Thules Sphere-serie vänder sig till surroundfolket ... - Hi-Fi Klubben

Bio i hemmets
TEST
sfär
Av Sven Bilén
Vid vårt besök hos Thule Audio (nr
4/04) passade vi på att låna med ett
par apparater till test. Det handlar om två
produkter ur Thules senaste serie, Sphereserien,
som främst vänder sig till multikanalsintresserade.
De båda är den nya DVD-
(och mycket mer) spelaren Sphere DVA
120 och den integrerade multikanals surroundförstärkaren
Sphere AV100S.
Båda apparaterna uppvisar en visuellt
sett stor enkelhet med blott sex knappar
och ett teckenfönster plus för DVD-spelaren
en skivlucka och för förstärkaren en
volymratt. Mer är det inte på framsidan,
vilket gör att de flesta utan problem borde
kunna stå ut med att bo tillsammans med
dem. Vi tycker att de ger ett både snyggt,
enkelt och gediget intryck.
DVD med direktkontakt
DVD-spelaren Sphere DVA120 kan spela i
stort sett allt utom SACD, men inklusive
t.ex. HDCD. HDCD-kodningens fadershus
Pacific Microsonics ägs numera av Microsoft
och har väl närmast försvunnit som
försäljningsargument numera. Istället slås
det på trumman för DVD-Audio och
SACD. Hos Thule har man valt att satsa på
DVD-Audio på grund av både tillgängligheten
på kvalificerade drivverk och att det
inte kostar några kompromisser med de
kretsar som konstruktören Anders Thule
menar ger det ljudmässigt bästa resultatet.
Anders Thule har enligt utsago lagt ner
stor möda på att hitta en multi-transport
som inte ger avkall på egenskaperna till ren
tvåkanalsåtergivning.
Audioutgångar är dels digital 96 kHz
optisk och koax, dels 5.1 obalanserade
RCA via en Crystal delta-sigma D/A-omvandlare.
Videomässigt arbetar Sphere
DVA120 med en 10 bit video D/A omvandlare
med extern linear phase videobuffert.
Här finns progressive video i både
PAL och NTSC och utgångar finns i form
av composit, S-VHS, RGB (coax) och
component.
Thules Sphere-serie
vänder sig till
surroundfolket. Men
tvåkanalsränderna går
aldrig ur
Inuti är strömförsörjningen tjusigt inkapslad
och det hela ger ett ytterst gediget
intryck. Alla menyval är synliga både på
OSD och även i maskinens teckenfönster, så
du behöver inte ha en skärm tillkopplad för
att kunna manövrera runt i maskinen.
Ett par finesser som bör nämnas är att
man vid spelning har direktkontakt via
fjärren till att ställa t.ex. textning, ljudformat
och språk utan att gå in i filmens menyer,
vilket upplevs som mycket nyttigt
och vanebildande. Man kan också se spelad
tid och kvarvarande tid för filmen och
inte minst för kapitlet!
De två fjärrkontrollerna är påfallande lika
varandra, och det är inte lätt att hitta
rätt i mörkret på vare sig knappar eller
vilken fjärr som hör till vad.
Förstärkare med nästan allt
Surroundförstärkaren Sphere AV100 (och
systermodellen 120, som har mer effekt)
finns i både vanlig modell och S-modell,
där S står för att varianten också har utrustats
med en videosektion. Mer om det senare.
Som grund handlar det om en tung och
gedigen integrerad multikanals surroundförstärkare
på specificerade 6x100W (8
ohm) med i stort sett alla möjligheter och
finesser du kan önska. Om vi t.ex. skulle
jämföra den med en några år gammal stereoförstärkare
för samma pris, så har denna
förutom ett betydligt bättre ljud i stereo
flera ytterligare effektkanaler, surroundprocessor
i toppklass med allt vad därtill
hör och dessutom för S-modellerna ett
avancerat bildehandlingskort. Utvecklingen
går framåt, och det är faktiskt helt otroligt
vad man kan få för pengarna numera.
Det maskinen inte har är för det första
en radiodel. Det är ju närmast en självklarhet
att en integrerad surroundförstärkare
också skall vara en receiver, men handen
på hjärtat - hur många använder den egentligen?
Det är i vårt tycke ett mycket förnuftigt
val att utelämna den. Fôr det andra
har Thule inga lustiga ljudfält att leka med.
Det vill vi nästan ge en applåd. Ljudfält är
roliga som ren kuriosa, men när man väl
hört logdans i Peterskyrkan eller Röda Arméns
kör på en jazzklubb förtar sig det roliga
ganska snabbt. Ljudfälten kan vi defintivt
undvara.
Förstärkaren klarar alla de senaste kodningsformaten,
och du kan bygga upp ett
upp till 7,1 system via bara AV100S. Kopplar
du till ett ytterligare tvåkanalsslutsteg
kan du köra med en 9.1 uppsättning. Vi
hörde en 9.1 uppsättning vid vårt besök hos
Thule, vilket var ytterst imponerande. I
denna test har vi emellertid begränsat lyssningstesten
till en 5.1 uppsättning. Dekodningen
görs via ett Motorola DSP56367
chip och maskinen är utrustad med Burr-
Brown PCM1738 24 bit/192 kHz D/A-omvandlare.
Förstärkeriet implementerar Thules
Virtual Class A teknologi och High Effici-
26 HIGHfidelity 5/04

Produkt: Thule AV100S / DVA120
Information: Hifi-klubben,
031-335 10 10, www.hifiklubben.se
Pris: 27.000 kr / 12.000 kr
5/04 HIGHfidelity
ency
strömförsörjning,
vilket reducerar värmeutvecklingen
och därmed behovet av kylning, vilket
i sin tur gör att Sphere AV100S inte är
mer än hälften så hög som en”normal” surroundreceiver
i samma dignitet och prisklass.
Det gör att bakplattan blir tämligen
fullmatad med alla de in- och utgångar som
krävs. Här kan man naturligtvis som vanligt
ha invändningar på att det är tätt mellan
högtalarterminalerna och att det är lite besvärligt
att spänna fast muttrarna med fingrarna.
Det är ju den normala kommentaren
från testare som har att göra med surroundförstärkare.
Å andra sidan - om man nu
skaffar elektronik för nära 40.000 kr, varför
inte samtidigt köpa in några ordentliga banankontakter
till sina kablar, så är det problemet
ur världen! Svårt att spänna fast
med fingrarna? Använd verktyg! Allt är ändå
bättre än klämterminaler.
En sak att framhålla är möjligheten att
spara de olika inställningarna för kanalvolym,
delay,
högtalarkonfiguration
och subwoofer man gjort i de fyra
olika moderna stereo, Prologic II, Dolby
Digital och DTS. Det betyder att när du
t.ex. stoppar in en stereo-CD kommer maskinen
automatiskt ihåg alla inställningar
du gjort och ställer in sig själv för det.
Mycket användbart och nyttigt. Man kan
även ställa in en “Common delay” för att
läppsynkronisera ljudet i de fall där det behövs.
Uppkonverterade videosignaler
S i modellbeteckningen innebär att förstärkaren
är utrustad med det nya video-switching
kortet V350. Det är ett kort som kan
konvertera upp komposit- och S-video signaler
till RGB eller component video, vilket
gör att det räcker med en enda videokabel
för att koppla
alla dina apparater till din
bildåtergivare. Thule utlovar yttermera
att du tack vare de avancerade digitala separationskretsarna
kommer att få S-video
kvalitet från en kompositsignal, till och
med från en normal TV-signal. Kortet ger
också en OSD-möjlighet till förstärkaren
(OSD=on screen display) där OSD-signalen
mixas med videosignalen. När OSDkretsen
inte används är den helt frånslagen
för att inte påverka videosignalen.
Vi kopplade vår signal till vår bildåtergivare
via Thules fempoliga phono-till
scart kabel. I vårt fall krävdes en separat
aktiveringssignal, vilken hämtas genom att
27

man konfigurerar om tape 1 composit in till
att ge aktiveringssignalen och tape 1 composit
ut till att ge composit-sync.
Mer data om AV100S och DVA120 hittar
du på www.thule-audio.com.
Manualer på gott och ont
Som testare är en av de punkter vi arbetar
med att förutsättningslöst ta emot apparaterna
som vilken förväntansfull köpare som
helst. Hur presenterar sig apparaten för den
glade nyblivne ägaren?
Thule Audio har utvecklat en inpackning
som de använder till alla sina apparater,
i form av en smart och läcker papplåda
(hur en sådan nu kan vara det!?!) som
inte är försluten med tape utan kan öppnas
och stängas igen. Det tillsammans med de
fysiskt sett ytterst gedigna och förtroendeingivande
apparaterna ger ett mycket fint
första intryck. Å andra sidan får man inte
med något som helst extra, förutom batterier
till fjärren och en nätsladd. Inga extra
ledningar, inga vita handskar, inget. Jo, en
manual hittar vi så klart.
Skärskådar man manualerna och apparaterna
ges den fåkunnige inte många ledtrådar
till hur han förnuftigast skall koppla
ihop det hela. Och jag kan lika gärna erkänna
det. Jag är ingen större vän av den typen
manualer som medföljer apparaterna,
28
varken till
DVA120 eller till
AV100S. Mycket summariska,
endast på engelska
och utan annan visuell information
än en tecknad överblick över front- och
bakpanel samt teckenfönster. Även om
uppbyggnaden rent faktiskt i grunden är
rätt logisk så uppfattas den inte så, den är
skriven av tekniker för tekniker och har
svårt att skilja på viktigt och oviktigt. Ett
par enkla illustrationer, t.ex. över kopplingsmöjligheter
och ett flödesschema över
inställningsmöjligheterna hade gjort underverk.
Förstagångsköparen med viss ekonomisk
bas och som väntat med surround tills
det blivit tillräckligt bra, och här kunde
Thules lösning vara ett upplagt val, har nog
lite jobbigt att hänga med även om han
skulle ha ett grundmurat ljudintresse. Apparaternas
komplexitet och alla möjligheter
de ger ropar på en bättre och mer behjälplig
dokumentation, speciellt med tanke
på att det inte är några lågprisapparater
vi talar om.
I gengäld är det här definitivt inget som
Thule är ensam om, inte, och vi tar nog inte
upp frågan så ofta som vi kanske borde
göra. Manualer är helt enkelt en svår konst,
och i synnerhet är vissa av de japanska flerspråkiga
manualerna med massor med illustrationer
ibland
så förvirrande att
det närmast är löjligt.
Undertecknad har t.ex.
en manual till en japansk
video med händer som pekar
på de olika knappar som skall användas
på fjärren för att utföra olika
saker. Det spårar ur totalt vid timerprogrammeringen...
Det upplagda tillvägagångssättet är därför
att koppla ihop det hela som man tror
och gissar det skall vara (det kräver dock
att man har en viss erfarenhet), och sedan
konsultera manualen för att få reda på varför
det inte fungerar. I Thules fall är det
högst troligt att man först skall konfigurera
ett par in- och utgångar och sedan definiera
ett antal parametrar innan det kör ordentligt.
Och då kan manualen i alla fall användas
som en sorts uppslagsverk.
Ett par ord också om de i och för sig välfungerande
fjärrkontrollerna. De är så lika
varandra att man ovillkorligen tar fel fjärr,
och då det bara är texten som gör att man
kan skilja på de enskilda knapparna är det
mer än lätt att göra fel i halvmörker. Thule
omtalar i texten på sin hemsida om förstärkaren
att det finns en “new optional intelligent
multi-unit remote controller”, och det
hade säkert inte skadat med en sådan. Men
HIGHfidelity 5/04

ätt skall vara rätt - de medföljande fjärrkotrollerna
fungerar var för sig utmärkt rent
funktionsmässigt.
Vi kan således konstatera att Thules uttalade
önskan om att skapa enkelhet inte
riktigt håller vad angår uppkoppling och
dokumentation. I gengäld tar Thule ordentligt
revansch senare...
Bilden i topp
Det visar sig att när det hela väl är ihopkopplat,
är det en ren fröjd att betjäna Thules
båda apparater. Tack vare minnesbankerna
kommer maskinen ihåg de grundinställningar
du gjort för de olika formaten,
och i grund och botten skall du bara bekymra
dig om volymratten och normal
DVD-betjäning - med genvägar till språk,
textning mm. Och då är det ju svårt att klaga
på enkelheten!
Om vi börjar med bilden, så finns det
helt enkelt inte mycket att anmärka mot
den. Både en ren signal från DVA120 eller
via V350-kortet i AV100S ger ett resultat
som är helt i topp i prisklassen. Här finns
skärpa, färger, detaljupplösning och kontrast
av hög, hög klass. Man kan kanske säga
att Thules bildsida harmonierar mycket
väl med filosofin i deras ljudsida. Här finns
inte för mycket av något, inte heller något
direkt spektakulärt, men det saknas heller
inte något. Inte något som helst, faktiskt.
Det intryck som man sitter med är helt enkelt
bara att det känns som om det är klasser
bättre än från en ”normal” DVD. Utan
att en sådan på något sätt skulle vara speciellt
dålig.
Slutresultatet för bildkvaliteten beror
således mycket mer på den bildåtergivare
(TV, plasma, projektor) som är tillkopplad
än på signalen från Thule-apparaten, för
bildåtergivaren kan inte klaga på sina arbetsvillkor.
Helhet och åter helhet
Vad angår ljudet får vi än en gång komplimentera
Thule. Det här upplever vi som
ljudmässigt rätt typiska Thule-produkter.
Det är helt klart att konstuktören Anders
Thule har en filosofi, och att det går en röd
tråd genom ljudåtergivningen i Thules olika
produkter. Samtidigt innebär det att de båda
apparaterna kan presentera en hel rad egenskaper
som envar ljudvän sätter värde på.
I den här testen har vi till största delen
fokuserat på hur apparaterna presterar tillsammans.
Med tanke på att Sphere-serien
5/04 HIGHfidelity
har klar fokus på hemmabio är det dock
förvånande så bra paret presterar i tvåkanal.
Men har man väl konstruerat förstärkarkretsar
efter alla konstens regler som låter
bra til stereo finns det ju ingen anledning
att inte använda dessa i sin flerkanalsförstärkare.
Vi upplever inte någon förändring av
karakteristika när vi går från tvåkanal till
flerkanal, vilket tyder på att strömförsörjningen
mäktar att köra alla kanaler på en
gång utan att påverkas av den ökade belastningen.
Det känns också som om Thule
AV100S har hur mycket kraftresurser som
helst, vill man spela högre så gör man bara
det. Begränsningarna sätts mer av högtalarna
än förstärkeriet. Och det är faktiskt något
vi direkt frapperades av flera gånger
under testen - det är högt det här, men förstärkaren
verkar inte ens ha svett på pannan
utan står lugn som en filbunke och bara
spelar. Provar vi med olika högtalare upplever
vi att det i högsta grad är högtalarnas
enskilda karakteristika som slår igenom
och inte elektronikens.
Det betyder rent ljudmässigt att vi hittar
dygder som neutralitet, detaljrikedom, dynamik,
transparens och tredimensionalitet i
de faktiskt väldigt riktiga proportionerna.
Precis som man kan säga om bildsidan, så
spelar Thule-paret med en viss nobless, det
finns inte något som tar överhanden, allt är
ljudmässigt noga balanserat till att först och
främst skapa en mycket attraktiv helhet.
Det är kanske det som är den allra främsta
dygden. Det låter helt enkelt “rätt”, och apparaterna
träder så att säga omedelbart i
bakgrunden för att låta programmaterialet
tala för sig själv. Den totala klangbilden
upplevs därför som mycket neutral. Vissa
hembioentusiaster kommer kanske att tycka
att den drar något åt det ljusa hållet, men
vi vågar påstå att det intrycket mer gäller
för de lyssnare som inte är vana att få med
så mycket detaljer och en så fin upplösning.
Paret kan ge ett till synes väl slankt spelsätt,
men bara för den som är van vid att fläska
på med t.ex. för tjock bas. En ren bas vid
moderat nivå slår hårdare än en ullig vid
klippgränsen!
Den neutrala och homogena återgivning
som Sphere-apparaterna har medför att du
På grund av den låga apparathöjden är
det trångt om platsen på förstärkarens
baksida. Alla kontakter är av god om än
inte ypperlig kvalitet.
automatiskt engagerar dig mer i det som
spelas. Thules uppsättningsmässiga injusteringsmöjligheter,
spelsättet och inte
minst den fina bilden gör att de irritationsmoment
man ofta upplever när man spelar
surround (både i ljud och bild!) liksom filats
bort.
Således väljer vi här att inte ge oss in på
detaljparametrar i vår bedömning av ljudet.
Det tjänar liksom inget till. Förstärkaren är
helt enkelt bra på allt utan att vara utpräglat
suverän på något. Det hade i så fall kanske
också stört det fina helhetsintrycket.
Slutsats
Ofta skriver vi att det varit ett nöje att prova
dessa produkter etc. Med Thule Sphere
AV100S och Sphere DVA120 har det varit
ett verkligt nöje, om man alltså undantar
den skrivna dokumentationen som lämnar
en hel del övrigt att önska (manual på swahili,
skrev Peter Westberg en gång om en tidigare
Thule-dokumentation). Men man
gillar helt enkelt produkterna bara mer och
mer ju längre man använder dem. Det dagliga
användandet går enkelt och smärtfritt,
och det ljud- och bildmässiga utbytet är
verkligt stort.
Jo, naturligtvis kan allt som dessa Sphere-produkter
kan göras bättre på alla enskilda
parametrar, men här har Thule åstadkommit
en helhet som är svårslagen till det
priset. När det hela väl är inkopplat och justerat
och man blivit förtrogen med Thules
sätt att förenkla tillvaron för surroundspisaren
är det svårt att önska så mycket mer.
29