Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Noesis 2 2008.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2/2008<br />
Tema:<br />
Att skriva<br />
B-uppsats
www.idehist.su.se/foreningenINNEHÅLL.<br />
PROFESSOR ELISABETH MAN-<br />
SÉN berättar om hur det<br />
var att srkiva B-uppsats om<br />
Oscar Wilde i Lund i början<br />
av 80-talet, S. 5.<br />
SEKRETERARE CARL<br />
MONTAN beskriver sina<br />
upplevelser av att skriva<br />
uppsats för första gången,<br />
s. 8.<br />
SIMON OXBLOD NEMLAN-<br />
DER ger oss återigen prov<br />
på sin seriekonst exklusivt<br />
i <strong>Noesis</strong>, läs ”Tystnadens<br />
problematik”, på s. 25.<br />
2007 ÅRS ÄMNEN. <strong>Noesis</strong><br />
har tagit reda på vad<br />
folk skrev om, S. 26.<br />
DANIEL NYSTRÖM funderar<br />
över farorna med att skriva<br />
uppsats - vet vi verkligen<br />
vad vi ger oss in på? Vilket<br />
ansvar har vi för det vi skriver?,<br />
S. 13.<br />
YLVA SÖDERFELDT ger oss<br />
nyttiga skrivtips från akademikernas<br />
akademiker, Umberto<br />
Eco, som bland annat<br />
förespråkar användningen<br />
av kartotek, S. 18.<br />
ÅRETS NILS. Det prestigefyllda<br />
priset har delats<br />
ut, vinnaren avslöjas på<br />
S. 30.<br />
UPPSATSHANDBÖCKER. <strong>Noesis</strong><br />
har några tips, S. 28.<br />
2
Att lära sig hantverket<br />
www.idehist.su.se/foreningen<br />
Styrelsen<br />
Ordförande<br />
Maj Nilsson<br />
Kassör<br />
Per Bolin<br />
Sekreterare<br />
Carl Montan<br />
Klubbmästare<br />
Sarah Mared<br />
Redaktör<br />
Andreas Hellerstedt<br />
<strong>Noesis</strong> utges av Stockholms universitets Idéhistoriska förening,<br />
grundad 1984.<br />
Du blir medlem genom att betala en årsavgift på 60:- till postgiro<br />
488 24 18 - 9 eller vid något av våra arrangemang. Förutom<br />
denna tidskrift erhåller du som medlem personlig kallelse <strong>och</strong> fritt<br />
inträde till föreningens föreläsningskvällar.<br />
<strong>Noesis</strong> 2/2008.<br />
Tidskriften grundad 1995 av Lars Oldenburg.<br />
Ansvarig utgivare:<br />
Ylva Söderfeldt<br />
Redaktör:<br />
Andreas Hellerstedt<br />
ISSN 1651-4920<br />
Artikelförfattarna ansvarar helt för sina egna bidrag <strong>och</strong> dessa<br />
betraktas som deras enskilda egendom.<br />
Redaktören nås via postadress <strong>och</strong> email:<br />
<strong>Noesis</strong> c/o Andreas Hellerstedt<br />
Jupiterv. 31<br />
181 63 Lidingö<br />
andreas.hellerstedt@idehist.su.se<br />
Detta nummer är ett temanummer<br />
som vi velat göra länge. Vi är flera<br />
i styrelsen <strong>och</strong> i föreningen som tycker att<br />
något behöver göras för att förbättra förhållandena<br />
för studenterna som skriver<br />
uppsats under andra terminens studier i<br />
idéhistoria här i Stockholm. Många studenter<br />
skriver då sin första akademiska uppsats.<br />
Många gånger har jag fått höra av studenter<br />
eller gamla medlemmar i föreningen<br />
att kraven på uppsatserna inte motsvaras av<br />
innehållet i kursen. Man kräver att uppsatsen<br />
ska skrivas på ett visst sätt, utan att det<br />
görs tydligt för studenterna vad detta innebär.<br />
Det handlar till stor del om själva hantverket.<br />
Att skriva en uppsats är till stor del<br />
ett hantverk, men detta hantverk innehåller<br />
en mängd olika viktiga färdigheter - att<br />
formulera problemet, avgränsa det, hantera<br />
källorna kritiskt, behandla språket korrekt,<br />
hantera notapparaten, etc. Inte minst är<br />
dispositionen <strong>och</strong> den skriftliga presentationen<br />
mycket viktig - det krävs retorisk<br />
färdighet för att övertyga läsaren.<br />
Syftet med detta temanummer är därför<br />
att ge några handfasta tips om hur man gör<br />
detta på bästa sätt, <strong>och</strong> till vår hjälp har vi<br />
ett antal duktiga skribenter, som är lärare,<br />
doktorander <strong>och</strong> studenter. Trevlig <strong>och</strong><br />
nyttig läsning önskas!<br />
3
www.idehist.su.se/foreningen<br />
NYHETER.<br />
DISPUTATION. Den 17 maj<br />
disputerar Benny Jacobsson<br />
på avhandlingen Den sjunde<br />
världsdelen. Västgötar <strong>och</strong><br />
Västergötland 1646-1771. En<br />
identitetshistoria. Opponent är<br />
historikern Jonas Nordin.<br />
SOMMARPUB. Idéhistoriska<br />
föreningen ordnar vårterminens<br />
sista pub torsdagen<br />
den 5 juni. Lokal är förstås<br />
Gula villan. Vi öppnar runt<br />
18.00.<br />
UNDER VÅREN har två s. k.<br />
slutseminarier ägt rum vid<br />
institutionen, nämligen<br />
Anna Ohlssons <strong>och</strong> andrus<br />
Ers. Detta innebär att<br />
disputation för dem är nära<br />
förestående. Mer information<br />
om detta utlovas i kommande<br />
nummer av <strong>Noesis</strong>!<br />
EN NY ÖVERSIKTSKURS har<br />
startat. Den kallas ”Fem<br />
epoker - fem föreläsningar”,<br />
<strong>och</strong> omfattar 7,5 poäng.<br />
Mer information finns på<br />
institutionens hemsida.<br />
4
Min B-uppsats<br />
Av Elisabeth Mansén<br />
Min B-uppsats var antagligen en typisk<br />
1980-talsprodukt. De flesta skrev visserligen<br />
om svenskt material, men det<br />
var alltid några som drogs till utopier<br />
<strong>och</strong> anarkism. Min uppsats hette ”Oscar<br />
Wilde – estet <strong>och</strong> anarkist” (1982).<br />
Jag fascinerades av Oscar Wilde, hans<br />
tid, hans språk <strong>och</strong> hans livsöde. Jag<br />
tyckte att jag visste något om detta <strong>och</strong><br />
ville hellre skriva om honom än välja<br />
ett B-uppsatsämne från den långa lista<br />
som mina välvilliga lärare i Lund (Rolf<br />
Lindborg <strong>och</strong> Svante Nordin, kanske<br />
också Hertha Hanson <strong>och</strong> Sten Högnäs)<br />
försett sina studenter med. Där föreslogs<br />
huvudsakligen svenska ämnen<br />
med lättåtkomliga källor. Ingen krävde<br />
någon internationalisering på den tiden.<br />
Förväntningarna såg helt annorlunda<br />
ut <strong>och</strong> jag hade heller inte någon<br />
inblick i de större sammanhangen.<br />
Tillkomstprocessen var komplicerad<br />
<strong>och</strong> såg helt annorlunda ut än idag.<br />
Jag satt hemma på mitt studentrum<br />
med stora travar böcker <strong>och</strong> knattrade<br />
på min gamla Facit-skrivmaskin som<br />
jag köpt billigt av min farmors syster<br />
Ella. Eftersom jag tänker snabbare än<br />
jag skriver blev det många tillägg <strong>och</strong><br />
ändringar. När helheten skulle sammanställas<br />
bestod den av många numrerade<br />
lappar sönderklippt text som jag la på<br />
golvet <strong>och</strong> pusslade ihop samt klistrade<br />
samman på baksidan av andra papper.<br />
Tyvärr var detta före kopieringsapparaternas<br />
tid. Därför fick jag gå till institutionen<br />
<strong>och</strong> be om en trave speciella<br />
dubbla stenciler som slutmanus skulle<br />
skrivas in på –med bortkopplat färgband.<br />
Jag förbrukade förfärliga mängder<br />
chockrosa halvtransparent korrigeringslack<br />
(den enda kulör som fanns,<br />
såvitt jag vet). När jag kom långt ner<br />
på en sida <strong>och</strong> insåg att jag behövde en<br />
5
extra not högre upp, tillgrep<br />
jag ibland det förfärliga:<br />
att ändra en not till<br />
12 a <strong>och</strong> sätta in en 12 b,<br />
hellre än att skriva om allt<br />
igen (med nya fel). Sådant<br />
händer glädjande nog inte<br />
längre, men många av dagens<br />
lärare minns allt detta<br />
pyssel under sena timmar.<br />
Hade man tur fanns<br />
det sedan en vänlig själ på<br />
institutionen som kunde<br />
hantera Gestetner-apparaten<br />
<strong>och</strong> veva fram en<br />
hög stenciler med lagom<br />
svärta till lärare <strong>och</strong> kamrater.<br />
I bästa fall fanns det<br />
även en brännare så att<br />
man kunde göra en framsida<br />
med en svartvit bild.<br />
Jag valde att modifiera en av Aubrey<br />
Beardsleys tuschteckningar.<br />
Idag är det tveksamt om jag kan<br />
lokalisera något exemplar av denna<br />
produkt, kanske ligger det trots allt<br />
i något arkiv. Men anledningen till<br />
denna djupdykning i gamla minnen är<br />
egentligen att jag vill säga att det inte<br />
var bortkastat – <strong>och</strong> att era B-uppsatser<br />
inte heller är det eller behöver bli<br />
det. Jag lärde mig något av det jag läste<br />
<strong>och</strong> jag började lära mig att skriva om<br />
det jag läst <strong>och</strong> lärt mig. Ämnesvalet<br />
grundades på ett verkligt intresse, som<br />
dessutom hållit i sig genom åren. Man<br />
skulle kunna tro att allt var gjort inom<br />
ett så välkänt ämne, men det visade sig<br />
att ännu år 2001 fanns det ingen översättning<br />
till svenska av Oscar Wildes<br />
De profundis som gjorts från det ocensurerade<br />
originalmanuskriptet. Av flera<br />
skäl fick jag göra översättningen med<br />
6
kommentarer, samt dessutom skriva ett<br />
långt förord till utgåvan, vilket nästan<br />
är en bok i sig. Det var ett sant nöje.<br />
Ett av skälen till detta uppdrag var utan<br />
tvekan min B-uppsats, som några år tidigare<br />
(när jag fortfarande kunde hitta<br />
något exemplar) låg till grund för ett<br />
kortare förord till en utgåva av Oscar<br />
Wildes Människans själ under socialismen<br />
(orig. The Soul of Man under Socialism),<br />
den text som spelat huvudrollen i min<br />
B-uppsats. Så slöts cirkeln.<br />
Varje B-uppsats har sin historia att<br />
berätta. Som professor ser jag numera<br />
B-uppsatsen som något som ligger i<br />
gränslandet mellan det personliga <strong>och</strong><br />
det mer professionella. Jag visste inte<br />
mycket om det akademiska eller om<br />
vad det var att vara idéhistoriker när jag<br />
skrev den, säkert är dagens studenter<br />
mer välinformerade, men i efterhand<br />
kan jag tycka att något viktigt hände i<br />
mötet mellan mina högst privata intressen<br />
<strong>och</strong> universitetslivet.<br />
Elisabeth Mansén<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Anna Ohlsson,<br />
doktorand <strong>och</strong> lärare:<br />
”Den ideala<br />
bostaden”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Niclas Järvklo, doktorand<br />
<strong>och</strong> lärare: ”Att<br />
värna <strong>och</strong> förmana<br />
kvinnan: Viktor Larsson<br />
<strong>och</strong><br />
kvinnofrågan”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Andreas Hellerstedt,<br />
doktorand <strong>och</strong> lärare:<br />
”Forsskål <strong>och</strong> araberna.<br />
Upplysningens<br />
möte med Orienten”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Jenny Leontine Olsson,<br />
doktorand <strong>och</strong> lärare,<br />
”Queer, feminism<br />
<strong>och</strong> synen på prostitution:<br />
Debatt i<br />
Dagens Nyheter”.<br />
7
Den första up<br />
Vår sekreterare Carl Montan (fil. kand. i idéhistoria) beskri<br />
vid institutionen vid Stockholms Universitet.<br />
När jag på höstterminen 2005<br />
skrev in mig på b-kursen i idéhistoria<br />
så hade jag bara en termin<br />
bakom mig på universitetet <strong>och</strong> således<br />
hade jag endast salstentorna från<br />
A-kursen som akademisk ”portfölj”.<br />
Under A-kursen hade jag blivit intresserad<br />
av den undervisning som rörde<br />
filosofins historia <strong>och</strong> jag bestämde<br />
mig tidigt under b-kursen för att skriva<br />
om ett filosofiskt ämne, nämligen om<br />
religionskritiken i Ingemar Hedenius<br />
Tro <strong>och</strong> vetande.<br />
På det inledande seminariet för b-<br />
kursen hade alla fått läsa igenom en<br />
äldre uppsats, som skrivits av en elev<br />
från någon tidigare termin. Denna<br />
uppsats skulle kursdeltagarna utvärdera,<br />
kritisera, analysera o.s.v. Själv hade<br />
jag inte så mycket att säga – det var<br />
den första uppsats som jag hade sett på<br />
universitetet – men jag märkte att språk<br />
<strong>och</strong> disposition inte var av lika hög kvalitet<br />
som den kurslitteratur som jag läst<br />
terminen innan. Detta var förstås inget<br />
krav heller. Denna uppsats – åtminstone<br />
minns jag det så – blev ganska sågad:<br />
det fanns stavfel, referatet stämde<br />
inte med frågeställningen, noter <strong>och</strong><br />
litteraturlista var inkonsekvent ordnade,<br />
för stor del av uppsatsen berörde<br />
textframställning (på bekostnad av det<br />
kontextuella). Detta <strong>och</strong> en mängd andra<br />
fel hittades i uppsatsen, så det var<br />
ganska lätt att efter seminariet dra slutsatsen<br />
att jag hade fått se ett skräckex-<br />
8
psatsen<br />
ver sina upplevelser av att skriva b-uppsats<br />
empel på en b-uppsats (det kan dock<br />
tilläggas att uppsatsen åtminstone hade<br />
blivit godkänd <strong>och</strong> att seminarieledaren<br />
inte alls tyckte att uppsatsen var särskilt<br />
dålig).<br />
Den svåra situation jag ställdes för,<br />
efter denna första erfarenhet av en akademisk<br />
b-uppsats, var att försöka göra<br />
något positivt av det hela. Det exempel<br />
på uppsats som vi läst hade ju bara visat<br />
oss hur man inte ska skriva. Så hur<br />
skulle jag göra rätt? Till min hjälp fick<br />
jag Tore Frängsmyrs Liten handbok för avhandlings-<br />
<strong>och</strong> uppsatsskrivare som visade<br />
sig vara ett under av otydlighet för att<br />
vara en bok som handlade om formalia<br />
<strong>och</strong> uppsatsuppbyggnad – inte ens en<br />
vettig innehållsförteckning eller ett bra<br />
ordnat register kunde vägleda mig. (Det<br />
kan nog erkännas att jag var rätt disträ<br />
i mitt användande av denna uppsatshandbok,<br />
för jag visste inte riktigt hur<br />
den skulle användas). När så skrivandet<br />
kom igång sökte jag förgäves efter en<br />
bra ingång i det verk jag hade tagit mig<br />
för att skriva om <strong>och</strong> jag kände att jag<br />
hela tiden stod inför flera dilemman:<br />
hur stor del skulle vara ’kontext’ i uppsatsen,<br />
vad var den relevanta kontexten,<br />
hur skulle jag kunna redogöra för materialet<br />
på ett hyfsat självständigt sätt<br />
utan att ta hjälp av allt för mycket sekundärlitteratur,<br />
vilken var till sist min<br />
egen röst <strong>och</strong> vilken var textens röst<br />
eller sekundärlitterur-författarens röst?<br />
Detta gav sig allteftersom, men svårare<br />
9
frågor kvarstod som brydde mig mera.<br />
Jag var nämligen oerhört nervös för att<br />
folk skulle ha invändningar mot mitt<br />
sätt att presentera materialet. Därför<br />
eftersträvade jag att vara så ’objektiv’<br />
som möjligt, utan att egentligen ha<br />
någon vidare klar idé framför mig vad<br />
denna objektivitet skulle innebära. Det<br />
kanske kan låta konstigt eftersom jag<br />
trots allt redan läst en termin idéhistoria,<br />
som ju ständigt tar upp frågan om<br />
objektivitet <strong>och</strong> sanningsanspråk, teori<br />
<strong>och</strong> metod <strong>och</strong> liknande. Kanske borde<br />
jag ha problematiserat objektivitetskravet<br />
<strong>och</strong> givit mig själv lite friare tyglar?<br />
Jag tror att denna noja för att råka<br />
ge en alltför subjektiv, smal eller slarvig<br />
framställning av materialet berodde<br />
mycket på att jag helt enkelt hade läst<br />
för få uppsatser. Jag hade inte heller<br />
sett hur idéhistoriker jobbar i mindre<br />
studier. Efter att enbart ha läst tematiska<br />
verk av de idéhistoriska giganterna<br />
Ambjörnsson, Liedman, Nordin, Eriksson<br />
o.s.v., ett antal snåriga fragment<br />
i Axplock-serien <strong>och</strong> sedan originalverk<br />
under B-kursen, så hade jag svårt<br />
att veta vilken modell eller förebild jag<br />
skulle sträva efter. Jag hade ju inte för<br />
avsikt att skriva en klassiker inom filosofin,<br />
eller snåriga textfragment, så<br />
min förebild blev i någon mening att<br />
skriva sammanfattande filosofihistoria<br />
i Svante Nordins stil (Nordin hade för<br />
övrigt skrivit en omfattande bok om<br />
Hedenius).<br />
Resultatet blev en oerhört platt sammanfattning<br />
av nästan hela Tro <strong>och</strong> vetande<br />
(en bok omfattande nästan 400<br />
sidor presenterad på 16 A4-blad – inte<br />
illa va!?) mycket beroende på att jag inte<br />
ville utesluta någon del av boken. Jag<br />
ville alltså presentera en så (förment!)<br />
objektiv framställning som möjligt.<br />
Min sammanfattning blev en dålig pastisch<br />
på en artikel om ett filosofiskt<br />
verk ingående i en större filosofihistoria.<br />
Avsaknaden av en frågeställning var<br />
total <strong>och</strong> min slutsats blev till ett hastigt<br />
påkommet ifrågasättande av Hedenius<br />
anspråk (ett ifågasättande som kanske<br />
snarare borde lämnas till filosoferna än<br />
idéhistorikern?). Det var inte på grund<br />
av lättja eller ointresse som resultatet<br />
blev som det blev. Det berodde inte<br />
heller på dålig handledning – jag fick<br />
väldigt mycket hjälp. Jag uppmuntrades<br />
hela tiden <strong>och</strong> fick förslag på språkliga<br />
förbättringar <strong>och</strong> preciseringar.<br />
Hela tiden tryckte handledaren på att<br />
hitta en vettig frågeställning. Jag måste<br />
medge att uppgiften att komma på en<br />
frågeställning upptog mycket av min<br />
tid, men jag kom aldrig på någon. Jag<br />
10
förstod nog inte värdet av att låta ett<br />
arbete styras av en frågeställning – jag<br />
hade ju inte läst någon uppsats eller<br />
bok där en frågeställning faktiskt spelat<br />
en framträdande roll.<br />
Det var först när oppositionsprocessen<br />
kom igång som jag riktigt insåg<br />
mina misstag, <strong>och</strong> bilden av en bra akademisk<br />
uppsats började utkristalliseras<br />
efter att vi gått igenom gruppens mer<br />
eller mindre lyckade försök. Det viktigaste<br />
för mig var att få läsa ett praktiskt<br />
exempel <strong>och</strong> det fick jag, fast först vid<br />
terminens slut. Jag <strong>och</strong> mina kurskamrater<br />
diskuterade mycket i anslutning<br />
till seminarierna hur konstigt det var att<br />
vi inte fick läsa en välskriven <strong>och</strong> bra<br />
disponerad b-uppsats istället, innan vi<br />
kom igång med vårt eget skrivande.<br />
Mycket riktig lärde jag mig inte att skriva<br />
en bra uppsats vid mitt första försök<br />
(jag kan det ännu inte). Oppositionen<br />
var lite smärtsam men jag blev aningen<br />
klokare. Det tråkiga var förstås att det<br />
kändes som att det var för sent – jag<br />
hade hellre skrivit en bra uppsats från<br />
allra första början. Till det positiva hör<br />
att efter b-kursen i idéhistoria har ingen<br />
haft funnit anledning att klaga på mina<br />
uppsatsers formalia – för jag lärde mig<br />
att referera <strong>och</strong> använda noter på ett<br />
tydligt <strong>och</strong> konsekvent sätt, god rub-<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Maj Nilsson,<br />
ordförande, ”Platons<br />
användning av<br />
kvinnan i Staten”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Ylva Söderfeldt,<br />
doktorand, ”Johan<br />
Norbergs bild av<br />
kapitalismen”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Per Bolin, kassör, arkivarie:<br />
”Med Bibeln <strong>och</strong><br />
Platon till kvinnornas<br />
försvar – Agrippa von<br />
Nettesheim om kvinnans<br />
överlägsenhet ”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Sarah Mared, klubbmästare,<br />
arkivarie:<br />
”Det goda sexuallivet.<br />
Om reproduktion, skötsamhet<br />
<strong>och</strong> normalitet i<br />
svensk sexualundervisning<br />
under 1940-talet”.<br />
11
iksättning o.s.v.<br />
Jag har fått ytterliggare övning på att<br />
skriva uppsatser vid andra institutioner<br />
(där man inte varit mera noggrann än<br />
lärarna på idéhistoriska). Har jag då<br />
några råd att ge? Njae – inte egentligen,<br />
men man kanske kan tänka på<br />
följande (<strong>och</strong> det här är förstås personliga<br />
åsikter, men de är nog inte särskilt<br />
kontroversiella): välj inte för stora uppgifter<br />
(artiklar kan vara ett alternativ<br />
till tjocka böcker), var inte rädd för att<br />
presentera tolkningar som kan verka<br />
lite egendomliga (det viktiga är att man<br />
kan argumentera för sin sak), undvik<br />
att göra hela uppsatsen till ett referat<br />
(det gjorde jag – <strong>och</strong> det var så tråkigt<br />
att läsa sen), det kan vara uppfriskande<br />
att anlägga ett misstänkliggörande<br />
perspektiv (allt behöver inte skrivas i<br />
största välvilja), tänk på att målgruppen<br />
är klasskamraterna <strong>och</strong> inte upphovspersonerna<br />
till de verk som analyseras<br />
(titta upp ifrån texten i din redogörelse<br />
<strong>och</strong> bjud in läsaren att hänga med) <strong>och</strong><br />
sist men inte minst: se till att försöka ha<br />
roligt <strong>och</strong> välj ett ämne som intresserar<br />
dig, för det kan vara väldigt berikande<br />
att skriva!<br />
Jag tycker att det vore värdefullt att<br />
från början få stifta bekantskap med<br />
en ’riktig’ idéhistorikers kortare alster<br />
– t.ex. artiklar <strong>och</strong> uppsatser. Vad är<br />
en idéhistorisk fråga? Hur ser ett idéhistoriskt<br />
angreppssätt ut? Som det nu<br />
är är det svårt att riktigt förstå efter en<br />
a-kurs vad en idéhistoriker sysslar med<br />
(är det sociologi, filosofi, historia, en<br />
utökad litteraturhistoria, vetenskapshistoria,<br />
teknikhistoria, samhällsvetenskap,<br />
politisk teori? o.s.v.). Bredden i<br />
ämnet kan fånga många, men den kan<br />
även förvirra. Genom att få förståelse<br />
för en idéhistorikers sätt att angripa ett<br />
ämne så tror jag att våra första stapplande<br />
försök i uppsatsskrivandet på<br />
institutionen inte skulle behöva bli så<br />
stapplande.<br />
Carl Montan<br />
12
Skrivandets faror<br />
Av Daniel Nyström<br />
Jag tänker inte dela med mig av<br />
några privata funderingar över hur<br />
mitt skrivande <strong>och</strong> skapande går till.<br />
Jag har inte för avsikt att skriva en text<br />
som behandlar min skrivprocess. (Om<br />
det är något jag över huvud taget kan<br />
vara medveten om.) Kan en skribent<br />
vara medveten om hur själva skapandet<br />
händer, hur orden hamnar på papperet,<br />
<strong>och</strong> hur orden får en sammanhängande<br />
mening? Jag känner mig för det mesta<br />
en aning besviken på mig själv när det<br />
kommer till skrivandet av en akademisk<br />
text. Detta beror på två saker: för det<br />
första hyser jag alltid ambitionen att<br />
min text, på ett eller annat sätt, skall<br />
bryta mot konventionerna kring att<br />
skriva akademiskt. Spränga gränserna<br />
för hur människor tänker sig en uppsats.<br />
För det andra är jag besviken över<br />
den ständiga skrivkrampen, att inte<br />
komma igång, inte ha något att skriva,<br />
en önskan över att ha mer käll- <strong>och</strong> sekundärmaterial<br />
i närminne, en tydlig<br />
struktur att arbeta efter <strong>och</strong> en redan<br />
på förhand uttänkt slutsats. Dessa motstridiga<br />
känslor har funnits där under<br />
hela tiden som jag befunnit mig i ett<br />
akademiskt sammanhang. Varför kommer<br />
jag inte igång? Varför känns allt<br />
torrt <strong>och</strong> intetsägande? Varför kan jag<br />
inte (på andra terminen) åstadkomma<br />
en uppsats som är nyskapande till sin<br />
form, avslöjande i sitt innehåll, spännande<br />
i språket <strong>och</strong> nydanande inom<br />
disciplinen?<br />
Den enkla förklaringen är att det<br />
just är motstridiga tankar: en akademisk<br />
text, i synnerhet en uppsats, bör<br />
följa en viss form. Och att skriva som<br />
13
grundkursstudent syftar snarare till att<br />
vara en övning i akademiskt skrivande<br />
än till att producera ny värdefull vetenskap.<br />
Det är förvisso en undersökning<br />
som skall genomföras, men det är inte<br />
det stora livsprojektet (trots att alla<br />
uppsatser som skrivs på universitetet<br />
klassificeras som offentlig handling).<br />
Men sådana insikter får mig inte att<br />
tona ner mina förväntningar på mig<br />
själv som akademisk skribent. Det jag<br />
gör är viktigt, intalar jag mig själv. Det<br />
fyller en funktion, även för saker utanför<br />
mig själv. Det som får mig att opponera<br />
mig mot tankar som: ”det är bara<br />
en liten skrivuppgift” eller ”ta det inte<br />
på allt för stort allvar” är att jag tänker<br />
mig att skriva är viktigt <strong>och</strong> betydelsefullt.<br />
Jag anser att skrivandet i sig själv<br />
är värdefullt <strong>och</strong> att det bör tillåtas att<br />
betyda något. Det som gör en uppsats<br />
bra är till stor del då texten betyder<br />
något för skribenten – att den är vän<br />
med uppsatsförfattaren – inte tvärt om,<br />
förminskad. Här kommer min tankar<br />
farligt nära något som skulle kunna benämnas<br />
som pretentioner. Det kan till<br />
<strong>och</strong> med tolkas som en moralisering<br />
kring själva skrivandets karaktär. Detta<br />
är något jag förhåller mig ambivalent<br />
till i min vardag. Å ena sidan är det fascinerande<br />
med människor som tillåter<br />
saker att betyda något, människor som<br />
vågar ta ställning i en fråga, vågar vara<br />
för eller emot. Å andra sidan är meningsutbytet<br />
en tydlig differentieringsprocess<br />
där vissa saker blir synliggjorda<br />
<strong>och</strong> andra saker blir osynliggjorda. En<br />
åsikt är ofrånkomligt en del i en praktik<br />
som hyser potential att fungera inkluderande<br />
respektive exkluderande – en<br />
praktik som inordnar <strong>och</strong> hierarkiserar<br />
information in i sociala, politiska <strong>och</strong><br />
kulturella system.<br />
Att använda tiden till att fästa ord<br />
på papper är att säga något, men vad<br />
säger den som skriver? Om det jag skriver<br />
har betydelse för saker utanför mig<br />
själv, vad är det då som händer när jag<br />
skriver? Jag föreslår här ett möjligt svar<br />
på frågan. Skribenten positionerar sig<br />
genom att skriva. Detta skulle innebära<br />
att jag med den här texten, oavsett om<br />
det är implicit eller explicit, positionerar<br />
mig själv. Jag positionerar mig själv i relation<br />
till den text som finns omkring<br />
mig, allestädes närvarande. Jag genomför<br />
ett urval av den enorma textmassa<br />
som finns att tillgå i form av benämningar,<br />
metaforer, fraser, <strong>och</strong> vad<br />
helst jag kan komma på. Utifrån denna<br />
logik finns det ingenting annat än text;<br />
det finns ingenting utanför texten.<br />
Men texten hänger ihop i olika<br />
14
strukturer som ständigt förskjuts till<br />
sin meningsinnehåll. Inte mycket men<br />
ändock, en konstant omförhandling av<br />
innebörder varje gång som en specifik<br />
text behandlas i en tidslig <strong>och</strong> rumslig<br />
kontext. Därför kommer min text att<br />
tillskrivas ny mening varje gång den<br />
medvetandegörs i något sammanhang.<br />
Här är det dock mycket viktigt att inte<br />
springa förbi det som jag tidigare skrev:<br />
varje gång som något ges mening så<br />
utesluts andra alternativ radikalt. Att<br />
skriva är en maktpraktik.<br />
Till den som skall skriva en akademisk<br />
uppsats kan denna information<br />
vara livshotande. Hur skall jag våga<br />
sätta mina ord på papper om det är en<br />
del av en maktpraktik som riskerar att<br />
fungera inkluderande respektive exkluderande?<br />
En radikal urvalsprocess,<br />
obarmhärtig, varje nytt ord utesluter<br />
något annat. Det finns dock möjliga<br />
lösningar på dessa labyrintiska resonemang.<br />
Det kommer alltid att finnas<br />
maktordning som är större än dig själv.<br />
Min förhoppning är att skribenten skall<br />
vara medveten <strong>och</strong> verka utifrån denna<br />
insikt. Skribenten skall positionera sig<br />
i relation till tänkbara maktordningar.<br />
Allt som skrivs behöver inte syfta till<br />
att omstörta dessa maktordningar, men<br />
det är viktigt att uppsatsen för den skull<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Stefano Fogelberg-Rota, fil.<br />
dr., lärare (<strong>litteraturvetenskap</strong>):<br />
”Det groteska i<br />
Strindbergs Röda rummet<br />
<strong>och</strong> Dickens Hard times<br />
- en jämförande analys.”<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Andrus Ers, lärare<br />
<strong>och</strong> doktorand, ”Ulf<br />
Linde <strong>och</strong> debatten<br />
om rörelse i<br />
konsten”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Ralf Hultberg,<br />
doktorand:<br />
”Idépolitiska<br />
program i Riksbyggen”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Per Sundgren, fil.<br />
dr., lärare: ”Stefan<br />
Einhorns En dold<br />
Gud”.<br />
15
inte bekräftar dem. Att skriva är politiskt<br />
<strong>och</strong> att skriva något som skribenten<br />
tänker sig som icke-politiskt kräver<br />
en medvetenhet om olika maktkodade<br />
signalsystem.<br />
Ett sätt att göra detta är att positionera<br />
sig själv, inte minst inför sig själv.<br />
Vem är jag (vilket är mitt kön, min klass,<br />
etnicitet, sexualitet, hudfärg, etc.)? Varför<br />
skriver jag (för att bekräfta eller<br />
kritisera föreställningar om kön, klass,<br />
etnicitet, sexualitet, hudfärg etc.)? Till<br />
vem skriver jag<br />
(vilket är deras kön, vilken är deras<br />
klass, etnicitet, sexualitet, hudfärg, etc.)?<br />
Vem tjänar på att jag skriver? Vem tjänar<br />
på det jag skriver?<br />
Jag vill här göra ett första närmande<br />
till att besvara mitt initiala påstående,<br />
dvs. att det är viktigt att skriva <strong>och</strong> att<br />
det är viktigt att tycka att ens skrivande<br />
är viktigt. Den uppsats som jag är<br />
på väg att skriva har potential att inte<br />
bekräfta eller stärka vissa maktformer.<br />
Varje fortfarande oskriven uppsats hyser<br />
möjligheten att motverka en viss<br />
typ av text som genom dess blotta tillkomst<br />
stärker vissa maktformer.<br />
Jag är generellt mycket dålig på att<br />
sätta ner foten <strong>och</strong> ge konkreta exempel<br />
på detta. Jag vill dock försöka ge några<br />
retoriska exempel. Skribenten måste<br />
fråga sig vilka maktordningar som upprätthålls<br />
genom själva texten. Bekräftar<br />
<strong>och</strong> stärker till exempel uppsatsen<br />
förtryckande föreställningar om kön,<br />
klass, etnicitet, sexualitet, hudfärg etc.?<br />
Om så är fallet, vem eller vilka tjänar<br />
på att vissa maktordningar mellan olika<br />
positioner upprätthålls? Är det bra med<br />
manscentrerad forskning? Är det eftersträvansvärt<br />
att samhällets grundläggande<br />
värderingar utgår från den livssituation<br />
som är typisk för människor<br />
med störst ekonomiskt välstånd? Ska<br />
forskningen premiera människor med<br />
vit hudfärg som kommer från västeuropeiska<br />
eller nordamerikanska länder?<br />
Ska forskningen förmedla kunskap<br />
som stärker en viss typ av kvinnofientlig<br />
<strong>och</strong> aggressiv heterosexualitet?<br />
Här menar jag att skribenten har ett<br />
val. Skribenten kan välja att verka mot<br />
dessa dominerande strukturer <strong>och</strong>, åtminstone<br />
inför sig själv, formulera ett<br />
syfte som strävar bortom dessa bestämmande<br />
ordningar. Skribenten berikar<br />
sin uppsats genom att synliggöra<br />
det icke-hegemoniska, att skriva motströms.<br />
Med detta menar jag inte att<br />
skribenten skall vara en aktivist, men<br />
icke desto mindre skall den påtänkta<br />
uppsatsen uppvisa ett skarpsinne som<br />
visar att skribenten är medveten om<br />
16
att olika former av maktordningar förekommer<br />
<strong>och</strong> cirkulerar omkring skribenten<br />
oavbrutet. Det inflytande som<br />
dessa maktordningar har över uppsatsen<br />
är förmodligen oöverskådliga <strong>och</strong><br />
omöjligt att kartlägga.<br />
Misströstan. Kanske en del av arbetsprocessen.<br />
Är det jag eller någon<br />
annan som skriver min text? Vem äger<br />
min röst? Jag kommer inte att behandla<br />
tolkningsproblematiken i den här texten.<br />
Men onekligen tillför skribenten i<br />
alla fall någonting. Det kan tänkas att<br />
ordet skapande är för starkt. Verksamheten<br />
att producera en text kanske inte<br />
går att se som att en text skrivs för första<br />
gången. Texten skriver hela tiden in<br />
sig själv i en redan befintlig text. Det<br />
ständigt undflyende nuet. Mening som<br />
bara kan finna tillfälligt fäste i ett förflutet<br />
annanstans.<br />
Var är det då rimligt att lägga ambitionsribban<br />
när det kommer till skrivandet<br />
av en akademisk text på grundnivå,<br />
för att undgå att känna sig uppgiven<br />
<strong>och</strong> besviken redan på förhand?<br />
Jag ordinerar vänskap till det undersökta<br />
materialet. En sund balans mellan<br />
kritik <strong>och</strong> erkännande. Texten kan<br />
inte förstås isolerad, utan kommer alltid<br />
att vara föremål för en viss projektion.<br />
Men uppsatsförfattaren får inte få<br />
för sig att söka styra materialet, tvinga<br />
det i en på förhand given form. Tänka<br />
utanför boxen, trots att det är omöjligt<br />
att befinna sig utanför. Det finns<br />
inget utanför texten. Jag kan inte inta<br />
en position bortom eller autonomt till<br />
mitt undersökta objekt. Alltså, en jämn<br />
viktfördelning mellan kritik <strong>och</strong> erkännande<br />
är nödvändig. Materialet, liksom<br />
uppsatsen, är dina kolleger. Undvik<br />
att bekräfta de starka oppositionernas<br />
logik. Kritik bör ta formen av ett affirmativt<br />
närmande, en nedmontering<br />
av de redan på förhand bestämda slutsatserna,<br />
ett sökande att förskjuta de<br />
verkningslösa strategierna.<br />
Jag har därför planer på att den här<br />
gången när jag skriver uppsats hoppa<br />
över den groende förhandsbesvikelsen.<br />
Istället ser jag fram emot att lära känna<br />
mitt källmaterial, umgås med det, under<br />
den tid som uppsatsskrivandet pågår.<br />
Jag planerar att stå i tacksamhetsskuld<br />
till mitt material, <strong>och</strong> därefter<br />
presentera min uppsats som ett samarbete,<br />
till <strong>och</strong> med, grupparbete. Vid<br />
den framtida ventileringen kommer jag<br />
därmed att kunna bjuda på mitt material,<br />
som en kollega <strong>och</strong> samtalspartner.<br />
Det kommer att bli en högst levande<br />
situation.<br />
17
Att ta råd av de<br />
främsta<br />
Umberto Ecos tips<br />
om uppsatsskrivande<br />
Av Ylva Söderfeldt<br />
Umberto Eco är en superkändis som<br />
lyckats falla både populärkulturen <strong>och</strong><br />
akademin på läppen. Framträdande i hans<br />
mest kända roman, medeltidsdeckaren Rosens<br />
namn, är det systematiska problemlösandet<br />
med grund i både logik <strong>och</strong> empiri. Detta<br />
är även grunden för vetenskapligt skrivande,<br />
vilket Eco behandlar i en mycket användbar<br />
handbok för uppsatsförfattare.<br />
Umberto Eco är inte bara en betydelsefull<br />
forskare <strong>och</strong> populär författare,<br />
han är även en universitetslärare<br />
som haft den stora vänligheten att ge<br />
ut den i mitt tycke bästa handboken i<br />
uppsats- <strong>och</strong> avhandlingsskrivande.<br />
Tråkigt nog är Come si fa una tesi di laurea<br />
(1977) inte tillgänglig på svenska. I<br />
Tyskland har den däremot, kanske tack<br />
vare den ofta katastrofalt dåliga kontakten<br />
mellan studenter/doktorander <strong>och</strong><br />
handledare, stor spridning. Trots att<br />
Eco har större <strong>och</strong> för examen viktigare<br />
arbeten än B-uppsatser i tankarna,<br />
rekommenderar jag varje student som<br />
kan läsa något av de språk den är utgiven<br />
på att bekanta sig med den så tidigt<br />
som möjligt. För den som inte har den<br />
möjligheten, vill jag i det följande sammanfatta<br />
Ecos nyttigaste råd.<br />
Grundregeln för uppsatsskrivande<br />
är enkel: Studenten ska skriva den<br />
uppsats hon kan skriva. Eco hävdar<br />
att många arbeten faller på att denna<br />
synbara självklarhet inte uppfylls. Att<br />
kunna skriva en uppsats innebär för<br />
det första att ämnet inte är för stort.<br />
Eco ger några exempel på för stora<br />
ämnen <strong>och</strong> tänkbara modifikationer av<br />
18
dem: ”Den italienska litteraturen från<br />
krigsslutet till sextiotalet” naturligtvis<br />
för stort. Men det gäller även ”Fenoglios<br />
romaner”. Istället föreslår Eco<br />
”De olika versionerna av ’Il partigiano<br />
Johnny’”, eller, som ett jämförande exempel<br />
ur naturvetenskapen, ”Paricutins<br />
utbrott <strong>och</strong> skenbara slocknande”. Här<br />
har man nämligen chansen att utreda<br />
allt som kan finnas att säga om ämnet.<br />
Eco framhåller att monografier, i en<br />
vidare betydelse, är att föredra framför<br />
översiktsarbeten. Det kan dock<br />
vara fråga om en monografi över ett<br />
visst begrepp eller företeelse, lika väl<br />
som om en roman eller person. Monografier<br />
kan verka tråkiga att skriva, men<br />
då missar man poängen: att skriva om<br />
en endaste bok, betyder att man måste<br />
behålla dess kontext för ögonen. Den<br />
som skriver om Fenoglio ska alltså, så<br />
Eco, känna till hela den italienska realismen,<br />
Fenoglios samtida landsmän,<br />
<strong>och</strong> de författare han själv läste. Bara<br />
då kan man förstå honom. Och då blir<br />
också det minsta <strong>och</strong> mest avgränsade<br />
ämne intressant. Samtidigt ger ett väl<br />
avgränsat arbete en säker grund att stå<br />
på.<br />
Innan studenten väljer ett visst ämne<br />
måste hon förvissa sig om att källmaterialet<br />
är tillgängligt: finns det över<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Erland Sellberg, docent,<br />
lärare, ”De bono<br />
stoico; Om den gode<br />
stoikern/Om det<br />
stoiska goda”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Jan O. Berg,<br />
doktorand, ”Hade<br />
Tingsten rätt, eller<br />
fick han rätt?”<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Elin Gardeström,<br />
doktorand, lärare:<br />
”Receptionen i Sverige<br />
av Upplysningens<br />
dialektik”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Solveig Jülich, fil. dr.,<br />
lärare:<br />
”Strindbergsfejden”.<br />
19
huvud taget bevarat? Finns det på ett<br />
bibliotek eller arkiv som jag har möjlighet<br />
att besöka? Behärskar jag det<br />
språk som källmaterialet är skrivet på?<br />
Även den tidigare forskningen måste<br />
granskas under denna fas. Finns den<br />
tillgänglig, även i fråga om det språk<br />
den är skriven på? Eco är skeptisk till<br />
användandet av översättningar, <strong>och</strong><br />
ser helst att allt läses på originalspråk.<br />
Detta krav gör en B-student troligen<br />
bäst i att begränsa till att gälla källmaterialet.<br />
När det gäller sekundärlitteratur<br />
är det dock viktigt att förvissa sig<br />
om att översättningar över huvud taget<br />
existerar – det är inte acceptabelt att<br />
ignorera betydande resultat från andra<br />
forskare bara för att man inte behärskar<br />
deras språk.<br />
För en svensk student är det enklaste<br />
valet ett svenskt ämne, då källmaterial<br />
<strong>och</strong> sekundärlitteratur i nästan alla fall<br />
finns på svenska språket. På B-nivå är<br />
en viss hänsyn till studiekamraterna<br />
också på sin plats. En uppsats som<br />
kräver kunskap i ryska för att kunna<br />
granskas löper risk att inte kunna få en<br />
lämplig opponent.<br />
En annan till synes enkel fråga är vad<br />
som är en källa. Eco lyckas förklara detta<br />
på ett begripligt sätt, vilket inte alltid<br />
är fallet i seminarierummet, också denna<br />
gång genom exempel: för uppsatsen<br />
”Zen-tankens inflytande på femtiotalets<br />
’San-Fransico-renässans’” är<br />
20
källorna böcker av Kerouac, Ginsberg<br />
med flera. Dessa kompletteras med ett<br />
par handböcker <strong>och</strong> översättningar när<br />
det gäller Zen. Men om jag är ute efter<br />
att bevisa att de ovan nämnda herrarna<br />
misstolkat Zen, blir tillgång till källtexter<br />
<strong>och</strong> kunskaper i japanska ett måste. En<br />
översättning är inte en källa till originalet.<br />
Ett citat eller referat är inte heller en<br />
källa till den som citeras eller refereras,<br />
<strong>och</strong> märker man, att andras tolkningar<br />
av en författare börjar ta över arbetet,<br />
får man överväga att modifiera ämnet:<br />
istället för ”Adam Smiths ekonomiska<br />
tänkande” får arbetet då heta ”Den<br />
samtida liberala tolkningen av Adam<br />
Smith”.<br />
Eco erbjuder sedan en modell för<br />
det mödosamma arbetet att söka litteratur<br />
i arkiv <strong>och</strong> bibliotek. Boken skrevs<br />
långt före internets dagar, vilket jag ser<br />
som mer av en fördel än en nackdel.<br />
Vi historiker måste lära oss det traditionella<br />
arbetssättet i första hand, <strong>och</strong> inte<br />
tillåta oss att lita på Googles kanonbildning.<br />
En så väl utvecklad digital katalog<br />
som Libris är dessutom ingen självklarhet<br />
i andra länder.<br />
Studenten går alltså till ett bibliotek,<br />
<strong>och</strong> slår på sitt ämnesord i katalogen.<br />
Alternativt, det finns en bibliografi<br />
över hennes ämne (vilket ofta är fallet<br />
i synnerhet när det gäller personer).<br />
Hon hittar ett par böcker, som hon<br />
lånar, <strong>och</strong> börjar läsa bakifrån. Här är<br />
21
det nämligen litteraturlistan man är ute<br />
efter. Den ska gås igenom <strong>och</strong> skrivas<br />
av, för att sedan jämföras med de<br />
andra böckernas litteraturlistor. Vilka<br />
böcker har använts av flera av författarna?<br />
Dessa böcker måste läsas. Även<br />
de nya böckernas litteraturlistor ska betas<br />
av, <strong>och</strong> på så sätt föreslår Eco att<br />
man upprättar ett kartotek över litteraturen<br />
inom ämnet. Ja, ett kartotek. Det<br />
känns kanske omodernt, men fundera<br />
på vilket som är lättast att bära med sig<br />
<strong>och</strong> använda både vid datorn, kortkatalogen<br />
<strong>och</strong> bibliotekshyllorna, en bunt<br />
kort i A6-format eller en laptop? Detta<br />
första kartotek kan vara relativt stort,<br />
<strong>och</strong> tanken är inte att man måste eller<br />
ens tänker plöja igenom alla böcker<br />
som tas upp i det. Men man ska känna<br />
till dem. På varje kort ska du ange titel,<br />
författarnamn <strong>och</strong> var boken finns.<br />
I nästa steg fortsätter Eco att laborera<br />
med olika kartotek. Här är dock deras<br />
ersättning av en dator fullt möjlig. Studenten<br />
väljer ut <strong>och</strong> läser de viktigaste<br />
böckerna, medan hon skriver sammanfattningar<br />
av dem. Detta kan tyckas<br />
tidskrävande, men tjänar flera viktiga<br />
syften. För det första förstår man en<br />
text bättre om man skriver om den. För<br />
det andra är boken du behöver kanske<br />
inte alltid tillgänglig när du skriver uppsatsen,<br />
<strong>och</strong> du behöver då veta vad<br />
som står var i den för att kunna hänvisa<br />
till den. För det tredje hjälper det en att<br />
strukturera läsningen av tråkiga, tjocka<br />
<strong>och</strong> svårbegripliga böcker. Själv var jag<br />
nyligen nära att förtvivla inför en mördande<br />
tråkig, sju hundra sidor tjock bok<br />
på finskriven tyska i frakturstil. Genom<br />
att dela upp läsningen i kapitel <strong>och</strong> på<br />
A5-kort skriva sammanfattningar av<br />
varje, lyckades jag ta mig igenom den.<br />
Vidare kan man anlägga: ett speciellt<br />
kartotek för temata, där varje enskild<br />
aspekt av ämnet (begrepp, frågeställningar,<br />
underrubriker...) får en egen avdelning,<br />
med hänvisningar till de relevanta<br />
ställena i litteraturen, ett kartotek för<br />
citat, ett för författare <strong>och</strong> ett arbetskartotek<br />
där problem <strong>och</strong> idéer binds<br />
samman med kort från de övriga. Vilka<br />
kartotek man använder beror på vilken<br />
typ av arbete man skriver, men det är<br />
viktigt att de man väljer att bygga upp<br />
blir fullständiga <strong>och</strong> enhetliga. Endast<br />
då fungerar de som arbetsredskap; de<br />
ska nämligen gå att lita på, <strong>och</strong> förenkla<br />
arbetet på så vis att de möjliggör en<br />
översikt över vad man gjort <strong>och</strong> ännu<br />
måste göra.<br />
Eco är även en varm anhängare av<br />
bok-kluddrande. Dock är de böcker<br />
man använder när man skriver B-up-<br />
22
psats i de flesta fall inte ens egendom,<br />
<strong>och</strong> att stryka under <strong>och</strong> anteckna i utlånade<br />
böcker är inte bara hänsynslöst<br />
utan även korkat. Vad ska du med dina<br />
anteckningar till när boken lånas ut till<br />
någon annan? Ett utmärkt alternativ för<br />
biblioteksböcker är post-it-lappar som<br />
man klipper i remsor, skriver kommentarer<br />
på <strong>och</strong> klistrar in på motsvarande<br />
ställe i boken. Dessa anteckningar <strong>och</strong><br />
markeringar använder man sedan som<br />
stöd för att skriva en sammanfattning.<br />
Redan tidigt kan dessa anteckningar<br />
sedan användas i själva uppsatsen. En<br />
översikt av forskningsläget skall givetvis<br />
ingå, <strong>och</strong> om du använt datorn för<br />
att anteckna låter sig noteringarna lätt<br />
redigeras ihop till ett sådant avsnitt.<br />
Visserligen är det ingen som på B-uppsatsnivå<br />
kräver att man ska kunna<br />
greppa ett helt forskningsområde på<br />
ett rättvisande <strong>och</strong> uttömmande sätt.<br />
Även en erfaren forskare skulle troligen<br />
ha svårt att lyckas med detta på den<br />
korta tid man har till sitt förfogande.<br />
Men senare kommer detta krav, <strong>och</strong> då<br />
tjänar man på att redan nu öva sig i litteratursökning.<br />
Därför ägnar också Eco<br />
större delen av sin bok åt detaljerade<br />
anvisningar i detta.<br />
Kartotek <strong>och</strong> litteratur är dock inte<br />
allt. För att ge sin uppsats form, be-<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Benny Jacobsson, fil. lic.,<br />
lärare, doktorand:<br />
”Till vänster om vänstern:<br />
Seth Persson<br />
<strong>och</strong> SKA”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Karin Dirke, fil. dr.,<br />
lärare, studierektor,<br />
”Djurskyddslagen:<br />
en moralisk återvändsgränd?”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Luba Shapiro Nikulina,<br />
student: ”Orientalism på<br />
svenskt vis - tre svenska<br />
reseskildringar ifrån<br />
främre orienten under<br />
perioden 1776-1876”.<br />
Vad skrev du B-<br />
uppsats om?<br />
Axel Englund,<br />
doktorand (<strong>litteraturvetenskap</strong>):<br />
”Stridsmetaforik i<br />
Lars Noréns Natten är<br />
dagens mor”.<br />
23
höver man en arbetsplan. En sådan<br />
börjar med en genomtänkt titel, som<br />
specificerar det verkliga ämnet för uppsatsen.<br />
Återigen ger Eco ett hjälpsamt<br />
exempel: ett arbete med titeln ”Attentatet<br />
mot Togliatti <strong>och</strong> media” som<br />
första utkast, utvecklas till ”En innehållslig<br />
analys till bevis för användningen<br />
av Gino Bartalis seger i Tour de<br />
France för att distrahera den allmänna<br />
opinionen från den viktigaste politiska<br />
händelsen”. Med en sådan arbetstitel<br />
vet man som uppsatsförfattare exakt<br />
vad det är man gör. Nästa punkt i arbetsplanen<br />
är en preliminär innehållsförteckning,<br />
som läses i frågeform <strong>och</strong><br />
på så sätt visar vägen genom arbetsprocessen.<br />
Till att pröva de båda första delarna<br />
tjänar arbetsplanens tredje del,<br />
utkastet till inledning. Där utvecklar<br />
studenten sina tankar kring ämnet för<br />
sig själv <strong>och</strong> handledaren, vilket ger<br />
möjlighet att se om uppsatsen hänger<br />
ihop <strong>och</strong> hur ens idéer <strong>och</strong> hypoteser<br />
ska disponeras.<br />
När jag skrev B-uppsats i idéhistoria<br />
för fyra år sedan betonade läraren<br />
att B-uppsatsen var att betrakta som en<br />
övning i vetenskapligt skrivande. Det är<br />
onekligen fråga om ett hantverk med<br />
regler som måste läras in, <strong>och</strong> noter <strong>och</strong><br />
citering är inte helt lätt alla gånger. Trots<br />
detta finns en potential att utnyttja B-<br />
uppsatsen till övning av mer än så. Om<br />
man satsar på en fortsatt vetenskaplig<br />
bana är en djup förståelse av forskningens<br />
hantverk naturligtvis nödvändig,<br />
men även för den som vill ta med en<br />
examen ut i andra delar av yrkeslivet<br />
krävs en uppsats på C-nivå. Dessutom<br />
är alla universitetsstudier tänkta att<br />
gynna studenternas kritiska tänkande,<br />
<strong>och</strong> för att kunna kritisera <strong>och</strong> värdera<br />
vetenskaplig forskning krävs ett hum<br />
om hur denna ska gå till.<br />
Ylva Söderfeldt<br />
24
Vad skrev våra studenter<br />
sina B-uppsatser om under hösten?<br />
<strong>Noesis</strong> har tjuvkikat i institutionens<br />
arkiv <strong>och</strong> hittat en brokig blandning<br />
ämnen.<br />
”Kulturmänniska mot naturmänniska”<br />
– av Frans Utterström. Undersöker synen<br />
på natur <strong>och</strong> kultur i brevväxlingen<br />
mellan Voltaire <strong>och</strong> Rousseau, åren<br />
1755-1760. De två giganterna skiljer<br />
sig i högsta grad åt i sina uppfattningar,<br />
menar författaren, men där finns också<br />
en gemensam underliggande positiv<br />
syn på naturen.<br />
”Sagornas likhet”<br />
– av Martin H. Sandquist. Undersöker<br />
moraluppfattningar <strong>och</strong> kvinnosyn i<br />
Gisle Surssons saga, Gunnlaug Ormstungas<br />
saga <strong>och</strong> Njals saga. Författaren<br />
menar att moralen i huvudsak är<br />
gemensam för de tre texterna, medan<br />
kvinnosynen skiljer dem åt.<br />
”Louis Armstrong. En jämförelse<br />
mellan recensioner från<br />
1933 <strong>och</strong> 1952”<br />
– av Hans Olsson. Jämför beskrivningar<br />
av Armstrongs framträdanden <strong>och</strong><br />
publikens agerande vid jazzlegendens<br />
besök i Sverige 1933 resp. 1952. Beskrivningarna<br />
ger bl. a. en bild av hur<br />
jazzen vann acceptans i Sverige <strong>och</strong> hur<br />
rasism spelade en roll för motståndet<br />
mot musiken.<br />
”Ränta på kapital eller gratis<br />
lån”<br />
– av Markus Oleandius. Undersöker<br />
en tidningsdebatt mellan anarkisten<br />
Proudhon <strong>och</strong> hans liberale motståndare<br />
Bastiat som pågick runt 1850,<br />
26
samt några moderna tolkningar av<br />
denna debatt.<br />
”The Self and the Other. The<br />
Establishment of Binary Oppositions<br />
in The New Atlantis”<br />
– av Daniel Nyström. Vill göra en kritisk<br />
läsning av Bacons Nya Atlantis,<br />
<strong>och</strong> lyfta fram ”icke-kanoniska” teman<br />
i verket, för att nyansera den vedertagna<br />
bilden av det. Detta görs med hjälp<br />
av postkolonial <strong>och</strong> feministisk teori.<br />
”Det hippokratiska arvet. Regler<br />
<strong>och</strong> lagar om läkaretiken”<br />
– av Margit Komlos. Jämför texter om<br />
medicinsk etik från antiken, 1700-,<br />
1800- <strong>och</strong> 1900-talen. Författaren ser<br />
en tydlig kontinuitet – rättvisa <strong>och</strong> respekt<br />
är exempel på ideal som behållit<br />
sin aktualitet ända in i vår tid.<br />
”Tintin i Kongo. En serie kolonialistiska<br />
idéer?”<br />
– av Annelie Drakman. Undersöker<br />
rasistiska <strong>och</strong> ev. kritiska bilder av<br />
den belgiska kolonialismen i Kongo i<br />
Tintins seriealbum. Slutsatsen blir att<br />
albumet är genomsyrat av rasism <strong>och</strong><br />
bygger på en rad stereotyper om afrikanerna.<br />
Författaren resonerar också<br />
kring olika förklaringar till att det förhåller<br />
sig på det sättet.<br />
Seminarieledare för hösten 2007 var<br />
Bosse Holmquist.<br />
Sammanställt av Andreas Hellerstedt<br />
”Skolgymnastik i teorin”<br />
– av Nils Franzén. Jämför motiven<br />
bakom styrdokument för skolans gymnastikundervisning<br />
från 1878 till 1994.<br />
Författaren finner bl. a. att en god hälsa<br />
under 1900-talet blivit av allt större<br />
vikt, medan militaristiska motiv till<br />
gymnastikens utövning allt mer fallit i<br />
skymundan.<br />
27
Några tips på referenslitteratur <strong>och</strong> handböcker för<br />
uppsatsstudenter<br />
Siv Strömquist, Skrivboken. Skrivprocess,<br />
skrivråd <strong>och</strong> skrivstrategier. Malmö<br />
2000 (flera utgåvor finns).<br />
Siv Strömquists lättanvända bok riktar<br />
sig inte specifikt till uppsatsskribenter,<br />
utan ger råd till skrivande i alla dess<br />
former. Den ger dock många matnyttiga<br />
råd, i synnerhet vad gäller kommunikationsaspekten<br />
på skrivandet. Man<br />
måste ju anpassa sitt skrivande efter<br />
läsaren. Strömquist ger också olika exempel<br />
på hur konkreta texter av olika<br />
slag kan se ut, däribland en vetenskaplig<br />
uppsats. Här finns mycket att hämta<br />
för den som funderar över sin disposition,<br />
<strong>och</strong> här finns riktlinjer för citat,<br />
källhänvisningar etc.<br />
Tore Frängsmyr, Liten handbok för<br />
avhandlings- <strong>och</strong> uppsatsskrivare.<br />
Uppsala 1999 (<strong>Institutionen</strong> för idé<strong>och</strong><br />
lärdomshistoria).<br />
Frängsmyrs lilla bok är både älskad<br />
<strong>och</strong> hatad av flera generationer av idéhistoriestudenter.<br />
Den har utan tvivel<br />
såväl för- som nackdelar. Nackdelen<br />
är väl främst att den koncentrerar sig<br />
väldigt mycket på det formella i notsystemet:<br />
var citattecken <strong>och</strong> punkter ska<br />
placeras, vilka titlar som ska stå i kursiv,<br />
etc. Detta är ju bra att veta, men ingen<br />
uppsats blir egentligen bättre av att en<br />
boktitel är kursiverad istället för inom<br />
citationstecken. Detta är bara det yttre,<br />
formalia. Det påverkar inte argumentation<br />
<strong>och</strong> de drivna teserna eller den<br />
språkliga framställningen. Enligt min<br />
mening är B-uppsatsförfattarnas problem<br />
generellt sett större på de senare<br />
områdena än de förra. Frängsmyr ska<br />
självklart följas, men om uppsatsen ska<br />
bli bra är det bara början, grunden för<br />
ditt arbete. Man måste också ha något<br />
vettigt att skriva, <strong>och</strong> inte minst, man<br />
måste presentera det för läsaren på ett<br />
sätt som möjliggör att hon förstår vad<br />
man vill ha sagt.<br />
Arne Jarrick & Olle Josephson,<br />
Från Tanke Till Text: En Språkhandbok<br />
För Uppsatsskrivande Studenter.<br />
Lund 1996.<br />
Jarrick <strong>och</strong> Josephsons handbok är<br />
en handbok för skrivande, <strong>och</strong> den går<br />
från detaljnivån upp till helheten. Hur<br />
konstruerar man en mening? Hur sät-<br />
28
ter man samman meningar till ett begripligt<br />
stycke? Hur sätter man ihop en<br />
samling stycken till ett avsnitt, <strong>och</strong> avsnitten<br />
till en hel uppsats? Författarna<br />
försöker beskriva hur man bygger en<br />
uppsats från grunden <strong>och</strong> uppåt. Denna<br />
bok rekommenderas varmt, men jag<br />
tror att den kan behöva en del reflektion<br />
innan råden, som ibland är komplicerade,<br />
hinner sjunka in.<br />
Henrik Anderö & Elisabeth Thorsell,<br />
Läsebok för släktforskare. Lär<br />
dig tyda <strong>och</strong> läsa gammal handstil. Västerås<br />
2004 (flera utgåvor finns).<br />
Denna bok är en bra introduktion<br />
för den som sysslar med handskrivet<br />
arkivmaterial. Särskilt äldre material,<br />
från 1700-talet <strong>och</strong> äldre, är ofta riktigt<br />
svårt att hantera för den som inte har<br />
någon träning. Boken innehåller en rad<br />
praktiska övningar, först konstruerade,<br />
därefter ett antal verkliga exempel:<br />
husförhörslängder, födelse- <strong>och</strong> dödsböcker,<br />
domböcker <strong>och</strong> protokoll, etc.,<br />
från 1600-talet fram till tidigt 1900-tal.<br />
För den som ska använda material från<br />
1600- <strong>och</strong> tidigt 1700-tal, eller medeltida<br />
material, kan det dock krävas mer<br />
än denna bok för att förvärva de färdigheter<br />
som krävs, exempelvis en rejäl<br />
kurs i paleografi (ges bl. a. av Historiska<br />
institutionen, SU).<br />
Jan Lindroth, Vägen till arkivet. Handledning<br />
i arkivforskning för universitets<strong>och</strong><br />
högskolestuderande. Stockholm 1994<br />
(Historiska institutionen).<br />
Detta är en introduktion till arkivforskning,<br />
som kan vara svårt för den<br />
oinvigde. Författaren presenterar lagstiftning<br />
<strong>och</strong> terminologi <strong>och</strong> de principer<br />
efter vilka arkiv skapas <strong>och</strong> vilka<br />
sökredskap som finns till hands. Han<br />
ger också praktiska tips på var, d. v. s.<br />
i vilket arkiv, en viss typ av material<br />
kan tänkas finnas, vilket kan vara bra<br />
för den uppsatsstudent som har goda<br />
frågeställningar, utan att veta var motsvarande<br />
material finns.<br />
Poul Lübcke (red.), Filosofilexikonet.<br />
Stockholm 1988.<br />
Detta uppslagverk har jag alltid tyckt<br />
vara oumbärligt. Det är mycket användbart<br />
när det gäller filosofiska termer<br />
<strong>och</strong> begrepp av olika slag, <strong>och</strong> ger<br />
också bra introduktioner till kända filosofer.<br />
Om du behöver veta hur Husserl<br />
använder begreppet noesis, då ska du<br />
gå till Filosofilexikonet.<br />
Sammanställt av Andreas Hellerstedt<br />
29
Årets Nils<br />
2007 års bästa B-uppsats<br />
går till<br />
Annelie Drakman, för uppsatsen:<br />
Tintin i Kongo. En serie kolonialistiska idéer?<br />
Priset Årets Nils instiftades 1996 av Idéhistoriska föreningen som<br />
en hyllning till den förste professorn i ämnet vid Stockholms universitet,<br />
Nils Runeby, vid dennes avgång, <strong>och</strong> utdelas årligen till<br />
författaren av den bästa B-uppsatsen. Pristagaren utses av medlemmar<br />
av Idéhistoriska föreningens styrelse efter nominering<br />
från institutionens lärare <strong>och</strong> priset utgörs av ett exemplar av Nils<br />
Runebys bok Dygd <strong>och</strong> vetande. Tidigare års vinnare redovisas på<br />
vår hemsida:<br />
http://www.idehist.su.se/foreningen/nils.html<br />
I juryn ingick<br />
Andreas Hellerstedt<br />
Per Bolin<br />
30
Medverkande<br />
i detta nummer:<br />
ELISABETH MANSÉN, professor, Stockholms universitet;<br />
disputerade 1993 på avhandlingen Konsten att förgylla vardagen.<br />
Thekla Knös <strong>och</strong> romantikens Uppsala. Hon har också,<br />
bland mycket annat, översatt Oscar Wildes Brev från<br />
fängelset <strong>och</strong> Människans själ under socialismen.<br />
YLVA SÖDERFELDT, doktorand i rehabilitionsvetenskap<br />
vid Humboldt Universität, Berlin, arbetar på en avhandling<br />
om den tyska dövrörelsens historia; f. d. redaktör<br />
för <strong>Noesis</strong>!<br />
DANIEL NYSTRÖM, studerar för närvarande idéhistoria i<br />
Stockholm.<br />
SIMON OXBLOD NEMLANDER, studerar för närvarande<br />
idéhistoria vid Södertörns högskola.<br />
CARL MONTAN, sekreterare i idéhistoriska föreningen,<br />
studerar för närvarande latin <strong>och</strong> filosofi.<br />
31
På gång<br />
i<br />
Idéhistoriska föreningen<br />
våren 2008<br />
5 juni<br />
Torsdagen den 5 juni ordnar idéhistoriska föreningen sin sista<br />
pub för våren.<br />
Vår nydisputerade idéhistoriker Per Sundgren kommer då <strong>och</strong><br />
presenterar sin avhandling: Kulturen <strong>och</strong> arbetarrörelsen. Kulturpolitiska<br />
strävanden från August Palm till Tage Erlander (Carlssons<br />
förlag).<br />
Vi delar också ut priset för bästa B-uppsats, Årets Nils (se s. 30!).<br />
Vi håller som vanligt till i Gula villan <strong>och</strong> öppnar kl. 18. Mat <strong>och</strong><br />
dryck erhålles för en mycket ringa penning. Välkomna!<br />
www.idehist.su.se/foreningen