B - Rosekamp

Bangor — Hö — Banksland
handel (ris, elfenben m. m.). Landets förnämsta
hamn. Flyg- o. radiostation.
Bangor [bfeng'gå]. i. Hamnstad i n.v.
Wales, grevsk. Camarvon. n,ooo inv. Katedral
från 500-t. »University of Wales» college.
— 2. Stad i Maine, n.ö. För. Stat. 30,000 inv.
(1940).
Bångs (abort)bacill, Bruce'lla abo'rtus,
framkallar kastsjuka (smittsam kastning) hos
kor samt undulantfeber (Bångs sjukdom)
hos människan. Jfr Kastsjuka.
Bangveo'lo, stor, sumpig sjö i n. Rhodesia,
Sydafrika. C:a 3,000 kvkm. Stadd i uttorkning;
avflyter genom Kongofloden.
Bangård, järnvägsstation, utrustad med de
omfattande växelanordningar, signalsystem,
byggnader o. dyl., som äro nödvändiga för en
snabb befordran av en livlig trafik. Allteftersom
huvudspåren avslutas i el. gå direkt igenom
bangården, grena sig el. korsas, kallar man
den säck- el. genomgångs- resp. a n-
slutnings- el. korsningsbangård.
I större städer fördelar man stundom trafiken
på person-, gods- o. rangerbangård
a r m. fl.
Banim [be^nim], Michael (1790—1874)
och John (1798—1842), irländska författare.
Utgåvo 1825—29 Tales of the 0'Hara family,
som fick betydelse för den realistiska folklivsskildringen
pä Irland.
Ban'ja Luka [lo'-], stad i Bosnien, Jugoslavien,
huvudstad i Kroatien 1942—44. 22,000
inv. (1931)-
Ban'jo, stränginstrument
med
5—9 strängar o.
ett slags trumma
i st. f. klanglåda. Urspr. använt av negrerna
i Afrika.
Bank. 1. Vägbank, järnvägsbank, kanalbank,
en utfyllning av jord, sten o. grus avsedd
att utan nämnvärda sättningar el. nivåförändringar
upptaga trycket från det rullande materialet
resp. kanalens vatten. Bankens övre
horisontella begränsning kallas krön, den
undre, bredare bas, sidoytorna s 1 ä n t el. dosering.
Jfr Tryckbank. — 2. Upphöjning å
sjöbottnen. — 3. Tjock molnvägg. — 4. Tjockare
plattformad massa av en berg- el. jordart.
— 5. Bankinrättning (av it. banco
el. banca, växlarbord), affärsföretag med uppgift
att taga o. giva kredit samt handla med värdepapper
o. valutor. Sin vinst erhåller banken i
skillnaden mellan in- o. utlåningsräntan, i räntan
på egua fonder samt i den provision den
tager för att göra allmänheten vissa tjänster.
Man kan särskilja följande huvudtyper av banker:
sedelutgivande centralbanker, egentliga
affärsbanker, emissionsbanker, hypoteksbanker
o. sparbanker. Sed. 1934 får affärsbankrörelse i
Sverige icke drivas av andra banker än aktiebolag.
Bänka. Flygv. Skeva, luta ett flygplan.
Bänka el. B a n g k a, förvaltningsområde i
Indonesien; utgöres huvudsakl. av ön B.
(besatt av japanerna 1942—4 1 ?), ö. om Sumatra.
11,782 inv. Kika tennfyndigheter.
Bankaktiebolag, affärsbank i aktiebolagsform
. Stiftarna skola vara minst 10 o. sv.
medborgare. Bankaktiebolag erhålla oktroj för
högst io år i sänder enl. lag av 22 /e 1911 om
bankrörelse.
Bankekind, kommun i mell. Östergötland,
östergötl. 1.; Åtvidabergs landsf.distr., Linköpings
doms. 999 inv. (1947).
Bankekinds härad, Östergötl. 1., omfattar
kommunerna Vårdsberg, Askeby, Örtomta,
Bankekind, Grebo, Värna, Björsätcr o. Åtvidabergs
köping.
domsaga.
11,880 inv. (1947). Linköpings
Bankekinds och Skärkinds kontrakt, Linköpings
stift, Östergötlands 1., omfattar 12
församlingar. Kontraktsprostens adress: Björsäter.
Bankeryd, kommun i n.v. Småland, Jönk. 1.;
Mo landsf.distr., Tveta, Vista o. Mo doms.
2,579 inv - (1947).
Bankett' (av fr.). 1. Festmåltid; större, officiell
tillställning (middag, supé). — 2. Vågrät
avsats å slänt.
Bankfridag, eng. bank holiday, dag, som 1
fråga om betalningstid i bankväsendet jämställes
med sön- o. helgdag. I Sverige äro sed. 1935
påsk-, midsommar- o. julaftnarna bankfridagar.
Bankinspektionen, år 1907—19 högsta tillsynsmyndighet
över solidariska bankbolag o.
bankaktiebolag. Med 1920 års ingång omändrad
till Bank- och fondinspektionen.
Banki'r, enskild per- ,
son, som driver bankrörelse.
Banki'vahöns, GaWus
bankVva, en i Indiens o.
Javas urskogar levande
vild hönsras. Anses som
stamform för tamhönset, p
(Se bild.)
HHHHBHHHHH
Banko el. banco, förr benämning på riksens
ständers banks sedel- o. skilj emynt, till
skillnad från dess silvermynt, s p e'c i e, o. från
Riksgäldskontorets sedlar, riksgälds.
Bank- och fondinspektionen, ett under
finansdepartementet lydande centralt ämbetsverk,
som utgör tillsynsmyndighet över banker,
jordbrukets kreditkassor, fondkommissionsrörelsen
o. fondbörsverksamheten. Instruktion av ?/ 4
1922 med senare ändr. Jfr Bankinspektionen.
Bank of England [beengk o v ingg'l°nd],
eng. bank, grundad 1694 som ett privat företag
men förändrad på 1700-t. till aktiebank.
Grundfonden utgör 14,553,000 pund sterling o.
reservfonden 3,000,000 pund sterling. Ensam
sedelutgivande förvaltar B. hela eng. statsskulden.
Förstatligad 1946. B:s byggnad i
London (uppf. 1788 av J. Soane) har senare omo.
tillbyggts.
Bankofullmäktige el. fullmäktige i
Riksbanken kallas de 7 personer, som enl.
§ 72 regeringsformen ha att förvalta Riksbanken.
Huvudbestämmelserna om Riksbankens
förvaltning finnas i lagen för Sveriges riksbank
av 3 »/ 6 1934 med senare ändringar o. i bankoreglementet
av I B /JJ r943.
Bankokommissarie, avdelningschef vid
Riksbankens huvudkontor, förordnas för viss
tid. F. n. (1948) finnas 7 bankokommissarier.
Bank ombudsman, juridiskt utbildad banktjänsteman,
som ansvarar för den juridiska
riktigheten av bankens handlingar o. ombesörjer
förekommande juridiska åtgärder.
Bankoreglemente, reglemente, som innehåller
stadganden för Riksbankens styrelse o.
förvaltning. Gällande reglemente är av 16 / ]2 1943.
Bankoutskottet, ett av riksdagens ständiga
utskott, bestående av 16 ledamöter (8 från
vardera kammaren), som har till uppgift att
undersöka o. utreda Riksbankens och Riksgäldskontorets
tillstånd samt meddela utlåtande
i frågor om bank- o. myntväsendet samt rörande
pensionsväsendet m. m.
Bankråd, 1936—44 titel för de fyra avdelningsföreståndare,
som finnas inom Riksbankens
direktion.
Bankrutt', ruinerad; äv. subst.: betalningsinställelse,
konkurs. Ordet härrör från det
medeltida bruket i n. Italien att sönderbryta
disken för den bankir, som ej fullgjorde sina
förbindelser (it. banca rotta, sönderbruten disk).
Banksland [basngks'l°nd] el. Bärings ö,
ö n. om Nordamerika; tillhör Canada.