B - Rosekamp

Brucin — 224 — Brunella
Brucin, en med stryknin besläktad alkaloid,
som framställes ur Strychnos-a.itcr o. framkallar
kramp.
Bruckner [brokk'-], Anton (1824—96),
österrik, kompositör o. orgelvirtuos. Har skrivit
nio symfonier o. större andliga verk, bl. a. mässor.
Brudbröd, art av växtsläktet Spiraea.
Brudköp, primitiv form för giftermål, varvid
bruden friköptes från faderns förmynderskap
genom tillgiftens överlämnande.
Brudnäbb, »näbben» (spetsen) på ett brudfölje,
består av två el. flera barn, vilka gå
närmast före brudparet i kyrkan.
Brudsporre, art av örtsläktet Gymnadenia.
Brudsäta el. b r u d f r ä m m a, brudkläderska
vid allmogebröllop.
1. Bruegel [brö'gel], P ie t er, d. ä. (omkr.
1525—69), flaml. folklivs- o. landskapsmålare,
kallad Bond-Bruegel. Genial iakttagare
o. djup humorist, en av det västerländska måleriets
främsta repr. De skarpt tecknade figurerna
äro återgivna med enkla lokalfärger. I
landskapen (månadsbilder) ofta en atmosfärisk
helton o. stämning, som förebådar en kommande
utveckling. De märkligaste arb. av B. finnas
i Konsthist. mus. i Wien. Bl. dessa: December
(se bild). Monografier av M. J. Friedländcr
(1937) o. A. I,. Romdahl (T947).
2. Bruegel, P ieter, d. y. (1564—omkr.
1638), son till P. B. d. ä., flaml. målare, kallad
Helvetes-B ruegel med hänsyn till
sitt motivval. Han kopierade ofta faderns verk.
Bl. hans arb. märkes Bondfolk överfallet av
soldater (Sthlms högskola).
3. Bruegel, Jan.d.ä. (1568—1625), son till
P. B. d. ä., flaml. målare, kallad Sammets-
Bruegel, utförde detaljrika landskap ofta i
blågröna toner o. med figurer i lysande färger.
Äv. blomstermålare. Han samarb. med Rubens.
Brugd el. brygd, Ceto'rhinus tnax'imu$,
jättehaj. Har små tänder. Ofarlig. Lever av
smådjur. Fiskades förr utmed norska kusten
för den oljerika leverns skull. N. Atlanten o.
Stilla havet, ibland t. o. m. i Skagerak. Blir
15 m lång o. kanske mer.
Bruges [bry'lj], franska namnet på Brtigge.
Brugmann [bro'-], Karl Friedrich
(1849—1919), tysk språkforskare, prof. 1 Leipzig
1887. Utgav viktiga arb. i indoeuropeisk
språkvetenskap.
Brugsob [bro-], Heinrich (1827—94),
tysk egyptolog, ledare för École d'égyptologie
i Kairo 1869—79 o. dir. för museet där.
Utgav viktiga arb. rör. den egypt. folkskriften.
Bruit [bryi'], fr., buller, oväsen. — Tant
de bruit pour uneomelette [ta 13 *-
d ö -bryi'-por-ynn-åmlätt'], mycket väsen för en
omelett (dvs. för ingenting).
Bruksdjur, sådana djur, som i motsats till
avelsdjur hållas endast på grund av sitt värde
som dragare, mjölk- el. slaktdjur.
Brukssociete'ten, representanterna för de
bruk, som äro anslutna till Jernkontoret. Brukssocietetens
årliga sammanträde i Sthlm kallas
j ernkontorsriksdag.
Bruksvärde, en nyttighets värde ej som
bytesmedel utan i o. för sig för innehavaren.
Brumaire [brymä'r],»dimmånaden», i Franska
revolutionens kalender årets andra månad; omfattade
slutet av okt. samt de tre första veckorna
av nov. Den 18 o. 19 brumaire år VIII (9 o. 10
nov. 1799) störtade Napoleon Bonaparte direktoriet
o. gjorde sig själv till förste konsul.
Brumkör, kör av sångstämmor, som sjungas
med sluten mun o. ackompanjera övr. stämmor.
Brummerska skolan, 1882—1939, enskild
högre flickskola i Stockholm med normalskolekompetens.
Num. ersatt av Norrmalms kommunala
flickskola. Grundad av Eugeaie
B r u m m e r (1846—1919).
Brun, Johan Nordal (1745—1816),
norsk författare, biskop. Skrev tragedierna
Zarine o. Einer Tambeskielver, 1772, psalmer
o. sånger. Understödde 1814 Kristian Fredrik
men slöt sig senare till unionen.
Bruna björnen el. lantbjörnen, Ur'-
sus arc'tos, växlar i färg från helt svart el.
mörkbrun till ljust gulbrun.
Öronen korta, nästan dolda
i pälsen. Lever nästan uteslutande
av växtämnen men
förtär ibland äv. kött o. kan
då bli farlig, särsk. för renar
o. kreatur. Sådana björnar
kallas »slagbjörnar». lägger
om vintern i ide. Förr över
hela Europa o. Asien, nu
på sina ställen helt utrotad.
Hos oss i Norrlands fjälltrakter,
där den på kronans
mark är lagligt skyddad.
Bruna bönor, art av ört- £
släktet Phascohts. •"• ••'••* * *».«.
Bruna huset, ty. Braunes Haus, byggnad
i Miinchen, från 1931 säte för tyska nationalsocialistiska
arbetarpartiets riksledning.
Förut kallat Barlow-Palais, byggt 1830. Förstört
genom de allierades bombräder 1943—45.
Brunalger, gruppen Phaeophyceae av algerna.
Brunand, Ny'roca feri'na, en
dykand. Hanen med rödbrunt huvud,
svart framkropp o. ryggen
vattrad av svart o. vitt. Gamla
världen. Flyttfågel. (Se bild.)
Brunbäck el. Brunnbäck,
fordom färjställe vid Dalälven i
Folkärna kommun, känt genom dalkarlarnas
seger över danska trupper 152T.
Brun'ehorst, Jörgen (1862—1917), norsk
botaniker o. politiker, dir. vid Bergens museum
1901—06, envoyé i Sthlm rgio—16. Har författat
arb. i fysiologi o. mykologi.
Brundi'sium, B r u n d u's i u m, lat. namn
på Brindisi.
Brune [brynn], Guillaume (1763—
1815), fransk marskalk, deltog i de flesta av
Napoleons fälttåg, bl. a. i Sv. Pommern 1807.
Brunei. 1. Sultanat på n.v. Borneo, under
britt, protektorat. 6,400 kvkm, 39,000
inv. (1940). — 2. Huvudstad i B. 1. r2,ooo
inv. Ockuperat av japanerna 1942—45.
Brunell'a el. P r u- 1
n e 11 a, örtsläkte (fam.
Labiatae) med såväl foder
som den blå kronan tvåläppiga.
B. vulga'ris,brun- \
ört (se bild), vanlig ängs- j
växt med mindre blommor.
B. grandiflo'ra,
praktbrunört, storblom
mig, endast i kalktrak- j
ter.