TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

TöNNERSJöHEDENS FöRSöKSPARK I HALLAND 413
2. Ljunghedar.
Ljungheden hade i gamla tider en mycket stor utbredning på Tönnersjöheden
liksom för övrigt var fallet inom många andra delar av Halland. Vegetationskartan
över Tönnersjöheden vid tiden omkring 1890 (tavla I) visar
sålunda, att ungefär hälften av försöksparkens område då intogs av ljunghed.
Av dessa ljunghedarvoro omkring år 1890 de, som hörde till Ågarp, Jonstorp
och Eriksköps utmark, i stor utsträckning trädlösa eller nästan trädlösa,
medan däremot Skällås och Bala ljungmarker mestadels voro glest bevuxna
med tall och björk samt rika på enbuskar. Orsaken till detta förhållande var
att ljungbränningen upphörde något tidigare inom de sistnämnda områdena
än inom de förra. Enligt f. arrendatom på Skällås, J. DANIELssoN, skallljungbränning
icke ha förekommit på Skällås ljungmarker sedan mitten av förra
århundradet utom inom ett område, som ligger väster om Älvasjöns södra del
mellan parallellerna 7 och 9 och sträcker sig c:a soo m inåt landet, vilket område
genom vådeld avbrändes år 1862. Denna sistnämnda brand var dock av
allt att döma ganska lindrig, enär flera inom området före branden befintliga
tallar överlevde densamma och gåvo upphov till ny föryngring, bl. a. det i
det föregående omnämnda tallbeståndet inom fig. 21 (se tavla I).- När ljungbränningen
definitivt upphörde inom Ågarp- och Jonstorps-delama av försöksparken
har jag ej lyckats utröna. Mycket talar för att det var på slutet av
1870-talet. På Eriksköps utmark pågick dock ljungbränning ända till omkring
sekelskiftet, om man undantar vissa smärre partier, vilka varit skonade från
br:änning sedan mitten av 18oo-talet.
Anledningen till att ljungbränning pågick så länge inom större delen av
Eriksköps utmark var den, att ägaren till Eriksköp höll ett mycket stort antal
får å dessa marker och var tvungen att bränna av den äldre, för bete otjänliga
ljungen för att främja uppkomsten av ny späd ljung och förbättra gräsväxten.
Genom de barrträdskulturer (se tab. 4 i kap. 3), som sedan slutet av förra
århundradet utförts å Ågarps, Jonstorps och Skällås ljungmarker-liksom
senare å Bala och Eriksköps utmark efter statens förvärv av dessa fastigheter
åren 1900 resp. 1910 -har ljunghedsarealen minskat i mycket hög grad.
Inom försöksparken träffas sålunda för närvarande endast helt små områden
med ljunghedsvegetation, och dessa äro företrädesvis att finna i norra delen
avEriksköps utmark. Men även där håller ljungheden på att förlora mycket
av sin ursprungliga karaktär, sedan bränningen upphört.
De ljunghedar, som ännu finnas kvar på Eriksköps utmark, äro av enrik
typ samt glest tall- och björkbevuxna. En god illustration av dessa ljunghedssamhällen
lämna vidstående bilder, fig. 39 och 40, samt efterföljande vegetationsanalys.
Glest tall- och björkbevuxen en-rik ljunghed. Provyta 40 inom nordöstra
delen av Eriksköps utmark. (Ant. utförd 17/ 10 1930.)