Sven Agrell. En luthersk predikant i turkarnas stad.
Sven Agrell. En luthersk predikant i turkarnas stad.
Sven Agrell. En luthersk predikant i turkarnas stad.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
trycktes i Jönköping 1694 var indelad<br />
i fyra avdelningar. Titeln på den första<br />
anger tonen: ”Boken om Turckarnes<br />
Härkomst, Förföraren Mahometh,<br />
dess falska Religion och <strong>En</strong>dalycht,<br />
samt dess effterfölliande Regenter av<br />
Saracenern, Tattare och Turckar”.<br />
Dryselius beskriver här <strong>turkarnas</strong> regering<br />
som grym och tyrannisk, men<br />
han förklarar delvis också hur det osmanska<br />
samhällsskicket faktiskt fungerade.<br />
Det är svårt att veta om <strong>Agrell</strong><br />
läst Luna Turcica eller inte. Det framgår<br />
emellertid tydligt av dagboken att<br />
<strong>Sven</strong> <strong>Agrell</strong> var väl medveten om att<br />
dessa stämningar fanns hemma i Sverige.<br />
Det osmanska imperiet hade inlett<br />
sin långa resa mot att bli en verklig<br />
stormakt i och med Konstantinopels<br />
fall efter <strong>turkarnas</strong> seger över Bysans<br />
1453. Imperiet växte med segrar över<br />
Venedig, Iran, Syrien och Egypten;<br />
Georgien och Belgrad föll, större<br />
delen av Ungern erövrades och marschen<br />
norrut fortsatte, 1683 stod man<br />
som sagt utanför Wien, men belägringen<br />
misslyckades och man kom<br />
aldrig längre. 1699 blev det Osmanska<br />
riket av med mer än en tredjedel<br />
av sina områden, det mesta (bl.a.<br />
Ungern och stora delar av Kroatien<br />
och nuvarande Rumänien) till Österrike<br />
i freden i Karlowitz. Ungefär<br />
här börjar imperiets nedgång och väg<br />
mot 1800-talsrollen som ”Europas<br />
sjuke man”.<br />
Sultanen och den svenske kungen<br />
hade alltså en gemensam fiende i det<br />
habsburgska Österrike. Det började<br />
följaktligen snart uppstå diplomatiska<br />
kontakter mellan Sverige och Turkiet,<br />
men dessa var långt ifrån önskade<br />
av alla aktörer på hemmaplan. Karl<br />
XII såg helst kombinationen Turkiet-<br />
Frankrike-Sverige, men Arvid Horn<br />
och riksrådet i Stockholm hellre ville<br />
ansluta sig till axeln <strong>En</strong>gland-Holland-Österrike.<br />
Andra ogillade kontakter<br />
med turkarna av religiösa skäl<br />
– varför skulle ett kristet rike liera sig<br />
med muslimer för att bekämpa andra<br />
kristna?<br />
Den tredje november 1709 fick<br />
<strong>Sven</strong> <strong>Agrell</strong> sin fullmakt som legations<strong>predikant</strong><br />
i Bender och han började<br />
genast söka ”tyska och swänska<br />
biblar och salmböcker, ty jag sielf<br />
hade inte fått en bokstaw med öf:r<br />
Nieperen” (floden Dnjepr, som resterna<br />
av svenska armén korsat i panik<br />
efter Poltava). Den 28 november gav<br />
han sig i väg tillsammans med bl.a.<br />
den nyutnämnde förste legationspre-<br />
11