Hur tar vi emot nyanlända med medicinska behov? Pdf ... - Handisam

överenskommelser, men anser att det skulle behövas. Bland övriga kommuner
ligger denna siffra under 5 %. De kommuner som samverkar i hög utsträckning
med länsstyrelserna är i regel mer positivt inställda till att ta emot personer i
målgruppen än de som samverkar i lägre utsträckning.
De flesta kommunerna är nöjda med både kvaliteten och omfattningen på
samverkan med länsstyrelserna i överenskommelsearbetet, men knappt var fjärde
kommun anser att de har för lite samverkan. Mindre kommuner är mer nöjda med
samverkan med länsstyrelserna än vad större är.
4.1.3 Sammanfattning
Undersökningen visar att frågan om kommuners inställning till att ta emot
nyanlända med särskilda medicinska behov i regel tas upp men ges litet utrymme i
överläggningarna mellan kommuner och länsstyrelser. Kommuner vars
länsstyrelse själv tar upp frågan i överläggningarna om flyktingmottagandet är
mer positivt inställda till att ta emot nyanlända i målgruppen. Det är dessutom
vanligare att kommuner ändrar inställning till att ta emot nyanlända med särskilda
medicinska behov om frågan tas upp av länsstyrelserna. Huruvida länsstyrelserna
gör det skiljer sig däremot åt: hälften tar alltid eller ofta upp frågan medan lika
många länsstyrelser sällan gör det.
De flesta länsstyrelser tycker att det i flyktingmottagandet är viktigt att både se
till utsatta gruppers rättigheter och behov och att ta till vara på de resurser som
nyanlända har utifrån kommunens behov. Ingen tycker att det sociala perspektivet,
att se till utsatta gruppers rättigheter och behov, väger tyngre men mer än var
fjärde länsstyrelse tycker att näringslivsperspektivet, att ta tillvara nyanländas
resurser utifrån kommunens behov, är viktigast i flyktingmottagandet.
Migrationsverket kontaktar sällan länsstyrelser när de har svårt att hitta en
kommun som vill ta emot en anvisning av en person med särskilda medicinska
behov, men länsstyrelserna anser att det vore bra om de gjorde det. Om det i
överläggningar om flyktingmottagandet framkommer att en kommun inte vill eller
anser sig kunna ta emot personer i målgruppen så diskuteras detta i regel med
länsstyrelserna men dessa brukar inte argumentera för att kommunen ska ändra
uppfattning. Framgångsfaktorer för att få kommuner som är skeptiska till att ta
emot nyanlända med särskilda medicinska behov att ändra uppfattning är
diskussioner med länsstyrelsen om människors lika värde, att kommunerna har
förtroende för länsstyrelserna och att det finns en välfungerande regional
samverkan mellan olika aktörer.
Var fjärde kommun har uppgett att de samverkar i låg utsträckning eller inte
alls med länsstyrelsen i överenskommelsearbetet. De kommuner som samverkar i
hög utsträckning med länsstyrelserna är i regel mer positivt inställda till att ta
emot personer i målgruppen än de som samverkar i lägre utsträckning. Huruvida
det är ett större mottagande av personer i målgruppen som ger en högre grad av
samverkan med länsstyrelserna eller om det är en hög grad av samverkan som
ökar kommunernas benägenhet att ta emot personer i målgruppen är dock oklart.
44