Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

More documents

Recommendations

Info

språkiga delarna av Europa och latinet blev naturligt för honom då han ville nå denna internationella publik. Redan vid 1710-talets slut hade han börjat ”bli ett namn”, och i Sverige visade sig ”de första spåren av hans inflytande […] omkring 1720”. 3 Efter dispyter med de pietistiska teologerna vid universitetet i Halle, bland andra en av den tyska pietismens förgrundsfigurer, August Hermann Francke (1663-1727), fråntogs Wolff professuren 1723. Pietisterna var framför allt kritiska till Wolffs höga uppskattning av människans förnuft – i synnerhet retade de sig på ett tal om kinesisk filosofi som Wolff hållit (och sedan lät trycka). Wolff hyllade kineserna, som enligt hans mening uppnått ett nära nog fullkomligt mått av dygd, trots att de varit okunniga om den uppenbarade religionens (d. v. s. kristendomens) sanningar. Detta tog Wolff alltså som intäkt för att förnuftet av naturen hade alla möjligheter att leda människan fram till det moraliskt rätta, men innebar också en tidstypisk kritik av det samtida Europa: se på kineserna – hedningar som lever mer ärbart än de flesta av dagens kristna. Detta gick inte ihop med tidens dominerande teologiska uppfattningar – det stred mot en pessimistisk människosyn som delades av såväl ortodoxa lutheraner som pietister och reformerta. 4 Efter denna uppmärksammade strid fortsatte Wolff sin verksamhet i Marburg, fram till 1740, då han tack vare Fredrik den stores beskydd kunde återvända till Halle, där han sedan stannade till sin död. Vernünfftige Gedancken von Gott, Der Welt Und der Seele des Menschen, Auch allen Dingen überhaupt (1719), ofta kallad ’den tyska metafysiken’, är höjdpunkten i Wolffs tidiga period. Här bygger Wolff sitt system från grunden, på ett sätt ”som endast skulle överträffas av senare specialundersökningar i utförlighet”. Det var detta verk som gjorde honom känd, och boken följdes av en hel liten serie skrifter med titlar som 5
örjar Vernünfftige Gedancken… etc. 5 Innan jag går in på de olika specifika problem Wolff ägnar sig åt i sin metafysik, vill jag säga några ord om verket som helhet och hur det är uppbyggt. Verket är indelat i 6 kapitel. De första två kapitlen handlar om hur vi når kunskap, det tredje handlar om själen, det fjärde handlar om världen, det femte om själens väsen (anden) och det sjätte och sista kapitlet behandlar Gud. Det är intressant och betecknande att Wolff inte stöder sig på några auktoriteter. Det förekommer visserligen ett fåtal omnämnanden av andra filosofer och deras verk. I synnerhet nämns hans läromästare Leibniz ett flertal gånger. Funktionen av dessa hänvisningar är dock egentligen inte att understödja argumentationen – Wolff anser att hans egna skäl är tillräckliga. Leibniz nämns främst för att Wolff helt enkelt anser att äran för mycket av innehållet i hans filosofiska system tillkommer läromästaren och inte honom själv – som sig bör. Vernünfftige Gedancken är en inledning till hans hela filosofiska verksamhet, som täckte in både naturvetenskap, etik och politik, ja till och med teologi. I just detta verk, som alltså innehåller hans metafysik, är syftet att lägga grunden för all filosofi och vetenskap. Hittills har det rått stor förvirring och oordning i den materia, han nu vill behandla, hävdar Wolff vidare, och detta har orsakat filosofin stor skada – det är nämligen av stor betydelse att bygga från en klar grund av tydliga allmänna begrepp. Wolff försäkrar att han sett till att ”alla sanningar hänger samman med varandra, och att hela verket är som en kedja”. 6 Kedjan är en av Wolffs mest karakteristiska metaforer, och även den är väldigt tidstypisk – den representerar strävan efter det fullkomliga systemet. I likhet med Leibniz bygger Wolff sitt system med hjälp av några få centrala logiska grundprinciper – de viktigaste är: 1. motsägelselagen (principium contradictionis, Grund des Widerspruches) 2. den tillräckliga grundens lag (principium rationis sufficientis, Satz des zureichenden Grundes), som säger att allt som finns till eller sker i världen måste ha en grund, eller ett skäl för sin existens 3. lagen om det oskiljaktigas identitet (principium indiscernibilium, Satz des nicht zu unterschiedenden), som säger att två åtskilda ting aldrig är helt och hållet lika varandra – alla ting i världen är alltså i någon mening unika. 6
Page 1: Den gudomliga maskinen Om Christian
Page 5 and 6: finns att veta om ett ting, i annat
Page 7 and 8: materiens minsta byggstenar. Materi
Page 9 and 10: för lät komma till verklighet. Sk
Page 11: den andra upplagan i SUB:s samlinga

Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?