B - Rosekamp

Brinq — 2l6 - Brittiska Guayana
o. införde en internationellt använd metod
för bestämning av materialets hårdhet (B r i-
n e 11 s k u 1 p r o v). Jfr Hårdhet.
1. Bring, Ebbe Gustaf (1814—84), teolog,
prof. i Lund 1848, biskop i Linköping 1861.
B. var av konservativ o. högkyrklig åskådning
o. gjorde bl. a. en betydelsefull insats för den
praktiska prästutbildningen.
2. Bring, S a m u e 1, f. 2S /» 1879, historiker o.
biblioteksman, förste bibliotekarie vid Uppsala
univ.bibl. 1914—44. Har förutom flera minnesskrifter
o. ekonom, historiker utgivit bl. a. Bibliografisk
handbok till Sveriges historia (1934)
samt tills, med S. Tunberg redigerat »Norstedts
världshistoria» (1926—37).
Bringetofta, kommun i mell. Småland, Jönk.
1.; Bodafors landsf.distr., Njudungs doms.
985 inv. (1947).
Brink, brant backe, brant strandsluttning
el. gata, ex. Tyska brinken i Sthlm.
von Brinkman, Carl
Gustaf (1764—1847),
skriftställare, diplomat. Led.
av Sv. akad. 1828. B.
utgav flera diktsamlingar
på tyska o. svenska; högst
stå hans tankedikter. B.
spelade en stor roll som
sällskapsmänniska o. oerhört
flitig brevskrivare; särsk.
känd genom sin brevväxling
med Tegnér. (Se bild.)
Bri'o, it., livlighet, eld.
— C o n brio, livligt, eldigt.
Brioche [-ås}'], fr., litet formbröd av flera
gånger jäst vetedeg.
Brisa'd (av fr. briser, springa sönder), en
granats sönderspringande.
Brisant' säges ett explosivt ämne vara, som
på grund av hög detonationshastighet är
mycket hastigt verkande. Brisanta ämnen äro
sprängämnen (nitroglycerin, dynamit m. fl.).
— B r i s a n s', egenskapen att vara brisant.
Brisbane [bris'be'n], huvudstad i Queensland,
ö. Australien, nära floden B:s utlopp.
384,000 inv. (1945). Livlig handel, obet. industri.
Univ., gr. 1911. Urspr. (1825) straffkoloni.
Briseis, Akillevs' älskarinna.
Brise'ra (av fr. briser), springa sönder.
Brising, Harald (1881—1918), konsthistoriker,
museiman. Ägnade särsk. studium
åt den antika o. nyklassiska bildhuggarkonsten.
Brisingsmycket el. brisinga-men, gudinnan
Fröjas halssmycke.
Brisman, Sven, f. »/, 1881, nationalekonom,
prof. vid Handelshögskolan 1917—46. Bl.
skrifter märkas A'ationalekonomi (1916), Sveriges
Riksbank 1668—1918 (1918—31).
Brismene, kommun i mell. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Börstig); Vartofta landsf.­
distr., Vartotta o. Frökinds doms. 274 inv. (1947).
Brisson [briså 1 **], Henri (1835—1912),
fransk politiker, konseljpresident 1885—86 o.
1898, verkade för kyrkans skiljande från staten
o. genomdrev 1898 Dreyfusaffarens revision.
Brissot [briså'], Jacques Pierre
(1754—93), fransk revolutionsman, från 1791
den egentlige ledaren av Frankrikes utrikespolitik;
bekämpade terroristerna, av vilka han
dömdes till döden o. avrättades.
Bristol [brist'°l], stad (eget grevsk.) i s.v.
England, nära Avons mynning. 452,000 inv.
(1946). En av landeto äldsta o. största sjöfarts-
o. handelsstäder; betyd, industri (skor,
gummivaror m. m.). Universitet, gr. 1909. Katedral
från 1200-t. Genom hängbro förbunden
med förstaden Redcliffe. Svårt skadat vid tyska
flygangrepp nov. 1940 o. senare.
Bristolkanalen, havsvik på Englands v.
kust, s. om Wales. 128 km.
Bristsjukdomar, sjukdomar, förorsakade av
brist på något ämne, som normalt tillföres med
födan el. för växter med näriugsämnena från
jorden. Ex. avitaminoser (vitaminbrist) hos
människan o. djur, bristsymtom genom underskott
på mineralämnen, särskilt fosfor o. kalcium,
samt gulspetssjuka, gråfläcksjuka o.
hjärtröta hos vissa växter.
Britannia, lat. namn på England o. Skottland.;
trol. av kymr. brith, brokig, syftande
på de forntida britternas sed att måla kroppen
med indigo.
Britanniabron, järnvägsbro mellan Wales o.
ön Anglesey, 563 m lång o. 32 m hög; byggd
1846—49, som balkbro av järn, betecknar den
en epok i brobyggnadshistorien.
Britanniametall, blåvit, smidbar, föga hållfast
legering av 80—90 % tenn, 1.5—5 % koppar,
resten antimon. Spec. vikt c:a 7.4. Användes
till pressgjutna husgerådsartiklar o. dyl.
British Broadcasting Corporation [britfis]
brå'dkasting kåpöre''S]°n], förk. BBC, Storbritanniens
statliga rundradio.
British Columbia [britfisj k°lamm'bi a ],
provins (sed. 1871) i v. Canada. 948,560 kvkm,
818,000 inv. (1941), varav 22,000 indianer. Bergland.
Nära hälften av B. täckes av barrskog.
Skogs- o. bergsbruk, fiske. Huvudstad: Victoria.
British Legion [britt'isj li'ds)°nj, sammanslutning
av britt, världskrigsdeltagare, grundad
av fältmarskalken lord Haig 192*. Den ägnar
sig huvudsakl. åt humanitär verksamhet till
förmån för f. d, soldater o. deras familjei.
British Museum [britfisj mjosi'°m], vetenskaplig
institution i London, grundad 1753,
i sitt slag den största i världen, omfattande
Englands nationalbibliotek samt arkeologiskt o.
etnografiskt museum, allt inrymt i en byggnad
(se bild), som 1823—47 uppfördes efter ritningar
av R. och S. Smirke (läsesalen 1854
—57). En nytillbyggd flygel rymmer Elgin
marbles. Fasaden skadades av tyska flygbomber
maj 1941. Av B:s samlingar märkas särsk. de
fornegyptiska, babylonisk-assyriska o. forngrekiska
fynden. Under samma förvaltning som B.
står British Museum of Natural
History i South Kensington, som inrymmer
avdelningar för zoologi, geologi, botanik m. m.
o. bibliotek.
British Union [britfisj jo'nj°n], eng. fascistparti,
grundat av sir Oswald Mosley, förbjudet
1940. Dess program liknade i det stora hela
tyska nationalsocialismens. Det vann aldrig
någon större anslutning. Jfr Mosley.
Brits, fast liggplats av trä.
Britten, Benjamin, f. 1913, eng. tonsättare,
har komponerat kammarmusik, pianokonserter,
Sinfonia da Requiem, operorna Peter
GHmes (1945; uppf. i Sthlm 1946), The Rape ef
Lucretia (1946) o. Albert Herring (1947).
Britter, keltisk folkstam, som under forntiden
bebodde England o. s. Skottland men
efter den angelsachsiska erövringen på 400- o.
500-t. utrotades utom i Wales, där deras ättlingar
ännu leva kvar.
Brittiska Guaya'na, britt, koloni i n. Sydamerika,
omfattande en del av n. Guayana, ö.
om Venezuela. 231,744 kvkm, 374,000 inv.