Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen
Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen
Andreas Hellerstedt - Den gudomliga maskinen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
maskinmetaforen naturligtvis ett dystert<br />
exempel på en ”avförtrollning” eller<br />
”förtingligande”. Wolffs värld, som<br />
uttryckligen är en synonym till ordning<br />
och sanning, är det närmaste man kan<br />
komma en karikatyr av det som i Upplysningens<br />
dialektik kallas det ”identifierande<br />
tänkandet”.<br />
Men Wolffs förnuft är också ett manligt<br />
förnuft. Det är ju närmast övertydligt<br />
– i hans samtid var sådana egenskaper<br />
som självkontroll, disciplin och<br />
förmågan att så att säga höja sig över<br />
sin kropp typiskt manliga egenskaper,<br />
medan kvinnor lika självklart ansågs ha<br />
närmare till den farliga naturen och sinneserfarenheten.<br />
Wolffs starka strävan efter systematik<br />
ledde också till dogmatism. Här syns<br />
inget av Habermas diskursiva, kommunikativa<br />
rationalitet. Trots att hans kunskapsteoretiska<br />
utgångspunkter egentligen<br />
är radikalt skeptiska (grunden är<br />
ju det cartesianska tvivlet) landar han<br />
i en fyrkantig, och delvis löjeväckande,<br />
optimistisk rationalism. Wolff var inte<br />
heller den typen av herre som satte sig<br />
ned på kaffestugan för att diskutera<br />
politik med sina bekanta. Hans ambition<br />
var dessvärre snarast den omvända<br />
– han ville (och nu tolkar jag honom<br />
illvilligt) rationalisera bort den fria debatten,<br />
och säga som sin läromästare<br />
Leibniz: ”låt oss kalkylera!”<br />
Det vore dock synd om Upplysningen<br />
fick ta smällarna för alla den leibnizwolffska<br />
filosofins brister. I mångt och<br />
mycket hör Wolff mer hemma i 1600-<br />
talet än i upplysningens tidevarv. På sätt<br />
och vis har han mer gemensamt med<br />
Hobbes, Spinoza och Descartes än han<br />
har med Berkeley, Hume eller Kant.<br />
Han delar de förras rationalism och<br />
förkärlek för geometriska slutledningar<br />
och saknar eller avvisar de senares empirism<br />
och avancerade kunskapskritik.<br />
Noter<br />
<strong>Andreas</strong> <strong>Hellerstedt</strong><br />
1<br />
Immanuel Kant, Kritik av det rena förnuftet.<br />
Stockholm 2004 [1781], s. 75.<br />
2<br />
Tore Frängsmyr, Wolffianismens genombrott<br />
i Uppsala. Frihetstida universitetsfilosofi<br />
till 1700-talets mitt. Uppsala 1972,<br />
s. 21.<br />
3<br />
Frängsmyr 1972, s. 16.<br />
4<br />
Mark Larrimore, ”Orientalism and<br />
Antivoluntarism in the History of<br />
Ethics. On Christian Wolff ’s Oratio de<br />
Sinarum philosophia practica”, i Journal<br />
of Religious Ethics, no. 28:2, 2000, s.<br />
196, 199.<br />
5<br />
Frängsmyr 1972, s. 17. Översättningen<br />
av citaten ur Wolffs verk är min<br />
egen. Jag har använt ett exemplar av<br />
13
Change language