B - Rosekamp

Bergqvist — 150 — Bergström
konsult, statsråd 1939—43, justitieminister 1936
o. 1943—45. Landshövding i Kronob. 1. sed
juli 1946.
Bergqvist, Olof (1862—1940), kyrkoman o.
politiker. Kyrkoherde i Gällivare 1896 o. biskop
i Luleå 1904—37. Led. av FK 1912—38
(höger).
Bergsalt el. s t e n s a 11, vanligt koksalt,
bildande större massor i jordskorpan, där det
efter avsättningen ur forna sjöar skyddats av
överlagrade leror o. dyl.
Bergsfogde, före 1853 titel på tjänstemän,
som förestodo de fögderier, i vilka flertalet
bergmästardistrikt voro indelade.
Bergshammar. 1. Kommun i s. Södermanland,
Södermani. 1. (past.adr. Enstaberga); Rönö
landsf.distr., Nyköpings doms. 594 inv. (1947).
— 2. Gods i Fogdö kommun, Södermani. 1., fideikommiss
inom frih. ätten Säck 1751—1938.
Huvudb. uppfördes på 1720-t. av J. G. Destain.
En del av arkivet på B. har förvärvats av Riksarkivet,
rustkammaren av Livrustkammaren.
Bergshamra, kronogods i Solna kommun,
Sthlms 1. I närh. Statens centrala frökontrollanstalt
o. Statens växtskyddsanstalt.
Bergshantering omfattar gruvdrift o. hyttväsen,
bergsmekanik o. de olika metallernas
manufakturering.
Bergshauptman, titel, som tillkom bergmästarna
i Sala silverbergslag (före 1888) o.
Stora Kopparbergs bergslag (före 1862).
Bergshögskolan, num. Tekniska högskolans
avdelning för bergsvetenskap.
Bergsingenjör, titel på den, som avlagt
examen vid Bergshögskolan.
Bergsjuka, vid vistelse på högt (3,000 ra o.
mera) belägna platser uppträdande trötthet,
svindel, illamående, näsblödning m. m., orsakade
av där uppkommande syrebrist i blodet.
Bergsjö, kommun i n.ö. Hälsingland, Gävleb.
1.; Bergsjö landsf.distr., N. Hälsinglands doms.
3,944 inv. (1947).
Bergskollegium, bergsöverstyrelse i Sverige
1649—1857, då göromålen övertogos av Kommerskollegium.
Till 1828 var B. äv. domstol.
Berg-skrabba, art av växtsläktet Globularia.
Bergskädda, Pleuronec'tes kitt, en 30—47
cm lång flundrefisk,
rödbrun med mörkare
marmorering
o. ljusare fläckar.
Kroppen slemmig
med små fjäll. Hos
oss i Bohuslän, oftast
på bergbotten; välsmakande
kött, »röd tunga».
Bergslag, distrikt med privilegium på bergshantering.
De uppkommo på 1200-t. o. ägde
bestånd till 1859, då bergshanteringen frigavs.
Bergslagen, gemensam benämning på den
sammanhängande bergslagsbygden i v. och n.
Västmanland, s. Dalarna o. ö. Värmland.
Bergslagens artilleriregemente (A 9), Kristinehamn,
uppsatt jäml. 1942 års riksdagsbeslut.
Bergslagernas Järnvägs AB, Göteborg.
Grundat 1872. Aktiekap. 25,146,800 kr. {1947).
Sveriges största enskilda järnvägsföretag till
1947. Övertogs av staten s. å. Trafik mellan
Göteborg o. Falun med bibana Daglösen—
Filipstad. Anslutet till Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarne-
Gävle.
Bergslags kontrakt i Linköpings stift,
Östergötl. 1., omfattar 7 församlingar. Kontraktsprostens
adr.: Regna.
Bergslien [-lin], Brynjulf (1830—98),
norsk bildhuggare, mest känd genom Karl XIV
Johans ryttarstaty i Oslo, avtäckt 1875.
Bergsman, innehavare av bergsmanshemman.
Var till 1850, då bergshanteringen frigavs,
skyldig att bedriva hyttebruk o. använda
sina skogar till kolnlng. Num. innehavare av
hemman el. hemmansdel i ett bergslag.
Bergsmanshemman, ett inom bergslag beläget
krono- el. skattehemman, som hade skyldighet
att uppehålla tackjärnstillverkningen o.
i ersättning åtnjöt vissa friheter, ss. frihet från
ordinarie rotering.
Bergsmekanik, läran om de mekaniska anordningar
för uppfordring, transport m. m., som
användas i gruv- o. hyttdrift.
Bergson [bärkså n «'],
Henri (1859—1941), fransk
filosof, prof. vid College de
France i Paris 1900—21;
led. av Fr. akad. 19T4, nobelpristagare
i litteratur
1927. Enl. B. kunna vi ej
fatta tingens kärna medelst
intellektet, som tjänar enbart
praktiska syften, utan
blott genom intuitionen.
Verklighetens grundprincip
är rörelse (n u f 1 ö-
d e t), allt stelnande är ett steg mot icke-varat.
— Bl. B:s skrifter märkas Vévolution créatrice
(1907; Den skapande utvecklingen, 1911) samt
Les deux sources de la morale et de la religion
(1932), B:s moralteori.
Bergspredikan, Jesu tal över Guds rikes
väsen enl. Matt. 5—7 (jfr Luk. 6: 12 ff.), hölls
på ett berg i Galiléen, enl. traditionen Karu-
Hatja, v. om sjön Gennesaret. Talet innehåller
kristendomens grundtankar.
Bergsskola, läroverk, vid vilket meddelas
undervisning i ämnen hörande till bergsvetenskapen.
I Sverige finns ett sådant i Filipstad.
Bergs slussar, Göta kanals 15 slussar på
sträckan mellan Roxen o. Boren.
Bergsstaten utgöres av de sed. 1858 under
Kommerskollegium lydande tjänstemän, som
lokalt förrätta det statliga överinseendet över
bergshanteringen, särsk. gruvbrytningen. Befattningshavare
äro bergmästare, gruvingenjörer,
extra gruvingenjörer o. vissa biträden.
Bergstedt, Carl Fredrik (1817—1903).
tidningsman, politiker. Red. Aftonbladet 1852
—55. Som litteraturkritiker motståndare till
nyromantiken; ivrare för sociala reformer.
Bergsten, Carl (1879—1935), arkitekt,
byggnadsråd, prof. vid Konsthögskolan 1931.
Bl. arb. Liljevalchs konsthall, Sthlm (fullb. rgi6),
Svenska paviljongen på Parisutställningen 1925,
inredn. i Svenska Amerika-Liniens Kungsholm,
1928, Göteborgs stadsteater, 1934.
Bergstena, kommun i mell. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Östadkulle); Kullings
landsf.distr., Vättle, Ale o. Kullings doms. 310
inv. (1947)-
Bergs tingslag, Jämtl. 1., omfattar kommunerna
Berg, Asarne, Klövsjö, Rätan. 7,049 inv.
(1947). Härjedalens domsaga.
Bergstrand, H i 1 d i D g, f. 12 /i 1886, läkare,
professor i allm. patologi o. patologisk anatomi
vid Karol. inst. sed. 1924, dess rektor sed. 1942-
Bergstrand-Poulsen, Elisabeth, f.
12 /x,
1887, författarinna o. målarinna, har i ord o. bild
i idealistisk anda tecknat småländskt allmogeliv,
bl. a. Värendskvinnor från Långasjö socken
(1926), Den rika vardagen (r93l). Väven (1936).
Kronan (1937), Människan och klockorna (1939),
Hök, får jag låna dina vingar (1940) o. Sången
(1947)-
Bergström, Per Axel (1823—93), ämbetsman,
konservativ politiker; civilminister
1870—75, justitieminister 1888, 1876—93 landshövding
i Örebro 1. Under en följd av år medl.
av riksdagen, där han utövade stort inflytande
(»kung Bergström»).