Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

More documents

Recommendations

Info

grund för alla tankar, som följer på en annan […]” 16 Syllogismerna blir alltså en modell för det mänskliga tänkandet överhuvudtaget, vilket passar väl in i hans mekanistiska världsbild som ständigt liknas vid ett urverk – även människans tänkande får i den meningen något maskinellt över sig. Wolff definierar vetenskap som konsten att genomföra logiska slutledningar. 17 Descartes, och många med honom, hade dock kritiserat syllogismerna för att de inte ger någon ny kunskap. 18 Wolff bemöter detta argument genom att hävda att deras nytta främst ligger i att tukta tänkandet, och att genom ordning och disciplin i resonerandet, undvika enkla misstag. Närmare bestämt är det förståndet (der Verstand) som styr över minnet (das Gedächtnis) och inbillningskraften (die Einbildungskrafft). Det lägger fram klart och tydligt det som annars kan framstå som dunkelt, trots att det ofta är lätt att förstå i varje enskildhet. Det förnuftiga tänkandets styrka ligger därmed också i sammanhanget och helheten – i systemet, eller i kedjan, som Wolff hellre skulle ha sagt. 19 Som jag nämnt utsattes Wolff också för kritik på grund av hans starka rationalism – man ansåg att en sådan tilltro till förnuftets förmåga var ogudaktig. Men de som klandrar förnuftet gör det för att de inte förstår varuti det består, menar Wolff. De tror att det strider mot och hindrar tron, vilket är fel. I själva verket uppvisar Wolff en mycket tydlig ambition att försvara religionen med förnuftets vapen. Även i detta avseende är han på sätt och vis en arvtagare till de medeltida skolastikerna. 20 Hans tro på en rationellt ordnad värld bygger också på en religiös grund – världens fullkomlighet är en följd av Guds vishet, godhet och allmakt (mer om detta nedan, sidan 11). Själ och kropp, ande och materia I Leibniz efterföljd ville Wolff lösa det gamla filosofiska själ-kropp-problemet genom att kombinera idealisternas och materialisternas läror i en ny syntes. <strong>Den</strong>na ugjordes av läran om monaderna (de enkla tingen) och den förutbestämda harmonin. Hos Wolff blir resultatet en dualism som också påminner om Descartes. De enkla tingen är det essentiellt verkliga, medan materien är verkligheten sådan som den framstår för våra sinnen. Detta blir ett stöd för rationalismen och en lösning på problemet med 9
materiens minsta byggstenar. Materien är sammansatt och delbar i oändlighet, de enkla tingen är odelbara och den förra, som vi möter genom erfarenheten, kan inte ge oss någon kunskap om de senare, som vi kontemplerar med vårt förnuft. För att förtydliga sig tillgriper Wolff ett exempel ur sin tids naturvetenskap. Leeuvvenhoeks, Hookes och andras observationer under mikroskopet visar hur en tunn nål, som för blotta ögat ser uta att vara absolut jämn, visar sig vara grov med stora ojämnheter, då den observeras genom linsen. Wolff menar att vår erfarenhet förhåller sig till förnuftskunskapen som en analogi till förhållandet mellan blotta ögats grova förnimmelser och mikroskopets förfinade observation. 21 Vissa inslag i såväl Wolffs som Leibniz system ger gärna ett exotiskt intryck. Så är det också när det handlar om harmoniläran. <strong>Den</strong> var dock en radikal lösning på vad som då uppfattades som ett av filosofins viktigaste problem – istället för att försöka förklara hur kommunikationen mellan själ och kropp sker, svarar de helt enkelt att någon kommunikation alls inte äger rum, det bara verkar så! Det faktum att ljus som faller på ett ting reflekteras i vårt öga och ger upphov till en bild som vi ser, bör inte tolkas som att kroppen utövar någon verkan på själen, förklarar Wolff. Inte heller är det själen som inverkar på kroppen, då vi först vill ta upp en sak, och sedan sträcker oss efter den och tar den. Han framhåller uttryckligen att själen skulle förnimma samma saker även om det inte funnes någon värld där utanför och att kroppen skulle röra sig på samma sätt, även om det inte fanns någon själ. 22 Det finns nämligen, då man noga undersöker saken, inga empiriska belägg för denna koppling. Men samtidigt överensstämmer rörelser i kroppen med rörelser i själen, de sker samtidigt och motsvarar varandra. 23 Hur kan det komma sig? Överensstämmelsen mellan kropp och själ möjliggörs av att de materiella tingen å sin sida hänger samman i god ordning såsom i en kedja, och att tankarna å sin följer på varandra i en parallell obruten ordning. 24 Leibniz och Wolff ansåg sig härmed ha löst problemet på ett mer tillfredsställande sätt än Descartes, som enligt deras mening i allt för hög grad byggde sitt argument på Guds direkta ingripande (Gud garanterar hela tiden överensstämmelsen). 25 10
Page 1 and 2: Den gudomliga maskinen Om Christian
Page 3 and 4: örjar Vernünfftige Gedancken… e
Page 5: finns att veta om ett ting, i annat
Page 9 and 10: för lät komma till verklighet. Sk
Page 11: den andra upplagan i SUB:s samlinga

Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?