B - Rosekamp

Baccarat — i 09 - Backsvala
Baccarat [bakara'], franskt hasardspel, spelas
med flera kortlekar.
Baccarat [bakara'], stad i ö. Frankrike, dep.
Meurthe-et-Moselle (I,othringen), vid Mosel.
5,600 inv. Kristallglasbruk.
Bacchelli [bakäll'i], Ricardo, f. 1891, ital.
författare. Bl. arb. romantrilogien II mulino del
Po (Kvarnen vid Po, 1941—44).
Bacchus [bakk'-], i rom. myt. vinets gud,
motsvarade grekernas Dionysos.
Bacciarelli [batsja-], Marceli (1731—
1818), ital. målare, verksam i Polen, porträtto.
historiemålare. Smyckade slottet i Warszawa.
1. Bach, Johann Sebastian
(1685 —1750),
tysk tonsättare. B. var organist,
bl. a. i Weimar, blev
1717 konsertmästare vid
hovet i Köthen o. 1723 kantor
vid Thomas-kyrkan i
Leipzig. Bl. lians talrika
verk, orgel- o. pianokompositioner,
kammarmusik- o.
körverk, märkas framför
allt mässa i h-moll, Matteuspassionen,
samt Das wohltetnperierte
Klavier, omfattande 48 preludier o.
fugor. Framför allt i fråga om att tolka andliga
texter o. utveckla flerstärnmiga verk, t. ex.
fugor, betecknar B. höjdpunkten av en sekellång
utveckling. (Se bild.)
2. Bach, Karl Philipp Emanuel
(1714—88), den som musiker mest betydande
av J. S. B:s söner. Bidrog till utbildandet av
den s. k. sonatformen.
3. Bach, Johann Christian (1735
—82), son till J. S. B. Skrev operor i tidens
italienska stil, symfonier, konserter m. m.
Verksam i London.
Bache, Otto (1839—1927), dansk djurmålare.
Bachelier [basj°lje'] (fr., av lat. baccalau'reus),
student; »kandidat».
Bachelor [bEets3' ö l a ] (eng., av lat. baccalau'reus),
»kandidat». I överförd bemärkelse:
ungkarl. B. of Arts (B. A.), filosofie kandidat
(humanistisk), B. of Science {B. Se),
filosofie kandidat (naturvetenskaplig), B. of
Medicine (B. M.), medicine kandidat.
Bachmut', tidigare namn på Artemovsk.
Bachtega'n, saltsjö i mell. Iran. 1,500 m
ö. h. Saltutvinning.
Bachtjisaraj', stad på Krim, RSFSR, fordom
säte för Krims khaner. 12,000 inv.
Bacill' (av lat. baciWum, liten stav), stavformig
bakterie; bacillerna bilda en bakteriegrupp,
till vilken bland annat höra difteri-,
dysenteri-, mjältbrands-, tuberkulos- o. tyfusbacillen.
Användes äv. i betydelsen bakterie.
Bacillbärare, person, som utan att själv
vara sjuk härbärgerar sjukdomsalstrande bakterier.
Bacillbärare förorsaka ofta epidemier,
särsk. av tyfus o. difteri.
Back. 1. Främsta delen av ett fartygs översta
däck. — 2. Ett segel säges stå b a c k, då
vinden träffar dess främre yta. — 3. Bunke,
vari manskapets mat upplägges ombord på fartyg.
— 4. Plattor av bly, koppar, trä o. dyl.,
varmed ett skruvstyckes käftar beklädas för att
skydda arbetsstycket. — 5. Back el. ful 1-
b a c k, benämning på den försvarsspelare, som
i alla bollspel har sin plats närmast framom
målvakten.
Backa, på västkusten benämning för långrev
(koljebacka, rockebacka osv.).
Backa, f. d. kommun i Bohuslän, '/i 1948
inkorporerad med Göteborg.
Backa [batsj'ka], distrikt i n. Jugoslavien,
mellan Donau o. Theiss, före 1920 del av Banatet.
7,266 kvkm, 590,000 inv. Huvudstad:
Sombor (32,000 inv., 1931).
Backamo, från 1720-1, till 1913 övningsplats
för Bohusläns regemente, belägen s.ö. om
Ljungskile, Grinneröds kommun, Bohuslän. Nu
flygfält.
Backana'1, vilt dryckeslag, dryckessång. —
B a c k a n a'l i e r, av romarna under forntiden
firade hemliga fester till Dionysos' (Bacchus')
ära. Då de urartade till vilda utsvävningar,
förbjödos de 186 f.Kr. av rom. senaten.
Back-anis, art av örtsläktet Pimpinella.
Backant' el. backantin n'a, kvinna i
Bacchus' följe, dionysosprästinna.
Backaryd, kommun i n. Blekinge, Blek. 1.;
Ronneby landsf.distr., Östra o. Medelsta doms.
1,986 inv. (1947).
Backe, stationssamhälle i Fjällsjö kommun,
Västernorrl. 1., vid statsbanan Långsele—Hoting.
647 inv. (1946). Länslasarett.
Backen, municipalsamhälle 1 Västerb. 1.,
Umeå landskommun. 2,093 inv. (1947).
1. Backer, Harriet (1845—1932), norsk
målarinna. Interiörer bl. a. av norska landskyrkor,
porträtt m. m. med fin känsla för det
koloristiska.
2. Backer-Gröndahl, A g a t h e (1847—
1907), syster till H. B., norsk pianist o. tonsättarinna.
B. komponerade ett stort antal sånger,
bl. a. cykeln Barnets Vardag o. pianostycken.
Baokfisch, ty., stekfisk; halvvuxen flicka.
Backglim, art av örtsläktet Silene.
Back'haus [-ha°s], Wilhelm, f. 1884, tysk
pianist, en av samtidens främsta. B eetlioventolkare.
Har gästat Sthlm flera ggr, senast 1947.
Backhouse [baskk ha°s], sir Roger (1878
—1939), britt, amiral. Deltog i Första världskr.,
chef för Home Fleet 1935—38, förste sjölord
I938—39-
Backhuijsen [bakk'höjsen], Eudolf (1631
—1708), höll. marinmålare. I Nat.mus. En
landningsplats.
Backlag. För intagande av måltider är besättningen
på ett örlogsfartyg indelad i ett antal
backlag (av back = matkärl).
1. Backlund Oskar (1846—1916), svensk
astronom, 1895 direktör för Pulkova observatorium.
Utg. värdefulla teoretiska arbeten,
bl. a. om Enckeska kometens rörelse.
2. Backlund Helge, f.
3 /, 1878, son till
O. B., geolog, prof. i Åbo 1918, i Uppsala 1924
—43, fil. hed.dr i Uppsala 1927. Vetenskapl.
arb. över geologiska o. petrografiska frågor.
Backning. Sjöv. Träunderlag innanför pansaret
för att detta bättre skall sluta till fartygsskrovet.
Back projection [b£ekk pr°dsjekk'sj 0 n], eng.,
metoden att vid filminspelning låta skådespelarna
agera mot en i förväg fotograferad fond
(t. ex. av ett natursceneri, en främmande miljö
osv.).
Backsippa el. b a c k v i p p a, art av örtsläktet
Pulsatilla.
Backslag, anordning på motorbåt för omkastning
av propellerns rörelseriktning oberoende
av motorns gång.
Backsmultron el. n e j k o n, art av örtsläktet
Frågaria.
Backspegel, spegel, medelst vilken föraren i
bil, motorcykel el. flygplan kan se bakåt utan
att vända sig om.
Backstugusittare, person, som på vissa ekonom,
villkor bebodde å annans mark beläeen
stuga. Backstugeinstitutionen
är nutn. ur bruk.
Backsvala, Hirun'do ripa'ria,
vår minsta svalart.
Gråbrun. Häckar i sandbankar
o. brinkar, där den gräver
ut gångar, i vars inre
boet förlägges. Täml. allmän.
(Se bild.)