B - Rosekamp

Brunelleschi — 225 — Brunockra
Brunelleschi [-läss'ki], Filippo (1377—
1446), florentinsk bildhuggare o. arkitekt,
grundläggare av ungrenässansens
byggnadskonst.
Bl. hans arbeten
märkas kupolen till
domkyrkan i Florens
(1420—36), Hittebarnshuset
(från 1419, se
bild) o. Capella de'
Pazzi (från 1429)-
Brunetiére [bryntjä'r], Ferdinand U849
—1906), fransk litteraturhistoriker o. kritiker,
från 1893 huvudred, för Revue des deux tnondes.
Brunett' (av fr. brun, brun), kvinna med
brunt hår o. bruna ögon.
Brunfels, Otto (1488—1534), tysk botaniker,
utgav från 1530 ett stort arb. om växterna
(Herbarum vivae eicones), som flitigt
efterbildades.
Brunflo, kommun i mell. Jämtland, Jämtl.
1.; Brunflo landsf.distr., Jämtlands ö. doms.
3,041 inv. (1947).
Brunholts, ostindiskt rödträ el.
s a p p a n, den som färgämne använda veden
av det ostindiska trädet Caesalpinia sappan.
Bruni [bro'ni], F j odör Antonovitj
(1800—75), rysk historisk o. religiös målare.
Utförde bl. a. målningar i Vinterpalatset o.
Isaakskatedralen i Leningrad.
Brunius, Carl Georg (179?—1869),
arkitekt, konsthistoriker, prof. i Lund 1824.
B. ledde bl. a. Lunds domkyrkas restaurering
1833—59. Bl. B:s skrifter märkas Skånes
konsthistoria för medeltiden
(1850) o. Gotlands konsthistorta
(I—III, 1864—66).
1. Brunius, August
(1879—1936), författare,
kritiker. Konst- o. teaterkritiker
i Sv. Dagbladet o.
Göteborgs Handelstidning,
förf. till essäsamlingarna
Färg och Form (1913),
Engelska profiler (1914) m.
fl. samt komedier o. historiska
dramer. (Se bild.)
2. Brunius, John (1884—1937), broder
till A. B., skådespelare (komediroller), äv. filmregissör
(Johan Ulfstjerna, Karl XII).
3. Brunius, Pauline, f. Lindstedt,
f. 10 / 2 1881, g. m. John B.,
skådespelerska, anställd vid
Svenska teatern 1906—25,
1926—32 meddirektör för
Oscarsteatern, 1938—48 chef
förDramatiska teatern.B.har
företrädesvis uppträtt l spirituella
komediroller. Äv.
filmroller. Utg. 1931 memoarerna
Osminkat samt
1934 Från öst och väst. (Se
bild.)
Brunkeberg, den genom
Norrmalm, Sthlm, löpande delen av den rullstensås,
som sträcker sig från Öregrundstrakten
till Nynäs i Södertörn. Uppgiften att B. fått
sitt namn efter drotsen Johan von Brunkow,
som avrättades här 1319, torde vara oriktig;
namnet sammanhänger tydl. med ordet »brink»,
hög sluttning. Vid B. besegrade Sten Sture d. ä.
10 okt. 1471 danskarna under Kristian I.
Brunkol, bruna till svartbruna, kolartade
massor i tertiära avlagringar, antändas lätt
o. utveckla sot o. illaluktande gaser. Spec.
vikt 0.5—1.5, kolhalt 50—70 %, värmevärde
5,000—6,500 kalorier per kg. Användes i form
av briketter till bränsle o. som råmaterial för
framställning av paraffin, växer, smörjoljor,
bensin etc.
15—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 4. 48.
von Brunkow, Johan, d. 1310. drots, en
av konung Birger Magnussons inflytelserikaste
rådgivare; tyskfödd. Under striderna efter Nyköpings
gästabud blev B. tillfångatagen av hertigarnas
anhängare, dömd till döden o. avrättad.
Brunkulla, art av örtsläktet Nigritella.
Brunn, lodrät ihålighet i jordskorpan, helst
gående ned till grundvattenytan, avseende
grundvattnets uppfordring antingen genom
självtryck, artesisk brunn, el. medelst
hink el. pump. Till hinkuppfordring göres
grävd brunn, varvid stundom sprängning
måste utföras för att nå grundvattnet. Vid
pumpuppfordring erhålles hålet uti lösa jordlager
genom neddrivning av rör, som sedan
kvarstå o. kopplas till pumppen
(r ö r b r u n n), o. i annat
fall genom diamant- el.
stö tborr ning (borrbrunn).
Vid brunnar, som ej nå grundvattnet,
samlas endast mindre
väl filtrerat regnvatten. En
brunns närmaste område bör
väl skyddas från spillvatten o.
orcnlighct. — Brunnen erhöll
tidigt en monumental bekröning,
vilket var brukligt till
in på 1800-t. Bl. sv. ex. må
anges: Kalmar slotts brunn
(se bild) från i5oo-t:s slut
samt Tyska brunn o. brunnen
på Brunkebergstorg i Sthlm,
båda utförda vid i700-t:s slut
av Erik Palmstedt.
Brunnby, kommun i n.v. Skåne, Malmöh. 1.;
Höganäs landsf.distr., Luggude doms. 2,758
inv. (1947), därav i Mölle municipalsamhälle
563 o. i Arilds municipalsamhälle 273.
Brunneby, kommun i mell. Östergötland,
Östergötl. 1. (past.adr. Klockrike); Borensbergs
landsf.distr., Aska, Dals o. Bobergs doms.
1,791 inv. (1947), därav i Borensbergs municipalsamhälle
1,100.
Brunnen [bronn'en], by i mell. Schweiz,
kant. Schwyz, vid Vierwaldstättersjön. I B.
förnyades 1315 förbundet mellan Schwyz, Uri
o. Unterwalden, kärnan i Schweiz, edsförbundet.
Brunner [bronn' ö r], Constantin (1862
—1937)1 tysk filosof. Huvudarb.: Die Lehre von
den Geistigen und votn Volke (1—2, 1908), Unser
Christus öder das Wesen des Genies (1921), Materialistnus
und Idealismus (1928).
Brunnhem, kommun i n. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Stenstorp); Gudhems landsf.­
distr., Skövde doms. 229 inv. (1947).
Brunnsviken, liten sjö n. om Sthlm, med
avlopp vid Ålkistan till Lilla Värtan.
Brunnsviks folkhögskola, i Ludvika landskommun,
Kopparb. 1., upprättades 1906 huvudsakl.
för industriarbetare. Undervisning äv. i
sociala o. ekonomiska ämnen. Föreståndare ha
bl. a. varit K.-E. Forsslund (1907—12), T. Fogelqvist
(1912—18) o. sed. 1932 A. Ahlberg.
Bruno av Querfurt, kallad B o n i-
f a t i u s (omkr. 970—1009), helgon, missionär,
»Preussens apostel», led martyrdöden i Preussen.
Bruno (omkr. 1030—1101), helgon, kartusianerordens
stiftare 1084.
Bruno, Giordano (1548—1600), ital.
renässansfilosof, bränd i Rom på grund av
sina kätterska åsikter. B. lärde, att all materia
var besjälad, dvs. uppbyggd av ett oändligt
antal små livsenheter, motsv. Leibniz'
»monader». B. bröt med medeltidens astronomiska
uppfattning o. fattade världsrymden
som oändlig.
Brunoekra el. brun järnockra, järnoxidhydrat
med tradig, tät el. jordartad natur.
Användes som målarfärg, ibl. som järnmalm.