B - Rosekamp

Beneke — 142 — Bengtsson
Be'neke, Friedrich (1798—1854), tysk
filosof, en av den empiriska psykologiens grundläggare.
Benelux (av begynnelsebokstäverna i Belgien,
Nederländerna o. Luxemburg), benämning på
den 1947 ingångna tullunionen mellan de tre
länderna. 1948 slöt B. en allians med Frankrike
o. England. Jfr Brysselpaktcn.
Beneä [bänn'äij], Eduard, f. 1884, tjeck,
statsman, organiserade under
Första världskr. jämte
Masaryk på utländsk botten
de tjeck, nationalisternas
motstånd mot Österrike-Ungerns
krigföring.
Hösten 1918 blev B. den
nya tjeckoslov. statens utrikesminister
o. spelade en
betyd, roll i den europ. politiken,
främst som skapare
(1920) av »Lilla ententen»
(Tjeckoslovakien, Jugoslavien
o. Rumänien) samt som upphovsman till
det s. k. »Genéveprotokollet» 1924. År 1935
efterträdde han Masaryk som president o.
sökte på basis av vänskapliga förbindelser med
Ryssland o. Västmakterna trygga landets oberoende
gentemot Tyskland. Då stödet från dessa
svek, fann han sig i okt. 1938 föranlåten att
avgå. Efter en tids föreläsningsverks, vid
Chicagos univ. återvände B. till Europa o. stod
fr. hösten 1939 i spetsen för den exterritoriella
tjeckiska regeringen (erkänd av Storbritannien
23 / 7 1940), som arbetade på Tjeckoslovakiens
befrielse. B. företog våren 1943 en resa till För.
Stat. samt nov. s. å. till Moskva, där han **/,,
1943 fick till stånd en rysk-tjeckisk bistånds- och
samarbetspakt på 20 år. Återvände april 1945
o. valdes till president juni 1946. Jfr Tjeckoslovakien.
Politisk förf. I sv. övers, utkom 1940
Demokratien, dess nutid och framtid.
Benestad, kommun i s.ö. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Svenstorp); Tryde landsf.distr., Ingelstads
o. Järrestads doms. 376 inv. (1947).
Benet [bene 1 '], Stephen Vincent
(1898—1943), amerik. författare. B:s versdrama
John Brown's body (1928) behandlar Nordamerik.
inbördeskriget 1861—65. Ivrig motståndare
till isolationismen.
Bene ven to. 1. Provins i s. Italien (Kampanien).
2,586 kvkm, 350,000 inv. (1936). —
2. Huvudstad i B. 1,
n.ö. om Neapel. 38,000
inv. (1936). B. är den
på fornlämningar rikaste
staden i Italien efter
Rom. Särsk. märkes en
Trajanusbåge från 114
e.Kr. (se bild). Vid B.
(lat. BenevenHum) blev
Pyrros slagen av romarna
275 f.Kr. Manfred
av Hohenstaufen
stupade 1266 vid B. i
en strid mot Karl av
Anjou. Under Andra världskr. till stor del
lagt i ruiner.
c:a 1 mill. inv. Delades 1947 i Öst- och Väst-
Bengalen (jfr Pakistan).
Benga'li, nyindiskt språk, Indiens största
dialekt, talas av omkr. 50 mill. i Bengalen o.
Gangesdeltat. Bengali-litteraturen går tillbaka
till 1400-t. men har först under 1900-t. fått
betydelse för Västerlandet, främst genom Rabindranath
Tagore.
Benga'liska viken, den del av Indiska oceanen,
som skiljer Främre o. Bortre Indien.
Bengalisk eld, trol. från Kina härstammande
fyrverkeriblandningar, innehållande svavel
samt syrcavgivande ämnen ss. salpeter el.
kaliumklorat. Lågan färgas genom tillsats av
vissa metallsalter. Strontium ger röd, koppar
blå o. barium grön låga.
Benganoi'der, fiskar med ett till större delen
förbenat skelett. Benganoiderna uppträdde trol.
redan under devonperioden. De äldre typerna
voro besläktade med störarna ehuru med kraftig
benbyggnad. Nu levande benganoider (släktena
A'mia o. Lepidos'teus) skilja sig bl. a. med
avseende på hjärtats, tarmens o. delvis äv.
fjällens byggnad från nu levande benfiskar,
vilka äro avkomlingar från benganoiderna.
Beng'el, Johann Albrecht (1687—
1752), tysk teolog. B. var en framstående nytestamentlig
textkritiker. Huvudarb.: Gnomon
Novi Testamenti, 1742.
Bengba'zi, hamnstad i Libyen vid Medelhavet.
65,000 inv., därav 19,000 italienare
(i939)> Libyens största stad. B. blev heK lagt
i ruiner under Andra världskr. I närh. ruiner
efter den forntida handelsstaden B e r e n i k e.
Benglas el. m j ö 1 k g 1 a s, glassort, vit o.
halvgenomskinlig genom tillsats av benaska el.
tennoxid. Användes till lampskärmar, burkar
m. m. Jfr Opalglas.
Bengt, mansnamn, av lat. Benedic'tus, eg.
»den välsignade».
Bengt den gode, biskop i Skara under
senare hälften av noo-t. Nitisk främjare av
kyrko- o. vägbyggen o. andlig odling.
Bengt Algotsson, d. 1360, storman, hertig
av Finland o. Halland, ståthållare över Skåne.
Missnöjet med B:s inflytande hos konung
Magnus Eriksson ledde 1356 till en adelsresning,
o. B. nödgades fly från Sverige. Ehuru förklarad
fredlös återkom han till Skåne o. dräptes
då av sina fiender.
Bengt Birgersson (1254—91), Birger Jarls
yngste son, hertig av Finland, biskop i Linköping,
Magnus Ladulås' förtrogne o. kansler.
Bengt Magnusson, d. 1294, riksråd, lagman
i Östergötland, av Folkungaätten; huvudpersonen
i den ohistoriska sägnen om Bengt lagman
o. Sigrid den fagra (»Bröllopet på Ulvåsa»).
Bengtsfors, stationssamhälle o. köping i n.
Dalsland, Ärtemarks kommun, Älvsb. 1.; Bengtsfors
landsf.distr., Tössbo o. Vedbo doms.
2,661 inv. (1947). Samrealskola.
Bengtson, Erik, f.
30 / s 1886, industriman,
gruvingenjör i ett flertal företag, i:e verkst.
dir. i AB. Göteborgs bank 1935—1939, v. verkst.
dir. för Bolidens Gruv AB. 1941, dess chef 1943,
vice ordf. i AB. Atomenergi 1947.
Bengtsson, Frans G., f. 4 / 10 1894, författare.
Som lyriker äger B. briljant teknisk skicklighet
o. visar förkärlek för bravur
o. hjältedåd: Tärningskast
(1923), Legenden om Babel
(1925). Som essäist angel-
Ben'fey [-faj], Theodor (1809—81), tysk
språkforskare (särsk. sanskrit), mest bekant
för sina teorier om sagornas vandringar.
Benfiskar, Teleos'tei, ordning bland fiskarna,
omfattande det stora flertalet av med skelettben
utrustade fiskar. Benfiskarna uppträdde B. helst originella historiska
sachsiskt påverkad skildrar
först under juraperioden.
gestalter: Litteratörer och
Benga'len, eng. Bengal, f. d. provins i
militärer (1929), Silversköldarna
(1931), De långhåriga
Indien, kring nedre Ganges. 200,575 kvkm,
60.