TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

344 CARL MALMSTRöM
A v stort intresse vore att närmare söka utröna i vilken utsträckning skogarna
inom försöksparkens område gått tillbaka eller förändrats under olika
tider på grund av näringslivets inflytande.
Då det gäller att klarlägga denna sak för äldre tider, är det först i och med
KIETELL CLAsSON FELTERI förut omtalade karta av år 1652, som man får en
urkund, genom vilken vissa upplysningar kunna vinnas. På denna karta,
vilken är en för sin tid ovanligt detaljerad >>Geographesk Taafla>> och som
bland kartkännare tillmätes ett högt värde på grund av dess tillförlitlighet,
är den skogklädda marken angiven med särskild beteckning.
Hur avbildar då KIETELL CLAssoN skogsförhållandena inom försöksparkens
område på denna sin karta? Härom lämnar förestående reproducerade brottstycke
av kartan besked (se fig. n).
Vi finna att hela Skällåsområdet, endast med undantag av de delar, som
ligga närmast Älvasjön, på kartan är betecknat som skogklätt. Detsamma
gäller även hela Eriksköp. Däremot är huvudparten av Ågarps, Balas (på
kartan betecknad som Bool) och Jonstorps marker angivna som trädlösa
eller i det närmaste trädlösa. Och den misstanken ligger då nära, att dessa
marker - om man undantager åkertegar och myrmarker -· voro intagna av
l j unghedsvegetation.
Från slutet av 16oo-talet finnes även en karta, som kan tänkas lämna vissa
upplysningar om de dåtida skogsförhållandena på Tönnersjöheden, nämligen
en av lantmätaren JOHAN SöDERLINGH år 1691 upprättad karta över >>Hööks
och Tönnersiö Härad>>. Denna karta finnes bevarad dels i koncept och
dels renritad, den förra å K. Lantmäteristyrelsens arkiv (under sign. M1)
och den senare å K. Krigsarkivet (kartsaml. portf. XVI, nr D). Ifrågavarande
karta, vilken utarbetats fullständigt oberoende av KIETELL CLASSONS,
förefaller emellertid av sjökonturer och placeringen av många gårdar att
döma att vara något mindre tillförlitlig än KIETELL CLASSONs. Dessutom äro
skogstecknen på den SöDERLINGHska kartan fåtaligare än på KIETELL
CLAssoNs och tyckas icke heller ha blivit utsatta med samma omsorg. Detta
gäller dock framför allt den renritade kartan. På konceptkartan däremot
äro skogstecknen mera talrika och förefalla även att vara utsatta med vida
större naturtrohet. En avbildning av den del av konceptkartan, som omfattar
Tönnersjöheden, meddelas därför här som fig. 12. Den renritade SönER-
. LINGHska kartan vad samma område beträffar finnes tidigare reproducerad
(MALMSTRÖM 1936, fig. z).
Av konceptet till den SöDERLINGHska kartan torde man sålunda kunna
utläsa, att vid slutet av 16oo-talet skogens utbredning inom försöksparkens
område varit ungefär densamma som vid mitten av samma århundrade.
Nästan hela Skällås- och Eriksköpsområdena liksom vissa delar av Bala skulle
alltså ha varit skogklädda, största delen av Ågarps och Jonstorps marker