TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

460 CARL MALMSTRöM
överlagras närmare torvmarkens strävder mot fastmarken av starrtorv, i
vilken bladvass (Phragmites) ofta ingår rikligt, varpå följer högförmultnad
torv, dytorv, med i regel stor förekomst av ved- och barkrester av al och björk
(s. k. }>lövkärrtorv}>). På detta sistnämnda lager kommer slutligen ett mäk- ·
tigt skikt av Sphagnum-torv med tuvdun- (Eriophorum vaginatum) rester,
nående ända upp mot markytan. Torven inom detta skikts undre delar är
tämligen väl förmultnad, men högre upp endast obetydligt förmultnad. -Inom
torvmarkens centralpartier saknas dock torvbildningar av starrtorv- och dytorv-typ,
och i stället träffas mellan gyttjelagret och det egentliga Sphagnumtorvlagret
en vattenlins, i vilken vitmoss- och starr-rester endast förekomma
spridda.
Profil E (fig. 53) genom Övre Långemosse har i huvudsak en med föregående
profil analog byggnad. Vattenlins saknas emellertid.
Profilerna C och F (fig. 54 och 55), vilka genomskära torvmarkerna 68
och 7I, ha båda som bottenlager en mäktig bädd av dytorv, i vilken på många
ställen al- och björkrester, särskilt i form av bark och ved, allmänt förekomma.
Dessa dytorvlager överlagras inom profil F:s av ljung-tuvdunvegetation intagna
delar av Sphagnum-torv med tuvdunrester samt inom profilens starrmossintagna
delar av vitmossrik starrtorv. Inom profil C överlagras den på
al- och björkrester rika dytorven inom profilens med ljung-tuvdunvegetation
bevuxna delar ävenledes av Sphagnum-torv med tuvdunrester, men inom profilens
sumpskogsklädda delar går dytorven ända upp mot markytan eller
också är markytan endast täckt av ett några få cm mäktigt vitmosstäcke,
som dock här är tydligt råhumusartat.
Profil G (fig. 56) genom Rökakärret (=torvmark 77), vilken profilger en
god bild av byggnaden av de å försöksparken så vanliga sumpskogsmarkerna
nedanför källor, har i sina nedersta mot mineralgrunden gränsande delar
dytorv, i vilken al- och björkrester flerstädes ingå i stora mängder. Denna
dytorv överlagras av antingen lucker, råhumusartad dytorv eller av Sphagnuminblandad
starrtorv. Dessa lager, som nå markytan, äro dock i regel helt tunna,
oftast endast ett par dm.
Torvmarkernas utvecklingshistoria.
Av de växtrester, som uppbygga eller ingå i torvmarkernas olika lager,
kan man bilda sig en uppfattning om de stora dragen i Tönnersjöhedens torvmarkers
utvecklingshistoria. Genom förekomsten av gyttja med näckrosfrön
och Patamogeton-frukter i bottenlagren av de torvmarksavsnitt, genom
vilka profilerna D och E gå, framgår sålunda att Långemosse ursprungligen
måste ha utvecklats ur sjöbildningar. Detta synes dock ej ha varit fallet med
försöksparkens övriga stratigrafiskt och paleontologiskt undersökta torv-