TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

TöNNERSJöHEDENS FöRSöKSPARK I HALLAND 437
Allmänna vegeta tiansförhållanden:
FRIES 1817-19.
ERDTMAN 1921.
ERDTMAN 1921 b.
STERNER 1922.
AHLFVENGREN 1924 (med talrika litteraturuppgifter
rörande Hallands växtgeografi).
HÅRD AV SEGERSTAD 1924.
Du RIETZ 1925.
SJÖBECK 1931 a.
SJÖBECK 1931 b.
RIKSSKOGSTAXERINGSNÄMNDENS BETÄN­
KANDE 1932.
MALMSTRÖM 1936.
Bland de talrika problem, som man möter på Tönnersjöheden, intager
frågan om de där befintliga kulturskogarnas framtid säkerligen det allmännaste
skogliga intresset. Jag vill därför med det erfarenhetsmaterial, som nu
finnes tillgängligt, söka belysa denna fråga. Härvid kommer dock naturligtvis
endast den biologiska sidan av frågan att behandlas och ej alls den ekonomiska,
d. v. s. om man i framtiden kan komma att ha större nytta av andra
trädslag än de hittills på försöksparken kultiverade.
Som redan meddelats omfatta de å Tönnersjöheden utförda kulturerna framför
allt gran och tall. I mycket liten omfattning ha dessutom silver-, douglasoch
vitgran, olika lärkarter jämte banksiana- och bergtall planterats. Kulturerna
av gran och tall ha utförts dels å kalhyggen efter avverkade bokbestånd
och dels på ljungmarker. Övriga trädslagskulturer, om man bortser
från enstaka lärkkulturer på bokskogshyggen och plantering av bergtall på
ljungmark, ha gjorts i rader eller grupper utefter landsvägar samt i enstaka
fall på övergivna åkrar och ha sålunda ej utförts i egentligt skogligt syfte,
utan mer av dendrologiskt intresse. Som man ej torde ha rätt att draga några
skogliga slutsatser av dylika kulturers utveckling, komma de ej heller att
här vidare beröras.
Kulturerna på bokskogshyggena, vilka kulturer utfördes antingen som
blandkulturer företrädesvis av tall och gran, men i vissa fall även med inblandning
av lärk, eller också som rena grankulturer, ha i allmänhet gått
väl till och visat snabb tillväxt redan från början. Detta gällde dock framför
allt tallen och lärken. Granen behövde däremot något längre tid på sig
för att komma i riktigt god växt. Inom blandkulturerna har dock senare så-
. väl lärken som tallen i mycket stor omfattning gått ut, till följd av sjukdomar,
olämplig fröproveniens och i vissa fall sannolikt ett allt för tätt
plantförband. Av de på bokskogshyggena inplanterade trädslagen kvarstår
sålunda nu nästan enbart granen, vilken emellertid sedermera utvecklats
synnerligen väl och nu bildar mycket vackra bestånd.
Ljungmarkskul turerna, vilka omfattade dels bältesplanteringar med
tall, gran och något bergtall samt dels rena tall- och grankulturer, visade i
allmänhet till en början icke samma goda växt som kulturerna å bokskogshyggena.
Särskilt gällde detta kulturerna inom Ågarps och Jonstorps ljungmarker,
vilka såsom ljungmarker äro mycket gamla (minst sedan mitten av