Andrus Ers Fenomenet Avhistorisering - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

som en hegemonisk figur, en stor intellektuell som tillsammans med filosofen Ingemar Hedenius (1908-1982) satte dagordningen för det offentliga samtalet i 1950-talets Sverige. Den analytiska filosofin kan beskrivas som ”tidstypisk” på ett liknande sätt; en avideologiserad vetenskaplig filosofi, i ett avideologiserat välfärdssamhälles tjänst. <strong>Avhistorisering</strong>en måste till att börja med sättas i samband med andra världskrigets katastrofer och det kalla kriget, som både explicit och underförstått är den förklarande fond mot vilken detta fenomen tar form. Redan efter första världskriget hade framstegstanken i alla dess optimistiska 1800-talsvarianter tett sig problematisk. Erfarenheterna av Auschwitz och Hiroshima innebar ett ännu radikalare brott mot en enkel optimistisk framstegstro, en tro på ett historiskt förnuft i mänsklighetens tjänst. Efter Hiroshima tedde sig också det som tidigare varit fantiserade framtida dystopier – jordens undergång och mänsklighetens utplåning – som tekniska realiteter, en fråga om rationell beräkning. Samtidigt präglades årtiondena efter andra världskriget av en explosionsartad ekonomisk tillväxt och av ständiga vetenskapliga och tekniska framsteg. Här skulle man kunna peka på en dubbelhet som präglar hela epoken; en kris för framstegstanken parallellt med en närmast utopiskt färgad framtidsoptimism. Avideologisering och historiekritik: exemplet Tingsten Tingstens efterkrigsproduktion präglas av alla dessa teman. Den så kallade ”rationella idékritiken” som utgör navet i Tingstens politiska tänkande, kan fattas som ett försök att skapa en sorts vetenskapligt motgift mot det han identifierat som hoten mot det västerländska demokratiprojektet under och efter andra världskriget: i första hand de så kallade totalitära ideologierna kommunism, fascism, och nazism, men i förlängningen all ideologi över huvud taget. Tingstens idékritik riktar sig framför allt mot mellankrigstidens akuta hot i form av fascism och kommunism. Men strängt taget inbegrips alla former av det som Tingsten identifierat som politisk ”metafysik”, alla stora politiska ideologier som liberalism, socialism och konservatism i dess klassiska varianter, och religiösa världsåskådningar som till exempel den katolska statsläran. Mot detta formulerar Tingsten en form av politisk atomism som bara erkänner det ”direkt observerbara” i form av dokumentera- 6
de ställningstaganden och mätbara opinioner som giltiga, och avvisar alla anning sammanfattas på ett liknande sätt: kunde kritiken av tron på historisk mespråk på övergripande världsförklaringar och färdiga politiska system. ande system med en speciell förborgad tron på historien som ett sammanhäng- Vad som är speciellt intressant i detta sammanhang är hur denna rationella mot en hägrande utopi; en historia ”i en mening och en given utvecklingsgång idékritik riktas mot historien som meningsbärande erfarenhetsrum, av tron Kritiken av historiemetafysiken och viss klass, ras, nations eller idés tjänst.” på historiens betydelse för förståelsen utopismen kan alltså ses som lika väsentliga byggstenar i Tingstens rationel- av samtiden. I den rationella idékritiken identifierar alltså Tingsten en speciell la idékritik. Detta kan i sig tolkas som form av historieskrivning som central i en sorts avhistorisering, en förskjutning de stora ideologierna. Här intar givetvis från ett diakront till ett synkront perspektiv i förståelsen av samhället. Det Marx och Hegels politiska filosofier en särställning med sina uttalade historieteleologier (historien som klasskamp, el- som kunskapskälla till förmån för en historiska perspektivet diskvalificeras ler som världsandens gradvisa förverkligande). Men i och med att Tingsten ock- till det direkt närvarande och mätbara politisk atomism som bara tar hänsyn så identifierar framstegstanken – dvs tron (enskilda ståndpunkter, dokumenterade på att mänskligheten med nödvändighet yttranden, sociologiskt mätbara opinioner, etc.) Givet samma utgångspunkter går mot allt högre stadier av utveckling – som central i alla de stora moderna avvisas utopismen som en sorts framåtriktad historiefilosofi. politiska ideologierna, så knyts indirekt en form av historiekritik till all ideologibildning överhuvudtaget. rit en formell, teoretiskt-metodologisk Om den rationella idékritiken innebu- Tingstens historiekritik kan alltså ses avhistorisering av samhällsvetenskapen som en konsekvens av hans rationella som Tingsten ville se den, så sker en idékritik. Där Tingsten definierat ideologier som en form av metafysiskt tänterkrigstidens faktiska politiska utveck- liknande rörelse i hans tolkning av efkande i fasta system som anger direktiv ling. 1952 proklamerar Tingsten sin berömda tes om ideologiernas död. Efter för det politiska handlandet, och pekar ut en given riktning för utvecklingen, andra världskriget hade enligt Tingsten 7
Page 1: Forskaransikter, del 8: Andrus Ers
Page 5 and 6: I anslutning till den avhistoriseri
Page 7 and 8: de idéhistoriskt ramverk, där den
Page 9: gått förlorad i den egna samtiden

Andrus Ers Fenomenet Avhistorisering - Stockholms universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?