B - Rosekamp

Brågarp — 228 — Brännskada
genom nybildade el. normalt förefintliga kanaler
mot kroppens yta, där de bilda en synlig, av hud
täckt, från nöt- till huvudstor knöl, yttre
bråck. Vanligast äro bråck, som innehålla
tarmar o. bukhinna o. förekomma vid naveln,
liumsken o. lårvecket. Faran vid bråck ligger
däri, att innehållet kan bli inklämt, inklämt
bråck, varigenom blodtillförseln avstänges
o. brand inträder. Behandlingen är övervägande
kirurgisk; i vissa fall kan bråcket hållas
inne med särskilda bråckband, vilket ej
eliminerar risken för inklämning.
Brågarp, kommun i s.v. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Staffanstorp); Klågerups landsf.-
distr., Torna o. Bara doms. 376 inv. (1947)-
Bråk, en division, som icke går jämnt upp.
b
Symboliskt skrives bråket -, varvid 6 kallas
bråkets täljare och a dess nämnare. Bråket
säges vara egentligt el. oegentli g t,
allteftersom a är större el. mindre än b. Är
a en potens av 10, säges bråket vara ett d e-
3
cimalbråk, ex. , vanl. skrivet 0.003.
1000
Jfr Decimalbråk.
Brålanda, kommun i s. Dalsland, Älvsb.
1.; Sundals landsf.distr., Nordals, Sundals o.
Valbo doms. 8,215 inv. (1947), därav i Brålanda
municipalsamhälle 737 inv.
Bråspel, maskin för
uppvindning av ett
fartygsankare. (Se bild.)
Bråte, rishög, skräphög;
hög av timmer.
— Krigsv. Förhuggning,
som på 1400- o. 1500-t.
anordnades i skogarna för att stänga vägen
för fienden.
Bråttensby och Landa, kommun i mell. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Vårgårda);
Kullings landsf.distr., Vättle, Ale o. Kullings
doms. 308 inv. (1947), därav i Bråttensby
församling 207 inv., i Landa församling
101 inv.
Bråvalla flygflottilj (F 13), jaktflottilj, förlagd
till Norrköping.
Bråvallahed, en i äldre nord. sagor omtalad
hed, trol. belägen vid Bråviken, där Harald
Hildetand o. Sigurd Ring utkämpade en drabbning.
Bråviken, stor vik av Östersjön, som intränger
till en längd av 45 km mellan Östergötland
o. Södermanland.
Bräcka, namn på arter av örtsläktet Saxifraga.
Bräckage [-a'sj], skada å gods genom vårdslös
behandling under transport.
Bräcke, kommun i s.ö. Jämtland, Jämtl. 1.;
Bräcke landsf.distr., Jämtlands ö. doms. 2,396
inv. (1947), därav i B. municipalsamhälle
1,092 inv. Samrealskola.
Bräckt vatten, blandning av havsvatten o.
sötvatten.
Brädgång, skeppssidan mellan övre däck o.
reling.
Brädspel, spel
med brickor o. tärningar
på ett med
24 ljusa o. mörka
»tungor» markerat
bord. Fanns redan
hos forntidens greker
o. romare samt hos vikingarna.
Braken, namn på olika ormbunkar (örnbräken,
taggbräken, stenbräken m. fl.).
Bräkne-Hoby, kommun i s. Blekinge, Blek. 1.;
Hoby landsf.distr., Bräkne o. pisters doms.
4,286 inv. (1947). Folkhögskola.
Bräkne härad och tingslag, Blek. 1., omfattar
kommunerna Öljehult, Bräkne-Hoby,
Åryd, Hällaryd, Ringamåla, Asarum. 18,082
inv. (1947). Bräkne och Listers domsaga.
Bräkne och Listers domsaga, Blek. 1., omfattar
Bräkne tingslag med tingsställe i Bräkne-
Hoby o. Listers tingslag med tingsställe i Sölvesborg.
Domarens adr.: Sölvesborg. 43,566 inv.
(1947).
Bräm, kant; övre delen av en sambladig
blomkrona; ytterkanten på fåglarnas fjädrar.
Brämfällning, en hos vissa fåglar, t. ex. flera
av våra sångare, förekommande förändring i
fjäderdräkten, vilken uppstår därigenom, att
delar av fjäderkanterna falla av.
Brämhult, kommun i mell. Västergötland,
Alvsb. 1. (past.adr. Borås); Ås landsf.distr.,
Borås doms. 1,202 inv. (1947).
1. Brändström, Edvard (1850—1021), general,
minister i Petersburg 1906—20. B:s verksamhet
är skildrad av P. Reuterswärd 1947.
2. Brändström, U 1 s a
(1888—1948), den föreg:s
dotter, verkade under o. efter
Första världskr. bl. tyska o.
österrik, krigsfångar, vilket
hon skildrat i Bland
krigsfångar i Ryssland och
Sibirien 1914—20 (1921)
o. organiserade hjälparbete
bl. tyska barn äv. efter
Andra världskr. Var ir.in
1929 g. m. tyske professorn
R. Ulich o. från 1933 bosatt
i För. Stat. Med. hed.dr 1927. Gästade Sverige
sista gängen 1945.
Brännare, fram till 1700-t. använda brandskepp,
vilka, fyllda med brännbara ämnen,
antändes o. styrdes mot fiendens skepp.
Brännaretång,
tång för vridning av
runda föremål, ss.
brännare, rör.
Brännboll, gammalt
svenskt bollspel.
Bränneridirektionen, en 1775—8
styrelse för kronobrännerierna.
Brännglas, äldre benämning på samlingslins,
hänsyftande på att solstrålarna, sammanbrutna
till dess brännpunkt, i denna utveckla
stor hetta.
Brännhår, encelliga, genom inlagring av
kalk o. kisel i väggen spröda o. styva hår med
insänkt, kolvlikt utvidgad nedre del, som innehåller
en stark giftlösning. Vid beröring avbrytes
den kulformade spetsen o. håret tränger
in, samtidigt som innehållet utpressas. Förekomma
hos växtfam. Urticaceae o. Loasaceae.
Bränning, våg, som bryter sig mot ett
nära vattenytan liggande grund.
Brännkyrka, församling i Sthlm (past.adr.
Sthlm). 91,326 inv. (1947). — Vid B. besegrades
1518 Kristian II av Sten Sture d. y.
Brännmärkning, ett fordom använt straff,
varvid brottslingen märktes med glödande järn.
Brännoffer, en judisk offerhandling, varvid
hela djuret (utom huden) brändes på altaret.
Tidigast var offret förenat med offermåltid.
Brännpunkt el. f o-
k u s till en lins el. sfärisk
spegel är den punkt
(F) på dess symmetriaxel,
till (från) vilken
ett med axeln urspr.
parallellt ljusknippe
samlas (sprides).
Brännskada, skada
på levande vävnader,
som uppkommer av
verksam
hetta, vid lindrig påverkan rodnad o. sveda (i:a
gradens förbränning), vid starkare dessutom