Hur tar vi emot nyanlända med medicinska behov? Pdf ... - Handisam

enklast att få fram relevant information om de särskilda medicinska behoven, och
dokumenterar i högst utsträckning den information som kan vara relevant för en
bedömning av om det föreligger särskilda behov. De skickar också oftare signaler
till prövningsenheterna om att asylsökande som har skäl för att få sina asylärenden
prioriterade bör ges förtur.
Samtidigt visar resultatet att de handläggare som dagligen möter asylsökande
med särskilda medicinska behov upplever att de har mindre tid och att de har en
högre arbetsbelastning än vad andra handläggare upplever sig ha. Detta försvårar
deras arbete, till exempel när det gäller att få fram relevant information om de
särskilda medicinska behoven. Tidsbrist och hög arbetsbelastning är ett generellt
problem för handläggarnas arbete med målgruppen. En klar majoritet på 66 % har
uppgett att det är den vanligaste orsaken till att det kan vara svårt att få fram
relevant information om den sökandes medicinska behov.
Av undersökningen framkommer att den asylsökande själv är den viktigaste
källan för att få kännedom om de särskilda medicinska behoven, inte minst när
dessa är dolda. Men för en del är det svårt att berätta och det är därför viktigt att
handläggarna får tid att skapa en förtrolig kontakt med den asylsökande.
Det nya arbetssättet i Kortare väntan går till synes emot både målgruppens
behov och handläggarnas erfarenheter av vad som är ett gott arbete med
målgruppen. Arbetssättet gör att det svårare att få fram information om behoven i
målgruppen eftersom man har frångått den tidigare arbetsmodellen där den
asylsökande hade en personlig handläggare som fanns med under hela processen.
Handläggarna fick på detta sätt mer djupgående kunskaper om den enskilda
personen och förutsättningarna för den asylsökande att bygga upp ett förtroende
för handläggaren var bättre. Nu när ärendena istället behandlas av ett team krävs
en noggrannare dokumentering och informationsöverföring. En sådan teknifiering
kan få som konsekvens att handläggningen blir ineffektiv samtidigt som den
asylsökande hamnar i en mer utsatt position. För denna grupp asylsökande som
alla har individuella hinder och behov, tycks arbetssättet därför inte vara lämpligt.
”Vi vill ha mer mötestid med den sökande, inte mer möten i teamet om rutiner och
liknande”, konstaterade en mottagningshandläggare under ett av
projektseminarierna. Med ökade krav på effektivitet finns både en risk att
kvaliteten på handläggningen av personer med särskilda medicinska behov blir
sämre och att handläggare eller mottagningsenheter undviker sådana, mer
tidskrävande, ärenden. En snabbare ärendehantering är inte heller svaret på de
problem som är kopplade till mottagningshandläggarnas arbete med målgruppen,
såsom brist på anpassade boenden eller vårdplatser.
En annan slutsats är att landstinget är en central samverkanspart för
mottagningshandläggarna i deras arbete med målgruppen. När det gäller
svårigheter att få fram relevant information om asylsökandes särskilda medicinska
behov så upplever handläggarna att sekretessen mellan landstinget och
Migrationsverket utgör ett hinder, svårigheter att komma i kontakt med berörd
vårdpersonal ett annat. Tydliga kontaktpersoner i vården skulle underlätta
mottagningshandläggarnas arbete med målgruppen. Mer tid och kontinuerliga
möten med den asylsökande skulle kunna vara ett sätt att komma runt även
38