B - Rosekamp

Bielke - 162 — Bihac
2.Bielke, Hogenskild
(1538—1605), frih., riksråd,
en av högadelns ledare under
Johan III o. Sigismund.
Ehuru B. sökte undvika
öppen brytning med hertig
Karl o. i Linköping 1600
ej kunde överbevisas om
stämplingar mot denne, röjdes
han senare o. avrättades.
En av sin tids lärdaste
svenskar, stor boksamlare.
3. Bielke, Ture (1548—1600), broder till
H. B., riksråd, avrättades 1600 i Linköping.
4- Bielke, Gunilla {1568—97), Johan
III:s andra drottning (1585).
5. Bielke, Sten (1624—84), frih., riksråd
1657 o. riksskattmästare 1672; president i
Bergskollegium o. Statskontoret. En klok o, försiktig
politiker, sparsamhetsvän o. motståndare
till den franska alliansen. ;
6. Bielke, Nils (1644—
1716), brorson till S. B.,
greve (1687), fältmarskalk,
generalguvernör över Pommern
1687—97. Invecklades
efter Karl XII:s trontillträde
i en hög målsprocess
o. dömdes förlustig liv
o. gods men benådades till
livet. En lysande magnat o.
dugande kraft, mera självrådig
än förrädisk. (Se bild.)
7. Bielke, Ture Gabriel (1684—1763),
son till N. B., greve, krigare o. politiker.
Anhängare av Arvid Horn, en av de äldre
mössornas främsta ledare.
8. Bielke, Nils Adam (1724—92). son
till T. G. B., greve, hovman, riksråd 1769 o.
president i Bergskollegium 1782. Konstkännare.
9. Bielke, Ture Johan (1742—92), frih.,
deltog i sammansvärjningen mot Gustav III
o. berövade sig livet före rättegången.
10. Bielke, Axel Gabriel (1800—77),
sonson till N. A. B., greve, konstsamlare, stiftade
1832 Sveriges allm. konstförening. Donerade
stora konstsamlingar till Nat.mus.
1. Bielkenstjerna, HansKlasson (1574
—1620), amiral; deltog på hertig Karls sida i
striden mot Sigismund.
2. Bielkenstjerna, KlasHansson (1615
—62), son till H. K. B., frih., amiral, riksråd;
inlade stora förtjänster vid sjöstriderna under
Karl X:s danska krig.
Bielsjön [bi'l-], sjö i n.v. Schweiz. 41 kvkm.
Genotnflytes av Aar, som 1879 genom Hagneckkanalen
inleddes i B.
Bielski [bjälT-], Marcin (1495—1575),
polsk författare. Utgav den första polska
världshistorien (Krönika éwiata, 1564).
Bielsko [bjäll'skå], ty. B i el i tz, stad i s.v.
Polen, élask (Schlesien). 32,000 inv. (1938).
Betyd, textilindustri.
Bien [bjä"*'], fr., gott, bra. — Tres bien
[-trä], mycket bra. — Eh bien, nåväl! gott!
Bienn' (lat. bienn'is, tvåårig), tvåårig; ört
som fullbordar sin levnad inom två år, t. ex.
morot.
Bienne, dets. som Biel.
Bier [bir], ty., öl. — Bierstube [-ijtobe],
ölstuga, restaurang med ölservering.
Bierut [bjä'rot], Boleslaw, f. 1892, polsk
politiker, urspr. typograf, ordf. i nationalrådet
under befrielsekampen mot tyskarna 1943-—45,
Polens president sed. 1945. Officiellt partilös.
Bifilä'r (av lat.), dubbeltradig. - B i f i-
lär lindning utföres vid elektr. motståndsnormaler
genom att dubbelvika den isolerade
motståndstråden, innan den spirallindas.
Strömmen går då i två intill varandra liggande
banor åt motsatta håll, så att intet nämnvärt
magnetfält uppstår. I motsats till vanligt
spirallindat motstånd blir detta därför induktionsfritt.
— Bifilär upphängning.
Vid mätning av de svaga, vridande kraftmoment,
som förekomma vid finare galvanometrar
o. dyl., upphänges den vridbara instrumentdelen
i två fina, parallella trådar. Denna bifilära
upphängning verkar som en momentmätare,
vars känslighet kan ökas el. minskas genom
reglering av trådarnas inbördes avstånd.
Bifrost [bi'vråst] (»den bävande vägen»), i
nord. myt. den bro (regnbågen), som förenar
gudarnas borg, Asgård, med jorden.
Bifurkation (lat. bis, två ggr, o. fur'ca,
gaffel) föreligger, då en flod delar sig i två
delar med var sitt utlopp. Begreppet användes
mest för att beteckna ett specialfall av bifurkation,
nämligen vattens övergång från ett
vattensystem till ett annat, då utpräglad
vattendelare saknas. Så förbinder i Sverige
Tärendö älv Torne älv med Kalix älv samt
Ströms vattudal Faxälven och Vängelälven.
Biga (lat., av
bis, två ggr, o. jVgum,
ok, spann),
fornrom. vagn
med två dragare;
två spann. B i-
g a't i, fornromerska
mynt med
en biga körd av
någon gudomlighet
på framsidan.
Bigami' (av lat. bis, två ggr, o. grek. ga'mos,
äktenskap), tvegifte.
Bigarrå', odlade former av Pru'nus a'vium
med fast fruktkött av söt smak.
Big Ben [bigg benn], eng. »Store Ben(jamin)»,
namn på stora tornklockan i parlamentshuset
i London, så kallad efter sir Benjamin
Hall, arbetsminister vid tiden för
klockans uppsättande (1858).
Bige'sch (av ung. bekes, pälsrock),
uniformsrock av äldre modell
för officerare o. underofficerare
vid kavalleriet. (Se bild.)
Biggest in the world [bigg'ist
inn ö ö °0'ld], eng., »störst i världen»,
slagord för amerikansk
självhävdelse.
Big Horn Mountains [bigg
hån ma°'ntins], bergskedja i n.
Wyoming, n.v. För. Stat. Högsta toppen: Cloud
Peak, 4,100 m.
Big Horn River [bigg hån rivv' 0 ], flod i
n.v. För Stat., c:a 80 km, i sitt övre lopp
kallad Wind River. Kommer från Klippiga
bergen i Wyoming, flyter genom s. Montana
o. förenar sig med Yellowstone River.
Bignon [binjå"*'], Louis Pierre
Édouard (1771—1841), fransk statsman,
utrikesminister 1815 o. 1830, skrev på Napoleon
1:8 uppdrag Histoire de France sous Napoleon
(Frankrikes historia under Napoleon), en viktig
källskr. (1829—38,fullb. av A. Ernouf 1847—50).
Bignonia'ceae, växtfamilj med c:a 500
arter, huvudsakl. tropiska träd (sällan örter)
o. lianer med en stundom mycket egendomligt
uppklyftad stamved. Blad ofta sammansatta,
blommor stora, vanl. 2-läppiga, fruktkapsel
med platta, brett vingade frön. Hit höra bl. a.
släktena Jacaranda o. Crescentia.
Bigorre [bigårr'], förr landskap i Frankrike,
utgör nu större delen av dep. Hautes-Pyrénées.
Bigott' (fr. btgot, av forneng. 6» god, vid Gud),
överdrivet from.
Bihac [bi'hatsj], stad i n.v. Jugoslavien,