B - Rosekamp

de Bernis — 154 — Berthier
uppgjorde B. ritningar till Louvre (ej utförda).
Bl. B:s många skulpturverk märkas porträtt,
gravmonumenten över Urban VIII o. Alexander
VII i Peterskyrkan, vattenkonster, tolkningar
av religiösa motiv, ss. Den heliga Teresas hänryckning
(S. Maria della Vittoria i Rom; detalj,
se bild å föreg. sida). Monografi av S. Fraschetti
(1900).
de Bernis [d° bärniss' el. -ni'], Francois
Joachim de Pierre (1715—94), kardinal,
fransk statsman, madame de Pompadours
gunstling, utrikesminister 1757—58.
Bernkonventio'nen, en i Bern 9/ 9 1886 ingången
överenskommelse mellan ett flertal
makter — som bilda Bernunionen —
till skydd för litterära o. artistiska arbeten.
Överenskommelsen ändrades o. förtydligades
i Rom 1928.
1. Bernouilli [bärnoji'], Jacques (1654—
1705), kan vid sidan om Newton o. I^eibniz
räknas som en av den högre matematikens
grundläggare, tack vare den metodiska utformning
han gav differential- o. integralkalkylen
vid behandlingen av en mängd matematiska
o. mekaniska uppgifter. Sannolikhetskalkylen
fördes genom honom även väsentligt framåt.
2. Bernouilli, Jean (1667—1748), broder
o. lärjunge till Jacques B., överglänste i många
stycken sin äldre broder, med vilken han tidvis
samarbetade.
3. Bernouilli, Daniel (1700—82), son
till Jean B., utförde en mängd viktiga specialundersökningar
i matematik o. mekanik.
Berns' salonger, restaurang i Sthlm, öppnad
av den tyske konditorn R. Berns 1863,
utvidgad 1886. B. var centralpunkt i huvudstadens
nöjesliv kring sekelskiftet samt mötesplats
för konstnärer o. författare. Strindbergs
»Röda rummet» är uppkallad efter ett rum i B.
Bernstein [-sjtajn], E d u a r d (1850—1932),
tysk socialdemokratisk politiker, medl. av tyska
riksdagen 1902—06, 1912—18 o. 1920—28.
Verkade mest som publicist o. är grundare av
den nymarxistiska revisionismen. Bl. arb. Die
Voraussetzungen des Sozialismus und die Aufgaben
der Sozialdemokratie (1899; Socialismens
förutsättningar och socialdemokratiens uppgifter,
1907).
Bernstein [bärnstä"*'], Henry, f. 1876,
fransk dramatiker, numera bosatt i För. Stat.
Hans pjäser ha spelats över hela världen, äv.
i Sverige {Tjuven, Hemligheten m. fl.).
1. Bernstorff, JohanHartvigErnst
(1712—72), greve, dansk statsman, f. i Hannover;
minister i Paris 1744—5°. utrikesminister
1751—7o. B:s politik avsåg att bringa den
långvariga tvisten med linjen Holstein-Gottorp
till en för riket gynnsam lösning samt att hålla
Danmark utanför tidens sto
des 1770 av Struensee.
2. Bernstorf f, Andreas
Peter (i735—
97), greve, brorson till J.
H. E. B., på vars uppmaning
han trädde i dansk
tjänst. B. uppehöll sig under
Struenseeperioden (1770
—72) i Tyskland, var från
1773 till sin död (utom åren
1780—84) Danmarks ledande
minister. (Se bild.)
3. Bernstorff, Christian
(1769—1835), son till A. P. B., efterträdde
1797 fadern som dansk utrikesminister.
Avgick 18 ro.
4. Bernstorff, Joachim Frederik
(1771—1835), broder till C. B., direktör för
danska utrikesministeriet 1800—10, gick senare
i preuss. tjänst, var utrikesminister 1818—31
o. verkade i den »heliga alliansens» anda.
5. von Bemstorff, Johann Heinrich
(1862—1939), greve, tysk diplomat, var dec.
1908—april 1917 ambassadör i För. Stat. o.
anses genom sin skicklighet ha bidragit Ull att
fördröja För. Stat:s krigsförklaring. B. var 1921
—28 demokratisk led. av tyska riksdagen o.
till 1933 ordf. i tyska föreningen för N. F.
Utg. ett memoarverk om sin verksamhet under
Första världskr.
Bernström, John (1848—1925), industriman,
1883—1915 verkst. direktör i AB. Separator,
som under hans ledning utvecklades till
ett av de största industriföretagen i Sverige;
utövade tillika stort inflytande på arbetsgivarpolitiken.
1905—08 led. av FK.
Berntsen, Klaus (1844—1927), dansk politiker.
Led. av Folketinget med korta avbrott
från 1873 var B. en av den moderata vänsterns
ledare, B. var konseljpresident o. försvarsminister
1910—13 o. innehade äv. därefter ministerposter.
Utg. 1921—23 Erindringer.
Bernward, d. 1022, tysk prelat, från 992
biskop i Hildesheim, bl. a. känd som främjare
av vetenskap o. konst. Helgonförklarad.
Beromun'ster, ort i kantonen Luzern,
Schweiz, med landets största tyskspråkiga
radiostation.
Beross'os, babylonisk historieskrivare, förf.
omkr. 300 f.Kr. på grekiska ett stort arbete
om Babyloniens historia, sedan länge förlorat
men använt av antika skriftställare.
Berry [bäri'], Charles Ferdinand,
hertig av B. (1778—1820), son till Karl X av
Frankrike, följde 1789 sina föräldrar i landsflykten
o. återvände Ull Frankrike 1814; mördades
av en republ. fanatiker. Hans son Henrik
(»V»), greve av Chambord, född några
månader efter faderns död, var en Ud de
franska legitimisternas kandidat till tronen.
Berryer [bärje'], Antoine Pierre (1790
—1860), fransk advokat o. poliUker, liberal
folkvän men anhängare av bourbonerna o. ivrig
katolik; bekämpade Ludvig Filip; arbetade
under Napoleon III för en försoning mellan
bourboner o. orléanister.
Berrykoncemen [berr'i-], eng. tidningstrust,
uppbyggd omkr. 1920 av bröderna
William Berry, adlad baron Camrose,
och Gomer Berry, adlad baron Kemsley.
Med sina 250 tidningar, däribland londontidningen
Daily Telegraph, förlag o. pappersbruk
är B. Englands största tidningstrust.
Bersaba', Beerseba el. Berseba,
fornUda ort i s.v. PalesUna. Från Dan
till B., ett uttryck för Israels geografiska
utsträckning. Dan låg längst i norr.
Bersell, Petrus Olof, f. 1882, svenskamerik.
präst, sed. 1935 president för Augustanasynoden.
Berså' (av fr., eg. vagga), lövsal.
Be'rtel el. bet t'e 1, utvikt kant på en plåt.
Erhålles vid bleckslageriarbeten i särskilda
maskiner (bertelmaskiner). Jft Sickmaskin.
1. Berthelot [bärUå'], Marcelin (1827
—1907), fransk kemist, som uUörde grundläggande
arbeten inom termokemien, den organiska
syntesen o. sprängämneskemien. B. utgav
bl. a. Les origines de Valchimie (1885) o.
La chimie au moyen åge (3 bd, 1893).
2. Berthelot, P h i 1 i p p e (1866—1934), son
till M. B., fransk diplomat. B. utövade ett avgörande
inflytande på Frankrikes utrikespolitik
vid krigsutbrottet 1914 o. sedermera. General -
sekr. i utrikesmin. 1920—21 samt 1925—32.
Berthelsdorf, by i mell. Tyskland, prov.
Sachsen. C:a 2,000 inv. Till 1913 säte för
herrnhutarnas generalkonferens.
Berthier [bärtje'], Louis Alexandre
(1753—1815), fransk marskalk, Bonapartes
stabschef under alla fälttåg fram till 1814; krigs-