TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

TöNNERSJöHEDENS FöRSöKSPARK I HALLAND 439
På grund av de hittills ernådda, lyckade resultatenavkulturernamedgran
är det sålunda tydligt, att några hinder av klimatisk art ej förefinnas
för detta trädslags existens och fortlevnad på Tönnersjöheden,
utom möjligen å enstaka, särskilt frostlänta lokaler, såsom t. ex. vissa
åsgropar. För de andra inplanterade barrträdens egen existens finnas praktiskt
taget ej heller några klimatiska hinder, däremot vågar jag ej yttra mig om,
huruvida deras svaga eller ofta svaga reproduktionsförmåga på ett eller
annat sätt kan sammanhänga med ogynnsamma klimatiska inflytanden.
Sedan jag nu diskuterat kulturernas framtid mot bakgrunden av de markbiologisk-näringsgeologiska
och klimatiska förhållandena, återstår att taga
ståndpunkt till frågan om risken för angrepp av parasitsvampar och insekter
samt konkurrensen med andra trädslag.
Risken för angrepp av parasitsvampar förefaller att vara icke obetydlig.
De.lärkkulturer, som kommo till r878 och för vilka 4-åriga plantor användes,
dukade sålunda under i lärkkräfta vid en ålder av 24-27 år efter att förut ha
vuxit mycket snabbt och väl. Tallkulturerna å såväl bokskogshyggen som
ljungmarker ha svårt hemsökts av Peridermium. Däremot ha grankulturerna
hitintills i allmänhet varit förskonade från allvarligare angrepp av parasitsvampar.
En grankultur i närheten av Lövingsberg i försöksparkens sydvästra
del har dock under det senaste året blivit hemsökt av den farliga rotrötan
(Polyporus annosus). - Några insektsangrepp av allvarligare slag ha ännu
ej förekommit å kulturerna på Tönnersjöheden.
Vid bedömandet av de genom kulturåtgärder införda barrträdens möjligheter
att hålla sig uppe i konkurrensen med andra trädslag, i detta fall Tönnersjöhedens
spontana lövträd, måste man taga hänsyn till om de införda barrträden
även i fortsättningen komma att stå under människans speciella hägn
och få hjälp i kampen för sin tillvaro, eller om de införda träden lämnas åt sig
själva att fritt taga upp konkurrensen med den ursprungliga trädvegetationen.
Kommer människan att ingripa finnes givetvis ingen tvekan om, att barrträden
ej skola kunna hålla sig kvar i konkurrensen. Komma de däremot att
lämnas åt sig själva, ter sig deras framtid mera oviss. -Inom den halländska
slättbygden finner man i våra dagar flerstädes mycket tydliga exempel på,
att ek, björk och rönn i stora mängder inkommit i kulturtallskogar, sedan de
lämnats åt sig själva och betesfred införts. Som dessa lövträd växa väl, komma
säkert många kulturtallskogar inom denna bygd att så småningom efterträdas
av lövskogar, särskilt ekskogar.
Inom Tönnersjöhedens kulturtallskogar finner man också, att plantor
av lövträd ställvis börjat infinna sig ganska rikligt. Då tallen i dessa skogar,
som redan framhållits, vanligen icke äger någon större reproduktionsmöjlighet,
kan man vara förvissad om att samma utveckling, som nyss anförts, även
kommer att försiggå inom Tönnersjöheden.