B - Rosekamp

BÖmmelfjord — 245 — Böök
Bömmelfjord, yttre Hardangerfjorden.
Böna, namn pä arter av örtslaktet Phaseolus.
Böndagar, fyra, årl. av K. M:t fastställda »tacksägelse-,
fäste-, bot- o. bönedagar» med 3 särsk.
förordnade texter: bot-, reformations-,
missions- o. tacksägelsedagen.
Böndagsplakat, K. M:tS förordning om böndagarna,
uppläses numera på nyårsdagen.
Böne, kommun i ö. Västergötland, Älvsb. 1.
(past.adr. Åfärd); RedvägS landsf.distr., Kinds
o. RedvägS doms. 237 inv. (1947).
Bönekonekrabba, Litho'des maj'a, Sveriges
största krabba, ej sällsynt
på djupet i vissa bohuslänska
fjordar. Namnet lär härröra
därav, att fiskarna, då
de finna dessa djur i sina
av dem tilltrasslade nät,
läsa »böner» över dem.
Bönematta, den matta, på vilken muhammedanen
förrättar sin gudstjänst. I mattans
mönster är en bönenisch avbildad, vars spets
under bönen riktas mot Mecka.
Böneremmar, arm- o. pannbindor, som judiska
fromma bära vid rituella böner. Vid
dessa remmar hänga kapslar, inneslutande
pergamentsband med avskrift av 2 Mos. 13:
1—10; 5 Mos. 6: 4—9 m. fl. skriftespråk.
Bönhas el. b ö n h å s (ty. Böhnhase, av
lty. Böne, vind, o. Hase, hare, »en som gömmer
sig som hare på vinden»), under skråväsendets
tid benämning på hantverkare, som
utförde arbete inom ett visst yrke utan att
tillhöra den organisation, som hade privilegium
på detta arbete. Bönhasen o. äv. den som anlitade
honom straffades. Med skråväsendets
upphörande 1846 försvann bönhaseriet.
Bönsyrsa, Man'ti$ religio'sa, har fått sitt
namn av den egendomliga ställning (med »hopknäppta
händer»), i vilken hennes kraftigt utvecklade
rovfötter i allm. hållas. Hör till rätvingarna.
Lever av gräshoppor. S. Europa, Afrika.
Bönsöndag, 5.e söndagen efter påsk. Dagens
predikotexter avhandla bönen.
Börje, kommun i mell. Uppland, Upps. 1.
(past.adr. Uppsala); Ulleråkers landsf.distr.,
Uppsala l:s södra doms. 656 inv. (1947).
Börje, Gldeon, f. ai/io 1891, målare av
modernistisk riktning; landskap o. figurbilder.
Börjeson, Johan (John) (1835—1910),
bildhuggare, mycket anlitad av sin tid. Bl. hans
främsta arbeten må nämnas Fången viking,
Simmaren, Scheelestoden, Magnus Stenbock i
Hälsingborg o. främst ryttarstatyn av Karl X
Gustav (1896) i Malmö.
Börjesson, Johan (1790—1866), prost, författare.
Led. av Sv. akad. 1859. Lyriker o. förf.
av historiska dramer (Erik den fjortonde, 1S46).
Börk, Isak (1660-t.—omkr. 1700), rektor
i Narva, tragediförfattare (Apollo, Darius);
medl. av Lejonkulans studenttrupp.
Börlin, Jean (1893—1930), dansör o. balettmästare,
1920—24 konstnärlig ledare för
den modernistiska Svenska baletten.
Börne, Ludwig (1786—1837), tysk skriftställare,
en av ledarna för »Das junge Deutschland»,
i83o-t:s radikala litteraturriktning.
Börringe (före 1931 Gustafs), kommun
i s. Skåne, Malmöh. 1.; Skurups landsf.distr.,
Vemmenhögs, Ljunits o. Herrestads doms.
1,300 inv. (1947).
Börringekloster, gods i s. Skåne, Börringe
kommun, Malmöh. 1., fideikommiss (grevskap)
inom grevl. ätten Beck-Friis sed. 1791. Den
nuv. huvudbyggnaden uppfördes 1763. Under
medeltiden var B. benediktinerkloster.
Börrum, kommun i ö. Östergötland, östergötl.
1.; Valdemarsviks landsf.distr., Hammarkinds,
Stegeborgs o. Skärkinds doms. 269 inv. (1947).
Börs, institution, på vilken köpmän o. mäklare
sammanträffa för att avsluta affärer
samt under vissa former åstadkomma kursnotering.
Börsen skiljer sig från marknaden
främst däri, att affärerna avslutas utan att
varorna finnas tillstädes. Man skiljer mellan
fondbörser, växel- o. valutabörser
samt varubörser. Med börs menas
även det hus, där börsverksamhet bedrives.
Börsmedlem kallas sådan person, som har
rätt att deltaga 1 alla förhandlingar å fondbörs,
till skillnad från outsider.
Börstig, kommun i ö. Västergötland, Skarab.
1.; Vartofta landsf.distr., Vartofta o. Frökinds
doms. 539 inv. (1947).
Börstil, kommun i n.ö. Uppland. StMms 1.
(past.adr. Östhammar); Frösåkers landsf.distr.,
N. Roslags doms. 2,757 ' nv - (*947)-
Börsting, norrländskt namn för laxöring.
Bösarp, kommun i s. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Fjärdingslöv); Svedala landsf.distr.,
Oxie o. Skytts doms. 458 inv. (1947).
Böter, penningstraff. Utdömas nuin. vanl. i
form av dagsböter (se d. o.). I vissa fall, t. ex.
vid fylleri, utdömes fortfarande direkt ett bötesbelopp.
Vid förseelser soixi falskdeklaration
ådömas böter i visst förhållande till det undanhållna
beloppet (normerade böter). Betalas ej
böterna, kunna de förvandlas till fängelse.
1. Böttger, Böttcher el. Bottiger,
Johann Friedrich (1682 el. 85—1719).
tysk tekniker, som under sysslande med guldmakeri
i Sachsen koin på kinesernas sätt att
framställa äkta porslin (1708—09). B. grundlade
en porslinsfabrik i Meissen.
2. Bottiger, Carl Vilhelm (1807—78),
skald, litteraturhistoriker,
1856 prof. i Uppsala. Medl.
av Sv. akad. 1847. B. hör
som lyriker till nyromantikens
efterföljare. Flera av
hans smådikter äro tonsatta
av Geijer (Stilla skuggor),
Lindblad o. a. Bl. prosaarb.
levnadsteckning över
svärfadern E. Tegnér. (Se
bild.)
3. Bottiger, John (1853
—1936), brorson till C. V.
B., konstforskare, överintendent o. chef för
kungl. husgerådskammaren o. de kungl. konstsamlingarna
1915. B. nedlade ett framgångsrikt
arbete på ordnandet o. konserverandet av samlingarna,
särsk. de vävda tapeterna, som han
beskrivit i en mönstergill publ. Bl. övr. arb.
Hedvig Eleonoras Drottningholm (1889), Studier
rör. Sthlms slott (I—II, 1916—18).
Böök, Fredrik, f.
la / 5 1883, litteraturhistoriker,
prof. i Lund 1920
—23, litteraturkritiker i Sv.
Dagbl. 1907—16 o. från
1921. Led. av Sv. akad. 1922.
Har i sina litt.hist. arb., Es.
Tegnér I (1917), E.J. Stagnelius
(igrg), Sveriges moderna
litteratur (1921) m. fl., gjort
sig till tolk för en psykologisk-estetisk
forskningsmetod
(Essayer och kritiker,
6 saml. 1913—23). B. har
äv. utgivit högt skattade
reseskildringar: Resa till Konstantinopel (1922),
Resa i Sverige (1924), Resa till Jerusalem (1925),
Det rika och fattiga Sverige (1936), Livet på landet
(1948) m. fl. samt romaner med självbiogr. bakgrund.
Utg. biografier o.^monografier, ss. Minne
av Oscar Levertin (1944), Esaias Tegnér (I—II,
1946) o. Verner von Heidenstam (I—II, 1945
—46). — Före o. under Andra världskr. ägnade
sig B. äv. åt politiskt författarskap, som bar
prägel av växlande tidsströmningar.