Noesis 1 2005.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
Noesis 1 2005.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ... Noesis 1 2005.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...
a och därmed också begripliggöra konstens väsen och i ett historiskt perspektigt kan finnas med i det här systemet som efterhand har visat sig vara felaktiv reda ut dess filosofiska status, inte fast som ett negativt moment. Genom minst förhållandet mellan konsten och att det felaktiga har negerats och slagits sanningen. över i någonting annat, i något som har Samtidigt som Hegel på detta sätt tar en högre grad av sanning lever det i ett ett imponerande helhetsgrepp på det estetiska ämnesområdet bör man komma Något liknande kan man säga om visst avseende vidare. ihåg att estetiken bara utgör en liten del Hegels estetik. Han går systematiskt av hans filosofiska projekt. De estetiska igenom olika uppfattningar som genom principer och idéer som han argumenterar för måste förstås mot bakgrund av och det sköna, förkastar den ena efter historien har förts fram om konsten och inom ramarna för hans övergripande idealistiska tankesystem som enligt väsentliga som ändå finns i de flesta den andra men tar då också fasta på det honom själv speglar såväl verkligheten uppfattningarna som därigenom upphävs och uppgår i hans estetiska system, som tidens hela vetande. Den vilja till system som kan sägas ha utmärkt den vilket därmed framstår som själva slutpunkten på den västerländska estetikens tyska idealismen i stort fick här sitt mest storslagna uttryck. I Hegels tänkande historia. Alla vägar bär så att säga till hänger alla delar samman med varandra Hegel, åtminstone enligt honom själv. och allt är underordnat helheten. ”Det Det är han som slutgiltigt förklarar hur sanna är det hela”, som det heter i förordet till Fenomenologin. och estetiken egentligen bör förstås. allting hänger samman och hur konsten På ett plan kan man beskriva det hegelska tankesystemet som en syntes av till en egen akademisk disciplin vid mit- Som bekant hade estetiken utvecklats alla filosofiska idéer och ten av 1700-talet, då även systemet för föreställningar som har de sköna konsterna fick sin moderna överlevt genom historien, utformning – innefattande poesi, musik, måleri, skulptur och arkitektur. När eller snarare allt som enligt Hegel förtjänar att leva vidare, som Alexander Gottlieb Baumgarten stakade ut gränserna för det estetiska äm- fortfarande enligt hans mening har någon sorts aktualitet. Till och med sådant nesfältet subsumerade han den sinnliga, 15
estetiska kunskapen under den logiska. filosofiska och estetiska blomstring utgjorde den omedelbara bakgrunden till Denna hierarki utmanades senare av romantiker som Friedrich Wilhelm Joseph Hegels estetiska tänkande. von Schelling som gjorde gällande att Men vad har då Hegel för konstbegrepp? Och vilket är enligt hans för- den estetiska åskådningen – det vill säga konsten – är en minst lika framkomlig menande konstens syfte, dess ändamål? väg till sanningen som den intellektuella Det är dessa båda frågor, i synnerhet åskådningen – filosofin. Även om också den senare, som jag här skall närma mig Hegel betraktade konsten som en sanningsväg hade han inte alls en lika hög mer jag att utgå från ett centralt avsnitt och försöka besvara. Framför allt kom- uppfattning om den som Schelling. I i inledningen till de estetiska föreläsningarna som i den tryckta utgåvan just jämförelse med honom uppvärderade Hegel åter det begreppsliga tänkandets bär rubriken ”Zweck der Kunst”, alltså betydelse, inte bara på känslans utan konstens ändamål. också på konstens och estetikens bekostnad. rad uppfattningar om konstens ända- I det här avsnittet tar Hegel upp en Att han trots detta lämnade så stort mål som hysts av tidigare tänkare. Bland utrymme åt estetiken var dock inget annat diskuterar han det klassiska synsättet att konst först och främst har att egendomligt i den samtida kontexten. Decennierna kring sekelskiftet 1800 var göra med efterbildning av naturen, det ju en guldålder i den tyska konst-, litteratur- och musikhistorien med namn mening. Hegel skriver: ”Enligt denna vill säga mimesis i de gamla grekernas som Caspar David Friedrich, Johann uppfattning förmodas imitation, som Wolfgang von Goethe och Ludwig van förmågan att avbilda naturliga former Beethoven. Samtidigt höjdes estetikens just som de är, på ett sätt som är helt status avsevärt genom de avgörande insatser som gjordes av Kant och de sesentliga ändamål, och förmågan att överensstämmande, vara konstens vänare romantikerna varigenom estetiken kom att betraktas som en självklar turen förmodas skänka full tillfredsstäl- framställa i överensstämmelse med na- del av filosofin. Vissa romantiker, som lelse.” just Schelling, gjorde den till och med Denna mimetiska konstuppfattning, till den centrala delen. Denna kulturella, som hade utgjort en sorts estetisk över- 16
- Page 1: Att avtäcka sanningen eller kräla
- Page 5 and 6: tetiken utifrån ett sådant mimeti
- Page 7 and 8: är inte någonting mindre än att
- Page 9: överordnad den konstnärliga prakt
a <strong>och</strong> därmed också begripliggöra konstens<br />
väsen <strong>och</strong> i ett historiskt perspektigt<br />
kan finnas med i det här systemet<br />
som efterhand har visat sig vara felaktiv<br />
reda ut dess filosofiska status, inte fast som ett negativt moment. Genom<br />
minst förhållandet mellan konsten <strong>och</strong> att det felaktiga har negerats <strong>och</strong> slagits<br />
sanningen.<br />
över i någonting annat, i något som har<br />
Samtidigt som Hegel på detta sätt tar en högre grad av sanning lever det i ett<br />
ett imponerande helhetsgrepp på det estetiska<br />
ämnesområdet bör man komma Något liknande kan man säga om<br />
visst avseende vidare.<br />
ihåg att estetiken bara utgör en liten del Hegels estetik. Han går systematiskt<br />
av hans filosofiska projekt. De estetiska igenom olika uppfattningar som genom<br />
principer <strong>och</strong> idéer som han argumenterar<br />
för måste förstås mot bakgrund av <strong>och</strong> det sköna, förkastar den ena efter<br />
historien har förts fram om konsten<br />
<strong>och</strong> inom ramarna för hans övergripande<br />
idealistiska tankesystem som enligt väsentliga som ändå finns i de flesta<br />
den andra men tar då också fasta på det<br />
honom själv speglar såväl verkligheten uppfattningarna som därigenom upphävs<br />
<strong>och</strong> uppgår i hans estetiska system,<br />
som tidens hela vetande. Den vilja till<br />
system som kan sägas ha utmärkt den vilket därmed framstår som själva slutpunkten<br />
på den västerländska estetikens<br />
tyska idealismen i stort fick här sitt mest<br />
storslagna uttryck. I Hegels tänkande historia. Alla vägar bär så att säga till<br />
hänger alla delar samman med varandra Hegel, åtminstone enligt honom själv.<br />
<strong>och</strong> allt är underordnat helheten. ”Det Det är han som slutgiltigt förklarar hur<br />
sanna är det hela”, som det heter i förordet<br />
till Fenomenologin.<br />
<strong>och</strong> estetiken egentligen bör förstås.<br />
allting hänger samman <strong>och</strong> hur konsten<br />
På ett plan kan man beskriva det hegelska<br />
tankesystemet som en syntes av till en egen akademisk disciplin vid mit-<br />
Som bekant hade estetiken utvecklats<br />
alla filosofiska idéer <strong>och</strong> ten av 1700-talet, då även systemet för<br />
föreställningar som har de sköna konsterna fick sin moderna<br />
överlevt genom historien, utformning – innefattande poesi, musik,<br />
måleri, skulptur <strong>och</strong> arkitektur. När<br />
eller snarare allt som enligt<br />
Hegel förtjänar att leva vidare, som Alexander Gottlieb Baumgarten stakade<br />
ut gränserna för det estetiska äm-<br />
fortfarande enligt hans mening har någon<br />
sorts aktualitet. Till <strong>och</strong> med sådant nesfältet subsumerade han den sinnliga,<br />
15
Change language