Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
frågor kvarstod som brydde mig mera.<br />
Jag var nämligen oerhört nervös för att<br />
folk skulle ha invändningar mot mitt<br />
sätt att presentera materialet. Därför<br />
eftersträvade jag att vara så ’objektiv’<br />
som möjligt, utan att egentligen ha<br />
någon vidare klar idé framför mig vad<br />
denna objektivitet skulle innebära. Det<br />
kanske kan låta konstigt eftersom jag<br />
trots allt redan läst en termin idéhistoria,<br />
som ju ständigt tar upp frågan om<br />
objektivitet <strong>och</strong> sanningsanspråk, teori<br />
<strong>och</strong> metod <strong>och</strong> liknande. Kanske borde<br />
jag ha problematiserat objektivitetskravet<br />
<strong>och</strong> givit mig själv lite friare tyglar?<br />
Jag tror att denna noja för att råka<br />
ge en alltför subjektiv, smal eller slarvig<br />
framställning av materialet berodde<br />
mycket på att jag helt enkelt hade läst<br />
för få uppsatser. Jag hade inte heller<br />
sett hur idéhistoriker jobbar i mindre<br />
studier. Efter att enbart ha läst tematiska<br />
verk av de idéhistoriska giganterna<br />
Ambjörnsson, Liedman, Nordin, Eriksson<br />
o.s.v., ett antal snåriga fragment<br />
i Axplock-serien <strong>och</strong> sedan originalverk<br />
under B-kursen, så hade jag svårt<br />
att veta vilken modell eller förebild jag<br />
skulle sträva efter. Jag hade ju inte för<br />
avsikt att skriva en klassiker inom filosofin,<br />
eller snåriga textfragment, så<br />
min förebild blev i någon mening att<br />
skriva sammanfattande filosofihistoria<br />
i Svante Nordins stil (Nordin hade för<br />
övrigt skrivit en omfattande bok om<br />
Hedenius).<br />
Resultatet blev en oerhört platt sammanfattning<br />
av nästan hela Tro <strong>och</strong> vetande<br />
(en bok omfattande nästan 400<br />
sidor presenterad på 16 A4-blad – inte<br />
illa va!?) mycket beroende på att jag inte<br />
ville utesluta någon del av boken. Jag<br />
ville alltså presentera en så (förment!)<br />
objektiv framställning som möjligt.<br />
Min sammanfattning blev en dålig pastisch<br />
på en artikel om ett filosofiskt<br />
verk ingående i en större filosofihistoria.<br />
Avsaknaden av en frågeställning var<br />
total <strong>och</strong> min slutsats blev till ett hastigt<br />
påkommet ifrågasättande av Hedenius<br />
anspråk (ett ifågasättande som kanske<br />
snarare borde lämnas till filosoferna än<br />
idéhistorikern?). Det var inte på grund<br />
av lättja eller ointresse som resultatet<br />
blev som det blev. Det berodde inte<br />
heller på dålig handledning – jag fick<br />
väldigt mycket hjälp. Jag uppmuntrades<br />
hela tiden <strong>och</strong> fick förslag på språkliga<br />
förbättringar <strong>och</strong> preciseringar.<br />
Hela tiden tryckte handledaren på att<br />
hitta en vettig frågeställning. Jag måste<br />
medge att uppgiften att komma på en<br />
frågeställning upptog mycket av min<br />
tid, men jag kom aldrig på någon. Jag<br />
10