B - Rosekamp

Bronkial — 222 — de Brosse
utgående luftrören med deras förgreningar i
lungorna.
Bronkia'1, tillhörande luftrören (bronkerna).
Bronkiaikörtlar, omkring luftrören belägna
lymfkörtlar, som upptaga lymfan från lungorna
o. luftrören. Angripas ofta av tuberkulos.
Bronki-ektasi', sjuklig el. medfödd utvidgning
av luftrören.
Bronkit, dets. som bronchitis.
Bronkoskop [-skå'p], instrument för endoskopi
(se d. o.) av huvudbronkerna.
Brons är i inskränkt bemärkelse en koppartennlegering
med efter behov växlande tennhalt:
9—10 % tenn ger kanonbrons, 20—25 %
klockbrons, 32% jämte något antimon ger
spegelbrons, 3—8 % jämte 1—10 %
zink ger konstbrons o. myntbrons
(i s. k. kopparmynt). Jfr Aluminiumbrons, Berylliumbrons
o. Dirigold.
Bronse'ra, giva en yta bronsartat utseende;
sker på metaller genom anlöpning, kemisk
behandling el. galvanisk utfällning, på trä o.
andra ämnen med bronsfärg, pålagd med fernissa,
limlösning el. dyl.
Bronsåldern, den arkeologiska period, då
vapen o. verktyg tillverkades huvudsakl. av
brons; följer efter stenåldern o. anses i Norden
ha räckt omkr. 1700—500
f. Kr. Vissa nyare forskare B
göra gällande, att stenålderskultur
övervägt i Norden
fram till äldre järnåldern.
1. Bronte [brånn'ti],
Charlotte (1816—55).
eng. romanförfattarinna
under namnet Cnrter
Bell. Kvinnoskildringen
Jane Eyre (1847; sv. övers.
1850 o. senast 1943, äv.
filmatiserad) m. fl. romaner.
(Se bild.)
2. Bronte, Emily (1818—48), syster till
C. B., skrev romanen Wuthering heights (1847;
Blåst, 1927, äv. filmat.), en egenartad, lidelsefull
skildring från hennes hembygd Yorkshire.
Brontosau'-
rus, ett utdött
kräldjurssläkte
tillhörande Dinosauria.
Nådde
18 å 20 m
i längd. Svans
0. hals långa,
huvud mycket litet. Västätare. Levde i Nordamerika
under j uraperioden. Rekonstruerat
Skelett, se bild.
Bronx, stadsdel i New York, n. om Manhattan.
1,395,000 inv. (1940).
Bronzino [bråntsi'nå], A n g e 1 o (1503—
72), ital. konstnär, huvudsakl. verksam i Florens,
bl. a. som porträttmålare vid medicéernas
hov. B. tillhörde den manieristiska riktningen.
Bro och Låssa, kommun i s. Uppland, Upps.
1. (past.adr. Bro); Håbo landsf.distr., Upps.
l:s s. doms. 1,286 inv. (1947). därav i Bro
församling 823 inv. o. i Låssa förs. 476 inv.
Bro och Vätö skeppslag, Sthlms 1., omfattar
kommunerna Björkö-Arholma, Vätö, Roslags-
Bro. 3.220 inv. (1947). Mell. Roslags domsaga.
Brooke [brok], Rupert (1887—1915),
eng. skald. Mest bekant för sina fosterländska
dikter från Första världskr.
Brooke [brok], sir Alan Francis, upphöjdes
1946 till viscount Alanbrooke (se denne).
Brookhaven National [brok'heiven na'ij ö -
n°l], ett av För. Stat:s största atomkraftlaboratorier,
beläget på Long Island utanför New
York.
Brooklyn [brokk'lin], stadsdel i New York,
på Long Island, förr självst. stad. 2,698,000 inv.
(1940). Tre stora hängbroar till Manhattan.
Dockor, magasin o. skeppsvarv.
Broomé, Emilia, f. Lothigius (1866—
1925), socialpolitiker, verksam för kvinnans
polit. rösträtt o. inom fredsarbetet. Led. av
Lagberedningen 1914—18, där hon medverkade
till nya giftermålsbalkens bestämmelser om
makars rättsförhållanden.
de Broqueville [d° bråkvill'], Charles
Marie Pierre Albert (1860—T945), greve,
belg. politiker (katolik), konseljpresident o.
försvarsminister 1911—18, 1932—34. Genomförde
kort före Första världskr. en betydelsefull
förstärkning av den belg. armén.
Brorson, Hans Adolf (1694—1764),
biskop, en av Danmarks främsta psalmdiktare
(Troens rare Klenodie, 1739).
Brosböll, Johan Carl Christian
(1816—1900), dansk författare, känd under
namnet Carit Etlar. Hist. romaner
{Fangen paa Kalö) o. berättelser från Jylland
(Smugglerens Sön). Skrev äv. skådespel.
Brosch [brå's]) (fr. broche, av it. brocco,
spets), kvinnligt smycke, urspr. huvudsakl.
för att hålla samman dräkten; använt sedan
urminnes tider.
Brosche'ring (av fr. brocher, genomsticka,
häfta). 1. Häftning av böcker o. dyl. — 2.
Vävningssätt, vid vilket inslaget (guld- o.
silvertrådar el. silke) utsparas till ett mönster.
Väven kallas b r o k a'd.
Broschy'r (fr. brochure), häfte, ströskrift.
Bro'simum, växtsläkte (fam. Moraceae), 8
arter i tropiska Amerika. B. galactodend'ron
(Venezuela), koträdet, innehåller i stammen en
ymnig, vit, närande mjölksaft, vilken drickes
som mjölk; genom kokning av densamma erhålles
ett vax, likt bivax, som användes till
ljus. B. alicasfrum (Västindien, Centralamerika),
brödnötträdet, bar välsmakande frön,
som användas till brödbakning; ur stammarna
erhålles kautschuk.
Brosk, av broskvävnad uppbyggda skelettbildningar
av blå- el. gulvit färg o. hård men
skärbar, elastisk konsistens. Broskets yta
överklädes av en kärlförande bindvävsbinna,
broskhinna el. perikondrium.
Broskfiskar, föråldrad sammanfattande benämning
på rundmunnar o. hajfiskar, dvs. för
fiskar med broskskelett.
Broskganoider, en ordning fiskar med 1 stor
utsträckning broskigt skelett, över- o. mellankäkben
saknas. Huden naken el. försedd med
benplåtar. Två familjer: störar o. skedstörar.
Broskornament' el. b r o s k v e r k, en om
vindlingarna i människans ytteröron påminnande,
måleriskt utbildad
ornamentik, som ledde
sitt ursprung ur den
antika masken, vilken
som motiv upptagits
av renässansen. B.
uppträdde i Tyskland
o. Skandinavien
under i6oo-t:s förra
hälft. (Se bild.)
Broskvävnad, fast, elastisk bindesubstansvävnad,
som utgöres av limgivande o. elastiska
trådar, inbäddade i en formlös, gelatinös, fast
massa, innehållande broskceller. B. bildar skelettdelar
ss. i struphuvudet o. bekläder ss. ledbrosk
ledytorna i kroppens leder. Jfr Brosk.
Brosme el. 1 u b b, Bros'mius bros'me, en
upp till meterlång torskfisk, dock med endast
en rygg- o. en analfena. N. Atlanten, på djupt
vatten o. hård botten. Hos oss täml. sällsynt.
de Brosse [d° bråss], Salomon (senast
1562—1626), fransk arkitekt, representant för
den italienskt påverkade franska renässansen,
uppförde bl. a. Palais de Luxembourg (1615