Sveriges Radio-magasinet nr 2 2013 (pdf)

vinjetter 

02 #02 2013 sveriges radio magasinet 

Lördagar kl 10.00 i P4 eller när du vill i vår app Sveriges Radio Play

INNEHÅLL 

BLAND DE 

MEDVERKANDE: 

Jenny Mattsson, 

chefredaktör 

Thomas Andersson, 

reporter 

Ulrica Bengtsdotter, 

reporter 

Maria Bergman, 

reporter 

Maria Edlund, 

reporter 

Kalle Lekholm, 

reporter 

Anna-Lena Walmsley, 

reporter 

Johan Ljungström, 

reporter, fotograf 

Mattias Ahlm, 

fotograf 

Micke Grönberg, 

fotograf 

Mikael Andersson, 

fotograf 

Lena Dahlström, 

fotograf 

Stina Gullander, 

fotograf 

MARTINA HOLMBERG 

fotograf 

Moa Bartling, 

illustratör 

Stefan Viterstedt, 

AD 

Ansvarig utgivare: 

Helen Hellströmer, 

kommunikationschef på 

Sveriges Radio. 

Layout JG Communication 

Tryck Tryckservice i 

Ängelholm AB 

Sveriges Radio-magasinet är en 

publikation från Sveriges Radio, 

riktad till vår pub lik. Den delas 

ut till bland annat skolor och 

bibliotek, samt vid våra evenemang. 

Vill du ha fler exemplar? 

Beställ kostnadsfritt inrikes via 

e-post till: radiotidningen@ 

sverigesradio.se 

Omslag: 

Annika Lantz fotograferad 

av Mattias Ahlm. Grafisk 

Form: Stefan Viterstedt. 

08 

30 

56 

ALLA TJEJER HAR RÄTT ATT 


ÖVERLEVA SIN GRAVIDITET 


DIN MUSIK RÄDDAR LIV 

2013 

06 

ALLA TJEJER HAR RÄTT ATT ÖVERLEVA SIN GRAVIDITET 

05 I RADION I HÖST 

06 GINA DIRAWI: 

»Det behövs fler olika 

röster i radion« 

07 PUBLIC SERVICE 

– SÅ FUNKAR DET 

18 

08 CARPE FUCKING DIEM 

Följ med in i studion med P3:s humorgäng 

13 SPANARNA I P1 

Ständigt aktuella trots 25 år i etern 

16 NÄR DET BRINNER… 

Sveriges Radio informerar och varnar allmänheten 

19 LÅTER BARNEN HÖRAS 

Möt Ylva Mårtens från Barnen i P1 

23 SÅ SKAPAS EN NYHET 

24 RADIORÖSTER 

Annika Lantz, Erik Blix, Andreas Tilliander 

och Tina Mehrafzoon 

30 VÅR RÖST I MELLANÖSTERN 

Följ med korrespondent Cecilia Uddén en 

dag på jobbet i Kairo 

37 LILLA MELODIFESTIVALEN 

Unga stjärnor i strålkastarljuset 

40 FRÅN EUROPAS MAKTCENTRUM 

Möt Jens Möller, EU-korrespondent i Bryssel 

44 RALLYRADIO 

Rally Sweden är bäst i radio! 

48 EKOTS LÖRDAGSINTERVJU 

Monica Saarinen ställer makthavarna 

mot väggen i P1 

52 MIN VÄG TILL SVERIGES RADIO 

3 medarbetare om hur de fick sitt drömjobb 

54 VI ÄLSKAR MUSIK 

Så väljer vi låtarna du 

hör i radio 

56 MUSIKHJÄLPEN 

Dags igen för årets 

insamling i radio och tv 

58 KONTAKTA 

SVERIGES RADIO 

DÄR DU BOR 

Adresser och telefonnummer 

05

välkommen 

Vi vill att DU ska vara 

med och skapa radio! 

Har du en smart mobiltelefon? Om ja – har du tänkt på att den också kan 

fun gera som en väldigt bra radioapparat? I alla fall när mottagningen är god, det inte 

blåser och det finns ström att ladda batteriet med. I din mobiltelefon kan du följa 

Sveriges Radio varje dag. Både direkt – där det händer, när det händer och i efterhand 

via Sveriges Radio Play. Du kan numera gå tillbaka och lyssna på ett favoritprogram du 

eventuellt har missat. En omöjlighet för några år sedan. Så tänk på det när du är ute och 

rör på dig – i din mobil finns det massor med bra radioupplevelser. 

Men oavsett om du väljer att lyssna via mobilen, i bilen eller i en helt vanlig transistor 

i köket så är det viktiga för oss att erbjuda sig ett utbud du kanske längtat efter, 

eller som du kanske inte visste att du ville ha. Vi vill ge dig verkligheten då den sker, 

den förklarande analysen, de ögonbrynshöjande upplevelserna, de stora avslöjandena, 

musiken, kulturupplevelsen och något som både roar och berör. Och detta helst varje 

dag. Vi siktar högt, fullt medvetna om att det är ett tufft och utmanande uppdrag som 

också innebär en massa ansvar. 

60 procent väljer Sveriges Radio varje dag. Vi anses vara det mest trovärdiga 

företaget i Sverige och det mest trovärdiga public serviceföretaget i Europa. Det är 

vi stolta över. Men vi vill fortsätta att utvecklas. Både när det gäller innehåll, form och 

teknik. Därför satsar vi lite extra på den publicistiska och den tekniska utvecklingen. Vi 

vill kunna bevaka världen ännu bättre än vad vi gör idag. Vi vill kunna vara ännu mer 

närvarande i den lokala vardagen. Vi vill kunna förmedla mer kultur och musik som görs 

utanför de största städerna och vi vill arbeta ännu närmare tillsammans med er – vår publik. Vi vill att ni ska vara 

med och skapa redan innan vi har satt agendan. Vi tror nämligen att den då blir mer relevant och mångfacetterad. 

Så du som idag redan är en trogen Sveriges Radio-publik – hör av dig till din lokala kanal eller till den redaktion 

hos oss som bevakar de ämnen du mest brinner för och hjälp oss att skapa, granska och analysera. Och du som 

känner att Sveriges Radio inte riktigt är något för dig. Du som inte har hittat just det du vill ha eller som tycker att vi 

inte är tillräckligt relevanta – hör av dig du också! Förhoppningsvis läser du nu detta magasin och blir inspirerad. Du 

kanske börjar lyssna lite smått eller går in på vår webb och kikar där. Vi vill veta vad du saknar! Vad skulle få dig att 

bli Sveriges Radio trogen? 

Bild Björn Dalin 

Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio. 

Lyssna på oss där det passar dig 

Sveriges Radio finns i din mobil, surfplatta, på nätet, på din kompis blogg, på Spotify, via DAB och i din fm-radio. 

Vilket sätt att lyssna väljer du? 

●! Fm-sändningarna 

Sveriges Radio sänder fyra 

rikstäckande och 25 lokala radiokanaler 

i fm-nätet. Samtliga 

är fria från reklam. Den första 

sändningen gjordes 1 januari 

1925, och påannonserades av 

radiolegendaren Sven Jerring. 

●! Poddsändningar 

Sveriges Radios utbud av 

poddradio finns att ladda ner 

via vår mobiltelefon-app Sveriges 

Radio Play, direkt på sverigesradio.se 

på webben eller via 

vår inbäddade spelare som vem 

som helst kan lägga upp på sin 

egen hemsida. Sedan hösten 

2011 finns utvalda poddsändningar 

också att lyssna på och 

ladda hem via Spotify. När du 

har laddat hem en poddsändning 

till din mobil eller dator 

kan du lyssna på programmet 

utan att vara uppkopplad på 

något nätverk. Idealiskt exempelvis 

på flyget. 

●! DAB 

Digitalradio, eller Digital 

Audio Broadcasting (DAB) 

går att lyssna på i Stockholm, 

Göteborg, Malmö och Luleå 

för den som har en digital 

radioapparat. Via digitalradion 

kan du höra fler kanaler och 

med högre ljudkvalitet än via 

fm-nätet. 

●! Sveriges Radio på 

webben 

Sverigesradio.se får omkring 

1 miljon besök varje vecka. Här 

kan du lyssna på våra sändningar 

direkt eller i efterhand, 

och även få nyheter via text och 

bild samt läsa mer om Sveriges 

Radio och våra program. Via 

mobiltelefonen använder du 

med fördel vår mobila sajt 

m.sverigesradio.se. 

●! Sveriges Radio Play 

I vår app för smarta mobiltelefoner 

finns 50 direktsända 

kanaler från Sveriges Radio. Det 

är de fyra fm-kanalerna P1, P2, 

P3 och P4 samt alla våra lokala 

kanaler och kanaler som sänder 

digitalt via DAB och på webben. 

Här finns också hundratals 

poddradiosändningar som du 

kan lyssna på i efterhand och 

extrasändningar från stora 

händelser inom exempelvis 

sport och nyheter. Det finns 

också flera specialappar, som 

Radioapans app för barn och 

Radiosporten Play. 

04 #02 2013 sveriges radio magasinet

I RADION I HÖST 

P3 Star 

Vill du, som ännu inte har ett 

skivkontrakt eller gett ut din 

musik kommersiellt, få chansen 

att höras i P3? 

Gå in på P3 Stars röstningshemsida 

via sverigesradio.se 

och ladda upp dina låtar. Där 

kan du och P3:s lyssnare rösta, 

lyssna, kommentera och dela 

Sveriges just nu bästa demos 

och osignade låtar. De tio som 

får flest röster av lyssnarna 

varje vecka spelas i P3 Star 

på lördagarna kl 20. 

Karlavagnen 

Välkommen till Sveriges 

största samtalsrum, 

där du som 

lyssnare står i fokus 

med dina berättelser 

och erfarenheter. 

●! Ring på 099-110 90 

och lyssna i P4 måndag 

till torsdag 

kl 21.40 – 24, fredagar 

kl 21– 24. 

THOMAS VEGEBY 

Olof Palme 1973. Lyssna på P3 

Dokumentär om mordet på Palme. 

Dokumentärer 

Missa inte Sveriges Radios spännande 

och närgångna berättelser från verkligheten 

i hela landet! 

P3 Dokumentär, söndagar kl 14. 


Verkligheten i P3, söndagar kl 18. 


Sveriges Radios dokumentärer finns också 

alltid på webben och i mobilen. Ladda ner 

och lyssna via vårt stora poddarkiv. 

6 AV 

TIO 

lyssnar på 


Hittar kanske just 

du ett nytt favoritprogram 

i höst? 

Radiosporten 

Sport är bäst i radio! I Radiosporten 

hör du matcherna och tävlingarna 

du inte vill missa. Sveriges 

Radios reportrar och kommentatorer 

är på plats där det händer 

och ger dig både bakgrunden och 

höjdpunkterna i P4, flera gånger 

om dagen, hela veckan. 

P4 Junior 

Veckans viktigheter 

för dig som är 

mellan 9 och 12 år. 

Programledare är 

Kim Ohlsson. P4, 

lördagar kl 10. 

Melodikrysset 

Krysset kan du lösa både i 

pappersform, på webben och 

via Melodikryssets app. Anders 

Eldeman är programledare. 

Melodikrysset varje lördag 

kl 10–11 i P4. 

Morgonpasset i P3 

Över en halv miljon lyssnar varje 

dag och programmet går att se i tv 

också! Följ Hanna, Kodjo, Martina, 

Jörgen, David och Soran måndag till 

fredag i P3 och SVT Play kl 6.30–10 

och på lördagar kl 8.30–11 i P3, 

SVT 2 och SVT Play.

PUBLIC SERVICE 

Gina Dirawi: 

Det behövs 

fler olika 

röster i radion 

text Maria Bergman 

bild Scanpix 

– Jag älskar radio. Det viktigaste 

med radio och public service är att det 

står för olika perspektiv. Det ska vara 

strävan och målet. Vi måste visa flera sidor 

av verkligheten och visa att det inte bara 

finns en sanning. Vi ska ge flera perspektiv 

av ett ämne eller situation och låta olika 

människor från olika delar av landet höras 

i radion, olika åldrar och kön, som talar på 

olika sätt. Att ge Lasse i Gnarp och Mona 

i Skåne en chans att höras. Det är nånting 

man måste bli mycket mycket bättre på. Vi 

är på god väg, men man borde ifrågasätta 

mycket mer. 

Hur kan vi på radion bli bättre på att 

låta fler höras? 

– Sveriges Radio måste låta folk få exponering 

i miljöer som inte är de »vanliga« 

i media. När jag började jobba togs jag in 

för att »låta« på ett speciellt sätt. Människor 

med utländsk bakgrund blev satta i 

fack och skulle bara uttala sig i till exempel 

muslimska frågor och inte i andra samhällsfrågor. 

Jag tycker att det är konstigt 

att vi bara har en svart radioprofil, Kodjo 

Akolor på Morgonpasset i P3, samma sak 

på tv. Om man förväntar sig att människor 

ska betala radiooch tv-avgiften måste de 

människorna representeras på nåt sätt. 

– Jag tycker att det är för Stockholmsbaserat 

i public serviceradio och –tv och 

man borde bredda det mycket mer. Det är 

begränsande att tro att kärnan är Stockholm 

och att det är här allt finns. Det är 

synd, det är waist av upplevelse och waist 

av perspektiv. 

Varför lyssnar unga gärna på dig i 

radio, tror du? 

– Vill man få unga att lyssna på radio 

måste man tala till den publiken. Du kan 

inte tala till unga på ett språk som passar 

40 eller 50-åringar. Det måste locka dem. 

När jag bloggade kunde jag till exempel 

inte skriva komplicerade texter eftersom 

jag hade 12-åriga läsare. 

– När jag började på radion fick jag 

ofta höra: »Vem är du? Hur gammal är du? 

Tror du att du kan komma här och ändra 

på något? Har du gått någon utbildning?«, 

framförallt av äldre män. De ser ner på dig 

för att du är ung och tror inte att du kan 

ta ansvar. Men det kan man både när man 

är ung och gammal. Man måste våga ta in 

unga och lyssna på vad som händer, vad är 

intressant just nu? 

Man får inte sluta att jaga andra tankesätt. 

För mig är det kärnan i public service. 


PUBLIC SERVICE 

Public service 

– så funkar det 

Text Ulrica Bengtsdotter 

Bild Mikael Andersson 

●! Vad utmärker 

public serviceradion? 

En oberoende, 

reklamfri, tillgänglig 

radio. 

●! Oberoende 

– från vadå? 

Från staten, politiker, 

kommersiella 

aktörer, intresseorganisationer 

och 

andra maktgrupper 

i samhället. 

●! Varför är 

det viktigt med 

oberoende? 

Public service innebär 

helt enkelt att 

programmen görs 

bara med tanke på 

dig som tittar och 

lyssnar. Att inte 

någon ska kunna 

påverka innehållet 

för att den har 

inflytande i form 

av politisk eller 

ekonomisk makt till 

exempel. 

●! Vem bestämmer 

vad som 

ska sändas? 


Ingen utanför företaget 

kan påverka 

vad som ska sändas 

eller inte sändas. 

Vi följer ett sändningstillstånd 

som vi 

har fått från staten. 

Där står det till 

exempel att vi ska 

sända barnprogram 

och nyheter, men 

det är vi själva som 

bestämmer vad 

programmen ska 

innehålla. 

●! Är public service 

statligt? 

Nej. Sveriges Radio 

ägs av en stiftelse. 

●! Vem betalar? 

Du själv, via radiooch 

tv-avgiften. 

Public serviceradio 

och –tv är fria från 

reklam. 

●! Är Sveriges 

Radio och Sveriges 

Television 

samma företag? 

Nej Sveriges Radio 

är ett eget företag. 

Vi samarbetar ofta 

med både Sveriges 

Television och Utbildningsradion. 

●! Finns det 

någon som 

kontrollerar 

vad Sveriges 

Radio gör? 

Myndigheten för 

radio och tv övervakar 

att program 

lever upp till de 

regler som gäller 

för sändningar i 

SVT, SR och UR. Om 

man inte tycker att 

radio och tv följer 

reglerna kan man 

anmäla programmet 

till Granskningsnämnden, 

som finns 

hos Myndigheten 

för radio och tv. 

sveriges radio magasinet | #02 2013 | 07

CARPE FUCKING DIEM 

humor 

i högt 

tempo 

Carpe Fucking Diem gör dagsfärsk humor fyra dagar i 

veckan i P3. Tempot är högt när man gör om nyheter till 

roligheter – det mesta som hörs i programmet klockan 

17 har redaktionen jobbat fram tidigare samma dag. 

text MARIA EDLUND 

bild MATTIAS AHLM 

Timmarna före kvällens direktsändning 

råder febril aktivitet för Sara, Fritte, Isa och 

Shanthi i Carpe Fucking Diem, CFD. 

– När folk tittar in i vårt rum brukar de 

reagera på att vi sitter framför varsin dator 

med lurar på och bara skriver. De tror att 

det ska vara flamsigt och skrattigt här inne 

men det är precis tvärtom, säger programledaren 

Fritte Fritzson. 

– Vi har inte tid med det, det är för 

tidspressat. Gör man ett humorprogram 

med längre framförhållning finns det tid 

för flams och trams men här måste man 

skärpa sig direkt, säger producenten Sara 

Andersson. 

Sara tycker att timmarna mellan tre 

och fem flyger förbi och Isabelle »Isa« 

Berglund håller med. 

– Ja, plötsligt slår klockan tre och då 

är man så stressad. Då är det som att man 

inser att – shit, det här ska ju komma med i 

programmet idag, säger Isa. 

CFD-gänget, där även Martin Lagos 

och Daniel Nord med flera ingår, fångar 

upp aktualiteter inom populärkultur, sport 

och kändisvärlden och skruvar till dem. Redaktionen 

samlas på morgonen och spånar 

idéer utifrån vad som är på tapeten just nu. 

Det är högt i tak och bejakande stämning. 

Så här kan det låta när innehållet i kvällens 

direktsändning vaskas fram: 

– Jag läste att de som gör trailers till 

Hollywood-filmer har kommit fram till att 

filmen säljer bättre om man väljer specialeffekter 

istället för sexscener i klippen. Jag 

såg framför mig nån erotisk scen och så 

plötsligt börjar det smälla bomber, säger 

Sara. 

Fritte hakar på med sin mest dramatiska 

trailerröst: »A lovestory – poff – 

between a man and a woman – bam, bam, 

bam, bam, bam«. 

– Ja, det är roligt, säger Isa uppmuntrande. 

De går vidare till att Maria Montazami 

har sagt att hon inte kan skilja på höger 

och vänster och spinner vidare på fler 

saker som hon har svårt att skilja på, som 

dag och natt, upp och ned, din och min, 

plus och minus. I slutet av mötet samlar 

producent-Sara ihop de idéer som ska vara 

med i programmet och går igenom vem 

som gör vad. 

Efter lunch är det skrivarstuga på 

redaktionen, sketcher plitas ned och spelas 

in, Sara bollar med de andra och ger 

feedback. Shanthi Rydwall Menon skriver 

sketchen om Maria Montazami som hon 

och Fritte ska framföra som en liveintervju 

i kvällens sändning, där Shanthi imiterar 

Maria. Sara och Shanthi pratar om vad som 

är bäst – ska hon ta hissen upp till källaren 

eller ner till vinden? De bestämmer sig för 

det senare. 

Isa jobbar med »Isas preach«, en 

återkommande krönika om oseriösa ämnen 

presenterade med en allvarlig ton. Isa 

skriver, läser texten högt för sig själv och 

kollar med Sara innan hon går till studion 

och spelar in. 

Man improviserar inte så mycket i sändningen. 

Även de sketcher som görs live är 

förberedda och skrivna i förväg – som intervjun 

med »Maria Montazami« till exempel. î 



Isabelle Berglund och Sara 

Andersson bollar idéer inför 

kvällens sändning. 



Carpe Fucking Diem sänds måndag – torsdag kl. 17.05–18.00 i P3. 

Tankesmedjan sänder också dagsaktuell humor i form av politisk satir, måndag – torsdag kl. 16.05–17.00 i P3. 

Fritte Fritzson tycker att CFD är duktiga 

på att på kort tid leverera nånting roligt på 

något som har hänt väldigt nyligen. 

Vill du också göra humor i P3? Gå in på 

P3:s hemsida och hör av dig till Humorhimlen 

Lab – en experimentverkstad för 

ny humor. Humorhimlen Lab sänds på 

söndagar kl. 16.03–18.00. 

– Det är ett stort förtroende att få 

sända humor live. Då vill man inte kasta 

bort det på att göra missar, säger Sara. 

– Precis, det skulle kännas supertrist 

om man suttit en hel dag och jobbat med 

ett manus och när finalen kommer så faller 

man på mållinjen, säger Isa. 

– Samtidigt finns det en nerv i att 

improvisera så vi kanske kommer börja köra 

lite mer på volley, säger Sara 

Isa tycker att fördelen med att göra ett 

program om dagen är att man hela tiden 

får nya chanser. Om idéerna tryter ena dagen 

så kanske hon kommer på hur många 

som helst dagen därpå. 

– Vi arbetar ju utifrån premissen att 

hela tiden ha med nya skämt i programmen. 

Det är klart att det är stressigt om 

man inte kommer på några idéer men det 

är å andra sidan en del av jobbet. Det är 

en tröst att veta att vi gör ett nytt program 

imorgon, säger hon. 

Och självklart täcker redaktionsmedlemmarna 

upp för varandra. 

– Jag är en förespråkare för att man 

redan på morgonmötet diskuterar med 

de andra vad man vill göra och hur man 

ska göra sketchen. Om man luftar sin idé 

noggrant redan från början är det lättare 

att komma vidare. Har jag en dålig dag så 

kanske Fritte och Isa kommer på hur jag 

ska utveckla idén, säger Sara. 

I och med att CFD sänds varje dag har 

de möjlighet att vara snabba. De är ofta 

först med att skämta om populärkulturella 

nyheter. 

– Jag tycker vi är duktiga på att på kort 

tid leverera nånting roligt på något som 

har hänt väldigt nyligen. Jag hoppas att 

lyssnarna både förstår och uppskattar det, 

säger Fritte. 

Det bästa med att jobba med humor är 

enligt Sara att hon får använda sin fantasi 

så mycket i jobbet. Hon kan vrida och vända 

på saker, tänka »så här skulle det också 

kunna vara« och göra en sketch av det. 

– Det är väl ingen slump att jag lekte 

med barbie tills jag gick i sjuan. Jag tycker 

det är kul att bygga upp en alternativ värld. 

En stor del av Carpe Fucking Diem är 

kändisimitationerna, så lika originalet att en 

nära släkting till personen i fråga antagligen 

skulle bli lurad om CFD skulle få för 

sig att busringa. Röster som återkommer 

i programmet är Lotta Lundgren, Maria 

Montazami, Zlatan, Petra Mede, Paolo 

Roberto med flera. 

Isa, som bland annat imiterar Lotta 

Lundgren, lyssnar mycket på personerna 

hon ska härma och nöter in deras sätt 

att prata i hjärnan. Det gäller att fånga 

personens små egenheter, som att Lotta 

Lundgren läspar litegrann. Shanthi berättar 

om skillnaden mellan att imitera Maria 

Montazami, som pratar släpigt, och den 

mer »smattriga« Petra Mede. 

– Maria Montazami läcker liksom när 

hon pratar, det är mycket flöde i hennes 

röst, så där är det bara att släppa på. 

Medan Petra Mede är mer välartikulerad, 

hon hugger på orden. Det gäller att hitta 

de där variationerna. 

Klockan 17.05 startar direktsändningen. 

Fritte spelar upp sketcher, låtar 

och inslag och läser sina skämt i form av 

nyhetstelegram däremellan. Under en låt 

övar Fritte och Shanthi på Maria Montazami-sketchen 

som de strax ska göra live. 

Shanthi skakar loss kroppen och mjukar 

upp käkarna. När låten klingar av är hon 

helt fokuserad, hon har bara en chans att 

sätta rösten. Och den sitter. Efteråt, när 

nästa låt har gått på, är hon nöjd och lättad. 

Det delas ut high-fives i studion och 

Shanthi och Isa spontandansar lite. 

När klockan slår 18 och CFD är slut för 

idag utbrister Fritte: 

– Imorgon är det nya sketcher, det är 

fantastiskt! 

Dagens skapande, från morgonens 

skämtspåneri till eftermiddagens sketchskrivande, 

har knutits ihop till ett färdigt 

program. Ännu en dag på jobbet för Sara, 

Fritte, Isa och Shanthi. 



Vem är vem? 

I CFD imiteras ofta kändisar. 

Här får du veta vem i redaktionen 

som gör vilken röst. 

Shanthi Rydwall Menon 

(bilden): Gina Dirawi, Laleh, Petra 

Mede, Blondinbella, Sven Wollter, 

alla Hollywoodfruar. 

Isabelle Berglund: Katrin Zytomierska, 

Lotta Lundgren, Liv 

Strömquist, Magdalena Ribbing. 

Fritte Fritzson: Erik Haag, Chris 

O’Neill. 

Martin Lagos: Paolo Roberto, 

Snabba cash-karaktärerna, Lars 

Winnerbäck, Markoolio, Ola 

Rapace. 

Daniel Nord: Zlatan, Glenn 

Strömberg, Rammstein. 

Reidar Bodin Dahlman: Magnus 

Betnér, Martin Timell, Jan Guillou, 

Danny Saucedo, Mads Mikkelsen, 

Christer Björkman. 

Sara Andersson: Drottning 

Silvia. 


vinjetter 

LAB 

EN EXPERIMENTVERKSTAD 

FÖR NY HUMOR 

12 #02 2013 sveriges radio magasinet 

Söndagar kl 16.00 i P3 eller när du vill i vår app Sveriges Radio Play

SPANARNA 

Nästan hela redaktionen samlad. 

Från vänster: Gabriella Ahlström, Jonas Hallberg, Sissela Kyle, Ingvar Storm, 

Göran Everdahl, Per Naroskin, Helena von Zweibergk, Calle Norlén och 

Jessika Gedin. Saknas på bilden: Johan Hakelius. 

På spaning efter den 

tid som kommer 

Ständigt aktuella och spirituella finns de där i P1 på fredagseftermiddagarna. I höst 

fyller Spanarna 25 år. Panelens medlemmar skiftar men programledaren och producenten 

Ingvar Storm styr alltjämt skutan med stadig hand. 

TEXT Jenny Mattsson 

BILD lena dahlström 

att vara spanare är ett sätt att se 

på världen, säger Jessika Gedin direkt efter 

sändning, en lite råkall fredagseftermiddag 

när Sveriges Radio-magasinet kommer 

på besök. 

– När man går och ruvar på en idé är 

antennerna ute hela tiden. Det här är det 

roligaste jobb jag har haft, konstaterar 

Jessika. 

Sändningen slutar, som så ofta, mitt i 

en spännande tankegång. Göran Everdahl 

har precis lyckats övertyga sina medspanare 

Jessika Gedin och Sissela Kyle om 

att vikingen är den nya trenden i spåren av 

samtidens fascination för vampyrer. Studions 

gröna sändningslampa släcks och i etern 

lämnar Spanarna plats för nästa program i 

tablån. Men inne i studion fortsätter samtalet 

som om mikrofonerna fortfarande vore 

på. Mycket finns att tillägga om ämnet vikingar. 

Ljudnivån höjs medan Ingvar plockar 

fram en stor godispåse fylld med lösgodis. 

Skumbananerna är ett måste i påsen varje 

vecka, i övrigt kan innehållet variera. 

Mobiltelefonerna kommer fram. Någon 

ringer barnen, en annan beställer en taxi. 

– Så här är det alltid, säger Göran med 

ett skratt. Det blir en intensiv diskussion i 

studion där man ska försvara sin sak långt 

efter sändning, men sedan rinner allt bara av. 

Jag minns aldrig vad jag spanade om förra 

gången. Det är väl en försmak av hur det är 

att vara senildement. 

Hur lång är förberedelsen? 

– Vi är nog väldigt olika där. Jag har 

en känsla av att Jonas Hallberg î 


SPANARNA 

bestämmer sig först i hissen upp till studion, 

medan jag brukar vara klar vid 11-tiden 

samma dag. Men det har hänt att jag inte 

har haft min tes klar en timme för sändning, 

säger Göran. 

– Hu, det verkar stressigt, säger Jessika, 

som beskriver att hon brukar gå upp 

redan klockan fem på fredagsmorgonen 

om hon inte har en klar idé till sin spaning. 

– Men i den bästa av världar är jag 

färdig på torsdagkvällen, tillägger hon. 

– Det finns ju i bakhuvudet hela tiden, 

flikar Göran in och får medhåll av Sissela 

Kyle: 

– Ja, det är som att man har Spanarglasögonen 

på sig när man betraktar 

omvärlden, man får en speciell blick på vad 

som pågår runt omkring. »Kan det här vara 

något?«, frågar man sig. 

Har ni någon gång fått rätt i era 

förutsägelser? 

– Sådant kan komma ikapp mig först 

flera år senare, att man ser en förändring 

av något som förut varit självklart och att vi 

faktiskt talat om den förändringen i programmet. 

Man kanske är närmare sanningen än 

man tror?, funderar Sissela. 

Det var väl egentligen ingen som 

trodde att de skulle hålla på så länge, det 

där gänget som började sända underhållningsprogram 

tillsammans hösten 1988. 

Grunden var klassisk retorik, konsten att 

övertyga en publik genom att lägga fram 

sina argument i rätt ordning. Tre personer 

bjöds in för att tala om varsitt ämne under 

tio minuter. Variationen i ämnesvalen var 

oändliga. Det viktiga var att lyssnaren 

kunde känna igen sig och vara delaktig. 

– Det är viktigt att skilja på information 

och kunskap, man måste ha en bakgrund för 

att förstå sin samtid. Spanarna ska vara ett 

trevligt begåvat sällskap som får lyssnaren att 

känna sig smart. Så har det varit ända från 

början, säger Ingvar Storm. 

1991 blev Spanarna ett eget program, 

som så småningom flyttade från P3 till P1. 

Nu, 25 år efter starten 1988, lockar Spanarna 

både nya lyssnare och gamla trogna 

fans. De flesta lyssnar direkt på sändningen 

fredag eftermiddag, men många upptäcker 

också programmet via Sveriges Radio-appen 

i mobilen. Begreppet »spanare« har i 

svenska språket blivit synonymt med någon 

som iakttar sin samtid och drar slutsatser 

kring vad som är på gång att hända. Den 

ursprungliga gruppen av spanare har förändrats 

och utvidgats under årens lopp och 

idag består den av nio personer: mångsysslaren 

Jonas Hallberg, kulturjournalisterna 

Göran Everdahl och Jessika Gedin, skribenten 

Johan Hakelius, skådespelerskan Sissela 

Kyle, manusförfattaren Calle Norlén, 

psykologen Per Naroskin och författarna 

och journalisterna Gabriella Ahlström och 

Helena von Zweibergk. Och så producenten 

Ingvar Storm, förstås. Han finns med i 

studion varje vecka, medan spanarna byter 

plats med varandra i ständigt nya kombinationer. 

När vi återkommer till studion är det 

tre andra spanare vi träffar. 

– En spaning är som allra bäst när 

den fångar upp något otroligt konkret i 

vardagen som alla kan känna igen sig i och 

som man kan dra mer eller mindre drastiska 

slutsatser utifrån. Så att folk kan tänka 

»ja just så är det ju«. Sedan är det viktigt 

att driva sin tes med stort patos och passion. 

Man får aldrig bli blasé. Och så får det 

gärna vara roligt!, säger Gabriella Ahlström. 


SPANARNA 

»Jag får aldrig reda på i förväg vad de 

kommer att prata om i sändningen. Ibland 

kör de ju fast och då är det min uppgift att 

gå in och hjälp till att hålla linjen«, Ingvar 

Storm, här tillsammans med Sissela Kyle, 

Jessika Gedin och Göran Everdahl. 

BILD micke grönberg 

Hur hittar du dina idéer? 

– Jag håller ofta på hela veckan och 

funderar. En del av de andra spanarna 

påstår att de har en massa skrotade idéer 

men det har aldrig jag. När jag väl får en 

idé försöker jag hålla fast vid den. Om jag 

inte har kommit på något dagen innan 

blir jag stressad och pressar min man att 

komma på något. Han är ganska bra på att 

hitta en ingång till en tanke, som jag kan 

följa upp, säger Gabriella och tillägger: 

– För mig är Spanarna ett tryggt rum där 

man kan tänka fritt. Ingvar är otroligt bra på 

att hålla ihop programmet, honom kan man 

inte byta ut. 

Spanar-kollegorna Johan Hakelius och 

Jonas Hallberg håller med: 

– Ingvar har en viktig funktion, han är 

genial på att knuffa på och få våra spaningar 

att verka geniala, säger Jonas. 

– Ja, han styr allt med järnhand, men 

omärkligt. Han lyssnar verkligen på vad 

man säger och om det behövs kommer han 

med inpass och får ihop allt på slutet, tillägger 

Johan. 

– Ja, fast idag var godiset inte bra. Det 

är nästan tjänstefel, biter Jonas av och tar 

en annan bit ur godispåsen på bordet. 

När blir det riktigt bra? 

– Ibland känner man bara att »nu lyfter 

det«, även om idén kanske var halvkul från 

början, säger Jonas. 

– För att en spaning ska funka måste 

det finnas ett korn av sanning. Vi gör ju 

karikatyrer av verkligheten, säger Johan. 

Ingvar Storm plockar ihop några kolapapper 

som ligger och skräpar på studiobordet, 

innan han går iväg för att klippa ihop 

poddversionen av veckans Spanarna som 

strax läggs ut på nätet. 

– Det är enormt roligt att få vara en del 

av folks gemensamma upplevelse av nuet. 

Vi har många lyssnare som bor utomlands, 

svenskar som hör av sig och berättar att 

de lyssnar på Spanarna för att hänga med i 

vad det snackas om i Sverige, säger Ingvar. 

Vad kan en spaning om Spanarna säga 

oss om hur länge programmet kan leva 

kvar? Ingvar Storm är snabb med svaret: 

– Det enda man med hygglig säkerhet 

kan säga om prognoser är att de brukar 

vara fel. Förutsättningarna för att det ska bli 

precis som man tror är ganska liten. Och det 

ska vi antagligen vara tacksamma för. 


VIKTIGT MEDDELANDE 

»Vårt jobb kan rädda liv« 

Radion är inte bara musik, underhållning och nyheter. Sveriges Radio 

har också i uppdrag att varna och informera om något farligt har hänt. 

text Anna-Lena Walmsley 

ILLUSTRATION istock 

Om det brinner i en soptipp och 

giftig rök sprider sig över området där du 

bor – då är det Sveriges Radios uppgift att 

varna dig för det. Eller om vattnet i kranen 

är förorenat – då är det vi som ska se till att 

du får reda på det. Innan du dricker vattnet! 

Det är en del av vårt programinnehåll 

precis som musiken, nyheterna, de lokala 

programmen och sporten till exempel. Att 

varna allmänheten för faror är ett uppdrag 

från regeringen. Sändningarna kallas för 

VMA, viktigt meddelande till allmänheten, 

och hur de ska gå till är beskrivet i detalj i 

ett avtal med Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap (MSB). 

Det är Sändningsledningen på Sveriges 

Radio som är den avdelning som har ansvar 

för att sända VMA-meddelanden, som 

finns i två nivåer – varning eller information. 

Avdelningen är bemannad dygnet runt, 

året om med personer som har is i magen. 

Om något händer har de bara några minuter 

på sig att få ut meddelandet i radion. 

Så här kan det gå till: Det brinner 

i en soptipp, som till exempel branden 

på Hagbytippen i Täby i somras. Det blir 

kraftig rökutveckling och giftig rök. Brandkårens 

räddningsledare som är på plats vid 

branden bedömer att det är så pass farligt 

att andas in röken så att folk som bor i närheten 

borde varnas. Då ringer man Sändningsledningen 

på Sveriges Radio som i sin 

tur har i uppdrag att meddela allmänheten 

genom att sända ut en varning i radio. 

– När det ringer i den röda telefonen 

här på redaktionen då vet vi att något har 

hänt, berättar Åke Brulin, arbetsledare på 

Sändningsledningen. 

Den röda telefonen är en direktlinje till 

SOS Alarm, larmcentralen som samordnar 

all räddningstjänst som ambulans, polis och 

brandkår. 

– Att samtalen går genom dem är en 

garanti för oss, då vet vi att den som ringer 

har rätt att begära VMA, säger Åke. 

Så fort telefonsamtalet med räddningsledaren 

via SOS är avslutat börjar jourhavande 

sändningsledare att skriva ihop ett 

meddelande som är kort och begripligt. 

Inom ett par minuter bryter man sedan 

Sveriges Radios kanaler – P1, P2, P3 och P4 i 

tur och ordning och sänder: 

»Här är Sändningsledningen vid Sveriges 

Radio med ett viktigt meddelande 

till allmänheten i Täby i Stockholms län. På 

grund av en brand i återvinningscentralen 

i Hagby uppmanas känsliga personer i 

närområdet att stänga dörrar, fönster och 

ventilation. För mer information lyssna på 

Sveriges Radio P4 Radio Stockholm.« 

Meddelandet sänds även i reklamradiokanalerna 

och syns som en textremsa 

i tv. 

Åke Brulin berättar att man försöker 

att bryta radioprogrammen så snyggt som 

möjligt, men det är inte alla gånger det går. 

Det viktiga är att varningen når så många 

människor som möjligt i det drabbade 

området. I bästa fall räddar man liv. 

– Då är det ju tydligt att vårt jobb är 

viktigt. Radion är en viktig del i samhällets 

beredskapssystem och Sveriges Radio är en 

väg att nå alla i landet. Om det händer nåt 

farligt ska man lyssna på radio, säger Åke 

Brulin. 


VIKTIGT MEDDELANDE 

I överenskommelsen med 

Myndigheten för samhällsskydd 

och 

beredskap, MSB, står: 

●! »VMA Varningsmeddelande - 

sänds då risk bedöms föreligga 

för omedelbar och allmän fara för 

liv och hälsa, betydande skada 

på egendom eller miljö eller vid 

risk för spridning av en allvarlig 

smittsam sjukdom.« 

●! »VMA Informationsmeddelande 

– sänds för att förebygga och begränsa 

väsentliga och omfattande 

skador på liv, hälsa, egendom eller 

miljö och vid smittspridning.« 

●! Varningsmeddelandena sänds 

genast och samtidigt i de berörda 

lokala kanalerna och i Sveriges 

Radios rikskanaler. Informationsmeddelandena 

sänds inom några 

minuter i en kanal åt gången så 

snart det passar bra för de pågående 

radioprogrammen. 

●! Det är inte vem som helst som 

kan kräva att Sveriges Radio ska 

sända ut varningsmeddelanden. 

Bland dem som har rätt att 

begära ett VMA är till exempel 

räddningsledare, polisen, smittskyddsläkare 

och strålsäkerhetsmyndigheten. 

●! Sveriges Radio sänder i genomsnitt 

cirka 20 VMA-information 

per år och ett varningsmeddelande. 

Sändningsledningen sänder 

även trafik- och servicemeddelanden 

i Sveriges 

Radios kanaler. 


BARN I RADION 

De väljer bästa boken! 

Vilken blir årets bästa bok för 9–12-åringar? Sveriges Radios barnjury 

läser och väljer. I höst delas Barnens Romanpris ut för fjärde året i rad. 

text ANNA-LENA WALMSEY 

bild HELENE ALMQVIST PRODUKTION 

Det här är juryn för Barnens Romanpris 2013. Främre raden: Agnes Åkerlund, Sandra Hjärne, 

Hanna Mohamed och Erik Ekdahl. Bakre raden: Moa Gustavsson och Emil Olsson. 

Juryn består av barn från Gävleskolorna 

Lilla Sätraskolan och Ulvsäterskolan som 

ägnat sommarlovet åt att läsa fem nominerade 

böcker (se vilka i listan nedan). Under 

hösten kan du följa deras bokdiskussioner i 

radions P1, ledda av Ylva Mårtens. 

– Jag har ett häftigt jobb, säger Ylva 

Mårtens och syftar på de samtal hon har 

med barnjuryn som under sommaren har 

läst och funderat inför inspelningen av programmen 

som sker i början av hösten. 

– Det blir en så förtätad stämning i studion. 

Juryn förstår det här uppdraget: de 

ska välja årets bästa barnbok i sin ålderskategori. 

Det är ju ett jätteansvar. Vilken bok 

ska få mest publicitet, vilken bok ska läsas av 

flest barn? 

Ylva Mårtens startade Barnens Romanpris 

för fyra år sedan tillsammans med Kerstin 

M. Lundberg som ligger bakom förebilden, 

Sveriges Radios Romanpris. Programmen 

sänds varje onsdag i P1 klockan 14.35 med 

start 25 september och i P4 på söndagmorgnar 

klockan 8.05. Man kan också 

hitta programmet på Barnwebben, sök på 

Barnens Romanpris. 

– Vi sänder kvartar, en bok i veckan och 

en bok per kvart. Det betyder att man 

kan läsa boken under veckan och sen följa 

programmet. Både barn och vuxna kan följa 

programmet och jag tror det kan bli ett bra 

samtal, både i etern och utanför, säger Ylva 

Mårtens. Programmet görs i samarbete 

med Utbildningsradion, UR. 

Den 30 oktober avslöjas vinnaren. 

De nominerade böckerna är: 

• Den första flickan skogen möter av Moa 

Eriksson Sandberg 

Lyssna på Kaliber i P1 på onsdagar och 

• Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa söndagar 12 kl 19 eller när du vill i vår app 

och han som heter Eddie av Thomas Halling Sveriges Radio Play 

• Glasbarnen av Kristina Ohlsson 

• Yummy av Eva Susso 

• Jag är en pojke med tur av Monica Zak 

Hej halloj Radioapan! 

På sverigesradio.se/radioapan finns 

Radioapans värld med program, 

sånger, sagor, spel och pyssel. För 

mobil och surfplatta finns spelappen 

Radioapans banankalas, som passar 

radions yngsta lyssnare. 

Hallå Radioapan, vad är grejen 

med radio? 

– Det är ju så kul att sända radio när 

många lyssnar! Och så tycker jag om att 

sjunga mina sånger så att alla kan få höra 

dem. Vet du att jag har gjort 24 sånger 

om fåglar? Om gråsparvar, ladusvalor, 

tranor och korpar. Och en om fåglar som 

inte kan flyga. För det finns ju såna också. 

Pingviner till exempel. 

Vad ser du fram emot i Barnradion 

i höst? 

– Jag ska lyssna på ”Konstiga djur”! 

Det är en serie som handlar om Jättemyrsloken 

och Hasselmusen som ordnar 

en tävling om det konstigaste djuret. 

Visste du att det finns hemligt många 

underliga djur? Och alla vill vara med 

och tävla. Apigt! Sen är jag nyfiken på 

Varför-trollet som kommer lite senare 

i höst. Och såklart Julkalendern som 

handlar om en familj som har så många 

barn att det nästan inte går att räkna 

dem. Ett, två, tre – ja, jättemånga! 

Var kan man träffa dig? 

– Vet du inte det? På min hemsida 

såklart! Och så hörs jag ofta i Barnradion 

i P4 kl 17.45 på vardagarna. Och 

så har jag en egen musikkanal med 

bara barnmusik, den måste du lyssna 

på. Radioapans knattekanal heter den. 

Där kan du höra mina apiga sånger och 

en massa andra bra låtar. Nä, nu måste 

jag sluta. Hej då då! 

Radioapans hemsida: 

sverigesradio.se/radioapan 


vinjetter 

Barnen har huvudrollen 

i Ylva Mårtens program. 

Här intervjuar hon Albin 

Axelsson i Grindtorpsskolan. 

Lyssna på barnen 

Två miljoner svenskar är under 18 år. Deras röster måste också höras. Samhällsskildringen 

blir fattigare om man missar barnen, menar Ylva Mårtens, som startade 

radioprogrammet Barnen för 13 år sedan. 

text ANNA-LENA WALMSEY 


Ylva mårtens är på väg mot tunnelbanan 

i Stockholm. Håret är lite ostyrigt 

och lever sitt eget liv i vinden. Hon kliver 

på röda linjen vid Karlaplan. Ska till klass 5 

i Grindtorpsskolan i Alby, en av de skolor 

som är med i hennes program om barns 

inflytande i skolan. Programmet ingår i en 

serie om barns inflytande. 

– Man kan nästan säga att det är själva 

grunden för alla mina program, säger Ylva 

Mårtens och funderar en stund. Jo, så är det. 

Hon gör ofta så. Svarar på en fråga, tar 

en paus och sen liksom bekräftar sin egen 

tankegång. 

Ylva Mårtens har jobbat på Sveriges 

Radio i 41 år. De senaste 13 åren med P1- 

programmet Barnen, ett program där barn 

och ungdomar har huvudrollen. När hon 

startade det fick hon först i uppdrag att 

göra ett familjeprogram som skulle skildra 

familjen och barns villkor. 

– Men jag var jävligt trött på alla experter 

som uttalade sig och sa till föräldrar 

»gör si, gör så«. Jag är själv förälder och 

hade upptäckt för länge sen att det bästa 

var att lyssna på barnen. Vad vill de, vad 

tänker de, vad känner de, vad är det som 

är problemet? 

Det finns två miljoner människor under 

18 år i Sverige, det glömmer vi lätt bort, î 


BARN I RADION 

Ylva Mårtens är i Alby och gör reportage 

om barns inflytande i skolan. Oulaymatou 

Jallow intervjuas. 

– Sätter man sig i en intervjusituation 

med barn måste man lita på att de har 

nånting att säga, säger Ylva Mårtens. 

påpekar Ylva. Det är ett minus för samhällsskildringen 

om man missar dem. 

Tunnelbaneresan till Alby tar 37 minuter. 

Den tid Ylva Mårtens lägger ner på 

att göra ett halvtimmes-program i radio är 

betydligt längre än så. Normen på redaktionen 

är två veckor för ett program, men 

det tar ofta längre tid även för henne som 

är rutinerad. 

Väl i klassrummet tar Ylva på sig hörlurarna 

och knäpper på bandspelaren. Det är 

klassråd, ett tillfälle när barnens inflytande 

i skolan kommer till sin rätt. Elevrådsrepresentanten 

Albin Axelsson går igenom 

dagordningen. Klasskamraterna räcker upp 

handen. Säger vad de tycker. Diskuterar 

problemet med att sexorna tar deras stolar 

i matsalen. Ylva rör sig i klassrummet, hon 

både tar plats och smälter in på samma 

gång. Är helt självklar med sin mikrofon. 

Kommer nära. Frågar. Vill ha svar. Lyssnar. 

Väntar. Har tid. 

– Jag vill gärna vara med i media. Man 

känner sig sedd. Det är lite stort, säger 

Albin när han efter klassrådet blir intervjuad 

av Ylva. De sitter bredvid varandra i en 

soffa och samtalar avspänt. 

Tid. Det är nyckeln. Hon återkommer 

till det. Att intervjua barn kräver tid. De 

flesta journalister har inte den tiden idag. 

Alldeles för få journalister tar sig uppgiften 

att lyssna på barn och lyssna på vad 

de har för erfarenheter, vad de säger och 

vad de kan tillföra vuxenvärlden, säger hon. 

Varför är det så, tror du? 

– För att det tar tid. Och för att vi har 

en syn på barn som gör att vi inte tror att 

de kan förmedla nånting, eller kan nånting. 

Det handlar också om att ge barnen ett 

erkännande. Sätter man sig i en interv jusituation 

med barn så måste man ju lita på 

att de har nånting att säga, annars kommer 

de inte att säga nånting. 

Det gäller förresten inte bara journalister, 

menar Ylva. Föräldrar har inte heller tid. 

Vik ihop morgontidningen och lyssna på 

ditt barn, är hennes tips. 


söndagar kl 19 eller när du vill i vår app 

Sveriges Radio Play 

– Jag tror att vuxna ibland inte vet vad 

de ska göra. Vuxengenerationen tror att 

barn och unga inte vill vara med oss, men 

så är det inte. De vill visst vara med oss. 

Inte hela tiden förstås, men vi är ganska 

intressanta, fast vi inte tror det. Det märker 

jag mer och mer när jag träffar barn och 

ungdomar. Jag tror på fler vuxenvänner! 

»I den bästa 

av världar 

borde programmet 

inte ens 

behövas!« 

Hon är övertygad om att vuxna har ett 

obefogat dåligt självförtroende när det gäller 

att umgås med barn. 

Men varför är det viktigt att vi lyssnar 

på barn? 

– För att barn i vår tid speglar samhällsförhållanden. 

Vi kan inte ta reda på en 

massa saker om till exempel skolan om vi 

inte pratar med barnen. Visst kan vi lära oss 

mycket genom att prata med lärare och se 

på betygsutveckling, men ska vi få reda på 

hur man skapar en skola där man har lust 

att lära sig, då måste barnen också finnas 

med. 

Skolan har gått som en röd tråd 

genom Ylvas program genom åren. Hon 

Lyssna på barnen! Programmet Barnen 

sänds i P1 på fredagar 11.03 eller på 

sverigesradio.se/p1/barnen. 


vinjetter 

menar att man kan se skolan som en sorts 

mätare av tillståndet i samhället. Hur ser 

det i så fall ut i Sverige idag? 

– Det är fruktansvärt. Den viktigaste 

frågan är arbetsro för det finns inte i skolan 

idag, säger hon med eftertryck. Ögonen 

blixtrar till bakom de runda glasögonen. 

Trots att skolfrågan är mer aktuell än 

någonsin i samhällsdebatten just nu, är det 

förvånansvärt få barn- och ungdomsröster i 

media. 

– De finns ju hur många frågeställningar 

som helst – de stora viktiga samhällsfrågorna 

– där barn och ungdomar borde få 

en större plats, till exempel i miljöfrågorna, 

i integrationsfrågorna, i jobbfrågorna och 

inte minst i skolfrågorna, säger Ylva. 

Programserien hon jobbar med handlar 

om barns inflytande i skolan, på förskolan 

och i familjen. 

– Det är ju faktiskt det som hela programmet 

Barnen handlar om, och har gjort 

i tretton år. Det finns två miljoner barn i 

Sverige. Men vad har de för inflytande? 

Ylva menar att när barn finns med i media 

är det ofta som små dekorationer eller 

illustrationer till nånting som vuxna säger. 

Hennes eget program är en motkraft. I 

den bästa av världar borde programmet 

inte ens behövas! Hon tror dock att det 

kommer att ta tid innan barns röster blir en 

naturlig del av samhällsdebatten. 

– Vår syn på barn är så gammal och 

patriarkal – det tar tid att förändra. Vi har 

ett viktigt uppdrag på Sveriges Radio att 

spegla hela samhället och det betyder ju att 

vi har i uppdrag att skildra och möta de här 

männi skorna. Man kan ju inte tänka sig ett 

samhälle utan barn! De måste få höras. 

●! YLVA MÅRTENS MÅNGÅRIGA JOBB FÖR ATT LÅTA BARNEN TA PLATS: 

1979 tonårsprogrammet Snack ➞ 1984 ungdomsprogrammet Störning ➞ 2000 Barnen tillsammans med Johan Thorstenson ➞ 

2001 Fråga Barnen! Telefonväkteri med barn och tonårspaneler ➞ 2010 Barnens Romanpris tillsammans med Kerstin M Lundberg 

➞ 2008 startade Ylva Mårtens Barnens Stipendiefond, www.barnensstipendiefond.se 


vinjetter 


NYHETER 

Så skapas 

en nyhet 

Hur får journalisterna tag i alla nyheter som du hör i radion varje dag? Våra 

nyhetsredaktioner är igång dygnet runt och våra reportrar har många olika 

sätt att försöka ta reda på vad som händer i omvärlden, nära och långt bort. 

text JENNY MATTSSON 

illustration moa bartling 

Gräva! 

Jobbet med att ta fram nyheter som inte 

är så lätta att hitta kallas ofta för grävande 

journalistik. Det kan ta flera veckor eller 

månader innan en reporter har fått fram 

tillräckligt med fakta och berättelser från 

olika människor för att kunna gör ett reportage. 

Ofta handlar det om hur det egentligen 

kom sig att politikerna fattade ett 

visst beslut eller avslöjanden om att någon 

ansvarig har ljugit. Sveriges Radio satsar 

mycket på grävande journalistik och våra 

reportrar vinner ofta priser för sina avslöjanden. 

Ett exempel är Daniel Öhmans och 

Bo Göran Bodins reportage om de svenska 

planerna på att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien. 

Avslöjandet om att regeringen 

visste mer om de planerna än vad den först 

ville erkänna tvingade försvarsminister Sten 

Tolgfors att avgå. 

Följa! 

Nyhetsreportrar följer vad andra medier 

rapporterar om, men också vad makthavare 

eller du och dina kompisar skriver om på 

twitter, instagram eller andra sociala medier. 

När något händer märks det snabbt i 

nyhetsflödena och journalister söker efter 

någon som finns på plats och kan berätta 

mer om det som händer. Du kan också själv 

kontakta våra journalister via sociala medier 

för att lämna tips eller skicka bilder. 

Fördjupa! 

När en politiker i regeringen lovar någonting 

blir det oftast en nyhet. I somras 

lovade till exempel utbildningsminister Jan 

Björklund att alla som går i gymnasiet på 

friskolor ska få gå klart sin utbildning på 

en annan skola om friskolan går i konkurs. 

Det löftet blev en nyhet i Ekot och spreds 

sen också till andra medier. Direkt efter 

ministerns löfte frågade journalister även 

elevorganisationerna och politiker från andra 

partier om vad de tyckte om löftet och 

det ledde till fler nyhetsinslag. För att den 

som lyssnar ska kunna få koll på olika sidor 

av en nyhet är det viktigt att flera personer 

får komma till tals och att reportern inte tar 

ställning och berättar vad hen själv tycker. 

Tipsa! 

Sveriges Radio får ofta tips via lyssnare 

som har hört eller sett något som kan vara 

intressant att rapportera om. Du som vill 

tipsa kan vända dig till din närmaste lokala 

P4-station. P4 finns på 25 olika platser runt 

om i Sverige och sänder lokala nyheter 

varje dag, året om. Du behöver inte 

veta om ditt tips passar bäst i de lokala 

nyhets sändningarna eller i rikssända Ekot, 

redaktionen skickar vidare ditt tips till den 

redaktion som bäst kan ta hand om det. 

Alla P4-stationer har också egna publiknätverk 

som består av personer som vill 

vara med och göra nyheterna bättre. Det 

kan handla om att vara med och berätta 

om din skola när en reporter ska göra 

inslag som handlar om skolan. Hör av dig 

till din P4-kanal om du vill vara med i 

publiknätverket. Om du vill tipsa oss 

anonymt kan du använda vår tjänst Radioleaks. 

Där kan man inte spåra vem som har 

lämnat tipset. 


RADIORÖSTER 

Radioröster 

Lär känna personerna med några av våra 

mest välbekanta röster. Du hör dem i 

kanalerna P1, P2, P3 och P4. 



adioröster 

Nära både allvar och skratt 

Hon lotsar lyssnarna genom en slalombana av kluriga frågor i P1:s 

Lantzkampen, men själv är Annika Lantz ingen höjdare på frågesport. 

text JENNY MATTSSON 

Nej det är faktiskt väldigt tråkigt att 

jag är så dåligt allmänbildad. Med tanke 

på hur mycket jag har jobbat med aktuella 

frågor är det ju konstigt, säger Annika Lantz 

och ser en smula nedslagen ut. 

Men stämningsläget skiftar i nästa sekund 

och hon tillägger: 

– Men jag är oväntat bra på kategorier 

som »tro och skrock« och »böcker och ord«. 

Vi kanske borde lägga till någon av dem i 

Lantzkampen? 

Annika Lantz har ständigt nära till både 

allvar och skratt. Kvinnan som tog sig in genom 

svenskarnas radioapparater redan på 

90-talet med Morgonpasset i P3 har sedan 

dess hunnit avverka en lång rad olika program 

i tablån. I Lantzkampen kastar sig de 

deltagande lagen hejdlöst mellan vitt skilda 

ämnen som Justin Biebers apa och aktuella 

frågor i politiken. Personer från olika håll i 

samhället tävlar i vad som ofta blir en hård 

kunskapskamp. Det är klassisk frågesport 

med en twist, som lämpar sig ypperligt 

för radio där lyssnaren kan uppfatta varje 

nervös paus och häpen inandning. Allt går 

i ett rasande tempo. Man kan fråga sig hur 

programledaren orkar hålla ångan uppe? 

– Mitt driv är ett studiodriv, definitivt. Det 

är i studion jag känner mig hemma. Jag har 

testat att jobba som reporter också, men då 

kände jag mig som en knattereporter. Jag 

är ju inte så lång. 

Reporterjobbet på P4 Radio Stockholm 

den sommaren för många år sedan var 

ett resultat av både talang och ren tur, 

enligt Annika. Hon läste filmkunskap på 

universitetet, sände studentradio och hade 

egentligen tänkt sig att sommarjobba i 

samma livsmedelsbutik som tidigare år. 

Men en ansökan med inspelningar från 

studentradion ändrade planerna radikalt, 

trots att reporter rollen inte var något som 

gav mer smak. I en radiostudio har dock inte 

längden någon betydelse. Där kan Annika 

ta plats och styra programmet i den riktning 

som redaktionen vill. Eller kanske oftast i 

den riktning Annika vill, erkänner hon själv. 

– Jag vill gärna vara den som bestämmer. 

Det är ju ganska ocharmigt, men det är ju 

jag som ska fronta programmet med mitt 

namn och röst. Men jag lyssnar på andra 

också – tror jag. 

Redaktionen är viktig, betonar Annika, det 

är där man har möjlighet att skapa ett eget 

rum i ett stort företag som Sveriges Radio. 

– Jag har haft förmånen att få välja min 

redaktion, det borde programledare alltid få 

göra. På det sättet har jag lyckats bygga en 

bra och kreativ grupp. Vi har ingen regelrätt 

innehållsproducent utan jobbar över gränserna 

mellan våra yrkesroller. Jag gillar ju att 

jobba i grupp och med åren har jag nog faktiskt 

blivit lättare att jobba tillsammans med. 

Timmarna inför sändning beskriver Annika 

som intensiva. Med manuspappret i handen 

känner hon sig trygg. 

– Jag sitter och jobbar ända in i det sista 

inför en sändning, sedan går jag bara in och 

kör. Men jag har allt på papper, då kan man 

vara fri att improvisera också. 

Annika Lantz 

ålder »44. Eller nej, 45 måste jag ju vara. 

Här har jag gått omkring om ljugit om min 

ålder i flera månader!« 

familj Maken Tomas, två barn. 

bor Stockholm 

aktuell Hörs som programledare i Lantzkampen 

- en frågesport där det är lika svårt 

att ha rätt som att ha helt och hållet fel. 

förebild »Har ingen egentlig förebild 

som programledare, men jag beundrar alla 

politiker och lärare och dem som 

jobbar i hemtjänsten. Man har 

så höga krav på att de 

ska göra sitt jobb 

bra.« 


adioröster 

Yta och djup 

med Erik Blix 

Han står på tå när det blir bråttom, och trivs bäst i direktsändning. 

I P4 Extras helgsändningar blandar Erik Blix trams och allvar. 

text Kalle Lekholm 

Erik Blix 

bor: I Pixbo utanför Göteborg. 

familj: Ja, fru och två utflugna barn. 

En hund och en katt. 

gör också: Förutom jobbet på 

radion blir det mycket uppdrag som 

samtalsledare vid exempelvis seminarier 

och paneldebatter. Har också 

»fuskat« lite grann med att sätta upp 

teaterföreställningar. 

fritid: Har jägarexamen och jagar 

gärna. Hittills inte så framgångsrikt, 

vilket ju djuren kan vara glada för. 

Gillar över huvud taget friluftsliv: 

fjällvandra, segla och 

plocka svamp. 

En kvällstidning i radio – så 

lyder uppdragsbeskrivningen för 

P4 Extra, berättar Erik Blix. 

– Jag gillar att sända live, jag 

gillar aktualiteter och blandningen 

av lättsamt och seriöst. I programmet 

finns hela spannet från att 

prata lite med någon melodifestivalsegrare 

till att göra extrasändning 

under händelserna på Utøya, 

säger han. 

Kärleken till direktsändning 

har funnits med ända sedan radiokarriärens 

början. Då, i början på 

åttiotalet, fick han ett vikariat som 

reporter på Radio Trestad, nuvarande 

P4 Väst. Och han kände att 

han hamnat helt rätt. 

– Innan jag började på radion 

trivdes jag inte riktigt med journalistiken 

och funderade på att 

pröva något annat. Men redan 

första gången jag satte mig framför 

mikrofonen i studion kände jag 

att det är så här det ska vara! 

Och han blev kvar. Efter 

några lyckliga år på lokalradion 

fortsatte han till folkkära och 

rikssända program – bland annat 

Rockdepartementet, Riskradion, 

Klang & Co, Morgonpasset och 

Folkradion. 

Det har alltså varit en lång 

och brokig karriär, men med undantag 

för några år på nittio talet 

har Erik Blix nästan hela tiden 

hållit på med radio på ett eller 

annat sätt. Och han tycker att 

radiomediet fortfarande står sig 

bra i jämförelse med andra, nyare 

medier. 

– Trots att det är det äldsta 

etermediet tycker jag fortfarande 

att det är det modernaste, just för 

att det är så enkelt. Det är bara 

att gå in i studion och köra. 

I dag är Erik Blix aktuell som 

programledare för P4 Extra och 

dessutom är han en av hjärnorna 

bakom P1:s satirprogram Public 

Service. I båda rollerna blandar 

han högt med lågt, allvar med 

trams. 

– Gränserna flyter ju, den rent 

rapporterande journalistiken har 

sin plats i ena änden av spektrat 

och den som bara driver gäck 

någonstans i den andra. Och jag 

tycker det lätta och det tunga 

ryms inom samma ram. Precis som 

en tidning: ledarsidan har sin plats 

och One Direction har sin. Vad är 

problemet? 

I grunden har han ett stort 

intresse för god journalistik, och 

han är glad över att få jobba med 

vad han kallar »det goda intervjusamtalet«. 

– Dagens Gäst-intervjun i P4 

Extra är till exempel alltid en sån 

där stund som jag ser fram emot 

lite extra. Och jag gillar andra 

journalister som är duktiga på att 

få människor att prata genom att 

lyssna och ställa frågor som inte 

syftar till att framhäva intervjuaren 

själv. 


RADIORÖSTER 

Elektronisk nörd med 

trogen lyssnarskara 

Andreas Tilliander, musikproducent, liveartist och inte minst programledare 

för Elektroniskt i P2, betonar det ofta: Han är nörd, passionerat helsåld 

på elektronisk musik. 

text THOMAS ANDERSSON 

Det började redan i koltåldern 

med en tysk reporterbandspelare, 

plastkeyboard, kakburkar och 

egna ljudslingor i köket hemma i 

Hässleholm. 

– Jag har ett särintresse. Jag 

är gravt intresserad av udda, elektronisk 

musik, säger han själv. 

Andreas Tilliander är på 

språng till ett möte med redaktionen 

för Elektroniskt i P2 när 

Magasinet träffar honom över 

kopp kaffe i Radiohusets entré 

på Gärdet i Stockholm. Vägen 

hit började redan med Ström, ett 

hyllat P2-program med Andreas 

som producent och programledare 

från starten 2005. I år 2013 

avlöst av nya Elektroniskt i P2. Vid 

radiodebuten för åtta år sedan 

var Andreas Tilliander redan ett 

välkänt namn för alla med någorlunda 

hum om elektronisk musik. 

Första egna plattan från 2000 har 

följts av en rad skivor. Under alias 

som Mokira och TM404 och på 

egna skivbolaget Raster Noton. 

Digitala pulser, analogt brummande, 

glättig pop, fältinspelade 

fiskljud, mixade improvisationer 

runt pausfågelkvitter... Vad är 

egentligen elektronisk musik? 

– Rätt svår fråga. Särskilt nu 

när nästan all popmusik är elektronisk. 

Men framförallt är denväl 

gjord på syntar, svarar Andreas, 

som tillsammans med de övriga 

i Stockholmsredaktionen delar 

ansvaret för Elektroniskt i P2 med 

en redaktion i Malmö. 

Den största skillnaden jämfört 

med föregångaren Ström är att 

sändningstiden med sina två timmar 

nu är dubbelt så lång. 

– Men det är inte så mycket 

mer intervjuer. Snarare mer tid för 

musik. En låt kan ju vara 10–12 

minuter lång. Det kände vi inte 

riktigt för att spela med bara 59 

minuters sändningstid. 

Som tidigare försöker dock 

Andreas och redaktionen att väja 

för mer konventionella programupplägg, 

typ »ny skiva från aktuell 

artist«. En återkommande idé är 

istället att lotsa lyssnaren genom 

ett elektroniskt musiklandskap 

med hjälp av vägskyltar som »vatten«, 

»vind«, »kärnkraft«. Eller 

något annat tema som öppnar 

oväntade dörrar och oförutsägbara 

musikaliska samband. 

– Vi intervjuar inte bara folk 

som håller på med musik. Vi har 

pratat med forskare om radioaktivitet 

och med sådana som 

håller på med klangmassage. Det 

blir lätt enahanda med artister 

som bara vill prata om sin nya 

skiva. Det är skönt med en annan 

ingång. 

Specialiserat och kunnigt är 

förstås vitsen med Elektroniskt i 

P2 på söndagskvällarna klockan 

20. Men det utesluter inte att 

ens de allra nördigaste inslagen 

kan väcka intresse även hos mer 

syntokunniga och ovana lyssnare 

av elektronisk musik. 

Andreas Tilliander 

ålder 35 år 

bor Hornstull, Stockholm. Har egen 

studio. 

familj Sambo 

gillar »Lyssnar nästan bara på vinyl. 

Bättre ljud. Och allting runt omkring är 

bättre. En MP3:a bryr man sig inte så 

mycket om, kanske kastar om man inte 

gillar den första gången. Men inte en 

vinyl du investerat 100-150 kronor i.« 

favoritmusik 2013 Afrikanska 

Jeri-Jeri med nya vinylen »Ndagga«. 

aktuell Som programledare för 

Elektroniskt samt som producent 

och tekniker för Litterära 

lyssningar i P2. 


adioröster 

»Public service har 

alltid varit målet« 

Drömjobbet på P3 började med persiska popkassetter. 

text ULRIcA BENGTSDOTTER 

Persiska poplåtar på mammas kassetter 

och en vinylskiva med Michael Jackson 

hemma i Uppsala. Det var inkörsporten till 

musikens värld för Tina Mehrafzoon. Nu har 

hon fått drömjobbet som programledare 

på Musikguiden i P3. »Nästan skrämmande« 

att ha nått sitt mål vid 22, säger 

hon själv. 

– Det här är det största jag varit med 

om. Public service har alltid varit målet. 

Jag insåg inte var jag var förrän det hade 

gått en månad. Det var nog en försvarsmekanism 

för att jag inte skulle balla ur. 

Men det gjorde jag i och för sig när jag 

fick beskedet om jobbet. Då stod jag bara 

och hoppade i vardagsrummet och mina 

föräldrars granne kom och undrade vad vi 

höll på med. 

Även om Tina Mehrafzoon fortfarande 

är imponerad av sin egen arbetsplats och 

kan bli starstruck av att träffa P3-kollegor 

som Mats Nileskär eller artister som Petter 

verkar hon på något sätt säker och självklar 

och det är heller ingen slump eller tur att 

hon hamnat där hon är. Tina har journalistutbildning 

och sökte jobbet i hård konkurrens 

med allt vad det innebar av programledartest 

och intervjuer. 

– Mitt engagemang för det jag gör 

är så tydligt. Sedan är jag nog ganska bra 

med människor. 

När Tina Mehrafzoon fått sin journalistexamen 

jobbade hon en tid på ett persiskt 

tv-bolag i London. 

– Mina föräldrar är födda i Iran så 

jag har vuxit upp med både persiska och 

svenska traditioner och hade persiska som 

hemspråk. Jag skulle hälsa på släktingar i 

London när jag såg att de sökte folk till en 

persisk nöjeskanal där. »Vill ni träffa mig är 

jag i London i helgen«, skrev jag och fick 

ett möte med vd:n. Det var jättecoolt att 

jobba i London. Men jag ville till Sverige 

och bidra till den journalistik jag själv följt 

och lärt mig av i P3. 

Tina sitter i fotostudion på Sveriges 

Radio i Stockholm och blir sminkad inför en 

fotosession till detta magasin. 

– Gärna sotningar och skuggor, det 

tycker jag är fräsigt. Det gör inget om ni 

tar ut svängarna. Kör hårt, maxa livet, haha, 

säger hon till sminkösen. 

Smink är kul, tycker Tina. 

– När jag skulle till P3 Guld-galan 

köpte jag läppstift för 800 spänn. Min barndomskompis 

som är make up-artist ger mig 

en massa tips. 

Det största intresset är ändå musik. 

Men Tina var inte alls musiknörd eller 

hängde i musikkretsar under skoltiden. 

– Det var först efter studenten jag 

kände: Det här är de spelningar jag vill 

gå på, det här är de artister jag vill lyssna 

på. När man börjar bygga en identitet 

följer kulturella grejer med. Innan dess 

reflekterade jag inte över varför något var 

bra eller dåligt. När man var liten var det 

något pojkband man diggade eller det som 

någon kompis sa var häftigt. 

De första musikminnen som Tina har är 

låtar med mycket vemod och längtan. 

– Alltid på helgen när mamma skulle 

storstäda hemma så satte hon på persiska 

poplåtar högt på stereon för att överrösta 

dammsugaren. Vi hade så himla 

många kasetter, det var helt galet. Men 

sedan hade vi en vinyl och det var Michael 

Jacksons Thriller med spåret Baby be Mine. 

Jag minns hur mycket den låten kändes 

inombords. Jag fick aldrig röra stereon så 

jag fick böna och be om att de skulle spela 

den låten om och om igen. 

Först ville Tina jobba med samhällsjournalistik 

i traditionell mening, men insåg 

sedan att musik ryms i det begreppet. 

– Kultur är en spegling av vad som sker 

och vad som borde ske i samhället. Då kan 

jag lika gärna kombinera nytta med nöje, 

tänkte jag. 

Tina Mehrafzoon har helt enkelt hittat 

rätt. 

– Att sända radio är det bästa som 

finns, till och med när det går fel. Det är då 

man fattar att man typ lever! 

TINA MEHRAFZOON 

aktuell Programleder Musikguiden 

i P3. Nöjespanelist i Gomorron Sverige 

i SVT. 

fyller 23 år i september. 

bor Sundbyberg. 

intressen Musik och barhäng med 

kompisar. Gärna kombinerat. 

förebilder Emma Knyckare (Tankesmedjan 

i P3) och Sara Martinsson 

(Redaktör PSL). 

drömgäst i musikguiden Freddie 

Mercury. »Det skulle varit så 

intressant att höra vad 

han tycker om 

dagens musik.« 


adioröster 


vinjetter 

KORRE 

I KAIRO 

De senaste tre åren har det varit ett intensivt nyhetsflöde från Mellanöstern. 

Rapporterna har handlat om en arabisk vår, revolter och motrevolter, militära 

maktövertaganden, fredssamtal och väpnade konflikter. Det kan vara svårt 

att hänga med i alla turer. Tur då att radiolyssnarna lotsas av Cecilia Uddéns 

trygga stämma genom den senaste händelseutvecklingen. î 

text och bild JOHAN LJUNGSTRÖM 


KORRESPONDENTERNA 

namn Cecilia Uddén 

jobb Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent 

bevakningsområde 

Från Marocko till Iran. 

utbildning Journalistutbildning 

och studier i arabiska. 

radiovanor Lyssnar på 

Sveriges Radio via webben och 

mobilen. 

saknar mest med sverige 

Äldsta sonen som pluggar i 

Lund. I vardagen saknar jag ett 

kulturutbud som bio, 

teater och 

museer. 



»Det är det som är 

poängen med korreliv 

– man lever i det 

samhälle man ska 

skildra« 

det är 35 grader varmt i Kairo klockan 

tio på kvällen. I den egyptiska natten hörs 

demonstranternas protestsånger ända 

upp till Cecilia Uddéns balkong på tolfte 

våningen. De senaste veckorna har motståndsrörelsen 

som protesterar mot president 

Mursi och det Muslimska Brödraskapets 

styre av Egypten samlats varje kväll. 

Efter att ha kollat att batterierna i bandspelaren 

är laddade ger sig Cecilia Uddén 

ut för att följa demonstrationen. Hon rör sig 

vant i folkmassan. Intervjuar demonstranter 

med den självklarhet bara någon som kan 

ämnet och området har. Hon blir igenkänd 

av några som kommer fram och vill hälsa, 

bland annat ledaren för proteströrelsen, och 

påpekar hur viktigt det är att media bevakar 

det som sker i Egypten. Många säger att 

den sista juni, på årsdagen av Mursis tillträde 

som president kommer det att smälla. 

Då kommer inte demonstranterna att nöja 

sig med att sjunga protestsånger. 

– Här i Egypten är alla besvikna säger 

Cecilia. Brödraskapet har vunnit alla val sedan 

revolten. Man körde över halva befolkningen, 

gav sig nya maktbefogenheter och 

skrev en ny konstitution. Det allvarligaste 

som gjorde att många förlorade tron var 

när demonstrationer slogs ner och människor 

dog och torterades. Då försvann tron 

på Brödraskapet som en demokratisk kraft. 

Så som många på Sveriges Radio började 

Cecilia Uddén sina bana som journalist 

på lokalradio. Det var under tiden på P4 

Västmanland i Västerås som hon fastnade 

för radiomediet. 

– Det är på lokalradio man lär sig jobba 

och jobbet. Ena dagen är man nyhetsreporter, 

andra dagen sänder man morgonshowen. 

Man får göra allt själv, lära sig tekniken 

och hantverket. De som gick direkt till Ekot 

kunde ingenting. 

Efter Västerås blev det en sväng till P4 

Sörmland i Eskilstuna innan det bar av till 

Radiohuset i Stockholm. P1-publiken lärde 

känna igen Cecilias röst i Kulturnytt och 

Godmorgon, världen! innan hon 1992 åkte 

ut som utrikeskorrespondent till Mellanöstern 

för första gången. Att det blev just 

Mellanöstern var naturligt. Cecilia bodde 

som barn i Kairo och lärde sig redan då 

tala arabiska. Ett språk hon sedan läste på 

universitet. 

– Jag bestämde mig efter att ha liftat 

mellan Kairo och Beirut 1982 att lära mig 

språket ordentligt. 

Cecilia Uddén och hennes familj flyttade 

från Amman i Jordanien till Kairo i 

Egypten för två och halvt år sedan. 

– Där hände det ingenting konstaterar 

Cecilia. 

Familjen packade ner sitt stora antal 

böcker och den senapsgula plyschsoffan 

som hängt med containrar till varje ny stationering 

i tjugo års tid. Det är viktigt att ha 

familjen med ut i världen. 

– De bromsar så man inte jobbar ihjäl 

sig. Det är det som är poängen med korreliv 

– man lever i det samhälle man ska skildra. 

Trots det har många familjehögtider 

fått ställas in på grund av nyhetshändelser. 

För dagen brottas dock familjen, trots att 

de bor på tolfte våningen, med myror. î 


vinjetter 

Att göra radio kräver ingen stor utrustning. Med 

en liten bandspelare i handen möter Cecilia Uddén 

människor i deras vardag för att beskriva de 

stora skeendena i Mellanöstern. 



Att ställa sockerskålen i kylskåpet visar sig 

vara lösningen på problemet. 

Arbetsdagen för Cecilia börjar i sängen 

när hon läser Twitter i mobiltelefonen. Morgontidningarna 

i Egypten har mycket sällan 

nyheter som inte redan finns på de stora 

nyhetsbyråerna. Twitter är ett värdefullt 

verktyg. Några bloggar i Egypten är bra 

källor och snabba med nyheter. Annars är 

det kontakter som gäller. 

– Du hittar ingen som vill uttala sig om 

du inte känner någon som känner någon 

säger Cecilia som själv har ett imponerande 

kontaktnät. 8.40 kommer sedan första 

samtalet från kollegorna i Sverige. Ekot och 

aktualitetsprogrammen ringer och planerar 

tillsammans med Cecilia dagens nyhetsinslag 

och reportage. 

Att som journalist bevaka mellanös tern 

är utmanande då starka intressen står mot 

varandra. Konflikterna är politiska, religiösa 

och sträcker sig i flera fall långt bakåt i 

tiden. En reporters bevakning blir i sig ofta 

föremål för debatter och åsikter. 

– Att få kritik från två olika sidor och 

tro att det gör en opartisk är en falsk 

räddningsplanka. Många journalister blir 

ängsliga när de kritiserar en sida, man är 

rädd att uppfattas som partisk. Då finns 

en risk att hamna i opartiskhetens fälla 

och bli gisslan. Man ska vara opartisk men 

subjektiv, det är det som kännetecknar en 

reporters blick. Jag är subjektiv så till vida 

att jag har ett svenskt bagage – jag gör 

jämförelser med hur det är i Sverige. 

Cecilia menar också att man inte bara 

ska låta båda sidor i en konflikt komma till 

tals utan man måste även försöka förstå 

båda sidor. När det finns en minoritet 

måste den få större utrymme än majoriteten 

om den är förtryckt eller förföljd somtill 

exempel de kristna kopterna i Egypten. 

– Man kan ofta definiera ett samhälles 

demokratiska utveckling utifrån hur de 

behandlar sina minoriteter, konstaterar 

Cecilia. 

En annan sida av att bevaka Mellanöstern 

och dess konflikter är den egna 

säkerheten. Cecilia Uddén är inte typen 

som reser runt i hjälm och skyddsutrustning 

i de stora dreven av journalister som ibland 

uppstår. Oftast reser Cecilia lätt med portabel 

bandspelare, dator och mobiltelefon. 

Hon söker sig fram sina egna vägar och 

litar på sin förmåga att förstå kulturen. 

– Det kan vara bra att klä sig diskret 

utanför de stora städerna. Och ta med 

sig mycket vatten, det kan bli över femtio 

grader varmt berättar Cecilia. Men hon 

presenterar sig alltid som Sveriges Radio 

och journalist. 

– Det är bättre att säga som det är. 

Annars kan man råka väldigt illa ut. Det är 

alltså viktigare att kunna tala med folk och 

läsa av situationer än att ha skottsäker väst. 

Cecilias välkända reportage handlar sällan 

om vad som sker i skottlinjen utan berättar 

historierna bakom där människorna som är 

berörda träder fram och kommer till tals. 

För två år sedan sände Cecilia Uddén 

direkt i Studio Ett från sin balkong i Kairo 

tillsammans med kollegorna Nils Horner 

och Agneta Ramberg. Mitt under sändningen 

hörs plötsligt jublet stiga då president 

Hosni Mubarak meddelar sin avgång. 

Nordafrika och Mellanöstern förvånar alla 

med gryende demokratirörelser. Protesterna 

under våren 2013 leder till att president 

Mursi avsätts. Egypten är återigen inne i 

ett politiskt mycket instabilt läge, det skjuts 

skarpt mot demonstranter och militären 

har gått in och tagit över makten i landet. 

Det är svårt att se en demokratisk ljusning 

tycker Cecilia. 


vinjetter 

På plats vid nattlig demonstration mot Mursi. Bara någon vecka senare 

tvingas presidenten avgå och militären tar makten i Egypten. 

Efter en reportageresa är det 

mycket material att lyssna 

igenom. Det kräver kaffe och 

koncentration. Cecilia har en 

egen kaffeblandning med kardemumma 

i som hon beställer 

hos en lokal kaffehandlare. 


vinjetter 

EU, BRYSSEL 

UNGT PERSPEKTIV 

EKONOMI 

STORBRITANNIEN, EKONOMI 

TYSKLAND 

ÖSTEUROPA, MELLANÖSTERN 

KULTUR 

KRISTIAN ÅSTRÖM 

STAFFAN SONNING 

JENS MÖLLER 

NORDEN, BALTIKUM 

BYT BILD 

RYSSLAND 

ROBIN OLIN 

DANIEL ALLING 

KATJA MAGNUSSON 

JENNY SANNER ROOSQVIST 

MARIA PERSSON LÖFGREN 

GUNNAR BOLIN 

KINA 

USA, NEW YORK 

SYDEUROPA 

AGNETA FURVIK 

DAVID CARLQVIST 

USA, WASHINGTON 

ASIEN 

ALICE PETRÉN 

INGER ARENANDER 

LATINAMERIKA 

AFRIKA 

MELLANÖSTERN 

NILS HORNER 

RICHARD MYRENBERG 

CECILIA UDDÉN 

LOTTEN COLLIN 

RÖSTERNA OCH KÄNSLORNA 

KOMMER TILL OSS GENOM RADION. 

Som lyssnare går det inte att värja sig. Där är den gråtande doktoranden 

på Taksimtorget i Istanbul. "Jag trodde inte att Turkiet var ett sånt här 

land", säger hon i Katja Magnussons mikrofon. 

Eller den afghanska sprintern som i Kabul berättar för Nils Horner hur 

hon trakasseras för att hon är en kvinna som idrottar. 

Eller Carmen i Barcelona, ensamstående 45-årig mamma som tvingats 

flytta hem till sina åldriga och fattiga föräldrar sedan hon förlorat jobbet i 

den spanska ekonomiska krisen. Hon intervjuas av Alice Petrén. 

När en människa vågar berätta öppet om sitt liv och sina villkor, då går 

det rakt in i oss som lyssnar. Vi vill höra mer. Vi vill förstå sammanhanget. 

Sveriges Radios utrikeskorrespondenter gör världen begriplig för oss 

radiolyssnare. De gör det genom att möta och intervjua människor i 

andra länder. Och genom att förklara sammanhangen: Hur människornas 

berättelser hänger ihop med ekonomi, politik eller kultur. 

Utrikeskorrespondenterna är erfarna reportrar: Nyfikna, varsamma, 

envisa. Och pålästa, källkritiska, analytiska. De är skickliga berättare. 

Det behövs om man ska kunna förklara världen. Och om man ska hinna 

göra det redan till nästa sändning, om bara några minuter… 

Tåliga är de också, korrespondenterna. De släpar runt på datorer, 

satellitsändare, bandspelare, mikrofoner, skottsäkra västar, sjukvårdsutrustning. 

De reser genom tidszoner i trånga flygsäten. De checkar in 

och ut på mer eller mindre loppiga hotell. Ibland fastnar de i tullen 

eller grips av polis. Ibland blir de rånade. Det händer att de hamnar i 

kravaller eller skottlossning. 

När UD uppmanar svenska medborgare att lämna en land där oron 

tilltar, så reser våra korrespondenter ofta i motsatt riktning, in i konfliktzonerna. 

De gör det i övertygelsen att vi som lyssnar på Sveriges Radio 

måste få veta vad som händer. Berättat av någon vi kan lita på 

För att vi ska kunna förstå världen bättre. 


LILLA MELODIFESTIVALEN 

Unga talanger 

i stor tävling 

Elias Elffors Elfström vann 

Lilla Melodifestivalen. Han 

representerar därmed Sverige 

i Junior Eurovision Song 

Contest i Kiev i november. 

Men låt oss backa bandet till 

i våras när finalisterna samlades 

i Stockholm för radiooch 

tv-inspelning. 

text Maria Edlund 

bild STINA GULLANDER 


Lilla melodifestivalen är en 

tävling som börjar i P4 och slutar med en 

final i SVT, så förutom att kunna sjunga är 

det även viktigt att veta hur man ska röra 

sig på scenen. Artistcoachen Tine Matulessy 

lär därför de nio finalisterna hur de 

ska uttrycka sina låtar med kroppen. Hon 

förklarar att man måste framföra sången 

med känsla, inte bara sjunga. Tine berättar 

att hon ska jobba med artisterna en och en. 

– Vi är två, säger kompisarna Mimi 

Bergman och Märta Körlqvist från Göteborg, 

som sjunger ett av finalbidragen ihop. 

– Ja, det är klart. Vi jobbar låt för låt, 

förtydligar Tine Matulessy. 

Klara Sundin från Skellefteå är först ut i 

dansstudion. Precis som de andra finalisterna 

har hon skrivit sin låt själv, en ballad. 

Tine säger till Klara att hon ska tänka sig 

att hon berättar texten för någon när hon 

sjunger verserna, så att sången når ut till 

publiken. När refrängen kommer vill hon 

att Klara ska göra sig större och sträcka 

upp armen i luften för att förstärka att låten 

ändrar karaktär. Klara mimar till sin låt framför 

de stora speglarna och Tine står bredvid 

och gestikulerar, instruerar och uppmuntrar. 

– Bra, precis så! Nu kommer refrängen, 

ta för dig, ropar Tine Matulessy. 

Klara berättar att hon älskar musik î 


vinjetter 

Klara Sundin blir coachad 

av Tine Matulessy i 

dansstudion. Tv-teamet 

spelar in till ett program 

som ska sändas i SVT i 

november. 

Bild Stina Gullander 


lilla melodifestivalen 


Rami Sadawi från 

Göteborg tävlade 

med låten »Nivå 

från topp till tå«. 

Mathilda Lindström, Tilda Anvemyr och Vilhelm Buchaus intervjuas av radiojournalisten 

Klara Börjeson. Rami Sadawi och Mazen Awad till höger. 

och avslappnad. Tilda Anvemyr från Västerås 

säger att hon pratade med två av finalisterna 

på provsjungningen men att de andra 

är nya bekantskaper. 

– Det här är människor som man alltid 

kommer komma ihåg, säger hon. 

Tilda känner inte av någon konkurrens 

trots att det bara är några veckor kvar till 

finalen. 

– Nej, vi gör det här tillsammans, tävlingen 

tar vi sen. 

För den blivande segraren Elias Elffors 

»Hemma är det inte alla som förstår 

vad man gör, här förstår alla« 

och att hon började gråta när hon fick veta 

att hon var en av 24 unga talanger, mellan 

12 och 15 år, som gått vidare till provsjungning. 

Totalt skickades 330 bidrag in och av 

dem gick åtta låtar vidare till final. 

– Det spelar ingen roll för mig om jag 

vinner eller inte. Det är jättecoolt att ha 

kommit så här långt, säger Klara Sundin. 

TV-produktionsbolaget Pampas är 

med och spelar in till ett program som ska 

sändas i SVT i anslutning till Junior Eurovision 

Song Contest den 30 november. Tvinspelning 

innebär många omtagningar och 

det är mycket som ska spelas in. Förutom 

dansrepetitionerna görs inslag med programledaren 

Behrang Miri, när deltagarna 

pratar med varandra medan de väntar, och 

korta intervjuer med var och en. Producenten 

säger till barnen att de ska vara precis 

som vanligt och inte bry sig om kameran 

men det är nästan onödigt, de verkar helt 

obekymrade om den. 

I pauserna gör Klara Börjeson från 

radioproduktionsbolaget Munck inslag till 

programmet Junior i P4. Till skillnad från 

tv går radio snabbt att spela in. Klara följer 

Vilhelm Buchaus från Sigtuna och Mathilda 

Lindström från Vimmerby lite extra. 

– Min låt handlar om olycklig kärlek. 

Men jag har aldrig upplevt det, jag bara 

skrev om det, säger Vilhelm Buchaus. 

Mathilda Lindström tycker att det är roligt 

att träffa andra som håller på med musik. 

– Hemma är det inte alla som förstår 

vad man gör, här förstår alla, säger hon 

och berättar att hon har stött på en del 

avundsjuka. 

– Men de riktiga kompisarna gläds på 

riktigt. 

När barnen sitter i fikarummet och 

väntar på sin tur att gå in till Tine i dansstudion 

känns det som att de redan är 

kompisar. De skojar och skrattar, pratar om 

hur långa de är och ställer sig rygg mot 

rygg och jämför. Någon frågar hur långa 

skoldagar de andra har, en annan när folk 

fyller år och en tredje var alla bor. Vilket 

för samtalet in på dialekter och uttryck 

som används i olika delar av landet, från 

Skellefteå till Småland, Göteborg, Skåne 

och Stockholm. Säger ni »kex« eller »tjex«, 

»laakrits« eller »lákrits«? En diskussion som 

sedan fortsätter i hur många klädaffärer 

det finns där man bor och hur lång tid det 

tog för alla att ta sig till dansstudion på 

Söder i Stockholm. 

Några är förstås tystare och lite blyga 

men stämningen blir snabbt uppsluppen 

Elfström råder det ingen tvekan om att han 

vill jobba med musik i framtiden. 

– Absolut, det är det jag vill mest av 

allt, det är mitt högsta mål, säger Elias som 

är i gott sällskap av andra Lilla Melodifestivalen-vinnare 

som Molly Sandén och Ulrik 

Munther. 

Den 30 november framför han sin låt 

»Det är dit vi ska« i Ukrainas huvudstad 

Kiev och Tine är med även då. Hon följer 

de unga talangerna under hela resan – från 

provsjungningen, via dansträningen och 

den svenska finalen till den stora Europafinalen. 

– Jag gillar att jobba med barn och 

hjälpa dem i den här hårda artistvärlden, 

säger Tine Matulessy. 



i maktens 

boning 

Toppmöten, politiska läckor och spinndoktorer. Det är vardag för Jens 

Möller som har sin arbetsplats mitt i Europas maktcentrum – i den väldiga 

förhandlingsfabriken Bryssel. 

text ULRICA BENGTSDOTTER 

bild Micke Grönberg 

– Jag har ju att brottas med att EU för 

många har en avstängningsmekanism 

inbyggt i ordet, även om man vet att 

»det här är viktigt«, säger Jens Möller 

inifrån ministerrådet. 



klockan är åtta en grådisig 

dag i maj och en stor samling journalister, 

»apberget« som Jens Möller säger, står 

utanför ministerrådet, Consilium, i utkanten 

av Bryssels stadskärna. Mitt emot ligger 

EU-kommissionen i ett stort glaskomplex. 

Jens Möller har som de flesta dagar tagit 

pendeltåget några mil från Waterloo där 

han bor med sin familj. Han har passerat 

säkerhetskontrollen vid ingången till ministerrådet, 

visat sin ackreditering och gått 

via den stora atriumgården där man redan 

börjat stänga av och förbereda för toppmötet 

mellan Fredrik Reinfeldt, Angela 

Merkel och de andra statsöverhuvudena i 

EU, som ska äga rum några veckor senare. 

Men idag är det finansministermöte och 

parallellt med det ministerförhandlingar 

angående fiske. 

– Den självklara liv- och död-dramatiken, 

den finns sällan här. Tyskarna är 

vansinniga på fransmännen, men de slår 

inte ihjäl varandra. Utan jag måste försöka 

hitta någon slags dramaturgi i det som sker 

här. Hela Bryssel är en förhandlingsfabrik. 

Och däri finns det i och för sig massvis med 

dramatik – rävspel och konflikter – men det 

som jag ibland kan avundas mina kollegor 

är att många har de här historierna som 

suger tag i magen. Ska jag hitta dem får 

jag verkligen leta. 

Inför dagens möten har EU:s finansministrar 

en så kallad »doorstep«, en kort 

presskonferens där de snabbt levererar sina 

statements och svarar på frågor i förbifarten. 

I en gång innanför det internationella pressuppbådet 

står reportrar och fotografer från 

Dagens Nyheter, TV4 och TT i en klunga och 

småpratar. När de hör att Radiomagasinet î 



1) 

2. 

3) 

2) 

1) Jens Möller är den av SR:s utrikeskorrespondenter som intervjuar mest på svenska. Officiella språk i Belgien är franska och nederländska, men man 

kommer långt med engelska, enligt Jens. 2) Finansminister Anders Borg levererar sitt budskap vid ett s k doorstep, en kort pressträff, inför dagens 

möten i ministerrådet i Bryssel. Här trängs Jens Möller med svenska kollegor från andra medier. 3) Den röda filten blir räddningen i brist på bra akustik. 

»Du anar inte hur många hotellhanddukar jag använt till att göra studio av. Nu jobbar pappa, nu tar han på sig handduken, säger mina barn.« 

är på besök skämtar de glatt om det faktum 

att Jens Möller har ett alldeles eget pressuppbåd 

efter sig denna dag. 

– Vi svenskar brukar hålla till här, de 

internationella medierna står där utanför, 

förklarar Jens och vänder sig till kollegorna. 

– Är det bankkrismekanism eller skatteflykt 

på förmiddagen? 

Han syftar på vilka ämnen som ska tas 

upp av finansministrarna. 

Bredvid intervjuar en dansk kollega 

Danmarks finansminister och det är inte 

utan att man får en känsla av att vi är med 

i den danska tv-serien Borgen. Stämningen 

tätnar och den tyska finansminstern Wolfgang 

Schäuble kör in i sin rullstol med sin 

delegation. (Han blev skadad i ett attentat 

1990). Honom har Jens Möller inte ens varit 

i närheten av att få en intervju med. 

– Schäuble är väldigt mäktig och överhuvudtaget 

är tyska politiker mer fjära än till 

exempel de svenska, förklarar Jens. Men det 

är roligt att jobba i EU-parlamentet, där är 

politikerna oftast mer yviga och tillgängliga. 

Så kommer till slut Anders Borg, i 

sällskap med sin pressekreterare och några 

tjänstemän, fram till de svenska medierna 

och smattrar direkt ut sitt budskap. Idag 

är det mer oförutsägbart och därmed mer 

tacksamt för reportrarna än vanligt. Istället 

för att strama åt och skärpa den europeiska 

budgetpolitiken i EU, som han tidigare 



konsekvent förespråkat, vill Anders Borg 

stimulera, »elda på ekonomin«. 

– Anders Borg dröjde ovanligt länge 

vid de internationella medierna. Ett tecken 

på att han ville få ut sitt budskap i utländsk 

press, konstaterar Jens Möller efteråt. 

En dubbel espresso i ministerrådets 

presskafé och en timmes intensivt 

inslagsmakande senare är det dags för 

doorstep med landsbygdsminister Eskil 

Erlandsson. Men där var inget värt ett 

inslag, ansåg Jens. På Anders Borg blir det 

däremot en bit till Ekot klockan 12 efter ett 

»Man ska ha bra 

sittfläsk för att 

jobba i Bryssel« 

telefonmöte med Anders Pontara som är 

utrikesdesk på Ekot i Stockholm. 

– Anders och Anders (Pontara och 

Ask) är kittet i utrikesgruppen på Ekot, de 

koordinerar allt, berättar Jens. 

Vardagen för Brysselkorrespondenten 

är till 95 procent agendastyrt. Hundratals 

pressmeddelanden om dagen, presskonferenser 

och pressbriefingar och återigen 

väntan. 

– Man ska ha bra sittfläsk för att jobba i 

Bryssel, säger Jens Möller redan på telefon 

när han berättar om planerna för maj 

månad: Finansminstermöte, toppmöte, utrikesministermöte. 

Långdragna förhandlingar 

och sedan väntan på ett statement. 

Det varje journalist också har att luta 

sig mot är läckor. 

– Man får se till att bygga upp kontaktnät 

med källor som har förstahandsinformation 

och som kan tänka sig att berätta det 

för mig. Någon i systemet tror sig tjäna 

på att det kan bli en debatt kring ett visst 

ämne. Någon i ministerrådet är skitförbannad 

på någon annan. Då kommer de till 

mig eller någon annan journalist och berättar. 

Man vill ju få tag i historier som inte alla 

tusentals spindoktorer i den här stan vill få 

ut. Men man måste vara medveten om att 

de flesta läckor är avsiktliga. 

Utanför ministerrådet står idag ett 

gäng Greenpeace-aktivister iklädda fantasifulla 

fiskdräkter för att väcka uppmärksamhet 

kring sina åsikter om fiskeförhandlingarna. 

Ingen vet hur många de är, men 

mellan 20-30 000 lobbyister tros jobba mot 

EU-maskineriet, vilket förstås märks i Brysselkorrespondentens 

jobb. 

Jens Möller har varit musikjournalist 

på P2 i många år, liksom lokalreporter för 

Sveriges Radio i Halland och rikskorrespondent 

för Ekot i Göteborg. Innan han var 

korrespondent jobbade han för Ekonomiekot. 

Den breda erfarenheten har han stor 

glädje av. 

– Det är inte jobbet som är stressen, 

utan att min familj aldrig kan lita på mig. 

Som korrespondent är jag i tjänst jämt och 

någon måste backa upp hemma. Det gör 

min fru nu när vi är här, she runs the family. 

Tvillingarna på 11 år går i skandinaviska 

skolan, en anledning till att familjen 

bosatte sig i den lilla staden Waterloo. 

Umgängeskretsen består mest av andra 

skandinaver. 

– Jag sökte korrespondentjobb när 

familjen tyckte det var dags för ett äventyr. 

Ett litet i-landsäventyr, lägger Jens till. 

– Jag har aldrig varit intresserad av att 

jobba med krig och elände. Det är bra att 

det finns andra som gör det. Men jag har 

alltid gillat att förklara krångliga saker på 

ett hyfsat begripligt sätt. Så på det sättet 

kan man väl säga att det här jobbet passar 

mig ganska bra. För det handlar ofta om 

extremt komplexa frågor och man har bara 

på sig en och en halv minut. Eller 1,44 om 

de är snälla vid desken i Stockholm. 

Denna arbetsdag i Bryssel avrundas 

med en dubbel espresso på ett kafé innan 

det är dags att åka till flygplatsen och en 

reportageresa till Kroatien inför EU-inträdet 

den 1 juli. 

– Jag blir mer och mer fascinerad över 

hur EU kan vara så extremt byråkratiskt och 

samtidigt så enormt effektivt, jag blir inte 

klok på det. Det är totalt frustrerande och 

totalt fantastiskt på samma gång, säger 

Jens Möller innan han försvinner i väg med 

sin rullväska i regnet på Place du Luxembourg. 

Och vidare mot det som den 1 juli 

blev EU-land nummer 28. 

Jens Möller försvinner bort med sin rullväska 

på väg mot Kroatien, blivande EU-land nummer 

28. 


RALLYRADIO 

Lasse Jonsson intervjuar den finske 

förararen Jari-Matti Latvala som 

kom trea i fjol i världsmästerskapen i 

rally, där Rally Sweden ingår. 

Rallyradio 

för 

alla 

TEXT ANNA-LENA WALMSLEY 

BILD MATTIAS AHLM 

Svenska Rallyt är det största årligen 

återkommande sportevenemanget i 

Sverige. Under några dagar i februari 

varje år fylls värmlands skogarna 

av rallybilar från världens alla hörn. 

Med över 200 000 besökare, 350 

journalister, 43 tävlande (och en 

prins) är det självklart att även 

Sveriges Radio är på plats. î 


RALLYRADIO 


vinjetter 

350 journalister från 26 länder 

bevakar Rally Sweden på plats 

i Värmland. 

Rallyt är inte bara en tävling, det är även en 

folkfest. Reportern Johanna Skoglund fångar 

röster från publiken. 

I radiohuset i Karlstad ligger P4 

Värmlands »högkvarter«. Över 20 personer 

arbetar under P4 Värmlands paraply med 

Svenska Rallyt. Eller Rally Sweden som det 

egentligen heter. Förutom programledare, 

producenter och ljudtekniker i radiohuset 

finns det rallyreportrar och tekniker på 

varje rallysträcka ute i skogarna plus ett 

par reportrar som fångar folkfesten och allt 

runt omkring. Det är ingen liten apparat att 

dra runt. Spindeln i nätet är P4 Värmlands 

egen »rally-general« Per Larsson, med ett 

förflutet som kartläsare. Till vardags är han 

programchef på P4 Värmland. 

– För oss är det här ett jättestort arrangemang. 

Vi sänder nästan 25 timmar 

direktsänd rallyradio, det ställer stora krav. 

Rally Sweden är en del av världsmästerskapen, 

så hela VM-cirkusen är ju här! 

Det går inte att ta miste på engagemanget. 

Inte bara hos Per Larsson, utan 

hos alla som jobbar med rallyt. 

– Vi tar hjälp från de andra P4-kanalerna 

i området annars skulle det inte gå. 

Tekniker, sändarbilar och webbredaktörer 

är inlånade från Örebro, Falun, Gävle, Gotland 

och Västerås. 

Förutom Sveriges Radio-medarbetare 

har även rallyexperter sin givna plats som 

kommentatorer på de olika specialsträckorna. 

Här är det rena rallykunskaper som 

räknas. Världsmästerskapets deltävlingar, 

tidigare placeringar och betydelsen av 

sekunder är sånt som sitter i pannloben. En 

av sträckreportrarna är Lasse Johnson som 

»Vi som gör 

det här är ju 

nördar, men 

jag ser det 

som oerhört 

priviligierat att 

då och då få 

hoppa in och 

jobba med något 

jag brinner för« 

har kommenterat rally i över 20 år i olika 

sammanhang. Han har även kört själv. Till 

vardags sysslar han med ekonomisk uppföljning 

och personalfrågor som chef i bilbranschen. 

– Vi som gör det här är ju nördar, men 

jag ser det som oerhört priviligierat att då 


RALLYRADIO 

och då få hoppa in och jobba med något 

jag brinner för, säger Lasse Johnson. 

Just idag är inte rösten på Lasses sida. 

En veckas envis förkylning har satt sig på 

stämbanden. Han mimar och gestikulerar 

och sparar på pipan så mycket han kan till 

sändningen. 

Lasse och teknikern Björn Söderholm 

är på plats en god timme eller två 

innan ljudet av de första rallybilarna börjar 

närma sig. Arbetsmiljön i den värmländska 

skogen, här vid sjön Upplunden, är bländande 

vacker. Solen skiner och det är tio 

minusgrader. Björn ser till att tekniken från 

sändarbussen funkar. Satelliten ska stå rakt 

»Rally är så djupt 

rotat i värmlänningen. 

Här pratar 

man om före 

och efter rallyt« 

mot söder för att få bästa ljud och i skogen 

står några mikrofoner uppriggade mellan 

träden för att fånga upp ljudeffekter. 

– Det är få förunnat att få vara med om 

det här, säger Björn där han står i trasiga 

jeans med ett bart knä som tittar fram, till 

synes oberörd av kylan. 

Vägarna löper runt sjön och det ekar 

i skogen när rallybilarna närmar sig målet 

på detta som kallas specialsträcka 11, 

SS11. Lasses jobb är att tillsammans med 

andra journalister på plats i målområdet 

slita upp dörren och dyka in i förarhytten 

på bilen och ställa några snabba frågor till 

föraren. De har cirka två minuter på sig 

mellan varje bil och det hela ser ut som en 

väl inövad koreografi. Reportrarna verkar 

inte konkurrera med varandra, utan rör sig 

som en kropp i jakten på svar på frågor 

som varför man bara har ett reservhjul idag, 

till exempel. Enligt Lasse Johnson är det 

förarna som sätter nivån på snacket. Hans 

jobb är att i mellantiden, till nästa bil kommer, 

analysera loppet och samtidigt göra 

det hela begripligt för lyssnaren. 

– Jag försöker ta ner det på en nivå 

som folk förstår genom att bolla med programledarna 

i studion. Om ett däck väger 

12 kilo så påverkar det ju hur snabbt bilen 

åker! 

Och inne i värmen i Rallyradions studio 

i Karlstad sitter programledarna Phernilla 

Lundh och Ola Finell. De pratar med Lasse, 

summerar resultaten, har producenten 

i örat och stenkoll på nästa grej. De följer 

rallyt via reportrarna ute längs vägarna, tvsändningar 

och på webben. Deras jobb är 

att beskriva det de ser och hör för lyssnarna, 

som många befinner sig i skogarna och 

bara ser en bråkdel av VM-tävlingen live. 

Helheten får de genom Rallyradion. 

Lasse Johnson jämför rollen som 

radioreporter med rollen som rallyförare. 

Där producenten är som kartläsaren som 

hela tiden matar dig med information som 

du ska bearbeta samtidigt som du för bilen 

framåt i vådlig fart. 

– På samma sätt ska man som radioreporter 

med producenten i örat plocka 

information ur det han säger, samtidigt som 

du pratar och ska förmedla nåt vettigt till 

lyssnarna. 

Men Svenska Rallyt handlar inte bara 

om sträckresultat och placeringar. Det är 

även en gigantisk folkfest. Med skoteroverall 

som nyckelplagg. Just overall är det 

i särklass mest populära plagget i Värmland 

den här helgen. Det är tydligt när vi lite 

senare möter upp reportrarna Johanna 

Skoglund och Torsten Gabrielsson vid 

serviceplatsen på Råda flygplats. Det är 

dags för after-rally. 

Hit kommer folk när dagens tävlingar 

är över. Här kan man kolla på rally-bilarna 

och förarna, lyssna på dansband, köpa 

souvenirer, öl och korv. Torsten, med 

sändarutrustningen i en mes på ryggen, 

intervjuar folk i vimlet. 

– Det är en så radiomässig miljö, med 

mycket ljud överallt. Och folk är inte så 

polerade. Sen gillar jag också att man får 

jobba snabbt, vi sänder direkt och kör på 

volley, säger han. 

Och inne i radiohuset i Karlstad har 

Rallyradion bytt fokus från sportradio till 

underhållning. Bakom mikrofonen sitter nu 

programledaren Johan Lindqvist. 

– Rally är så djupt rotat i värmlänningen. 

Här pratar man om före och efter rallyt, 

förklarar han. 

Det börjar bli dags att avsluta dagens 

sändningar. Det känns vänligt och varmt, 

trots kylan som råder. Om det har något 

att göra med att prins Carl-Philip, hertig 

av Värmland, är Svenska Rallyts beskyddare 

kanske vi ska låta vara osagt. Men visst 

skänker det en viss stjärnglans åt evenemanget. 

Och kanske kan man kalla Rallyradion 

hovleverantör numera, för givetvis 

fick de några ord med prinsen mitt bland 

förare, bilentusiaster och barnfamiljer. 

P4 Värmland storsatsar under Rally Sweden. 

Christian Fryklund och Simon Johansson är två 

av rallyexperterna som rapporterar direkt från 

värmlandsskogarna. 


vinjetter 

På rätt ställe i livet 

Hon frågar tills hon får svar. Monica Saarinen ställer makten mot väggen varje vecka i Ekots Lördagsintervju 

i P1. I våras tog hon över programmet och vill gärna bredda det. Vi följde med till studion. 

Text Ulrica Bengtsdotter 

Foto Martina Holmberg 


lördagsintervjun 

Det är lördag förmiddag och ödsligt 

i Ekots korridor i Radiohuset i Stockholm, 

sånär som på några nyhetssändare 

och producenten Magnus Westberg som 

brygger kaffe till gästerna i Lördagsintervjun. 

Monica Saarinen står vid skrivbordet i 

kontorslandskapet och ringer receptionen: 

– Jag vet inte om jag har anmält mina 

gäster. Det är Stefan Löfven som kommer 

snart. Ska jag komma ner och hämta dem? 

Hur är det, kan säpobilarna stå här utanför? 

Monica Saarinen tog över programmet 

efter Tomas Ramberg som i flera år hyllats 

för sina intervjuer med makthavare. För 

att göra programmet till sitt, vill hon gärna 

bredda det genom att välja fler gäster 

utanför politik och näringsliv. Hon verkar 

som klippt och skuren för jobbet. Med 

decenniers erfarenhet av samhällsjournalistik 

i radio och tv, ett stort politiskt intresse 

och förmågan att bestämt styra en intervju. 

Man väjer inte för den rösten, eller blicken 

heller för den delen. 

Hon utstrålar pondus och effektivitet, 

men samtidigt vänlighet. Humor och någon 

slags självdistans finns där också. Rösten 

är mörk, distinkt och man får intrycket att 

hon inte säger något i onödan ens när hon 

småpratar. Det är helt enkelt något respektingivande 

i rösten, kanske får man det när 

man som Monica jobbat med direktsändning 

i 25 år. 

– Det är direktsändning som gör att 

jag går igång. Jag är väl lite sjukt dragen 

till den gröna lampan. Jag är verkligen en 

människa som ska vara i produktionen. Det 

är något med det där, det är roligt. 

Under hela 90-talet kunde vi se henne 

som nyhetsankare i Aktuellt, men i början på 

2000-talet gick hon över till radio och blev så 

småningom chef för Studio Ett. Där hon nu 

senast har varit programledare i flera år. 

»Varför brinner Husby?«, är dagens 

rubrik och den som ska svara på hur 

socialdemokraterna ser på kravallerna i 

Stockholms förorter är partiledaren Stefan 

Löfven. 

Han har med sig både en pressekreterare, 

en statsekreterare och en säpovakt. 

Monica Saarinen frågar om Stefan Löfven 

ska på miljöpartiets kongress som hålls just 

den här helgen. 

– Nej, jag ska iväg till goda vänner, 

säger han och helgstämningen sprider sig 

i kontrollrummets soffgrupp där Löfvens 

entourage dricker kaffe i pappmuggar. 

Producent och tekniker sitter på helspänn 

vid datorer och mixerbord, beredda 

inför sändning. Den stora klockan tickar. 

Några minuter före helslag går Monica 

Saarinen och Stefan Löfven in i studion och 

värmer upp med ljudtest. De småpratar om 

arbetstider. 

– Min pappa var glasmästare och hade 

industriklockan i sig, berättar Monica. Han 

var i och för sig egen företagare, men han 

gick upp klockan fem. Jag har det i mig 

också, säger hon. 

Lampan slår om från rött till grönt och 

Lördagsintervjun är i gång. Efter 32 minuter 

går en, verkar det som, lättad Stefan 

Löfven ut i solen, medan Monica Saarinen 

direkt sätter igång och klipper nyhetsinslag 

till Ekot av materialet. 

Lördagsintervjun har rykte om sig att 

gå på djupet, få fram det som ska fram i 

ljuset. Men samtidigt är det ofta intervjuvana 

personer som är med, som till exempel 

politiker som är dokumenterat bra på att 

slingra sig. Hur gör man då, när någon som 

är väldigt slipad hela tiden gör en gir åt 

sidan i samtalet? 

– Jag frågar tills jag får svar. I den bästa 

av världar formulerar man väl om frågan. 

Om man har en rätt fokuserad precis fråga 

och man inte får svar kan man säga: »Nej, nu 

svarade du på en annan fråga, det var det här 

jag ville ha svar på«. Så får man väl hoppas 

att det inte blir en maktkamp om formuleringar 

också. Med politiker är det extremt 

viktigt hur du ställer frågan. Den ska vara så 

rak och enkel som möjligt och lämna så pass 

litet tolkningsutrymme som möjligt. 

Hur känner du precis före en lördagsintervju? 

– Mest förväntan, att det ska bli kul att 

se vart det tar vägen. Jag brukar inte vara 

nervös före sändning. Men när jag skulle 

göra den första Lördagsintervjun var jag så 

nervös att jag kände att gud, jag kommer 

inte ha kontroll över rösten. Och det hade 

jag nätt och jämnt när jag hälsade välkommen. 

Men sedan lugnar ju det där ner sig. 

Det gäller att ha framförhållning. 

Denna vår har varit snärjig, säger Monica 

när vi träffas på hennes minimala rum en 

dag mitt i veckan. Två gånger har hon varit 

tvungen att ställa in och den här dagen är 

det knappt hon hinner med att intervjuas. 

Monica har jobbat sju dagar i veckan den 

senaste tiden. Gäster har bokats, hoppat 

av, bokats om och utan producenten 

Magnus Westberg hade det inte gått, säger 

hon. Det är inte lätt att snabbt få folk att 

komma till Lördagsintervjun. 

– Jag tror att folk känner att de bör ställa 

upp, de har svårt att säga nej i det långa loppet, 

men de vill ha framförhållning. î 


vinjetter 

Det är ingen som kommer till Lördagsintervjun 

utan att ha förberett sig ganska ordentligt, 

tror jag. 

Det är förståeligt med tanke på att 

det är en tuff intervju på 32 minuter, utan 

andhämtning. Inga pauser i form av musik 

eftersom det är P1 och alltså avslöjande om 

man inte kan svara. 

Därför är urvalet hela tiden en avvägning 

mellan att gästen ska vara rykande 

aktuell och att det ska vara en väl förberedd, 

fördjupande intervju. 

Föreberedelser är a och o. Processen 

börjar med att Monica Saarinen läser 

på ordentligt och slutligen skriver hon ett 

utförligt manus. 

– Det kan vara så att jag inte har en 

aning om vad jag ska fråga om, eller så kan 

jag ha en vag idé och så börjar jag läsa på 

och beställer tidningsurklipp i pressarkivet. 

Googlar, mejlar några som jag vet kan 

någonting om den gästen eller det område 

jag ska ta upp. 

– Sedan när man börjar läsa på hittar 

man grejer. Det är väldigt kul. För mig är 

det fantastiskt lyxigt. Jag tror ingen har det 

så bra i hela Radiohuset. 

Monica har aldrig ångrat sitt yrkesval. 

Men först tänkte hon bli konsumentvägledare. 

– Jag hade aldrig mött någon som var 

journalist, men sedan träffade jag en tjej 

som var det och då tänkte jag att det är ju 

det jag ska bli och sökte in till journalisthögskolan. 

Innan hade jag jobbat och läst 

på universitetet. 

– Jag är på rätt ställe i livet. Jag har 

haft roligt i 25 år, det är sjukt, men jag har 

haft sån tur, säger Monica. Jag lever med 

mitt jobb och upplever det inte som att jag 

jobbar. Jag läser en massa och är nyfiken. 

Kanske är det lite extremt med andras 

mått mätt, men det är ju för att det är ett 

intresse. 

När Monica hinner gillar hon att laga 

mat, vara med familjen och läsa skönlitteratur. 

Jag har inte haft tid med det sedan 

jag började med lördagsintervjun. Men 

böcker är mitt stora intresse, jag har alltid 

läst mycket. 

Hon hejdar sig: 

Just det, jag borde faktiskt gå och 

köpa Knausgårds femma och ta med till 

landet, det här är den enda helg jag hinner 

åka dit på flera veckor. 

Namn Monica Saarinen 

Född 1959 i Uleåborg, Finland 

Bor Södermalm i Stockholm 

Familj Man och dotter, bonusson 

Tid i yrket Drygt 20 år 

Jobbat på p1 Sedam 2000 


Nya stjärnor föds i 

Svensktoppen nästa! 

svensktoppen nästa 

Gruppen EKO tog hem segern vid finalen 

av P4:s stora musiktävling Svensktoppen nästa 

2013, som hölls i Göteborg. EKO, som består 

av Anna Lidman och Hannes Lundberg från 

Skellefteå samt Michael Ottosson från Bengtsfors 

får radiopubliken höra mer av under 

hösten och vintern. Gruppen får en utmanarchans 

i programmet Svensktoppen i P4 och en 

startplats i Melodifestivalen 2014. 

Tävlingen Svensktoppen nästa är öppen 

för alla låtskrivare och artister från 16 år och 

uppåt som skriver egen musik i P4-genrer. 

För P4 är musiktävlingen en målmedveten 

satsning att lyfta fram det breda svenska musiklivet 

som finns ute i landet. Nya låtskrivare 

och artister är lika välkomna som etablerade. 

Vinnaren av Svensktoppen nästa kommer att 

spelas i P4 och låten får en utmanarchans på 

Svensktoppen. Dessutom får den vinnande 

artisten tävla i Melodifestivalen. 

Låtar som deltar i Svensktoppen nästa 

får vara max 4 minuter lång och ska kunna 

framföras live i samband med deltävlingar 

och final. Man tävlar i sin regionala P4-kanal, 

varje regional kanal tar ut de bidrag som 

går till en regionfinal. En jury väljer sedan ut 

åtta finalister, som tävlar i finalen. I samband 

med delfinaler och riksfinal är publiken med 

och röstar. 

EKO består av Anna Lidman, Hannes Lundberg, 

Michael Ottosson och David Lännerholm. 

Läs mer på www.sverigesradio.se/svensktoppennasta 

Bild Martina Holmberg 

Text Jenny Mattsson 

Vad tycker lyssnarna? 

Många lyssnare hör av sig till Sveriges Radios lyssnarservice varje dag. Här är några av alla synpunkter som har kommit in. 

»Jag tycker trafikrapporteringen i P4 är 

helt fantastisk!« 

»Varför låter nyhetsuppläsarna så stränga 

och arga i P1 Morgon, är dom militärer?« 

»Man pratade om grillning i Önska i P2. 

Kära nån, para inte ihop klassisk musik 

med den hemska landsplågan grillning! 

Ve o fasa.« 

»Många som ringer in till Karlavagnen i P4 

talar fort och sluddrigt. Kan inte programledaren 

säga till dem att tala ordentligare?« 

»Världshistorien på P1 , programmet 

gjorde mig så glad idag, jag kände igen 

mig på pricken.« 

»Kan ni spela någon annan musik i P3 än 

bara fjortislåtar?« 

»Dokumentären Carola var ett program 

som gick rakt in under huden. Så bra om 

en finsk sångerskas karriär. Jag önskar att 

detta sänds igen och att fler lyssnar! 

»Jag heter Berit och vill bara säga att jag 

älskar P4.« 

»Tack för de kvinnliga journalisterna, Uddén, 

Saarinen och Epstein, ni är underbara 

att lyssna på. Jag skulle gärna bli 

journalist om jag var ung.« 

»Mera Täppas i Ring P1!« 

î Hör av dig du också! Skicka e-post till lyssnarservice@sverigesradio.se eller ring på 08-784 84 84, vardagar kl 10–15 


min väg till sveriges radio 

Min 

Min väg till Sveriges Radio 

väg till 

Här kan du läsa om hur några av våra medarbetare 

kom till oss 

Sveriges radio 

BILDER? 

Många drömmer om att jobba på Sveriges Radio. Helt naturligt, tycker vi. Möt tre medarbetare från olika 

yrkesgrupper som berättar om hur de fick sitt drömjobb. 

Linnéa Wikblad 

Programledare, P3 

Från scenen till radiostudion 

Som tonåring höll Linnéa på mycket med 

musik och stod på scen. Hon har gått i anrika 

Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm 

och på musikgymnasium. Idag är musiken 

fortfarande viktig, men skrivande och 

längtan till radion tog över och via studentradion 

kom hon till P3. Nu är studion hennes 

rätta plats, där hon kan vara i centrum 

utan att synas. 

– Jag hade turen att tidigt komma på 

vad jag vill göra och att jag dessutom får 

göra just det är något som jag är enormt 

ödmjuk inför. 

Lyssnarfavoriten 

Genom program som PP3, Torehammars 

vecka och Carpe F*****g Diem i P3 har 

Linnéa Wikblad snabbt blivit en lyssnarfavorit. 

2012 utnämndes hon till Årets 

Rookie på branschtillställningen Radiogalan 

och många ser henne som en förebild. 

Linnéa tror att det beror på att hon vågar 

vara sig själv. 

– Jag är nog ganska tydlig med att det 

är jag själv som äger valet mellan när jag 

väljer att vara ful, sexig eller rolig. Att växa 

upp som tjej handlar mycket om att anpassa 

sig och det slutade jag med ganska 

tidigt. Det tror jag kan vara ett drag som är 

lätt att gilla hos en programledare. 

Bättre och bättre 

– Jag kan ha en massa dubier kring mina 

journalistiska kunskaper, men jag är trygg i 

min roll som programledare. Radio är en så 

ödmjuk form av att stå i centrum, det passar 

mig. Det är ingen som undrar »varför 

ska hon stå där och prata och ta en massa 

plats?«, säger Linnéa. 

– Det finns en sensationslystnad i 

media med dokusåporna som exempel. 

Jag älskar att Sveriges Radio är en motvikt 

till allt det. Hit kommer jag alltid att vilja 

komma tillbaka, även om jag så småningom 

jobbar med annat emellanåt. 

text Jenny Mattsson 



min väg till sveriges radio 

Stefan Sundberg 

Trailer- och ljudproducent 

Tidig start 

Stefans intresse för ljud började redan i 

barndomen när han gjorde egna radioprogram 

på sin kassettbandspelare. I tonåren 

var han trummis i ett band och han har stor 

hjälp av sin taktkänsla när han gör trailers. 

– Jag tycker om att sitta och mecka 

med ljud. Musik och ljud har alltid följt mig 

genom livet så det kändes naturligt att 

börja jobba med radio, säger Stefan. 

Lokalradion ringde 

Stefan halkade in på Sveriges Radio efter 

en radioutbildning i Båstad. I utbildningen 

ingick praktik som programledare på en 

kommersiell kanal och efter det ringde P4 

Stockholm och erbjöd ett sommarvikariat 

som morgonprogramledare. Det ledde till 

att Stefan fick jobba med fler program och 

när en trailertjänst blev ledig sökte han och 

fick jobbet. 

– Jag var inställd på att jobba på Sveriges 

Radio redan under utbildningen. Många av 

mina förebilder i tonåren jobbar här så det 

var hit jag ville. Och nu är jag här! 

Öva, öva, öva! 

Det Stefan gillar mest med att skapa ljud 

är att det är kreativt. I hans jobb ingår till 

exempel att göra signaturer, som spelas 

när ett program startar och slutar, och 

jinglar – trudelutter som signalerar att en 

tävling eller dylikt drar igång. Hans råd till 

andra som vill jobba med ljudproduktion är 

att öva och lyssna mycket. 

– Tänk på hur det du lyssnar på låter, på 

radio, tv, film eller vad som helst, och tänk 

ut idéer på hur det kan låta annorlunda, 

tipsar Stefan. 

Den som är intresserad av ljud har alla 

chanser att komma igång, det enda som 

behövs är en dator och ett ljudredigeringsprogram. 

– Allt är ju tekniskt så mycket enklare 

idag jämfört med när jag satt hemma med 

min kassettbandspelare, så det är bara att 

utnyttja möjligheterna. 

text Maria Edlund 

bild eva dalin 

Josefin Sandstedt 

Bolagsjurist 

Rätt inriktning 

Josefin var tidigt klar över att det var jurist 

hon ville bli och kom in på juristlinjen på 

universitetet. Intresset för mediebranschen 

fanns redan då, så hon valde en inriktning 

mot medierätt och IT där hon fick studera 

lagstiftning kring upphovsrätt, yttrandefrihet 

och varumärken. 

Smarta val 

Direkt efter utbildningen fick Josefin jobb 

hos Allmänhetens pressombudsman, dit 

man kan vända sig för att begära granskning 

av sådant som publicerats i media. 

Via nästa jobb på Konsumentverket, där 

Josefin jobbade med att bedöma anmälningar 

mot marknadsföring som riktar sig 

till barn, fick hon ett vikariat på Utbildningsradion 

(UR). Medan hon jobbade där kom 

ett erbjudande från Sveriges Radio om att 

börja på deras juridikavdelning. 

– Jag fick mitt drömjobb redan som 

28-åring. Jag kan inte tänka mig något roligare 

ställe att jobba på än här på Sveriges 

Radio, säger Josefin. 

Karriärråd 

– Det som jag gillar mest med mitt jobb 

är att jag får möjlighet att jobba med en 

blandning av juridiska och etiska bedömningar, 

säger Josefin. 

Hennes tips till den som vill bli jurist 

inom media är att försöka skaffa ett bra 

nätverk, till exempel genom föreningar som 

»Svenska föreningen för upphovsrätt« eller 

skaffa en mentor som jobbar i branschen 

och kan leda till bra kontakter. På Sveriges 

Radios juridikavdelning jobbar jurister med 

olika expertkunskaper, både kunskap inom 

företagsjuridik och sådana frågor som är 

speciella för radiomediet. 

Komplettera gärna juristutbildningen 

med en kurs i journalistik också, det är 

väldigt få jurister som har bra kompetens 

inom journalistik och det är bra att ha i ett 

medieföretag, avslutar Josefin. 

text Jenny Mattsson 

bild Björn Dalin 


MUSIK 

Icona Pop, trea på listan 

över mest spelade i P3 2012. 

BILD Fredrik Etoall 

2012 års bästa låtar 

enligt P3:s musiKmedarbetare 

1. Solange – Losing You 

2. Kindness – House 

3. Miguel – Adorn 

4. Major Lazer & Amber – Get Free 

5. Otto Knows – Million Voices 

6. Jai Paul – Jasmine 

7. Carly Rae Jepsen – Call me maybe 

8. The Very Best – Yoshua Alikuti 

9. First aid Kit – Emmylou 

10. A$AP Rocky – Goldie 

2012 års mest spelade 

låtar i P3 

1. Panetoz – Dansa Pausa 

2. Of Monsters and Men – Little Talks 

3. Icona Pop – I Love It 

4. Fun – We Are Young 

5. Lilla Sällskapet – Jag Vill Ut 

6. Carly Rae Jepsen – Call Me Maybe 

7. Gotye & Kimbra – Somebody That I 

Used To Know 

8. Alina Devecerski – Flytta På Dej 

9. Norlie & KKV – Där Jag Hänger 

Min Hatt 


10. Linnea Henriksson söndagar kl 19 eller när du vill i vår app 

– Lyckligare Nu 

Sveriges Radio Play 

Samtliga listor finns på sverigesradio.se 

samt i P3:s app på Spotify, där du även 

kan lyssna på låtarna. 


MUSIK 

BILD istockphoto 

BILD MICKE GRÖNBERG 

Hallå! 

Karin Gunnarsson, 

musikredaktör på P3 

Varför spelas det så många svenska 

låtar i P3? 

– Musiken är viktig i P3. Så viktig att vi 

har bestämt att omkring 65 procent av 

allt vi sänder i P3 ska vara musik. Vi har 

också bestämt oss för att spela mycket 

ny musik. Minst en tredjedel av musiken 

är svensk, eftersom det görs så mycket 

bra musik i Sverige som vi vill sprida. 

Om jag bara gillar house, när kan jag 

lyssna på det? 

– Kolla in våra olika Dj-shower som 

går på kvällarna i Musikguiden i P3. Vi 

varierar Dj:s och genres men där kan du 

absolut hitta program som bara koncentrerar 

sig på house och dansmusik. 

Om jag har gjort en egen låt, kan ni 

spela den? 

– Vi har en portal där du kan ladda upp 

din låt, https://portal.sr.se/musik/ 

Vi lyssnar på allt som laddas upp där 

och känner vi att låten är bra och passar 

i P3 så finns det chans att vi lägger 

till den till vår spellista. Du kan också 

skicka din låt till programmet P3 Star, 

som varje vecka lyfter fram band och 

artister som ännu inte har fått något 

skivkontrakt. 

Hur ofta spelar ni samma låtar under 

en dag? 

– Vår A-lista som är den listan med 

våra största hits spelas två till 

tre gånger om dagen. 

Så mäter vi hur 

du lyssnar 

Radiobranschen använder från och 

med 2013 det elektroniska mätsystemet 

PPM för att mäta radiolyssnandet 

för rikskanaler och de nationella 

radionätverken. 

TEXT Jenny Mattsson 

PPM är ett av världens mest avancerade 

mätsystem och mäter det faktiska 

lyssnar beteendet på minutnivå. 

Varje vecka presenterar Sveriges 

Radio resultat för daglig räckvidd för 

radiolyssnandet totalt, Sveriges Radios 

sammanlagda lyssning samt lyssning på 

enskilda rikssända kanaler. Lokala sändningar 

kommer även i fortsättningen att 

mätas med hjälp av telefonmätningar 

(CATI). 

För Sveriges Radio är den största 

fördelen med PPM att kunskapen om 

lyssnarbeteenden kan användas för att 

utveckla programmen. 

– PPM handlar för vår del inte om 

att maximera publiken vid varje givet 

tillfälle utan om att med varsam hand 

utveckla våra i mångt och mycket redan 

framgångsrika program, säger Sveriges 

Radios vd Cilla Benkö. 

Tendenserna visar att räckviddssiffrorna 

för samtliga radiokanaler ökar 

när man mäter med PPM, vilket både 

Norge och Danmark fått erfara. 

– Testmätningarna visar att fler 

lyssnar på radio än vad vi tidigare trott, 

vilket stärker radions betydelse i folks liv 

och den svenska demokratin, säger Cilla 

Benkö. 

●! Fakta 

PPM står för Portable People Meter 

och är ett av världens mest avancerade 

mätsystem. PPM används redan 

i bland annat USA, Kanada, Belgien, 

Danmark och Norge och bygger på 

att en panel bär unika mätare som 

registrerar de radiokanaler de lyssnar 

på. I Sverige ingår drygt 1 000 personer 

i panelen. PPM bygger på att 

en mätare fungerar som »öron« och 

registrerar kanalerna som de personer 

som bär mätarna lyssnar på. Varje 

kanal id-märks med en signal som 

uppfattas av mätaren, men inte av 

det mänskliga örat. 


MUSIKHJÄLPEN 

Proframledare Gina Dirawi 

gästas av Loreen i Musikhjälpenstudion 

2012. 

Bild Julia Lindemalm 

Musikhjälpen 2013: 

Alla tjejer har rätt att 

överleva sin graviditet 





DIN MUSIK RÄDDAR LIV 

2013 

ALLA TJEJER HAR RÄTT ATT ÖVERLEVA SIN GRAVIDITET 

Den 9–15 december arrangeras 

Musikhjälpen för sjätte året i rad, 

till hjälp för världens behövande. Vi 

sänder dygnet runt i P3 och på SVT 

Play direkt från vår studio på stan i 

Göteborg. Du kan vara med och göra 

skillnad, genom att starta en insamling 

till Musikhjälpen eller helt enkelt bara 

önska en låt. Din musik räddar liv. 

I år går insamlingen till kampen mot mödradödlighet. 

Varannan minut dör en kvinna 

i världen i samband med graviditet eller 

förlossning. 99% av dödsfallen sker i låginkomstländer. 

Mest utsatta är unga tonårstjejer 

som föder barn på landsbygden, där det 

är långt till sjukhus och kvalificerad vård. 

Musikhjälpen 2012 gav 23,3 miljoner 

till hjälp för att barnen i slummen ska få 

tillgång till rent vatten. 

Varje bidrag räknas. Hjälp till du också! 

Starta en insamling i skolan, på jobbet eller 

i kvarteret. Det kan vara bullförsäljning, 

vinter simning eller disko, alla initiativ räknas. 

Anmäl er insamling på musikhjälpen.se 

och sedan är det bara att sätta igång. 

På hemsidan kan man beställa insamlingsbössor 

och starta digitala bössor som 

samlar in pengar via din mobiltelefon. 

Du som följer sändningarna i P3 och 

SVT kan också bidra genom att önska en 

låt som vi sedan spelar i programmet. Varje 

låtönskning ger 50 kronor till insamlingen. 

2012 önskades det 135 000 låtar. Du kan 

också vara med och bjuda på de saker och 

tjänster som vi auktionerar ut i programmet. 

Vad räcker pengarna till? 

î 50 kronor kan räcka till ett års förbrukning 

av p-piller till en kvinna. 

î 100 kronor kan räcka till mödravård för 

fyra kvinnor 

î 200 kronor kan räcka till 14 förlossningskit 

till kvinnor som inte kan ta sig till sjukhus, 

eller till en cykel som barnmorskan kan 

ta sig fram på. 

Auktioner som drog in stora 

summor vid Musikhjälpen 2012: 

î Privat konsert med Lars Winnerbäck – 

121 221 kr 

î Fängelsekit från Martin Schibbye och 

Johan Persson – 56 000 kr 

î Kodjo Akolor och Soran Ismail som dj:s 

på din fest – 30 100 kr 

î Usain Bolts signerade skor från OS plus 

en signerad tröja – 30 000 kr 


p3 guld 

P3 Guld 

– gala med musiken 

i centrum 

Linnea Henriksson 

blev årets artist på 

P3 Guld 2012. 

P3 Guld är P3:s eget musikpris 

som sammanfattar det gångna 

svenska musikåret. Vinnarna utses 

av P3:s lyssnare och jurygrupper 

genom röstning. 

Biljettinformation 

Biljetterna finns att köpa från och 

med 31 oktober. 

P3 Guld delas ut i nio 

olika kategorier: 

Guldmicken (delas ut till årets 

liveakt) 

Årets artist 

Årets grupp 

Årets nykomling 

Årets låt 

Årets dans 

Årets hiphop/soul 

Årets pop 

Årets rock/metal. 

BILD mattias alm 


Kontakta Sveriges Radio där du bor 

Sveriges Radio AB 

105 10 Stockholm 

Besök: Oxenstiernsgatan 20 

Tel 08-784 50 00 

Fax 08-784 15 00 

Sveriges Radio Berwaldhallen 


Besök: Dag Hammarskjölds 

väg 3 

Tel 08-784 50 00 

Fax 08-784 15 00 

Sveriges Radio Sameradion 

Box 225 

981 24 Kiruna 

Besök: Österleden 21 

0980-750 20 

Sveriges Radio Sisuradio 



08-784 50 00 

Sveriges Radio Blekinge 

Box 305 

371 25 Karlskrona 

Besök: Högabergsgatan 3 

0455-36 68 00 

Sveriges Radio Dalarna 

Box 123 

791 23 Falun 

Besök: Engelbrektsg 27–29 

023-77 77 00 

Sveriges Radio Gotland 

Box 1324 

621 24 Visby 

Besök: Östra Hansegatan 28 

0498-75 00 00 

Sveriges Radio Gävleborg 

Box 6702 

801 74 Gävle 

Besök: Nygatan 29, 3 tr 

026-66 65 00 

Sveriges Radio Göteborg 

Pumpgatan 2 

405 13 Göteborg 

031-83 70 00 

Sveriges Radio Halland 

Box 133 

301 04 Halmstad 

Besök: Köpmansgatan 41 

035-17 27 00 

Sveriges Radio Jämtland 

Lingonvägen 7 B 

831 62 Östersund 

063-16 06 00 

Sveriges Radio Jönköping 

551 92 Jönköping 

Besök: Barnarpsgatan 35 D 

036-215 66 00 

Sveriges Radio Kalmar 

391 83 Kalmar 

Besök: Norra vägen 22 

0480-45 80 00 

Sveriges Radio Kristianstad 

Box 505 

291 25 Kristianstad 

Besök: Gasverksgatan 2 

044-775 12 00 

Sveriges Radio Kronoberg 

359 40 Växjö 

Besök: Västergatan 1 

0470-72 60 00 

Sveriges Radio Malmö 

211 01 Malmö 

Besök: Baltzarsgatan 16 

040-666 55 00 

Sveriges Radio Norrbotten 

971 71 Luleå 

Besök: Nygatan 3 

0920-27 53 00 

Sveriges Radio Sjuhärad 

Box 27 

503 05 Borås 

Besök: Katrinedalsgatan 22 

033-17 75 00 

Sveriges Radio Skaraborg 

541 24 Skövde 

Besök: Norra Bergvägen 4 

0500-77 30 00 

Sveriges Radio Stockholm 



08-784 95 00 

Sveriges Radio Sörmland 

Box 641 

631 08 Eskilstuna 

Besök: Rademachergatan 1 

016-16 16 00 

Sveriges Radio Uppland 

Box 1552 

751 45 Uppsala 

Besök: Bredgränd 7 

018-17 40 00 

Sveriges Radio Värmland 

Box 98 

651 03 Karlstad 

Besök: Verkstadsgatan 20 

054-777 26 00 

Sveriges Radio Väst 

Box 654 

451 24 Uddevalla 

Besök: Södergatan 11 

0522-67 00 00 

Sveriges Radio Västerbotten 

906 15 Umeå 

Besök: Mariehemsvägen 4 

090-17 17 00 

Sveriges Radio Västernorrland 

851 79 Sundsvall 

Besök: Krönvägen 18 

060-19 03 00 

Sveriges Radio Västmanland 

Box 850 

721 22 Västerås 

Besök: Mäster Ahls gata 6 

021-495 25 00 

Sveriges Radio Örebro 

701 80 Örebro 

Besök: Västra Bangatan 15 

019-19 20 00 

Sveriges Radio Östergötland 

Box 500 

601 07 Norrköping 

Besök: Västgötegatan 13 A 

011-495 41 00 

KLASSISK MORGON 

MED ÖNSKA I P2 

Vardagar kl 06.50, lördag och söndag kl 06.00 

eller när du vill i vår app Sveriges Radio Play.

Tafsad på rumpan? 

slagen av vakTen? 

nekad inTräde? 

P3 Nyheter 

vill veta om 

du kränkts på 

krogen. 

Maila: 

tipsap3nyheter@sverigesradio.se 


KINO 

Film är bäst i radio 

Med programledare Roger Wilson 

Fredagar kl 14.00 i P1 eller när du vill i vår app Sveriges Radio Play

Sveriges Radio-magasinet nr 2 2013 (pdf)

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?