Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

More documents

Recommendations

Info

Grunden för människans kunskap Wolffs utgångspunkt då han talar om människans förmåga att nå kunskap är den så kallade introspektiva metoden, en metod som idag är bekant främst tack vare Descartes. I Wolffs samtid var den dock gemensam för så gott som alla filosofiska skolor – även empirister kunde använda en sådan metod – men de drev den förstås i helt olika riktningar. 7 Vi är medvetna om oss själva och om andra ting, inleder Wolff, och vi blir det till stor del genom vår förmåga att kunna skilja tingen åt, inte genom sinneserfarenheten som sådan. 8 Wolff, som liksom Leibniz var starkt influerad av den skolastiska traditionen, ställer upp en syllogism. ”<strong>Den</strong> som är medveten om sig själv och om andra ting, han finns till. Vi är medvetna om oss själva och om andra ting. Alltså finns vi till.” 9 Utifrån sin egen introspektion går Wolff, genom ett ganska okomplicerat sundaförnufts-resonemang, vidare till anspråk på kunskap som är universell – var och en som själv undersöker saken, kommer att finna att det är omöjligt att det förhåller sig på annat sätt, menar han. Syllogismen klargör för oss hur vi uppnår kunskap, hur säker vår kunskap är, och varför. ”Detta bevis är en demonstration [...] och visar, att allt, som demonstreras på ett riktigt sätt, är lika säkert, som att vi finns till, eftersom nämligen det som demonstreras, bevisas på samma sätt, som att vi finns till.” Det som möjliggör att slutsatsen kan dras med sådan säkerhet, är motsägelselagen. Det är ju omöjligt att vi både erfar oss själva och inte gör det. Om vi bara håller oss till den rätta logiska metoden, kommer vi alltså att kunna uppnå en mycket säker kunskap – det är denna metod man använder inom geometrin, som Wolff håller för ett mönster för all kunskap (alltså inte bara vetenskap – mer om detta nedan). 10 Wolff föreställer sig världen som (i princip) fullständigt begriplig. Han utgår från en föreställning om kunskap som kan tyckas något naiv – det är nämligen alldeles självklart för honom (och en förutsättning för hans system) att den finns oberoende av människan. Detta leder honom också till slutsatsen att allt som kan förklaras med goda skäl är sant och att det som inte kan förklaras följaktligen inte är sant. Det finns också grader av kunskap. Fullständig kunskap har man då man vet allt som 7
finns att veta om ett ting, i annat fall är kunskapen ofullkomlig. Vid första intrycket undrar man om han faktiskt menar vad han skriver. Men så är definitivt fallet! Wolff fortsätter nämligen med att hävda att, eftersom nu sanningen uppstår genom tingens ordning, det också följer att det finns mer sanning där det finns mer ordning, och mindre sanning, där det finns mindre ordning. 11 Det är naturligtvis lätt att se bristerna i en sådan inställning till vetenskap – alla avvikelser från ett förväntat mönster tenderar att sorteras ut och en komplicerad verklighet förenklas i en elegant, men förljugen, modell. Om sanning är ordning så är motsatsen till sanning drömmar, inbillningskraft och ”förmåga att uppdikta” (”Krafft zu erdichten”). Allt detta som är utan grund, ordning och förnuft, har sin orsak ytterst i erfarenheten. 12 Men inbillningen kan också framställa för sig sanningar, som bygger på den tillräckliga grundens lag, trots att själen aldrig förnummit något sådant med sinnena. Ett av de exempel Wolff ger är en byggmästare, som föreställer sig bilden av ett hus, som är konstruerat enligt arkitekturens regler. Det rätta sättet att använda sin fantasi är alltså att låta den styras av den tillräckliga grundens princip. På så vis kan också en tuktad fantasi vara till nytta inom t ex konst och litteratur. 13 På samma sätt är det med erfarenheten. Även våra sinnesintryck bör tuktas med hjälp av en rationell metod. Det krävs en särskild skicklighet för att kunna erfara på rätt sätt – Wolff talar till och med om en ”erfarande-konst” (”Erfahrungs-kunst”), som man borde övas i redan från ungdomen. 14 I sin syn på förnuftets förhållande till erfarenheten ger Wolff också uttryck för sin tids främsta pskyologiska teori – affektläran. Han anser att en strikt hierarkisk ordning är nödvändig i människans själ, annars är det ute med henne: ”[…] eftersom affekterna härrör från sinnena och inbillningskraften […] utgör sinnenas, inbillningskraftens och affekternas herravälde människornas slaveri.” 15 De formella logiska slutledningarna, syllogismerna, har som sagt en central plats i Wolffs föreställningsvärld. De är inte bara ett mönster för en allmän filosofisk metod, utan de visar också hur tankarna faktiskt följer på varandra i vårt medvetande (man får anta att detta även gäller så att säga ’felaktiga’ idéer): ”Slutledningarna tjänar nämligen därtill, att vi begriper, hur en tanke alltid följer på en annan i en obruten kedja, och att man på så vis kan visa på en 8
Page 1 and 2: Den gudomliga maskinen Om Christian
Page 3: örjar Vernünfftige Gedancken… e
Page 7 and 8: materiens minsta byggstenar. Materi
Page 9 and 10: för lät komma till verklighet. Sk
Page 11: den andra upplagan i SUB:s samlinga

Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?