B - Rosekamp

Bååt — 243 — Bältros
rinner genom sjön Långhalsen o. Nyköpingsån
till Östersjön.
Bååt, Seved (1615—69), friherre, riksskattmästare;
blev 1668 niedl. i den kommission,
som skulle utreda rikets ekonomiska ställning o.
vars förslag blivit kallat »Blå boken».
1. Bååth, Albert Ulrik (1853—1912),
skald. Med sina diktsamlingar, Dikter (1879),
Nya dikter (1881), Vid allfarvåg (1884), Pd
gröna stigar (1889) m. fl., införde B. Skåne i den
sv. dikten. B. är lyrisk realist; hans poesi är
omelodisk men åskådlig.
2. Bååth-Holmberg, Cecilia (1857—
1920), syster till A. TJ. B., g. m. Teodor Holmberg,
författarinna. Skrev populära hist. o.
biografiska ävensom skönlitterära arbeten {När
seklet var ungt, 1897).
Bäck, kommun i n.ö. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Töreboda); Hasslerörs landsf.-
distr., Vadsbo doms. 304 inv. (1947)-
Bäckaby, kommun i mell. Småland, Jönk.
1.; Sävsjö landsf.distr., Njudungs doms. 661
inv. (1947). — B:s gamla kyrka flyttades
1903 till Jönköping o- tillhör N. Smålands
fornminnesförening. Nuv, kyrka uppfördes 1899.
Bäokahästen. x. 1 sydsvensk folktro ett
vattenrå i hästskepnad. — 2. Opera av K.
Atterberg med text av A. Österling; uppförd
i:a ggn i Sthlm 1925.
Bäckaskog, kungsgård i n.ö. Skåne, Kiaby
kommun, Kristianst. 1., känd för sin naturskönhet.
B. var sed. börj. av 1200-t. premonstratenskloster,
sekulariserades 1537; arrenderades
1853—72 av Karl XV, som på sina utländska
inkognitoresor kallade sig »greve av B.»,
o. 1885—1900 av dåv. danske kronprinsen.
Backe, kommun i s.ö. Dalsland- Alvsb. 1.
(past.adr. Bäckefors); Dals-Eds landsf.distr.,
TÖSSDO o. Vedbo doms. 944 inv. (1947).
Bäckebo, kommun i ö. Småland, Kalm. t.;
Norra Möre landsf.distr., N. Möre o. Stranda
doms. i,886 inv. (1947)-
Bäcken. Anat. Bålens nedersta parti, vars
skelett utgöres av den av de två höftbenen o.
korsbenet sammansatta bäckenringen,
som omger bäckenhålan.
— Mus. Musikinstrument
för framhävande av rytmen. Består
av två runda, i mitten svagt
skålformiga metallskivor, vilka slås
emot varandra. (Se bild.)
Bäcken förträngning betecknar en sådan
förminskning av den undre delen av bäckenet,
att ett normalt stort foster vid förlossningen
ej kan passera detta med vanlig lätthet. Starkare
bäckenförträngning, i Sverige sällsynt, medför
svåra rubbningar i förlossningens förlopp. Orsaker
till bäckenförträngningen äro rakitis
(engelska sjukan), under barnaåren ådragen
höftsjuka, snedrygg m. fl.
Bäckforell, dets. som bäcköring.
Bäcklund, Albert Viktor (1845 —
1922), matematiker, prof. i Lund 1878. Utförde
viktiga undersökningar inom de partiella differentialekvationernas
teori.
Bäokmärke, art av örtsläktet Sium.
Bäckröding, SaVmo fontina'lis, en från Nordamerika
till Europa införd, som sportfisk mycket
omtyckt laxfisk. Hos oss har den med
framgång inplanterats i vatten i Jämtland.
Bäckseda, kommun i mell. Småland, Jönk. 1.;
Vetlanda landsf.distr., Njudungs doms. 732 inv.
(1947).
Baeckström, Oscar (1854—1919!. skådespelare
1885—1901 vid Dram. teat. i Sthlm, vid
Ranfts teatrar till 1911, sedan på gästspelsturnéer.
B. var en uppburen Holbergstolkare.
1. Bäckström, Per Olof (1806—92), ämbetsman;
utg. bl. a. hist. arb. o. samlingen
Svenska folkböcker (1845—48).
2. Bäckström, Edvard (1841—86), son till
P. O. B., författare, medl. av Namnlösa sällskapet;
skrev historiska skådespel (Fången på Kallö
m. fl.) o. formfulländade lyriska dikter (Elegier,
1877)-
Bäcköring, SaVmo trutfa fa'rio, en förkrympt,
till färgen mörkare form av laxöring. Kan
bli fullvuxen o. lekmogen redan vid 7—8 cm
längd. Bäckar o. smärre vatten.
Bägge Sici'lierna, dets.
som konungariket Neapel.
Bahr, Georg (1666—
1738), tysk arkitekt. Hans
1726—43 uppförda centralbyggnad
Frauenkircke (se bild)
i Dresden med sina läktare i
7 våningar bildade epok inom
den protestantiska kyrkobyggnadskonsten.
I ruiner under
Andra världskriget.
Bäl, kommun på n. Gotland,
Gotl. 1. (past.adr.
Källunge); Slite landsf.distr.,
Gotlands doms. 195 inv. {1947). Kyrka fr. i200-t.
Bälaryd, kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Aneby); Ancby landsf.distr., N. o.
S. Vedbo doms. 829 inv. (1947), därav i del
av Aneby municipalsamhälle 100 inv.
Bälinge. 1. Kommun i ö. Södermanland,
Södermani. 1. (past.adr. Tystberga); Trosa
landsf.distr., Nyköpings doms. 685 inv. (1947).
— 2. Kommun i mell. Uppland, Upps. 1. (past.­
adr. Uppsala); Ulleråkers landsf.distr., Uppsala
l:s södra doms. 1,627 inv. (1947). — 3. Kommun
i v. Västergötland, Alvsb. 1. (past.adr. Alingsås);
Kullings landsf.distr., Vättle, Ale o. Kullings
doms. 303 inv. (1947).
Bälinge härad, Uppsala 1., omfattar kommunerna
Åkerby, Bälinge, Skuttunge. 2,846
inv. (i947). Uppsala l:s s. domsaga.
Bäl le fors, kommun i n.ö. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Moholm); Tidans landsf.distr.,
Vadsbo doms. 683 inv. (1947).
Balt, da. B «11, sund mellan de danska
öarna. 1. S t o r a B. mellan Själland o. Fyn.
Längd 93 km, bredd omkr. 36 km. — 2. Lilla
B. mellan Fyn o. Jylland. Längd 65 km,
minsta bredd 588 m. En järnvägsbro över Lilla
Balt invigdes 1935. 1,170 m lång. — 3. L a n g e-
lands B. mellan Langeland o. Lolland. Längd
55 km, minsta bredd 18 km. — Över de tillfrusna
sunden förde Karl X Gustav i jan. o. febr. 1658
den sv. armén från Jylland över Fyn, Langeland,
Lolland o. Falster till Själland (Tåget över
B ä 1 t) o. tvang Danmark till freden i Roskilde.
Bältdjur, dets. som bältor.
Bältespännare, deltagarna i en fordom i
Värend bruklig tvekamp, som tillgick så, att
kämparna bundos samman med ett bälte, varefter
de stredo mot varandra beväpnade med
knivar. Ofta slutade tvekampen med bådas
död. — Motiv för skulptur av J. P. Molin.
Bältor, Dasypodi'dae, familj av s. k. tandfattiga
däggdjur (Edenta'ta). På huvudet o.
kroppen äro bältorna försedda med ett yttre
skelett av benplåtar, delvis sammanfogade till
ett orörligt pansar, delvis rörliga i förhällande
till varandra. Nattdjur, som om dagen ligga
nere i jorden; skickliga gravare. De livnära
sig av råttor, insekter, särsk. myror o. termiter,
as m. m. Sydamerika.
Bältros, lat. herpes zosfer, sjukdom, som utmärkes
av på ett begränsat hudområde (motsvarande
utbredningsområdet för en viss hudnerv)
uppträdande, gruppvis ordnade, små blåsor, vilka
senare intorka o. försvinna, efterlämnande
ytliga ärr. Utslaget, som föregås av rodnad, klåda
o. ibland svåra smärtor, försvinner efter 2—4
veckor men kan följas av långvarig nervvärk.