Noesis 1 2005.indd - Institutionen för litteraturvetenskap och ...

Att avtäcka sanningen eller kräla som en
mask efter en elefant -
Hegel om konstens ändamål
Föredrag hållet på Hegelkonferensen vid Stockholms
universitet den 21 maj 2005
av
ANDERS BURMAN
I Ästhetische Theorie påpekar Theodor W. tetikens verksamhetsområden och dess
Adorno att Immanuel Kant och Georg historia från de första stora civilisationerna
till de samtida förhållandena.
Wilhelm Friedrich Hegel var de sista
som kunde skriva stor estetik utan att Föreläsningarna publicerades postumt
förstå sig på konst. Det är en tänkvärd på 1830-talet och utgör ett omfattande
verk – Suhrkamputgåvan är på över
iakttagelse som det onekligen ligger en
hel del i. Man kan inte komma ifrån att 1500 sidor fördelade på tre volymer.
Hegels estetik i allt väsentligt är en skrivbordsprodukt,
ett resultat av läsning om de egyptiska pyramiderna, den in-
Här kan man bland mycket annat läsa
och spekulativt tänkande snarare än av diska poesin, den klassiska, grekiska
inträngande interpretation av och reflektion
vid mötet med specifika konst-
också om sådant som olika skulpturala
konsten, det bysantinska måleriet, men
verk. Det hindrar inte att hans estetiska arbetsmaterial, harmoniernas och melodiernas
betydelse i musiken, den episka,
tänkande utgör ett avgörande moment i
den västerländska estetikens idéhistoria, den dramatiska och den lyriska poesin,
en höjdpunkt i det systematiska tänkandet
inom den estetiska teorin. den konstnärliga fantasin, den roman-
liksom om skådespelarkonst, allegorier,
I sina estetiska föreläsningar, hållna i tiska ironin och skillnaden mellan det
Berlin mellan 1823 och 1829, gav Hegel natursköna och det konstsköna. Det är
en bred översikt av konstens natur, es-
helt enkelt ett försök att begreppsliggö-
14

a och därmed också begripliggöra konstens
väsen och i ett historiskt perspektigt
kan finnas med i det här systemet
som efterhand har visat sig vara felaktiv
reda ut dess filosofiska status, inte fast som ett negativt moment. Genom
minst förhållandet mellan konsten och att det felaktiga har negerats och slagits
sanningen.
över i någonting annat, i något som har
Samtidigt som Hegel på detta sätt tar en högre grad av sanning lever det i ett
ett imponerande helhetsgrepp på det estetiska
ämnesområdet bör man komma Något liknande kan man säga om
visst avseende vidare.
ihåg att estetiken bara utgör en liten del Hegels estetik. Han går systematiskt
av hans filosofiska projekt. De estetiska igenom olika uppfattningar som genom
principer och idéer som han argumenterar
för måste förstås mot bakgrund av och det sköna, förkastar den ena efter
historien har förts fram om konsten
och inom ramarna för hans övergripande
idealistiska tankesystem som enligt väsentliga som ändå finns i de flesta
den andra men tar då också fasta på det
honom själv speglar såväl verkligheten uppfattningarna som därigenom upphävs
och uppgår i hans estetiska system,
som tidens hela vetande. Den vilja till
system som kan sägas ha utmärkt den vilket därmed framstår som själva slutpunkten
på den västerländska estetikens
tyska idealismen i stort fick här sitt mest
storslagna uttryck. I Hegels tänkande historia. Alla vägar bär så att säga till
hänger alla delar samman med varandra Hegel, åtminstone enligt honom själv.
och allt är underordnat helheten. ”Det Det är han som slutgiltigt förklarar hur
sanna är det hela”, som det heter i förordet
till Fenomenologin.
och estetiken egentligen bör förstås.
allting hänger samman och hur konsten
På ett plan kan man beskriva det hegelska
tankesystemet som en syntes av till en egen akademisk disciplin vid mit-
Som bekant hade estetiken utvecklats
alla filosofiska idéer och ten av 1700-talet, då även systemet för
föreställningar som har de sköna konsterna fick sin moderna
överlevt genom historien, utformning – innefattande poesi, musik,
måleri, skulptur och arkitektur. När
eller snarare allt som enligt
Hegel förtjänar att leva vidare, som Alexander Gottlieb Baumgarten stakade
ut gränserna för det estetiska äm-
fortfarande enligt hans mening har någon
sorts aktualitet. Till och med sådant nesfältet subsumerade han den sinnliga,
15

estetiska kunskapen under den logiska. filosofiska och estetiska blomstring utgjorde
den omedelbara bakgrunden till
Denna hierarki utmanades senare av romantiker
som Friedrich Wilhelm Joseph Hegels estetiska tänkande.
von Schelling som gjorde gällande att Men vad har då Hegel för konstbegrepp?
Och vilket är enligt hans för-
den estetiska åskådningen – det vill säga
konsten – är en minst lika framkomlig menande konstens syfte, dess ändamål?
väg till sanningen som den intellektuella Det är dessa båda frågor, i synnerhet
åskådningen – filosofin. Även om också den senare, som jag här skall närma mig
Hegel betraktade konsten som en sanningsväg
hade han inte alls en lika hög mer jag att utgå från ett centralt avsnitt
och försöka besvara. Framför allt kom-
uppfattning om den som Schelling. I i inledningen till de estetiska föreläsningarna
som i den tryckta utgåvan just
jämförelse med honom uppvärderade
Hegel åter det begreppsliga tänkandets bär rubriken ”Zweck der Kunst”, alltså
betydelse, inte bara på känslans utan konstens ändamål.
också på konstens och estetikens bekostnad.
rad uppfattningar om konstens ända-
I det här avsnittet tar Hegel upp en
Att han trots detta lämnade så stort mål som hysts av tidigare tänkare. Bland
utrymme åt estetiken var dock inget annat diskuterar han det klassiska synsättet
att konst först och främst har att
egendomligt i den samtida kontexten.
Decennierna kring sekelskiftet 1800 var göra med efterbildning av naturen, det
ju en guldålder i den tyska konst-, litteratur-
och musikhistorien med namn mening. Hegel skriver: ”Enligt denna
vill säga mimesis i de gamla grekernas
som Caspar David Friedrich, Johann uppfattning förmodas imitation, som
Wolfgang von Goethe och Ludwig van förmågan att avbilda naturliga former
Beethoven. Samtidigt höjdes estetikens just som de är, på ett sätt som är helt
status avsevärt genom de avgörande insatser
som gjordes av Kant och de sesentliga
ändamål, och förmågan att
överensstämmande, vara konstens vänare
romantikerna varigenom estetiken
kom att betraktas som en självklar turen förmodas skänka full tillfredsstäl-
framställa i överensstämmelse med na-
del av filosofin. Vissa romantiker, som lelse.”
just Schelling, gjorde den till och med Denna mimetiska konstuppfattning,
till den centrala delen. Denna kulturella, som hade utgjort en sorts estetisk över-
16

ideologi alltifrån antiken till upplysningen,
började i allt högre grad att ifrågaren.
Hegel åberopar också ett exempel
tävla med elefanten, det vill säga natusättas
under 1700-talet och övergavs hos Kant om en man som kan vissla
sedan helt av romantikerna till förmån precis som en näktergal. Hur vackert
för vad som brukar kallas en produktions-
eller uttrycksestetik, där det nya, så dröjer det inte länge innan vi trött-
och tekniskt fulländat detta än må vara
originaliteten och konstnärens behov nar på den färdigheten, och det beror
av att uttrycka sig själv betonades. Även enligt Hegel på att vi förväntar oss någonting
mer av konsten än en sådan
Hegel, som förvisso inte är någon romantiker,
avfärdar det mimetiska synsättet.
Han påpekar att det är svårt att kelt om något annat än efterbildning av
ren imitation. Konst handlar helt en-
betrakta exempelvis arkitektur som en naturen och tekniska trick. I den äkta
efterbildande konstform, och framför konsten finns det en koppling till sanningen,
till det andliga och människans
allt invänder han att konst i egenskap
av efterbildning inte på något sätt kan tänkande som gör att konsten särskiljer
stå upp mot och mäta sig med naturen. sig från den rena naturen. Det är också
av den anledningen som Hegel, till
Om efterbildning av naturen skulle vara
konstens ändamål skulle konstskapandet
vara ett synnerligen onödigt arbete det konstsköna framför det natursköna.
skillnad från Kant, generellt prioriterar
eftersom vi då – i naturen, i våra trädgårdar,
bland djuren etcetera – redan det senare utan enbart med det förra,
Estetiken skall inte sysselsätta sig med
skulle äga det som försökte frambringas.
De konstnärliga strävandena att ef-
Det är det som utgör estetikens primära
det vill säga med det sköna i konsten.
terbilda naturen skulle dessutom vara undersökningsobjekt.
dömda att misslyckas; det skulle endast Hegel medger i och för sig att det
kunna bli fråga om bättre eller sämre finns ett moment av efterbildning i
– men alltid på något sätt ofullständiga mycket konstutövning, särskilt inom
– imitationer.
bildkonstens område, liksom att det för
Det är i det här sammanhanget som en konstnär kan vara av största vikt att
Hegel talar om masken som krälar efter
en elefant: masken är den efterbilturen.
Men man kan inte ge en uttöm-
noggrant studera och inspireras av nadande
konstnären som omöjligen kan mande beskrivning av konsten och es-
17

tetiken utifrån ett sådant mimetiskt synsätt.
Hegel menar att man vid bestäm-
skapandet, och hennes självexpressivi-
i sina handlingar och i det konstnärliga
ningen av konstens väsen också och tet innebär i sista hand hennes självförverkligande
och därmed också ett reali-
framför allt måste ta hänsyn till vad det
är som efterbildas, det vill säga till själva serande av hennes frihet.
innehållet i konsten. Och på den punkten
distanserar han sig även från det rotropologi
och konstuppfattning tänkte
Utifrån en sådan expressivistisk anmantiska
synsättet. Så även om han och sig romantikerna att konst i första hand
romantikerna har det gemensamt att de handlar om känslor och att dess syfte
förkastar den estetiska mimesisdoktrinen
så kan Hegel inte nöja sig med den eller som Hegel uttrycker det: ”att upp-
är att väcka passioner av allehanda slag,
romantiska uttrycksestetiken.
fylla hjärtat och låta människan, utvecklad
eller ännu outvecklad, gå igenom
Denna romantiska estetik kan förstås
i ljuset av vad Charles Taylor i sin alla känslor som det mänskliga hjärtat
Hegelmonografi kallar expressivismen. bär på i sina innersta och mest hemliga
Det var inte bara en konstuppfattning skrymslen”, men också ”att göra olycka
utan också en antropologi som först och och elände, det onda och brottsliga begripligt,
att i det innersta lära känna allt
främst utvecklades av Johann Gottfried
Herder. Herder vände sig mot den objektivering
av människans natur som all glädje och salighet, samt, slutligen,
som är horribelt och avskyvärt liksom
han ansåg var utmärkande för upplysningen,
med en strikt uppdelning meltens
lättjefulla spel och i den förföriska
att låta fantasin förgå i inbillningskraflan
kropp och själ liksom en uppspaltning
av människans själsliga förmågor kontemplation och förnimmelser”.
magin hänge sig åt sinnesförtrollande
varvid förnuftet – oftast reducerat till Trots att konsten här på ett sätt tycks
ett kalkylerande förnuft – tänktes vara tilldelas en mängd olika funktioner invänder
Hegel att man inte heller med
oberoende av viljan och känslolivet.
Han ersatte denna människosyn med detta synsätt lyckas komma åt det väsentliga
innehållet i konsten. Snarare
en antropologi som utgick från föreställningen
att människan till sin natur görs konsten till ett formellt redskap
är fri och skapande. Människan uttrycker
sig själv, det vill säga sina inre känslor, tär som helst. Detta resonemang om
för att uppnå känslor av vilken karak-
18

att konsten här inte tilldelas någonting sätt förhåller det sig med konstbegreppet;
också där måste man ta hänsyn till
annat än en rent formell uppgift har en
parallellitet i Hegels politiska och etiska
tänkande, nämligen i hur han tar av-
Man kan konkludera att konsten för-
innehållet.
stånd från Kants moralitetsbegrepp. visso har en formell uppgift också enligt
Han kritiserar Kants praktiska filosofi Hegel, men lika litet som efterbildning
bland annat eftersom han anser att den är den uppgiften essentiell för konsten.
bara ger formella riktlinjer till hur man Detsamma gäller för uppfattningarna
skall handla. Det kategoriska imperativet
saknar i viss mening ett innehåll, göra med nytta eller med att uppfost-
att konsten till sitt väsen skulle ha att
och så förhåller det sig med Kants etik ra människor på något enkelt didaktiskt
i stort. Så mot Kants abstrakta, formellt sätt, och inte heller kan konsten reduceras
till en sorts terapi syftande till käns-
bestämda Moralität ställer Hegel det han
kallar Sittlichkeit, sedlighet. Sittlichkeit lors rening och människornas moraliska
handlar om förhållandet mellan individens
sinnelag och samhället såsom ka katharsistanken. Nej, för att komma
förbättring, det vill säga den aristotelis-
sedlig totalitet, inklusive dess etablerade
normer och institutioner. Med sta-
man som sagt ta fasta på dess innehålls-
åt konstens väsen – dess idé – måste
ten som sedlighetens yttersta garant och liga, sanningsrelaterade aspekt. Endast
människans sociala vara som en ontologiskt
föreliggande förutsättning harmostens
överordnande, universella syfte är
därigenom kan man förstå vad konniserar
i bästa fall individens förpliktelser
med de samhälleliga normerna och Konstverket har enligt Hegel både en
för någonting.
institutionerna, bortom såväl den kantska
avgrunden mellan börat (Sollen) och tologiska status befinner sig så att säga
sinnlig och en andlig sida och dess on-
varat (Sein) som motsättningen mellan någonstans mellan det omedelbart sinnliga
och det ideala tänkandet, och han
det allmännas och det enskildas intressen.
Sittlichkeit är inte ett tomt, formellt hävdar att man i konsten har möjlighet
och abstrakt begrepp utan ett begrepp att framställa ett andligt innehåll vars
som alltid är förankrat i ett visst socialt universalitet har blivit helt individualiserat.
Här kommer vi till det som Hegel
sammanhang och där det är omöjligt att
bortse från själva innehållet. På samma ser som konstens högsta ändamål; det
19

är inte någonting mindre än att avtäcka torien ända tills den slutligen kommer
eller framställa sanningen (Darstellung tillbaka till och försonar sig med sig
des Wahren). I konsten kan den absoluta
anden eller idén uppenbaras i sinnsten
som anden kan ta sig uttryck och
själv, och det är bland annat i just konlig
form. Konstens innehåll utgörs av representeras, först i sinnlig gestalt men
själva anden eller idén medan formen efterhand i alltmer andliga former. Att
är det specifika sätt på vilket denna idé konst handlar om att avtäcka sanningen
gestaltas. Konst är fråga om ett andligt betyder också att ju mindre sinnlig och
innehåll som med hjälp av sten, lera, ju mer andlig konsten är desto högre är
färg, toner, ord etcetera har givits en dess värde.
sinnlig form.
Tanken på att det finns ett samband
Det goda konstverket kan med andra
ord beskrivas som en enhet av eller värde eller status framkommer också i
mellan konstens andlighet och dess
harmoni mellan ett visst andligt innehåll Hegels syn på det inbördes förhållandet
mellan de olika konstarterna. Han
och en specifik sinnlig form. Hegel menar
att en sådan perfekt harmoni mellan
form och innehåll är särskilt utmär-
är den mest materiella och minst and-
föreställer sig nämligen att arkitekturen
kande för den klassiska, grekiska skulpturen.
Det är också den som utgör den och ordning skulpturen, måleriet, musiliga
konstarten, och sedan följer i tur
ideala konsten, en konst som inte pekar ken och till sist poesin, den högsta och
utöver sig själv och där budskapet och mest universella konstarten. Det är en
mediet är helt i balans med varandra. konsthierarki byggd på föreställningen
”Ingenting kan vara eller bli vackrare”, om en successiv dematerialisering där
slår han vid ett tillfälle fast.
den i viss bemärkelse abstrakta poesin
Denna i grunden nyklassicistiska framställs som den högsta formen av
föreställning visar på det faktum att konstproduktion.
Hegels estetik precis som hans tänkande
i övrigt har en historisk förankring. ser eller verksamheter som är ännu mer
Samtidigt finns det andra företeel-
Även konsten placeras här in i sitt historiska
sammanhang. Der Geist, det vill ännu bättre förmår uttrycka det abso-
andliga än konsten och poesin, som
säga den ande eller anda som är immanent
i skapelsen, utvecklas genom hiska
tänkandet. Hegel gör gällande att fi-
luta. Det gäller framför allt det filosofis-
20

losofin men även religionen har samma kommer att dö. Lika litet som Minervas
ändamål som konsten, det vill säga att uggla kan lyfta sina vingar innan skymningen
faller, lika litet kan man förutsä-
avtäcka eller framställa sanningen, men
de gör det på helt olika sätt. Om man i ga konstens död. Och naturligtvis inser
konsten försöker komma åt sanningen även Hegel att man kommer att fortsätta
att skapa vanlig konst och litteratur.
med sinnliga former så föreställer man
sig sanningen inom religionen medan Men själva poängen är att konsten inte
man i filosofin når sanningen i och med längre förmår framställa sanningen på
det begreppsliga tänkandet. Det finns ett lika övertygande sätt som filosofin.
också en historisk utvecklingsgång så I dag tänker man den sanning som tidigare,
i antiken, bara kunde framställas
till vida att konsten primärt hör till andens
tidiga utvecklingsfaser. Uppgiften sinnligt i konsten, och det är i den i filosofin
djupt förankrade estetiken som
att avtäcka sanningen kan numera uppfyllas
betydligt bättre av religionen
och framför allt
mera bäst kan komma till
konstens sanningar nu-
filosofin än av konsten. Konsten förknippas
huvudsakligen med den grekis-
om konsten är därför i vår tid mycket
uttryck. Hegel konstaterar: ”Vetenskapen
ka antiken, religionen med den medeltida
kristendomen och filosofin med de vilka konsten i sig själv som konst kun-
mer behövlig än vad den var i de tider i
senaste århundradenas utveckling, med de ge full tillfredsställelse.” I dag kan
en kulmen i Hegels eget filosofiska systemfredställelse
och därför måste den ta es-
konsten som sådan inte ge en sådan till-
Här kommer vi slutligen in på föreställningen
om konstens död, som är Det är med andra ord tydligt att Hegel
tetiken, det vill säga filosofin, till hjälp.
en av de tankar som Hegels estetik oftast
har förknippats med och som också ga konstverkets epok (antiken) är förbi,
inte bara föreställer sig att det egentli-
haft störst verkningshistorisk betydelse utan att han för samtida förhållanden
– den återkom till exempel i diskussionerna
kring 1960-talets konceptkonst, Så även om Hegel inte direkt förestäl-
prioriterar estetiken över konsten i sig.
ofta med direkta hänvisningar till Hegel. ler sig att konsten har dött eller håller på
Men Hegel hävdar knappast att konsten att dö så kan man knappast komma ifrån
har dött eller att den på något enkelt sätt att den estetiska teorin hos honom är
21

överordnad den konstnärliga praktiken
på samma sätt som filosofin är överordnad
konsten. Och detta är helt konsekvent:
med den idealistiska grundåskådning
och det konstbegrepp som han utformade
och utgick från vore det knappast
möjligt att komma fram till någon
annan slutsats.
Hegels uppfattning att konstens uppgift
är att avtäcka sanningen kan kanske
i dag te sig hopplöst förlegad – för vem
tror numera på Sanningen med stort S
eller att det går att fånga konstens väsen
med någon enkel definition, eller
ens att det finns något sådant som ett
konstens väsen? Men hans estetik utgör
ändå en utmaning för all seriös estetikteori.
Det är en position som man inte
kan bortse från, lika litet som man kan
negligera Martin Heideggers i vissa väsentliga
avseenden besläktade konstteori
– också där sätts konsten i samband
med sanningen. Hegel var inte bara den
siste tänkaren som lyckades skapa stor
estetik utan att förstå sig på konst, utan
han utarbetade också ett storslaget estetiskt
system som fortfarande har en aktualitet
som går utöver den rent estetikhistoriska.
Läsartävling!
På ett seminarium nyligen, tog Elisabeth
Mansén upp problemet att vi inte har något
ord för tiden 1830-1880. Noesis vill självklart
lösa detta problem. Vad gör man på Skansen
när man vill hitta på ett nytt namn på
någon silverfisk eller silkesapa? Man utlyser
en tävling! Så här kommer den – Noesis
läsartävling:
Vad ska vi kalla perioden 1830-1880 för?
Namnet kan med fördel börja på bokstaven
R, då perioden föregås av romantiken och
följs av realismen (Precis som på Skansen
gillar man på Noesis alittererande namn).
Skicka ditt förslag till:
Noesis
co Ylva Garmland
Harpsundsvägen 143
124 58 Stockholm
Eller
ylvagarmland@hotmail.com
Vinnande förslag belönas med en egen,
idéhistorisk T-SHIRT!
Anders Burman disputerar i höst på en avhandling om
C. J. L. Almqvists politiska tänkande.
22