Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...

höver man en arbetsplan. En sådan
börjar med en genomtänkt titel, som
specificerar det verkliga ämnet för uppsatsen.
Återigen ger Eco ett hjälpsamt
exempel: ett arbete med titeln ”Attentatet
mot Togliatti och media” som
första utkast, utvecklas till ”En innehållslig
analys till bevis för användningen
av Gino Bartalis seger i Tour de
France för att distrahera den allmänna
opinionen från den viktigaste politiska
händelsen”. Med en sådan arbetstitel
vet man som uppsatsförfattare exakt
vad det är man gör. Nästa punkt i arbetsplanen
är en preliminär innehållsförteckning,
som läses i frågeform och
på så sätt visar vägen genom arbetsprocessen.
Till att pröva de båda första delarna
tjänar arbetsplanens tredje del,
utkastet till inledning. Där utvecklar
studenten sina tankar kring ämnet för
sig själv och handledaren, vilket ger
möjlighet att se om uppsatsen hänger
ihop och hur ens idéer och hypoteser
ska disponeras.
När jag skrev B-uppsats i idéhistoria
för fyra år sedan betonade läraren
att B-uppsatsen var att betrakta som en
övning i vetenskapligt skrivande. Det är
onekligen fråga om ett hantverk med
regler som måste läras in, och noter och
citering är inte helt lätt alla gånger. Trots
detta finns en potential att utnyttja B-
uppsatsen till övning av mer än så. Om
man satsar på en fortsatt vetenskaplig
bana är en djup förståelse av forskningens
hantverk naturligtvis nödvändig,
men även för den som vill ta med en
examen ut i andra delar av yrkeslivet
krävs en uppsats på C-nivå. Dessutom
är alla universitetsstudier tänkta att
gynna studenternas kritiska tänkande,
och för att kunna kritisera och värdera
vetenskaplig forskning krävs ett hum
om hur denna ska gå till.
Ylva Söderfeldt
24