B - Rosekamp

Benaska — 141 — Beneficium
enade provinserna Agra o. Oudh. — Huvudstad
i B. 1, vid Ganges. 263,000 inv. (1941).
Hinduernas heligaste stad o. mest besökta vallfartsort,
sedan gammalt huvudsäte för hinduisk
religionsutövning o. vetenskap; universitet, gr.
1916. Hundratals moskéer o. palats. Viktig
järnvägsknut; livlig industri o. handel (vävnader,
brokadtyger, leksaker m. m.).
Benaska, den på fosfater rika askan efter
kreatursben, användes som gödselmedel o. polermedel,
till framställning av fosfor, fosforsyra o.
superfosfat samt som tillsats till glas o. porslin.
Benafzky, R a 1 p h, f. 1887, österrik.-
judisk komDositör, har skrivit operor, kabarévisor
o. ett 20-tal operetter, däribland
Värdshuset Vita hästen (1930
Benaven'to, J å c i n t o,
f. 1866, spansk dramatiker,
nobelpristagare 1922. I B:s
rika produktion, som utmärkes
av uppfinningsrikedom
o. otvungen replikföring,
märkas marionettfarsen Los
interesas creados (1907; De
skapade intressena, 1922,
uppf. i Sthlm under namnet
Marionetterna, 1926) o.
folklivsskådesp. La Malquerida
(1913; Mors rival, 1922).
von Benck'endorfi, Aleksandr Christoforovitj
(1783—1844), rysk greve o.
general, av urspr. tysk släkt, skapade under
Nikolaus I Rysslands hemliga polis (ochranan).
Ben/da, Georg (1722—95), tjeck, tonsättare,
skrev omtyckta melodramer, ss. Ariadne
auf Naxos, samt sångspel.
Benda [ba n «da'], J u 1 i e n, f. 1867, fransk
filosof o. författare, framhäver intellektualismcn
gentemot modern romantik o. metafysik, irämst
bergsonismen, i bl. a. La trahison des cleres
(1927), La France byzantine (1945).
Bender, rum. T i g h i'n a, stad i sovjetrepubl.
Moldavien, SSSR, vid Dnjestr. 49,000 inv.
Handel med lantbruksprodukter. Bekant genom
Karl XII:s med »kalabaliken i B.» avslutade
vistelse där 1709—13.
Bender Shah o. Bender Shapur, den
norra (vid Kaspiska havet) resp. den södra
(vid Persiska viken) ändpunkten för Transiranska
järnvägen i Iran. Hamnstäder.
Bendigo [benn'dlgå°], stad i Victoria, s.ö.
Australien, n.v. om Melbourne. 31,000 inv.
(1944). I närh. guldgruvor (världens djupaste).
Bendixson, Ivar (1861—1935). matematiker,
prof. vid Tekn. högskolan 1900, vid
Stockholms högskola 1905—26, rektor där
1911—27. Betydelsefulla arb. inom analysen.
Bendz, Vilhelm (1804—32), dansk målare
ur den eckersbergska kretsen, med främst
på ljusdunkel inriktade interiörer.
Bendz, Hans (1851—1914), läkare, prof.
i patologisk anatomi o. rättsmedicin i Lund.
Inrättade på 1880-t. i I y und det första bakteriologiska
laboratoriet i Sverige.
von Benedek, Ludwig (1804—81), österrik,
militär, blev 1866 under kriget med Preussen
mot sin vilja befälhavare över den böhmiskmähriska
armén o. besegrades vid Sadova.
1. van Beneden, Pierre Joseph (1809
—94), belg. zoolog, prof. i Louvain. Arb. huvud
sakl. om inälvsmaskar o. fossila valdjur.
2. van Beneden, Édouard (1846—1910),
son till P. J. van B-, belg. zoolog, prof. i Liége.
En cellforskningens banbrytare.
Benedetti, Giovanni Battista (1530
—90), i tal. matematiker, förberedde den moderna
dynamikens genombrott genom sin skarpsinniga
kritik av Aristoteles' läror.
Benedett'i, Vincent (1817—1900), greve,
fransk ambassadör i Berlin 1864—70; förde
juli 1870 i Ems de ryktbara förhandlingarna med
konung Vilhelm av Preussen om den hohenzollernska
kandidaturen till spanska tronen,
som beteckna förspelet till Fransk-tyska kriget.
1. Benedicks, M i c h a e 1 (1768—1845), juvelerare
o. bankir av judisk börd; initiativtagare
till den s. k. skeppshandeln. B:s kreditrörelse
uppgick 1864 i Skand. Kredit-AB.
2. Benedioks, Carl, f. *7/ s 1875, metallograf,
fysiker, prof. vid Sthlms högskola 1910
—22. Var 1920—35 förest, för det på hans initiativ
upprättade Metallografiska institutet i Sthlm.
Benedic'ta, svensk drottning, konung Sverker
II Karlssons andra gemål.
Benedie'tio, lat., välsignelse.
Benedictsson, Victoria,
f, Bruzellus (1850
—88), författarinna. Utgav
under namnet Ernst
A h 1 g r e n de realistiska
novellsamlingarna Från
Skåne (1884) o. Folklif och
småberättelser (1887) samt
äktenskapsromanerna Pengar
(1885) o. Fru Marianne
(1887). (Se bild.)
Benedic'tus, namn pä,
16 påvar- — B. XII, påve
1334—42, känd för sin rättrådiga o. fredsfrämjande
kyrkopolitik. B. lät påbörja påveresidenset
i Avignon. — B. XIII är namnet på
två påvar, den ene påve 1394—1417, vald i
Avignon under den stora schismen. Avvisad
av kyrkomötena i Pisa o. Konstanz hävdade
han sina påvliga anspråk till sin död (1424).
Den andre var påve 1724—
30. — B. XIV (1675—1758),
påve 1740, en av Roms
bästa påvar. Han införde
ordning i förvaltningen o.
sträng tukt bland prästerskapet.
— B. XV (1854—
1922), påve 1914. B. sökte
under Första världskr. medla
mellan de stridande makterna
(1917) o. utjämna
konflikten med ital. staten.
1921 återknöt B. förbindelserna
med Frankrike. (Se bild.)
Benedietus av Nur'sia (omkr. 480—543),
den egentlige utbildaren av västerländskt munkväsende.
B. grundade 529 ett mönsterkloster
Monte Cassino i Kampanien. Efter B:s regel
förpliktades munkarna till ovillkorlig lydnad,
celibat o. avstående från personlig egendom.
Benedic'tus 01a'i, d. 1582, Sveriges förste
infödde medicine doktor, livmedikus hos Erik
XIV o. Johan III. TJtgav 1578 En nyttig
läkarbok, som fick stort anseende.
Benedikte, prinsessa av Danmark, f. 1944,
andra dotter till konung Fredrik IX o. drottning
Ingrid.
Benedikti'ner, munkar, som tillhöra benediktinerorden.
Benediktinerorden, rom.-kat. munk- o.
nunneorden, grundad 529 av Benedietus av Nursia.
Den hade sin största utbredning på 1700-t.
o. omfattar numera 15 kongregationer. Svart
kåpa. Orden har inlagt stora förtjänster både
om den andliga o. materiella odlingen. I
klostren ha bevarats o. flitigt avskrivits antik
grekisk, latinsk o. gammalkyrklig litteratur.
Benediktinlikör el. m u n k 1 i k ö r, likör,
utsprungl. framställd i benediktinerklostret i
Fécamp, num. fabriksmässigt tillverkad i denna
stad o. ofta eftergjord.
Benediktio'n (av lat.), välsignelse.
Beneficium, lat., »välgärning», förläning,
understöd; inkomst av kyrkligt ämbete; äv.
ämbetet självt.