Ylva Söderfeldt - recension av Sven-Eric Liedmans Blickar tillbaka
Ylva Söderfeldt - recension av Sven-Eric Liedmans Blickar tillbaka
Ylva Söderfeldt - recension av Sven-Eric Liedmans Blickar tillbaka
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
R e c e n s e r a t<br />
<strong>Sven</strong>-<strong>Eric</strong> Liedman, <strong>Sven</strong>-<strong>Eric</strong> Liedman<br />
blickar <strong>tillbaka</strong>. (Stockholm: Bonniers,<br />
2008)<br />
Frågan ”Vad är idéhistoria?” är säkerligen<br />
bekant, men vad är egentligen en<br />
idéhistoriker? Med stor sannolikhet är<br />
det en person som har läst <strong>Sven</strong>-<strong>Eric</strong><br />
Liedman. Hans Från Platon till Lenin,<br />
som den hette i första upplagan för<br />
nära fyrtio år sedan (i den aktuella utgåvan<br />
Från Platon till kriget mot terrorismen),<br />
har varit obligatorisk kurslitteratur för<br />
generationer <strong>av</strong> idéhistoriker.<br />
Liedman är den mest välkände företrädaren<br />
för vårt ämne i Sverige. Med<br />
sin trilogi I skuggan <strong>av</strong> framtiden, Ett oändligt<br />
äventyr och Stenarna i själen har han<br />
nått läsare utanför universitetet med<br />
idéhistoriska resonemang. Det är inte<br />
många förunnat att kunna väcka ett<br />
sådant intresse, men att just Liedman<br />
har lyckats med det är logiskt. Ska man<br />
tro hans nyligen utgivna självbiografi<br />
har han nämligen aldrig varit fången i<br />
akademin.<br />
När Liedman återberättar sin bana<br />
från Hermods, via filosofistudier och<br />
journalistiskt arbete till idéhistorieämnet<br />
(som han inte ens hade hört talas<br />
om förrän på sluttampen <strong>av</strong> sitt <strong>av</strong>handlingsarbete)<br />
är det slående hur han<br />
drivits <strong>av</strong> en genuin vilja att veta. Vilka<br />
ramar han rört sig i tycks ha spelat mindre<br />
roll. I jämförelse med Bolognaprocessens<br />
kr<strong>av</strong> på strömlinjeformning<br />
och en snabb karriär längs utstakade<br />
spår, är det en helt annan värld. Liedman<br />
beskriver sig själv som en skoltrött<br />
elev och en akademiker med ringa intresse<br />
för sammanträden och institutioner.<br />
Huvudsaken är istället, i Humboldts<br />
snarare än Bolognas anda, det<br />
fria sökandet efter kunskap.<br />
En idéhistorisk självbiografi är inte<br />
värd namnet, om den inte problematiserar<br />
den egna historien. Liedman frågar<br />
sig flera gånger om han verkligen<br />
25
kan lita på sina minnen <strong>av</strong> sitt eget liv.<br />
Ett par små kunskapsteoretiska utvikningar<br />
om minnets natur bjuder han<br />
också på. Strukturen i berättandet är<br />
säkerligen något <strong>av</strong> det svåraste i skrivandet<br />
<strong>av</strong> en självbiografi. Det måste<br />
finnas ett urval <strong>av</strong> vad som är väsentligt<br />
och en balans mellan personligt och<br />
offentligt. Här vacklar Liedman något i<br />
uppbyggnaden <strong>av</strong> sin biografi. I grund<br />
och botten är den kronologiskt ordnad,<br />
men gör ibland språng i tiden och ämnet,<br />
som i vissa fall förefaller nyckfulla.<br />
En stor del <strong>av</strong> <strong>Blickar</strong> <strong>tillbaka</strong> ägnar<br />
han åt sitt politiska tänkande, vilket gör<br />
boken till en partsinlaga i vänsterns idéhistoria.<br />
Liedman hävdar själv att han<br />
velat betona idén om jämlikheten, vilken<br />
han dock inte diskuterar utförligare<br />
i detta verk. Istället går friheten som en<br />
röd tråd i hans personliga upplevelser<br />
<strong>av</strong> realpolitiken. Framträdande är Pragvåren<br />
och utvecklingen i DDR mot<br />
slutet <strong>av</strong> 1980-talet, processer som han<br />
upplevde på plats. Som journalist besökte<br />
han Prag 1968, och rycktes med<br />
<strong>av</strong> hoppet om en friare socialism. Detta<br />
hopp väcks till liv än en gång 1989, när<br />
DDR tycks stå inför demokratiska reformer.<br />
Här får Liedman konstatera att<br />
Marx hade rätt: det materiella i form<br />
<strong>av</strong> Helmut Kohl och västligt välstånd<br />
vinner över socialistiska ideal. I den<br />
självrannsakan alla som varit lagda åt<br />
vänster under efterkrigstiden förväntas<br />
ägna sig åt, manar han sig själv till<br />
större försiktighet med idealism.<br />
Det är uppfriskande att läsa <strong>Liedmans</strong><br />
skildring <strong>av</strong> denna bortglömda<br />
tid i vår yngsta nutidshistoria. Till och<br />
med idéhistoriker har under senare år<br />
frestats att utropa ett historiens slut<br />
år 1989, så att tanken på en tredje väg<br />
glömts bort. Utmärkande för <strong>Blickar</strong> <strong>tillbaka</strong><br />
är dess vitalitet i tolkningen både<br />
<strong>av</strong> det egna livet, historien och samhället.<br />
Lyckligtvis tycks Liedman inte se<br />
denna bok som en <strong>av</strong>slut för den egna<br />
verksamheten, lika lite som samtiden är<br />
slutet på historien.<br />
Av <strong>Ylva</strong> Söderfeldt<br />
26
Change language