästtavlor. B:s broder
Jan Frans van B., kallad O r i s o n t e,
målade tavlor med luftperspektiv.
Bloemfontein [blo'mfåntin], huvudstad i
Oranjefristaten, Sydafrik. Unionen. 82,000 inv.,
varav 38,000 européer (1946). Säte för Unionens
högsta domstol. Colleges o. universitet.
Blois [bl°a], huvudstad i dep. I,oir-et-Cher,
mell. Frankrike, vid Loire. 26,000 inv. (1936).
I gamla stadsdelen praktfullt renässansslott,
huvudsakl. uppfört under Frans I (Frans I:s
flygel 1515—25), ett flertal gamla, minnesrika
byggnader jämte lämningar från rom. tiden,
då B. var en betydande stad. B. blev svårt skadat
under tyska framryckningen 1940.
Blok [blakkj, Aleksandr Aleksandrovitj
(1880—1921), rysk skald, symbolist.
Blom, Fredrik (1781—1853), arkitekt,
mekaniker, officer, prof. vid Konstakad. fr.
1817, elev till Desprez. B. blev en av de
främsta repr. för Karl Johanstidens sakliga
byggnadskonst. Han uppförde bl. a. Livgardets
till häst kasern (1805—n), slottet Rosendal
(1823) o. flera byggnader p4 Skeppsholmen (bl.
a. kyrkan 1824—42, kasern II o. hantverkskasernen),
samtl. i Sthlm.
Blom (B 1 u m e), II i n d r i c h, D i r i c h o.
G e r d t, sv. stenhuggarmästare av tysk börd,
bröder. De utövade under 1600-t. bild- o. stenhuggareverksamhet
i stor skala i Sthlm. H. (ålderman
1644) utf. portalerna på Jakobs kyrka
och var verksam i Axel Oxenstiernas tjänst
(Tidö, Fiholm). D. (ålderman 1647) arbetade
på Makalös o. utf. portalerna på Lennart
Torstensons (Arvfurstens) palats.
1. Blomberg, Hugo (1850—1909), rättslärd,
prof. i Uppsala 1894. Jurid. avh., bl. a.
Svensk statsrätt.
2. Blomberg, Erik, f. i?/ 8 1S94, brorson till
B. 1., författare, konst- o. litt.kritiker. I sin
diktn. företräder B. en »livsdyrkande» riktning
{Människan och guden, 1919, Visor, 1924, Den
fångne guden, 1927, Nattens ögon, 1943, samlade
Dikter, 1944, m. fl.). Vidare har B. utgivit tolkningar
av eng., amerik., tysk o. kinesisk lyrik,
programmatiska skrifter samt konstnärsbiografier
(Från Josephson till Picasso, 1946).
Blomberg, Harry, f. IB/12 i«93. tidningsman
(Sv. Daabl. sed. iQ4'0 o. författare. Från
början proletär- o. vildmarksdiktare har B. seuare
övergått till oxfordgrupprörelsen. Bl. arb.
diktsamlingar o. romanerna Babels älvar (1928),
Landets lågor (1930), Mäster Jacob (1942), Jacobs
dröm (1943) o. Paradisets port (1946). Äv. lekmannapredikant.
Blomberg, Stig, f. 16 / l0 1901, bildhuggare
med skarpögd, okonventionell realism o. psykologisk
blick, bl. arb. Flores och Blanzeflor
(IQ42), Riddarspel (1942, i Laholm), llarpolekaren
och hans son (1945, i Jönköping), Ask och
Embla (1947, i Sölvesborg) samt reliefen Tobaksskörd
(1939—40) för m/s Stockholm (se bild).
von Blomberg [fann blåm/bärk], Werner
(1878—1946), tysk generalfältmarskalk, 1933
riksvärnsminister, 1935 överbcfälh. för krigsmakten.
Nyskapade tyska armén efter värnpliktens
återinförande. Avgick från sin post 1938.
Blombockar, Leptu'ra, ett släkte länghornade
skalbaggar, ofta med röda el. bruna täckvingar;
uppehålla sig med förkärlek på blommor. Larverna
leva vanl. i stubbar, trädstammar m. m.
Blombotten, den stamdel, som ingår i en
blomma o. som bär ståndare o. pistiller samt
hyllebladen. Jfr Blomma.
Blom Carlsson, Carl Gustaf (1799—
1868). arkitekt. I sin omfattande verksamhet
fortsatte B. på Fr. Bloms linje. Bl. talrika arb.:
länsresidensen i Vänersborg och Växjö.
Blomdiagram, schematisk framställning av
en blommas byggnad. Tecken för dess olika delat
ritas därvid i ett plan, vinkelrätt mot blomaxeln.