B - Rosekamp

Bräcka — 207 — Brahe
Bräcka (förk. av skinnbracka, skinnbyxa),
urspr. studentöknamn på förmögen borgare;
kälkborgare.
Bracken [br«kk'n], B r e n d a n, f. 1901,
eng. finansman o. politiker, red. för tidskr.
The Banker, dir. för The Economist 1928—40.
Medl. av parlamentet sed. 1929. Informationsmin,
i Churchills reg. 1941—45, marinminister
maj—juli 1945.
Bräden [bre>'d ö n], Spruille, f. 1894,
amerik. diplomat, expert på latinamerik. förhållanden.
Gjorde en betydande insats som medlare
vid fredsförhandlingarna mellan Bolivia o.
Paraguay 1935—36. Ambassadör i Colombia
1939—42 o- Argentina 1945—46. Bitr. utrikesminister
1946—47.
Bradford [br«dd'f ö d], stad 1 mell. England,
grevsk. Yorkshire (West Riding). 285,000
inv. (1946). Betydande vävnadsindustri.
Bradlaugh [br«edd'lå], Charles (1833—
91), eng. politiker, fri tänkare, vars inval i
underhuset 1880 förorsakade en häftig strid,
då han länge vägrade att avlägga parlamentseden.
B. lyckades sen. genomdriva, att ateister
fingo ersätta eden med en försäkran.
Bradley [brsedd'11], James (1692—1762),
eng. astronom, upptäckte aberrationen o. jordens
nutationsrörelse, utförde fixstjärnebestämningar
med utomordentlig noggrannhet.
Bradley [braedd'li], Francis Herbert
(1846—1924), eng. filosof, repr. för en kritisk
idealism. Bl. arb. Appearance and reality (1893;
Fenomen o. verklighet).
Bradley [braedd'li], Omajr
Nelson, f. 1893, amerik.
general, befälh. i Tunisien
april—maj 1943, chef för
amerik. invasionstrupperna
i England jan. 1944, arméchef
vid invasionen i Frankrike
juni s. å., deltog i offensiven
mot Tyskland vid
Aachen o. senare i striderna
i Ardennerna samt i framstöten
mot Leipzig 1945.
Chef för krigsveteranerna 1945—47, generalstabschef
(efter Eisenhowcr) sed. 1948.
de Braekeleer [d° brak fl le'rj, Henri (1840
—1888), belg. målare. Intima, fint stämda interiörer.
Braga [bragg' 8 ]. 1. Distrikt i n. Portugal,
prov. Entré Alinho-e-Douro. 483,000 inv. (1940).
— 2. Stad i B. 1, nära fl. Deste. 30,000 inv.
(1940). Säte för portug. kyrkans primas. Katedral
från 1100-t.
Braga [bragg' 0 ], Theophilo (1843—
1924), port. författare o. politiker, Portugals
förste president (1910—11). B. skrev filosof,
dikter samt estet. o. histor. arbeten.
Br ägan'c a el. Braganza. 1. Distrikt i
n.ö. Portugal, provinsen Tras-os-Montes. 213,000
inv. (1940). — 2. Stad i B. 1. 6,000 inv. Portugals
kronprins kallades hertig av B.
B råge, i nord. myt. skaldekonstens gud, son
till Oden o. make till Idun.
Bragebägaren (isl. bragarfull, av bragr,
furste), vid fornnord. furstars gravöl en skål,
som arvtagaren under avläggande av ett löfte,
bragelöfte, drack till den dödes minne.
Brage den gamle, Boddason (omkr.
800—850), uppgives vara Norges äldste skald
o. är sannolikt en historisk person.
1. Bragg [braegg], sir William Henry
(1862—1942), eng. fysiker, 1923 direktör för
Royal Institution o. Davy-Faraday Research
Laboratory i London, erhöll jämte sonen nobelpriset
i fysik 1915 för sina medelst röntgenstrålar
gjorda undersökningar av kristallers
atombyggnad.
2. Bragg, sir William Lawrence, f.
1890, son till W. H. B., prof. i fysik i Manchester
1919—37, sed. 1938 i Cambridge; erhöll
tills. m. fadern nobelpriset i fysik 1915.
Brahe, namn på en dansk
o. en svensk adlig ätt. Från
den danska ätten härstammade
den svenska. Till den
danska hörde T y g e (Tyko)
Brahe (1546—1601),
dansk astronom, grundläggare
av den moderna observationstekniken,
med vars
hjälp han samlade det värdefulla
material av planetobservationer,
som i Kepplers
hand ledde till den moderna
heliocentriska världsbilden (solen alltets
medelpunkt). Var motståndare till Copernicus
o. uppställde ett förbättrat geocentriskt system
(jorden alltets medelpunkt). B., som av Fredrik
II fick ön Ven i förläning, uppförde där två
observatorier, Uraniborg o. Stjärneborg. —
Till den svenska ätten (som utdog 8, / B 1930
med greve Magnus Brahe på Skokloster) hörde:
1. Brahe, Per, d. ä. (1520—90), greve
1561, riksdrots 1569, en av Gustav Vasas
mest anlitade rådgivare;
fick 1562 Visingsö till
grevskap; användes av
Erik XIV i diplomat, o.
krigiska värv o. stod på
Johan III:s sida i striderna
mot hertig Karl. Skrev
Oeconomia eller Huusholdzbook
för ungt adelsfolck
(1677, nytryckt 1920) samt
överarbetade o. fortsatte
Peder Svarts krönika om
Gustav Vasa.
2. Brahe, Ebba (1596—1674), dotter till
drotsen Magnus B. (d. 1633),
Gustav II Adolfs ungdomskärlek.
Änkedrottning Kristina
motsatte sig skarpt
partiet och förmådde sonen
att bryta förbindelsen. 1618
blev Ebba B. gift med riksmarsken
Jakob Pontusson
De la Gardie.
3. Brahe, Per, d. y.
(1602—80), sonson till
P. B. d. &., greve, riksdrots,
blev 1637 generalguvernör
i Finland, där han
anlade nya städer, t. ex. Brahestad, o. grundade
Åbo universitet. Riksdrots
blev B. vid Gabriel Oxenstiernas
död. I Karl XI :s
förmyndarregering sökte
han efter riksskattmästaren
Gustav Bondes död upprätthålla
dennes verk. I utrikespolit.
hänseende slöt han
sig till de franska alliansvännerna.
B., som var sin
tids störste svenske jorddrott
o. som på sitt Visingsborg
förde ett fursteliknande
hov, var en energisk förfäktare av de
adliga bördsintressena.
4- Brahe, Nils (1604—32), bror till P. B.
d. y., greve, krigare, deltog i Gustav II Adolfs
fälttåg, dödligt sårad i slaget vid I,utzen
5- Brahe, Erik (1722—56), greve, överste,
spelade en ledande roll inom det s. k. hovpartiet.
Då dess försök 1756 att genom en
revolution stärka kungamakten upptäcktes,
blev B. dömd till döden o. avrättad.
6. Brahe, Magnus Fredrik (1756
—1826), son till Erik B., greve, lantmarskalk