B - Rosekamp

Berg — 147 — Bergen
1. (från 1885) o. chef för Väg- o. vattenbyggnadsstyrelsen
(1893—1903) förtjänster om utvecklingen
av övre Norrlands kommunikationer.
1. Berg, Fridtjuv
(1851—1916), skolman, politiker,
1881—1911 lärare
vid Sthlms folkskolor, liberal
led. av AK från 1892,
ecklesiastikminister i Karl
Staaffs ministärer 1905 —
06 o. 1911—14. Ivrade för
folkskolan som bottenskola
o. för folkskoleväsendets
höjande. (Se bild.)
2. Berg, Yngve, f.
23/12 l88 7. son till F. B.,
tecknare, konstkritiker. Har bl. a. spirituellt
illustrerat Bellman i anslutning till sv. 1700-
talsstil.
Berg, Alfred (1857—1929), tonsättare,
director musices, 1891—1925 anförare för
Lunds studentsångfören. (»Fader Berg»). Komponerade
orkestersviter, kvartetter m. m.
Berg, RubenG:son (1876—1948), språkman
o. litteraturhistoriker. En av initiativtagarna
till tidskr. Språk och stil (1901). Bl.
arb. Svenska skalder från nittitalet (1906), Frödingsstudier
(1920), C. /. L. Almqvist i landsflykten
(1928).
Berg (Rexroth-B.), Natanael, f. «/ 2
1879, veterinär, tonsättare. B. har skrivit
operorna Leila, Engelbrekt, Judith, Birgitta o.
Genoveva, symfoniska verk, körverk (Salomos
höga visa) m. m.
Berg, Bengt, f. »/, 1885, författare o. djurfotograf,
bekant för sina illustrerade djurskildringar
samt fågelfilmer. Bl. de förra: Tåkern
(1913), Min vän fjällpiparen (1917), Abu MarkUb
(1924), Pd jakt efter enhörningen (1932), Tigrar
(1934) o. Mina försök med vildgäss (1937).
Berg, Fredrik, f. 11/3 1887, ögonläkare,
professor vid Uppsala univ. sed. 1933, dess
prorektor 1943—47, rektor sed. 1947.
Berg, Curt, f. lö / ä 1901, skriftställare, musikkritiker
i Dag. Nyh. sed. 1929 (sign. C. B—g).
Har bl. a. utgivit romanen Blå dragonerna (1936).
G. m. förf. Eva Berg (se denna).
Berg, Eva, f. Ekström, f. B / 7 1904, författarinna.
Har skrivit borgerliga äktenskaps-
0. kvinnoromaner med modern, psykologisk inställn.
Ny kvinna (1936), Medelålders man
(1937), Lockrop om våren (1939), Klarnande
april (1945) samt noveller: Den ljuva tiden
(1943)-
Berg, P a a 1, f. 1873, norsk jurist o. politiker,
socialminister 1919—20, justitieminister 1924—
26, ordf. i Arbetsdomstolen 1916—45, president
i Högsta domstolen 1929—46. B. var hemmafrontens
ledare under tyska ockupationen.
von Berg, Fredrik Vilhelm Rembert
(1794—1874). greve, rysk general, var
1855—61 generalguvernör i Finland, för vars
ekonom, utveckling han verkade men motsatte
sig författningskraven. Som ståthållare
i Polen 1863 undertryckte han med hårdhet
polska upproret s. å.
Berga. 1. Kommun i s.v. Småland, Kronob.
1. (past.adr. Lagan); Lidhults landsf.distr., Sunnerbo
doms. 2,741 inv. (1947). — 2. Församling i
Hassle-Berga-Enåsa kommun, Skarab. 1. 393 inv.
(1947). Past.adr. Hasslerör. —- 3. Gods i Västerhaninge
kommun, Söderm. 1., vid Hårsfjärden.
Ber'gamo. 1. Provins i n. Italien, Lombardiet.
2,759 kvkm, 606,000 inv. (1936). — 2.
Huvudstad i B. 1, vid foten av Alperna. 102,000
inv. (1947). Livlig handel, sidenindustri. Gammal
stad med många märkliga byggnader, kyrkan
Santa Maria Maggiore (1137), Cappella
Colleoni m. fl. Konstakademi.
Bergamott', små päron av kort, rundad
form.
Bergamottolja, flyktig olja, som erhålles ur
fruktskalen av Ci'trus berga'mia (fam. Rutaceae),
ett litet, i Sydeuropa o. Västindien odlat
träd. Oljan användes till parfym o. likörer.
Bergand, Nyro'ca ma'rila, en
andfågel. Hanen har mörkt metallglänsande
huvud utan tofs,
ryggen vattrad med svart (mörkbrunt)
o. vitt, vingspegel vit.
Häckar vid fjällsjöarna fr. Jämtland
o. norrut samt i Sthlms
skärgård o. vid Öland o. Gotland.
Bergarter, i geologiskt avseende självständiga
byggnadsled i jordskorpan; utgöras av aggregat
av ett el. flera mineral. Indelas i e r u p t i'v a,
sedimentära o. metamor'fa bergarter.
De eruptiva bergarterna uppdelas i djupbergarter
o. ytbergarter.
Bergbana, bana med så stor lutning, att
särskilda anordningar äro nödvändiga för att
framdriva vagnarna. Vanl. användes en efter
banan gående kuggstång, i vilken på vagnarna
anbragta kugghjul ingripa, kuggstångsbana, el.
också hissanordningar.
Bergborr, långa, i bägge ändarna härdade
Stålstänger, vilka för hand med slägga el. medelst
pneumatiska hammare stötvis indrivas i
bergmaterialet. Härvid är borrens mot stenen
vända ända försedd med eggar, antingen en enda
mejselformig, två korsställda el. flera i krans,
vilka vid stötningen sönderhacka materialet.
Vid maskinborrning är borren stundom ihålig
för avkylning medelst luft- el. vattenström.
Berge, Abraham (1851—1936), norsk
politiker, tidigt en av vänsterns ledande män
men övergick 1906 till det moderata frisinnade
samlingspartiet. Finansminister i Halvorsens
högerministär 1923 o. efter dennes död i maj
s. å. statsminister. Avgick i juli 1924 på förbudsfrågan.
Ber'gedorf [-ge-], stad vid Hamburg, Tyskland.
20,000 inv. Stort observatorium.
Bergeforsen, vattenfall i Indalsälvens mynning.
Bergegren, H i n k e (1861—1936), tidningsman
o. agitator, drev en hänsynslös propaganda
i nymaltusiansk o. anarkistisk anda.
Bergelin, L e n n a r t, f. w/ 6 1925, tennisspelare,
europamästare i Davis Cup 1946.
Bergen (fno. Björgvin), Norges andra stad,
vackert belägen på norska västkusten vid Byfjorden.
Utgör eget fylke. 108,000 inv. 11946).
Biskopssäte. B. har en utmärkt hamn o. är
norska västkustens främsta sjöfartsstad (många
rederier); huvudort för Norges fiskhandel. Äv.
kulturellt centrum med stort museum o. bibliotek.
B:s teater har haft stor betydelse för den
norska dramatiken. Handelshögskola 1936. —
B., som grundades 1070 o. på 1400-t. helt behärskades
av Hansan, har många historiska
byggnader o. minnesmärken. Medeltida kyrkor
äro domkyrkan (från 1200-t.)
samt Maria- o. Korskyrkorna.
De hanseatiska köpmännens
gårdar vid Tyskebryggen
(gränd, se bild) samt Bergenhus'
fästning med den gotiska
stenbyggnaden Håkonshallen
o. kastellet Rosenkranstornet
voro B:s äldsta
delar. — B. intogs av tyskarna
o/ 4 1940, som där anlade en
ubåtshamn, o. led under
Andra världskr. svårt av
flygbombardemang. »«/ 4 X944
inträffade på ett fartyg i hamnen en förödande
explosion, som bl. a. lade Tyskebryggen, Rosenkranstornet
o. Håkonshallen i ruiner.