TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

TöNNERSJöHEDENS FöRSöKSPARK I HALLAND 441
Torvmarker i skålformiga bäcken.
Torvmarker i skålformiga bäcken äro de allmännast förekommande torvmarkerna
på Tönnersjöheden. Vissa av dessa torvmarker ligga på underlag
av rullstensgrus och i sänkor, som delvis äro av åsgropnatur, andra på
underlag av morän och synbarligen i moränklädda sänkor i berggrunden.
Dessa olikheter i skålbäckenas geologiska byggnad och i de ingående mineraljordartemas
vattengenomsläppande förmåga inverka rätt betydligt på naturförhållandena
hos de torvmarker, vilka intaga skålsänkoma, och speciellt på
torvmarkernas till- och avrinningsförhållanden. I efterföljande redogörelse
över skålbäckentorvmarkema komma därför torvmarker på underlag av rullstensgrus
och av morän att behandlas var för sig.
a. Skålbäckentorvmarker på underlag av rullstensgrus. Dessa
torvmarker kunna i huvudsak uppfattas såsom torvmarker i >>grundvattensögon».
De sakna sålunda ofta ytligt avlopp liksom även markerade ytvattentillrinningar
från sidorna. I stället finnes en mer eller mindre öppen grundvattensförbindelse
mellan torvmarken och mineraljordsunderlaget. Denna
grundvattensförbindelse är i regel mest öppen inom torvmarkens kantpartier
mot fastmarken, där torvbildningarna äro tunna och genomsläppliga.
Från försöksparkens större skålbäckentorvmarker på rullstensgrus söker
sig dock vanligen en del av överskottsvattnet ytligt avlopp. Dessa ytvattenströmmar
äro emellertid oftast ganska obetydliga, och flera av desamma upphöra
efter en kort sträcka, sedan vattnet sjunkit ned i den genomsläppliga
marken.
Med hänsyn till ytformer och vegetationsförhållanden kunna fyra olika
typer av skålbäckentorvmarker på rullstensgrus urskiljas inom undersökningsområdet,
nämligen:
I. skålbäckentorvmarker med plan markyta och uteslutande starrkärrvegetation;
z. skålbäckentorvmarker med tämligen plana centralpartier och i förhållande
till dessa svagt nedsänkta kantpartier. De förstnämnda partierna intagas
av starrmossevegetation, de sistnämnda åter av starrkärrvegetation;
3. skålbäckentorvmarker med i regel plan markyta. Dock förekommer
stundom inom kantpartierna mot fastmarken en helt svag nedsänkning av
markytan. Centralpartierna intagas av ljung-tuvdunmossevegetation och kantpartierna
av höga blåtåtel-(Molinia coentlea) eller tuvdun-(Eriophorum vaginatum)
tuvor eller i specialfall av starrmosse- eller starrkärrvegetation;
4· skålbäckentorvmarker i kombination med torvmarker på sluttande
underlag. Dessa torvmarkskomplex .ha en växlande ytkonfiguration: vissa
partier äro sluttande, andra plana eller svagt kupolformigt välvda. Vegetationsförhållandena
äro ävenledes växlande.
Skålbäckentorvmarker av typ r förekomma på 4 olika ställen inom