B - Rosekamp

Beck - 135 — Bedövning
Beck, J 6 z e f (1894—J944). polsk politiker o.
diplomat, legionär, överste. Efter statskuppen
1926 Pilsudskis närmaste ^ ^ _ p - ^ ^ _
medarbetare, 1930—32 I
vice-, 1932—39 utrikesmi- I r^^mm^
nister.
26 /i 1934 underteck- I
nade han en 10-årig non- I
aggressionspakt med Tysk- 1 - Jraj
land, varigenom en viss av- I
spänning i de polsk-tyska I Hk -»jdl^H
relationerna inträdde. Efter I
Pilsudskis död var B. en I ~Jm\
av de mest inflytelserika 1 mjk ,^Hm
männen. 1939 vägrade han 1 ^g, */ JM
kategor. varje territoriell av- Ä^^^^^B
trädelse till Tyskland. Efter det polska sammanbrottet
i sept. 1939 flydde B. till Rumänien,
där han internerades o. dog.
Beckasi'ner, Gallina'go, släkte bland snäppfåglarna
med underbenets nedersta del naken.
Tre arter i Sverige: dubbelbeckasinen,
enkelbeckasinen el. horsgöken o.
halvenkla beckasinen. Dessa arter
skiljas lättast på stjärtpennornas antal, som är
resp. 16, 14 o. 12.
Beckbyxa, öknamn på (handels)sjöman.
Beckenham [bekk'°n°m], villaförstad till
London, grevsk. Kent. 44,000 inv. (1931).
Becker, Karl Friedrich (1777—1806),
tysk historieskrivare, mest känd genom sin
populära, även till sv. översatta Weltgeschichte
fur Kinder und Kinderlehrer (1801—05).
Becker, K n u t h, f. 1891, dansk författare,
har utgivit den självbiografiska proletärromansviten
Det dagliee Bröd (1932), V er den venter
I—II (1934). Uroligt Foraar I—III (1938)
samt Naar Taaget körer (1944).
von Becker, Adolf (1831—1909), finsk
målare. Franska o. österbottn. folklivsmotiv.
Becket [bekk'itj, Thomas (1118—70),
eng. teolog, ärkebiskop av Canterbury, kansler.
Var Henrik II:s förtrogne men föll i onåd, då
han begynte förfäkta kyrkans rätt gentemot
staten. Mördades i Canterburys katedral.
Beck-Friis, grevlig o. friherrlig sv. ätt, härstammande
från danska ätten Beck. — Johan
B. (1862—1929), frih., överstekammarjunkare,
konservativ politiker, led. av FK 1904—19,
1927—29. Jordbruksminister 1914—17, en av
ledarna för kristidens näringsreglering.
Beckholmen, ö i Saltsjön, s.v. om Djurgården.
3 torrdockor, den största fullb. 1926, förlängd
1946. Mått: 182.2 x 24.3 x 9.25 m.
1. Beckman, Anders Fredrik (1812
—94), teolog, prof. i Uppsala 1851, biskop i
Härnösand 1864 o. Skara 1875. B. redigerade
Theologisk Tidskrift (1861—67).
2. Beckman, Ernst Johan (1850—
1924), son till A. F. B., skriftställare, politiker.
Ivrigt verksam för folkupplysning.
3. Beckman, Natanael (Natan) (1868
—1946), brorson till A. F. B., grammatiker,
lexikograf o. kulturhistoriker. 1918—34 prof. i
svenska vid Göteborgs högskola.
Beckmann, Ernst (1853—1923), tysk
kemist, mest bekant som uppfinnare av B e c k-
manns termometer, vilken användes vid
noggrann avläsning av små temperaturskillnader
vid molekylarviktsbestämningar o. dyl.
Beckolja, benämning på trätjärolja.
Beckomberga sjukhus, sinnessjukhus i
Bromma förs., Sthlm. Togs i bruk 1932. C:a
1,600 vårdplatser.
Becque [bäkk], Henry (1837—99), fransk
skådespelsförfattare. Bl. skådespel de naturalistiska
sedeskildringarna Les Corbeaux (1882)
o. La Parisienne (1885).
Becquerel [bäk 0 räll'], Henri Antoine
(1852—1908), fransk fysiker, erhöll 1903 halva
nobelpriset i fys. för sina undcrsökn. över Uransalternas
fotografiskt verksamma strålar, b e-
querelstrålar, varigenom upptäckten av
radioaktiviteten förbereddes.
Be'da Vener a'b i 1 i s (den vördnadsvärde)
(673—735), angelsachsisk lärd, klosterbroder
i Yarrow. Skrifter i teologi, naturvetenskap,
matematik o. historia (Historia ecclesiastica
gentis anglorum).
Bedarra, avtaga i styrka (om storm).
Bedell'-Smith [-smib'], Walter, f. 1895,
amerik. generallöjtnant. 1939 sekr. vid krigsdep:s
generalstab. Deltog som stabschef under
Eisenhower i landstigningen i Nordafrika 1942
samt vid invasionen i Normandie juni 1944.
Ambassadör i Moskva sed. febr. 1946.
Bed förd [bedd'f ö d], huvudstad i grevsk. Bedfordshire,
mell. England, vid fl. Ouse. 50,000
inv. (1946). Spetsfabriker o. handel med lantbruksprodukter;
järnverk.
Bed f ord [bedd'Pd], John Plantag e-
n e t, hertig av B. (1389—1435), eng. prins,
riksföreståndare under broderns, Henrik V:s,
fälttåg i Frankrike o. regent efter dennes död.
B. sökte befästa Englands^yälde i Frankrike.
Bedfordshire [bedd'f 0 dsj°], grevskap i mell.
England, n. om London. 1,220 kvkm, 221,000
inv. (1931). Huvudstad: Bedford.
Bédier [bedje'], Joseph (1864—1938),
fransk litteraturhistoriker, 1903 prof. vid Sorbonne
i Paris i franska språket o. litteraturen
under medeltiden, 1921 medl. av Fr. akad. Bl.
B:s arb. märkas hans undersökningar över
chanson de geste-diktens ursprung (Les légendes
épiques, 1908—13). Utgav av. Tristansagan.
Bedlam [bedd'l°m], Englands äldsta sinnessjukhus
(i London). Ofta dets. som dårhus.
Bedlington [bedd'lingt a n], stad i n. England,
grevsk. Northumberland, vid Blyth.
27,000 inv. (1931). Kolgruvor o. järnverk.
Bedloes- Island [bedd'lå°s aj'l°nd] el. L i-
bert y-I s 1 a n d, ö 1 New Yorks hamn med
Frihetsstatyn (av Bartholdi).
Bed'nyj [bj-], D e m j a n, egentl. P r i d v o-
r o v, f. 1883, rysk bolsjevikisk författare o. skald.
Bedrägeri, brott, som innebär, att gärningsmannen
lurar någon till en handling el. underlåtenhet,
som medför vinning för bedragaren
o. skada för den vilseledde el. någon som han
företräder. Hit räknas äv. gratisåkning på tåg,
hotellbedrägeri o. d. Lindrigare iormer av brottet
kallas bedrägligt beteende, svårare
grovt bedrägeri. Straffas enl. 21 kap.
strafflagen.
Bed'sja, benämning på en grupp närbesläktade,
huvudsakl. nomadiserande stammar (trol.
hamiter), som bo i Nubien mellan Nilen o. Koda
havet samt ned mot Etiopien.
Bedui'ner, nomadiserande araber.
B?dzin [bä^dljin], stad i s.v. Polen, vojevodskapet
Kielce. 51,000 inv. (1938). Zinkgruvor.
Bedövning, behandling för att tillfälligt
framkalla känslolöshet (a n e s t e s i'), antingen
lokal, dvs. i en begränsad del av kroppen, el.
allmän b., som innebär medvetslöshet genom en
tillfällig förgiftning av centrala nervsystemet.
Vid lokalbedövning användes ibland
frysning, som ger tillfällig känslolöshet (inpackning
i is el. avdunstning av lättflyktig
vätska, vanl. etylklorid, på huden). I regel
tillföres dock ett särskilt bedövningsmedel,
t. ex. kokain, som penslas el. sprutas på slemhinnor,
el. novokain, anestesin el. perkain,
vilka insprutas direkt i vävnaden-el. i tillhörande
nervstammar el. blodkärl. För lokalbedövning
av buk- o. bäckenregionen samt benen insprutas
bedövningsmedel i ryggmärgs- el. korsbens -
kanalen (lumbal- resp. sakralbedövning). Vid
allmän b. (nark o's) användas kloroform,
eter, acetylen (narcylen), etylklorid, lustgas,