TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

446 CARL MALMSTRöM
vissa partier äro sluttande, andra plana eller svagt kupolformigt välvda. Vegetationsförhållandena
äro ävenledes växlande.
Skålbäckentorvmarker av typ I förekomma på en del ställen inom
försöksparken. Till denna typ höra undersökningsområdets största torvmarker,
Långemosse samt Ryåsa- och Smeahultemossarna ( = torvmarkerna 53, 70,
88 och 97) samt fyra helt små torvmarker (torvmarkerna 8,1 32, 55 och 74).
Av nämnda stora torvmarker ligger Långemosse helt och hållet inom försöksparken,
de två andra däremot endast till en mindre del. -För att närmare
illustrera denna torvmarkstyp, vilken är den med hänsyn till ytformer och
dräneringssystem mest typiska högmossebildningen inom försöksparken, vill
jag ge en kort beskrivning av Långemosse.
Långemosse är en c:a 1,4 km lång torvmark, vilken i likhet med flertalet av försöksparkens
sjöar har en långsträckt form med huvudsaklig orientering i nordost-sydvästlig
riktning. Långemosse består av tvenne olika partier, Övre och Nedre
Långemosse, vilka äro förbundna med varandra endast genom helt grunda torvbildningar
men vilka i hydrologiskt hänseende knappast ha någon förbindelse.
Bägge. områdena omfatta delvis mycket djupa skålbäcken. Inom Nedre Långemosse
ha djup mellfm g-ro m observerats, och inom Övre Långemosse ligger
bottnen på flera ställen på 6 m:s djup. Huru bäckenkonfigurationen i övrigt ter
sig inom de båda områdena framgår av profilerna D och E (se fig. 52 och 53).
Bägge partierna mottaga tillflöden från sidorna. Dessa äro dock ganska små utom
inom den allra nedersta delen av Övre Långemosse, dit ganska kraftig vattentillrinning
äger rum från bredvidliggande torvmarksområden (torvmarkerna 71,
72, och 77).
Avrinningen från Nedre Långemosse sker till stor del genom ett avrinningsstråk,
som tager sin början inom torvmarksområdets nordvästra hörn och genom vilket
överloppsvattnet från mossen ledes förbi Ågarp ned till Fylleån. Övre Långemosse
däremot avvattnas i främsta rummet söderut genom ett avrinningsstråk, benämnt
Flyet (= torvmark 54), till Balasjön. En mycket liten del av översta partiet av
Övre Långemosse avvattnas dock norrut genom avrinningsstråk mot Fylleån. Se
vidare kartan fig. 49, vilken bättre än ord åskådliggör ifrågavarande torvmarkers
till- och avrinningsförhållanden.
Inom såväl Övre som Nedre Långemosse höjer sig massplanet tydligt över laggpartierna,
ehuru denna höjning varierar ganska mycket inom olika delar av dessa
mosseområden. Den största uppmätta höjdskillnaden mellan massplan och lagg
belöper sig dock endast till r m, och detta är inom de partier av Nedre
Långemosse, där profil D skär densamma.
Laggpartierna ligga i allmänhet tämligen plant utom närmast fastmarksstränderna,
där ofta en svag uppklättring av torvbildningarna till följd av kantdämningsförsumpning
(se MALMSTRÖM 1931, sid. 82) förmärkes. -Inom Långemosse
äro laggpartierna i regel mycket blöta, och blöthetsgraden ökar ju närmare
man kommer torvmarksbäckenas avloppströsklar. Inom vissa sträckor av
laggbältena ha verkliga laggbäckar utbildats. Ifrågavarande skålbäckentorvmarker
på morän ha sålunda ett mycket tydligt u t bilda t ytligt dränerings-
1 Torvmark 8 (den s. k. Jordeldan) har dock genom massbrand för cirka 70 år sedan
helt förstörts inom laggpartierna.