TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

TöNNERSJöHEDENS FöRSöKSPARK I HALLAND 361
s. Sjöars, åars och bäckars växtsamhällen.
6. Odlade markers och vägkanters vegetation.
Huru dessa växtsamhällen förekomma inom försöksparken framgår av den
år 1930 upprättade vegetationskartan (Tavla II), och torde efterföljande
vegetationsbeskrivningar lämpligen böra studeras jämsides med denna karta.
I a. S p o n t a n a s k o g a r.
Bokskogar.
Bokskogar träffas i våra dagar inom försöksparken: vid Åbacken, omkring
Skällås samt ö~ter om Ågarp och Bala gårdar. Ett mycket litet bokhult finnes
dessutom å Eriksköps utmark, nära· dess nordöstligaste hörn. Bokskogama
äro företrädesvis bundna till moränmarker, men vid Abaeken träffas även
bokbestånd, som växa å rullstensgrus.
Bokskogama på Tönnersjöheden ha ganska växlande utseende med hänsyn
till undervegetationens sammansättning och riklighet, speciellt vid olika grad
av slutenhet.
Inom fullslutna bokskogar är undervegetationen oftast mycket sparsam
eller saknas helt utom kring trädbaser och å uppstickande stenar,
vilka pläga vara överdragna av ett sammanhängande mosstäcke (företrädesvis
bestående av stereodon cupressiformis, Isothecium viviparum, Hylocomium
loreum, H. proliferum, Dicranum scoparium och Polytrichum attenuatum).
Markytan är i stället täckt av torra böklöv (se fig. 15).- Inom en del full~
slutna bokskogar förekommer emellertid harsyra (Oxalis acetosella), gärna i
sällskap med den lilla ormbunken ekbräken (Dryopteris Linnaeana), ekorrbärsört
(Majanthemum bifolium) och sterila individ av gräset kruståtel (Aira
el. Deschampsia flexuosa), antingen fläckvis eller intagande något större ytor.
Inom mera öppna bokskogar å Tönnersjöheden är undervegetationen
genomgående riklig eller ymnig och utgöres förutom av nämnda mossor företrädesvis
av antingen krus t å t el (A ira el. Deschampsia flexuosa) (se fig. r6),
eller av densamma i förening med blåbärsris (Vaccinium myrtillus) (se fig.
17). Men även andra växter förekomma inom de mera öppna bokskogarna,
ehuru de nästan helt undanskymmas av den dominerande kruståteln eller
blåbärsriset.
På Tönnersjöheden givas rika tillfällen att iaktta de förändringar, som undervegetationen
i bokskogama undergår vid olika starka huggningsingrepp, liksom
även bokskogamas naturliga utveckling från anläggningen och fram
till äldre, slutna bestånd.
Vid svaga gallringsingrepp inom fullslutna bokbestånd på Tönnersjöheden
får kruståteln nästan alltid en ökad frekvens. Detta blir även i_ regel fallet inom