B - Rosekamp

Birkenia - 167- Biskvi
jurist o. politiker, led. av underhuset 1906—19,
i överhuset från 1919, lordkansler 1919—22 o.
1924—28 minister för Indien i Baldwins andra
ministär. B. var en av den eng. konservatismens
stridbaraste representanter o. bästa talare.
Birke'nia, en av de äldsta kaaua lisitarna,
besläktad med nejonögonen.
okända men representerades
trol. av en fentagg
strax bakom de
Extremiteter äro
talrika gälspringorna.
Till skillnad från nu levande nejonögon var
b. fjällbeklädd o. hade ett benkranium. Levde
under silurperioden.
Birket-Smith, Kaj, f. 1893, dansk etnograf,
chef för danska nationalmuseets etnografiska
samling. Har företagit expeditioner till
Grönland (1912 o. 1918), Alaska (1933) o. arktiska
Nordamerika (1921—23). Framstående
kännare av eskimåernas etnografi. Har utg.
Kulturens vägar, en allmän etnografi, i sv. övers.
1944, och s. å. Vi människor. Modern antropologi
för alla.
Birma, dets. som Burma.
Birmingham [b0'ming°m]. 1. Stad (eget
grevsk.) i mell. England. 1.090,000 inv. (1946).
Englands förnämsta industristad näst Manchester
med mvcket rika kol- o. järngruvor i
närh. Metallindustri. Univ. (gr. 1900). Säte för
katolsk ärkebiskop. B. utsattes nov. 1940 o.
senare under Andra världskr. för tyska flyganfall.
— 2. Stad i Alabama, s.ö. För. Stat.
268,000 inv. (1940). Kika kol- o. järngruvor.
Birobidsjan', huvudstad i Judiska autonoma
området, vilket ingår i territoriet Habarovsk,
RSFSR, vid Stillahavskusten.
Biron [bita"»'], Charles de Gontaut,
hertig de B. (1562—1602), utmärkte sig i hugenottkrigen;
för sin tapperhet kallad »Frankrikes
ljungeld»; avrättad för stämplingar med
Spanien.
von Bi'ron, Ernst Johann (1690—
1772), hertig av Kurland; gunstling hos ryska
kejsarinnan Anna Ivanovna, under vars regeringstid
han ägde ett mycket stort inflytande.
Birs, biflod fr. v. till Rhen i n. Schweiz. 71
km. Utfaller nära Basel.
Birsk, stad i autonoma sovjetrepubl. Basjkir,
RSFSR, vid floden Belaja. 17,000 inv. (1939).
Birzai, ty. B i r s e n, stad i sovjetrepubl.
Litauens n.ö. del, SSSR. 11,000 inv. (1937).
Fördrag 1701 mellan tsar Peter o. August II
om fortsatt kamp mot Karl XII.
Birötter, rötter, som icke uppstå som grenar
på huvudroten. Jfr Adventiva bildningar.
Bis, lat., två gånger.
Bi'sam, pälsverk av bisamråttan.
Bisamråtta, FVber zibe'thicus, en gnagare.
Liknar en mycket stor vattensork. Svansen är
dock sammantryckt från
sidorna o. tjänar som
simredskap. Jagas för
skinnets skull, alltefter
beredningen benämnt
nerz el. sälbisam. Nordamerika.
Införsel av levande
bisamråttor är
förbjuden i Sverige, enär
de förökas snabbt o. förorsaka stor skada. Jfr
Flodiller.
Bisarr' (fr. bizarre), besynnerlig. — Bisarreri',
besynnerlighet, konstighet.
Bisats, i språkläran benämning på sats, som
beror av en annan sats (huvudsatsen el. annan
bisats), t. ex. Den, som lever, får se.
Bisoaya, dets. som Vizcåya.
Biscayabukten f-skaj'a-], sp. Mar C a n-
tåbrico, fr. Gol fe de Gascogne, vik
av Atlanten, begränsad av Frankrikes v. o.
Spaniens n. kust. Mycket stormig.
Bisceglie [bisjäirje], stad i s. Italien, prov.
Bari delle Puglie (Apulien), n. om Bari. C:a
40,000 inv. God hamn. Korintodling.
Bise lbi's), fr., i Schweiz o. Frankrike namn
på nordöstvinden.
Biserta, d--ts. som Bizerte.
Bishop rbii]'opl. Henry Rowley (1786
—1:855), eng. tonsättare. Har komponerat den
populära sången Home, sweet home.
Bishop Hill [bii]'°p], sv. koloni, s.v. om
Chicago, För. Stat., grundad 1846, uppkallad
efter Biskopskulla i Sverige.
Bisittare, medlem av en underdomstol.
Biskop (av grek. epi'skopos, tillsyningsman),
ursprung!, föreståndare för en kristen församling
o. likställd med en presbyter. Sedermera
företrädde biskopen ensam församlingen o. utövade
myndighet över presbytererna (»de äldsta»)
(1 Tim. 3). Redan i slutet av 2:a årh. betraktades
biskoparna som apostlarnas egentliga
arvtagare, o. deras inflytande ökades i samma
mån som större områden (biskopsstift)
lades under deras överhöghet o. domvärjo.
Reformationen avskaffade ämbetet inom reformerta
kyrkan o. i hela det protestantiska
Tyskland, där det dock i sen tid återinförts
(landsbiskop). I Sverige bibehölls ämbetet,
o. de fasta biskopsstift, som omkr. 1050
—1130 ordnats kring missionsbiskoparnas verksamhet,
ökades efter reformationen i antal.
Biskopen erhöll en avsevärd kyrklig o. politisk
makt, som dock begränsades i 1686 års kyrkolag,
vilken därjämte gav konungen rätt att
utnämna till biskop, vem han ville av de av
domkapitel o. prästerskap föreslagna; sedan 1720
är konungens valfrihet begränsad till de tre av
prästerskapet föreslagna. Biskopsval förrättas
enl. kungl. förordn. 3 °/ 6 1759. ändr. 1899, 19160.
1942. Biskopen är ordf. i domkapitlet o. har
överinseendet över stiftets hela kyrkliga liv,
ordinerar till prästämbetet, utser prostar m. m.
Biskoparnas löne- o. tjänstgöringsförhållanden
omreglerades 1936 o. 1942-
Biskopskulla, kommun i s.v. Uppland, Upps.
1. (past.adr. Härkeberga); Enköpings landsf.-
distr., Upps. 1:9 södra doms. 427 inv. (1947).
Från B:s kyrka ha till Stat. hist. museum
överförts några omkr. år 1200 i Frankrike el.
Rhenlandet för en korkåpa utförda broderier,
de trol. äldsta bevarade av kyrklig art i Sverige.
Jfr Bishop Hill.
Biskopsmössa. Bot. Art av svampsläktet
Helvella.
Biskopsmöte, benämning på en sed. 1919
årl. återkommande sammankomst mellan biskoparna
i Sverige. Ordf. är ärkebiskopen.
Biskopsvigning, akt, varigenom biskop inviges
i sitt ämbete. Förrättas i Sverige
av ärkebiskopen el. av honom förordnad biskop.
Bisk'ra, stad i ö. Algeriet, dep. Constantine,
i en oas på gränsen
till Sahara. C:a 21,000
inv. Vinterkurort;
varma svavelkällor.
Garnisonsstad med
fort.
Biskupin[-ko'p-],
by i närh. av Poznari
(Posen) i Polen,
varest på t930-t.
synnerligen väl bevarade
träbefästningar
från äldsta
järnåldern (omkr.
700—400 f. Kr.)
bragts i dagen. (Se
bild.)
Biskvi'(fr.6iscuti,
av lat. bis coc'tum,
två ggr upphettad).