Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

örjar Vernünfftige Gedancken… etc. 5
Innan jag går in på de olika specifika
problem Wolff ägnar sig åt i sin
metafysik, vill jag säga några ord om
verket som helhet och hur det är uppbyggt.
Verket är indelat i 6 kapitel. De
första två kapitlen handlar om hur vi
når kunskap, det tredje handlar om själen,
det fjärde handlar om världen, det
femte om själens väsen (anden) och det
sjätte och sista kapitlet behandlar Gud.
Det är intressant och betecknande att
Wolff inte stöder sig på några auktoriteter.
Det förekommer visserligen ett
fåtal omnämnanden av andra filosofer
och deras verk. I synnerhet nämns hans
läromästare Leibniz ett flertal gånger.
Funktionen av dessa hänvisningar är
dock egentligen inte att understödja argumentationen
– Wolff anser att hans
egna skäl är tillräckliga. Leibniz nämns
främst för att Wolff helt enkelt anser
att äran för mycket av innehållet i hans
filosofiska system tillkommer läromästaren
och inte honom själv – som sig
bör.
Vernünfftige Gedancken är en inledning
till hans hela filosofiska verksamhet,
som täckte in både naturvetenskap, etik
och politik, ja till och med teologi. I just
detta verk, som alltså innehåller hans
metafysik, är syftet att lägga grunden
för all filosofi och vetenskap.
Hittills har det rått stor förvirring
och oordning i den materia, han nu vill
behandla, hävdar Wolff vidare, och detta
har orsakat filosofin stor skada – det
är nämligen av stor betydelse att bygga
från en klar grund av tydliga allmänna
begrepp. Wolff försäkrar att han sett till
att ”alla sanningar hänger samman med
varandra, och att hela verket är som en
kedja”. 6 Kedjan är en av Wolffs mest
karakteristiska metaforer, och även den
är väldigt tidstypisk – den representerar
strävan efter det fullkomliga systemet.
I likhet med Leibniz bygger Wolff
sitt system med hjälp av några få centrala
logiska grundprinciper – de viktigaste
är:
1. motsägelselagen (principium contradictionis,
Grund des Widerspruches)
2. den tillräckliga grundens lag (principium
rationis sufficientis, Satz des zureichenden
Grundes), som säger att allt
som finns till eller sker i världen måste
ha en grund, eller ett skäl för sin existens
3. lagen om det oskiljaktigas identitet
(principium indiscernibilium, Satz des
nicht zu unterschiedenden), som säger
att två åtskilda ting aldrig är helt och
hållet lika varandra – alla ting i världen
är alltså i någon mening unika.
6