B - Rosekamp

Bernadotte — 153 — Bernini
3. Bernadotte, Sigvard, f. 7/6 1907,
andre son till kronprins Gustaf Adolf, g. ni. 1)
*934> tyskan Erica Patzek, varvid han gick förlustig
sin titel hertig av Uppland (skilsmässa); 2)
1943, danskan Sonja Robbert. B. har med framgång
ägnat sig åt konstnärligt silversmide samt
ritat teaterdekorationer. Bosatt i Köpenhamn.
4. Bernadotte, Lennart, t. °/ 5 1909,
son till prins Wilhelm, ingick 1932 äktenskap
med Karin Nisswandt (f. 1911), varvid han
gick förlustig sin titel hertig av Småland. B.
äger slottet Mainau. Har gjort sig känd som
amatörfilmare o. regissör av kortfilmer. Var
1938—42 Barnensdagsgeneral.
5. Bernadotte, Carl, f. *% 1911, prins,
son till prins Carl, ingick 1937 äktenskap med
grevinnan Elsa von Rosen (f. 1904), varvid
han förlorade sin titel hertig av Östergötland.
Förlänades prinstitel av kon. Leopold av Belgien.
6. Bernadotte, Carl johan, f. 3 »/io 19*6,
fjärde son till kronprins Gustaf Adolf, ingick
1946 äktenskap med fru Kerstin Wijkmark,
varvid han förlorade sin titel hertig av Dalarna.
Bernalperna el. Berner-Oberland,
en inom Schweiz, kantonerna Bern o. Valais
liggande del av Västalperna med flera höga
toppar (Finsteraarhorn, Jungfrau, Mönch m. fl.)
o. glaciärer (Aletschgletscher m. fl.). Schweiz'
förnämsta turistområde.
Bernanos f-nåss'], Georges, f. 1888,
fransk författare, sträng katolik, känd för romanerna
Sous le soleil de Satan (1926; Under
djävulens färla, 1928) o. Journal d un curé
de campagne (1936; Prästmans dagbok, 1947).
Bernard [bärna'r], Cl au de (1813—78),
fransk fysiolog o. läkare, prof. i Paris; utredde
bl. a. leverns betydelse i kroppens hushållning
genom upptäckten av glykogen o.
sockerbildningen i levern o. klarlade bukspottkörtelns
betydelse för matsmältningen.
1. Bernard [bärna'r], Tristan (1866—1947),
fransk författare o. tidningsman. Har skrivit
romaner o. komedier, av vilka flera uppförts i
Sthlm, ss. English spöken o. Reskofferten.
2. Bernard, Jean Jacques, f. 1888,
fransk dramatiker, son till B. 1, har skrivit
en rad kärleksdramer, bl. vilka på sv. scen ha
uppförts Vänte en peine (1927; En själ i nöd)
o. Nationale 6 (1935; Huset vid landsvägen).
Bernard [bärna'rj, Mate, f. 1901, fransk
författare, debuterade 1928 med romanen Zig-
Zag. I Pareils å des enfants, belönad med Goncourtpriset
1942, skildrar han med mästerlig
barnpsykologi sina uppväxtår.
Bernardin de Saint-Pierre [bärnardä n «' d°
sä n «pjä'r], Jacques Henri (i737—1814),
fransk författare. B:s huvudverk, den populära
idyllen Paul et Virginie (1789; flera sv.
övers., senast 1904), röjer hans beroende av
Rousseau o. förebådar romantiken, främst
genom sin färgrika, sydländska naturskildring.
Bernburg, stad i n. Tyskland, Anhalt, vid
Saale. 45,000 inv. (1943). Betydande industri
(socker, soda, kali, papper m. m.).
Berndtson, Gunnar (1854—95), finl. målare.
Små genretavlor o. porträtt.
Berner, Carl Christian (1841—1918),
norsk vänsterpolitiker, led.
av stortinget 1886—91 o.
1895—1909. Var 1891—93
medl. av Steens första
ministär o. norsk delegerad
vid Karlstadsförhandlingarna
1905. Starkt unionsfientlig.
Bernhard, hertig av Sachsen-Weimar
(1604—39). tysk
härförare. Slöt sig i Trettioåriga
kriget tidigt t. Gustav II
Adolf, övertog befälet efter
konungens död i slaget vid
Ltitzen o. segrade. B. avslöt 1635 ett fördrag
med Frankrike o. kämpade i det följande
segerrikt i Elsass, dels som svensk general o.
dels som subsidietagare hos Frankrike. Ehuru
B. sökte förhindra Elsass' anslutning till Frankrike,
kommo hans erövringar Frankrike till godo,
sedan Richelieu efter hans plötsliga död tagit
hans trupper i sin tjänst. (Se bild å föreg. spalt.)
Bernhard, f. 1911, nederl.
prinsgemål, prins av Lippe-
Biesterfeld, 7/i 1937 förmäld
med prinsessan Juliana av
Nederländerna. Tog vid den
tyska invasionen i Holland
i maj 1940 sin tillflykt till
England o. senare till För.
Stat. Återvände efter de allierades
invasion o. utn. sept.
1944 till överbefälh. under
general Eisenhower för de
nederl. inrikesstyrkorna.
Bernhard [-bart], Oscar (1861—1939),
schweiz. läkare, grundare av den moderna solljusbehandlingen.
Bern'hard [-hart], Georg (1875—1944), tysk
tidningsman av judisk börd, prof. vid Handelshögskolan
i Berlin 1927—33, led. av tyska riksd.
1928—30 (demokrat) o. nära lierad med Stresemann.
B. var red. för Vossische Zeitung 1913
—30 o. utgav 1933—40 från Paris emigranttidningen
Pariser Tageszeitung. Weimarrepublikens
undergång har B. skildrat i Der Selbstmord
einer Republik (1933).
Bernhard av Clairvaux [klärvå'] (1090
—1153), klosterstiftare, »mystikens fader», en av
medeltidens största män. Han inträdde som
helt ung i cistercienserklostret Citeaux o. grundade
därpå dotterklostret Clairvaux (»Ljusdalen»),
vars stränga regel stadfästes n 19.
Bernhardinerorden utbredde sig snabbt
över hela Europa. Helgonförklarad 1174-
von Bernhar'di, Friedrich (1849— r 93°)>
tysk kavallerigeneral, militärförfattare. Utg.
1912 arb. Deutschland und der nächste Krieg
(Tyskland o. nästa krig, 1912), vari han manade
Tyskland till energisk maktpolitik.
Bernhardt [bäma'r], Sarah (1844—1923),
världsberömd fransk skådespelerska.
Spelade vid
Théåtre francais, Odéon o.
egna teatrar i Paris samt
företog turnéer i Europa
(Sverige 1883 o. 1902) o. i
Amerika. (Se bild.)
Berni'na el. B e r n i n a-
alperna, bergskedja på
gränsen mellan Schweiz o.
Italien, n.ö. om Comosjön.
Högsta topp: Piz B., 4,052
m. Genom Bcrnina- *~
passet (2,330 m) förbindes Övre Engadin
med Val Tellina.
Bernini, Lorenzo (i59 8 —1680), ital.
arkitekt o. bildhuggare, den ital. barockens
främste representant. Som konstnärlig rådgivare
åt sex påvar utövade
B. ett
ofantligt inflytande
i Rom,
slutförde Peterskyrkan,
i vars
inre uppfördes
den väldiga baldakinen
(1633)
o. skapade den
monumentala
förplatsen med
kolonnaderna,
Palatio Barberini (delvis), Palazzo Odescalchi
m. fl. Kallad till Paris 1663 av Ludvig XIV