B - Rosekamp

Björn a — 172 — Blackman
Björna, kommun i n.ö. Ångermanland, Västernorrl.
1.; Björna landsf.distr., Ångermani.
norra doms. 3,247 inv. (1947).
Björnar, Ursi'aae, en familj rovdjur, kännetecknad
av undersätsig kropp, kort, dold svans,
rund huvudform o. små öron o. ögon. Hälgångare.
Fötterna ha fem tår med kraftiga klor.
Rovtanden svagt utvecklad. Allätare (isbjörnen
dock endast köttätare). — Det största hithörande
släktet är björnsläktet (Ur'sus).
Björnbergsfältet, ett stort järnmalmsområde
i s. Dalarna, Grangärde o. Ludvika kommuner,
2.5 km ö. om Grängesberg.
Björnbär, arter av busksläktet Rubus.
Björneborg. 1. Bruksegendom i ö. Värmland,
Visnums kommun. Jordbruksfastighet o.
järnbruk, tillhör Björneborgs Jernverks AB. —
2. Brukssamhälle vid B. 1. 1,339 inv. (1946).
Björneborg, fi. P o r'i, stad i s.v. Finland,
Åbo o. Björneborgs 1. 32,000 inv. (1944).
Sjöfart, skeppsbyggeri. Flygplats.
Björneborgarnas marsch, marschmelodi,
ursprungl. kontradans från 1700-t. Populär
genom Runebergs text, skriven 1860.
Björnekulla, f. d. kommun i Kristianst. 1.,
fr. o. m. 1946 dets. som köpingen Åstorp.
Björneröd och Kroken, municipalsamhälle
i n. Bohuslän, Skee kommun. 572 inv. (1947)-
Björnfloka, art av örtsläktet Heracleum.
Björn Järnsida. 1. Ryktbar dansk viking,
som på 800-t. företog härjningståg i Västeuropa.
— 2. Sonson till danske konungen Erik
Ejegod; mördad 1134-
Björnlunda, kommun 1 mell. Södermanland,
Södermani. 1.; Daga landsf.distr., Nyköpings
doms. 1,624 inv. (1947).
Björnmossa, arter av moss-släktet Polytrichum.
1. Björnram, Lais Olofsson, d. trol.
1572, krigshövitsman, fogde; deltog i Gustav
Vasas befrielsekrig; var äv. medl. av Erik XIV:s
högsta nämnd.
2. Björnram, Andreas I, a u r e n t i i,
son till L. O. B., d. 1591. ärkebiskop I583>
anhängare av Johan III:s liturgi.
Björnsläktet, Ur'sus, ett släkte av 1 Asien,
Europa samt Amerika levande björnar. Hit
höra bruna björnen, grisslybjörnen, baribalen,
isbjörnen m. fl.
1. Björnson, Björnstjerne (1832—
1910), norsk författare o. politiker, erhöll nobelpriset
i litteratur 1903. B. började som kritiker;
hans första mästerverk är bondenovellen Synnäve
Solbakken (1857), följd av Arne (1858) o.
Brudeslaatten (1872). 1860—63 företog han en
resa till Danmark, Italien o. Frankrike, under
vilken tillkommo dikter o. hist. dramer, bl.
vilka Maria Stuart i Skotland
(1864). Efter hemkomsten
verkade han som tidningsman
o. teaterledare i
Kristiania. Från denna tid
stammar hans första nutidsdrama;
De nygifte
(1865), hans första nutidsroman,
Fiskerjenten (1868),
o. den episka dikten Arnljot
Gelline (1870). B. företog
1873—75 en resa till Italien,
vilken inledde en ny,
av Georg Brändes o. fransk nutidsdramatik
påverkad epok i hans alstring. Dennas första
uttryck blev samhällsdramerna Redaktören
(1874) o. En fallit (1875). 1877—83 utkommo
dramerna Kongen, Leonarda, Det ny system o.
En hanske, det sistnämnda upphov till i88o-t:s
stora sedlighetsdebatt. I unionsfrågan ivrade B.
kraftigt för Norges självständighet. Av B:s
senaste alstring må nämnas romanen Det flager
i byen og paa havnen (1884) samt dramerna
Över evne (1895), Paul Lange og Tora Parsberg
(1898) o. Naar den ny vin blomstrer (1909).
Hans manliga, fosterländska lyrik ställer
honom i främsta ledet bland Nordens skalder.
2. Björnson, Björn (1859—1942), son till
Björnstjerne B., norsk skådespelare o. teaterledare
(1899—1907 o. 1923—27 för Nasjonalteatret
i Oslo). B. framträdde äv. som dramatisk
förf. 1943 utgavs i sv. övers. Ungdom,
Ungdom, minnen från hans resor i Europa.
B j örnspinnar e, Are'tia
ca'ja, grant färgad spinnarefjäril.
Framvingar chokladbruna
med nät av vita
band o. fläckar, bakvingar
röda med blåsvarta fläckar.
Larven svartluden.
Björnsson, S v e i n n, f. 1881, isländsk
jurist o. politiker. Islands sändebud i Danmark
1920—40. Juni 1941 riksföreståndare; valdes
juni 1944 till republikens förste president.
i. Björnstjerna, Magnus Fredrik
Ferdinand (i779—1847), greve, militär,
diplomat; deltog med utmärkelse i Sveriges
krig 1808—14; medverkade till 1809 års statsvälvning
o. avslöt konventionen i Möss 14
aug. 1814. B. var 1815—28 generalstabschef o.
1828—46 Sveriges minister i London; general
1843. Politisk författare.
2. Björnstjerna, Oscar Magnus
Fredrik (1819—1905), son till M. F. F. B.,
militär, diplomat, politiker; minister i Petersburg
1865—72; utrikesminister 1872—80. En
av de ledande männen i FK 1874—1901.
Björnstorp, gods i s. Skåne, Gödelövs, Veberöds
o. Bonderups kommuner, Malmöh. 1. 2,850
har. Fideikommiss inom ätten Gyllenkrok.
Björntjänst, tjänst, gjord 1 bästa avsikt
men med motsatt resultat. Uttrycket kommer
från en fabel av La Fontaine, där en björn
skall befria en sovande man från en fluga o.
därvid även slår ihjäl den sovande.
Björnvaktaren. Astr. Dets. som Bootes.
Björnöarna, obebodd ögrupp i N. Ishavet,
utanför Kolymas mynning på Sibiriens n. kust.
Omkr. 1,100 kvkm.
Björnön, no. Björnöya, norsk ö i N. Ishavet.
178 kvkm. Meteorologisk o. radiostation.
Björskog, bommun i s. Västmanland, Västmani.
1. (past.adr. Valskog); Arboga landsf.­
distr., Västmanlands v. doms. 1,170 inv. (1947).
Björsäter. 1. Kommun i n.v. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Lugnas); Hasslerörs
landsf.distr., Vadsbo doms. 945 inv. (1947)-
— 2. Kommun i s. Östergötland, östergötl. 1.;
Åtvidabergs landsf.distr., Linköpings doms.
1,231 inv. (1947).
Blaavandshuk [blå'vanns-], udde på Jyllands
s.v. kust, Danmarks västligaste punkt.
Black [bleekk], J o s e p h (1728—99), skotsk
kemist, upptäckte kolsyran o. införde begreppet
latent värme; kom genom sina kalorimetriska
undersökningar härav att utöva stort inflytande
på ångmaskinens fullkomnande (Watt).
Black-and-tan terrier [blsekk- ö n-ta;nn'-], en
svart o. mahognyfärgad hund, oöverträffad råtthund,
en av stamformerna till foxterriern,
airdaleterriern, bullterriern m. fl.
Blackband, en form av järnspat.
Blackburn [bleekk'b°n], stad (eget grevskap)
i n.v. England. 109,000 inv. (1946). Stor
bomullsindustri.
Blacken, fjärd i v. delen av Mälaren.
Black Hills [blaskk-], bergskedja på gränsen
mellan Syd-Dakota o. Wyoming, För. Stat.
Högsta toppen: Harney Peak, 2,246 m. Guldo.
silverfyndigheter; droppstensgrottor.
Blackman [bla»kk'm°n], Aylward Manle
y, f. 1883, eng. egyptolog, prof. i Liverpool