Sven Agrell. En luthersk predikant i turkarnas stad.
Sven Agrell. En luthersk predikant i turkarnas stad.
Sven Agrell. En luthersk predikant i turkarnas stad.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
onda motpoler, världens bägge antikrist,<br />
och den föreställningen levde<br />
vidare i stormaktstidens Sverige. De<br />
unga prästerna <strong>Agrell</strong> och <strong>En</strong>eman<br />
visar bara bristande tålamod med den<br />
okunniga massan. Med lärde män<br />
kunde de svenska gudsmännen också<br />
umgås i en mer jämbördig och ekumenisk<br />
anda.<br />
Dagboken för genom kyrkoåret<br />
hos både ”de grekiske”, ”de påwiske”<br />
och ”iudarna”. Grekerna festar inför<br />
fastan, armenierna kommer tillbaka<br />
från påskbesöket i Jerusalem, katolikerna<br />
håller stor mässa och judarna firar<br />
sitt nyår i en synagoga i <strong>stad</strong>sdelen<br />
Fener. <strong>Agrell</strong> är med i synagogan och<br />
rapporterar utförligt, det enda negativa<br />
han skriver är ”att dheras qvinfolck,<br />
som äro något komna till åhren och<br />
äro gifte, röka gemeenligen toobak.”<br />
Då och då kan han åter visa den<br />
svenske prästmannens sedliga indignation,<br />
som när han skriver om fransmännens<br />
och grekernas sommarnöje<br />
på öarna i Bosporen. Det må så vara<br />
att ”deras divertizement är mycket<br />
slätt och ringa”, värre är det med en<br />
”smaak av kiättia och lössacktigheet”<br />
– damernas blusliv är till och med sådana<br />
”att en curieus kan däraf see så<br />
mycket han will.”<br />
Vänner och fiender<br />
Det finns mycket som talar för att det<br />
snarare har varit politiken än religionen<br />
som bestämt <strong>Agrell</strong>s attityd. Religion<br />
och politik har säkerligen också betraktats<br />
som oskiljaktiga. Dagbokens<br />
greker är alltså de grekisk-ortodoxa<br />
bekännarna, långt ifrån bara greker,<br />
utan även slaver, armenier, albaner<br />
med flera. I vissa sammanhang räknar<br />
han även med ryssarna (fienden) under<br />
den beteckningen. ”Greker” kan<br />
alltså i någon mening misstänkas vara<br />
fiendens vän. Det finns dessutom exempel<br />
på hur umgängestonen skiftar<br />
beroende på läget i de många konflikterna<br />
i Europa. Efter en för Ryssland<br />
fördelaktig vändning i Ungern blir<br />
det ungerska sändebudet, med vilken<br />
man tidigare varit förtrolig, fiendens<br />
vän. Det tycks vara ömsesidigt: ”Dito<br />
war iagh och Magister <strong>En</strong>eman hoos<br />
H:r Hårwadh till måltidz, som nu<br />
intet wijste sigh så förtroligh som tillförena;<br />
så weet mennniskian wända<br />
kappan effter winden, och hålla med<br />
dhen som sitter uti lyckan […].”<br />
När han är på begravningsceremoni<br />
över den österrikiske kejsaren<br />
Josef I kommenterar han att ”munckens”<br />
parentation från predikstolen<br />
17
Change language