Leda mot mål

Leda mot mål
[2008-01-25]
Då handlade det om att kontrollera lärarna, nu handlar det om att utveckla
verksamheten. När man söker svaren i historien blir det tydligt hur det pedagogiska
ledarskapet har förändrats över tid.
Hur skolledare utövar sitt pedagogiska ledarskap och vad begreppet egentligen står för är två
frågor som har sysselsatt många i decennier. Begreppet pedagogiskt ledarskap dyker upp för
första gången i en statlig utredning 1946, och återkommer sedan med jämna mellanrum i
statliga utredningar, utvärderingsrapporter och propositioner genom åren fram till i dag.
Staten är ”mamma och pappa”
Det ger oss en första ledtråd om något grundläggande: Staten är ”mamma och pappa” till
begreppet, säger Bo Nestor, docent i pedagogik vid Stockholms universitet. Sedan 1991 har
han forskat på pedagogiskt ledarskap och kommit fram till att man från statsmaktens håll
länge har uttryckt att skolledarnas pedagogiska ledarskap är mycket betydelsefullt, samtidigt
som ingen riktigt har definierat begreppet.
– I många utredningar och rapporter understryks hur viktigt det pedagogiska ledarskapet är,
och i nästa svep säger man att skolledarna inte gör tillräckligt. Det vanligaste skälet som
anges till att skolledarna inte lyckas med att utöva ett pedagogiskt ledarskap är att deras
administrativa arbete tar över.
Ändras över tid
Trots att det pedagogiska ledarskapet aldrig riktigt har definierats går det ändå att skönja hur
dess innebörd förändras över tid, precis som så många andra ord och begrepp gradvis skiftar
betydelse när åren går och samhället omvandlas.
Betydelsen av ett pedagogiskt ledarskap har alltid varit starkt kopplad till skolans styrsystem,
och tidigare skulle skolledaren inspektera lärarna genom att åhöra lektioner och kontrollera att
de hade lagt upp arbetet på det sätt som statsmakten förväntade sig. Men i takt med att
regelsystemet successivt luckrades upp urholkades idén om kontroll och skolledarna skulle i
stället göra lektionsbesök och ge lärare råd. I dagens målstyrda system är förväntningen på
skolledarna en annan.
– Rektorn ska verka för att verksamheten utvecklas mot målen i läroplanen, både när det
gäller undervisning och värdegrund. Allt som handlar om att nå målen kan alltså ses som
pedagogiskt ledarskap i dag, säger Bo Nestor.
Något alla eftersträvar
Det pedagogiska ledarskapet är positivt värdeladdat, något som alla skolledare bör eftersträva,
och kanske är det skälet till att begreppet har stått sig så pass länge.
– Det handlar om att försöka förstå rektorns roll, och begreppet fyller en funktion genom att
hålla folk sysselsatta med att fundera ut vad det är.
Lärare och skolledare definierar ofta pedagogiskt ledarskap på olika vis, menar Bo Nestor,
som under en längre tid har brukat ställa frågan till dem han möter i utbildnings- och
forskningssammanhang.
Skolledare lägger i regel tyngdpunkten på ledarskapet, och fokuserar på sin roll som ledare för
en pedagogisk verksamhet. För dem handlar det om att förverkliga ett statligt uppdrag och
1

utveckla verksamheten, vilket bland annat innebär att de är ytterst ansvariga för arbetet som
sker i klassrummen med eleverna.
Lärare lägger snarare tyngdpunkten på det pedagogiska. För dem handlar det om hur
skolledaren leder
– om hon eller han förmår lyssna, stödja, stimulera och entusiasmera.
Förutsätter fysisk närvaro
– Det pedagogiska ledarskapet förutsätter en fysisk närvaro
– det utövas inte per mejl och under de senaste åren efterfrågas en mer närvarande skolledare
av framförallt lärare för de lägre åldrarna. Lärarna behöver mer stöd, inte bara av varandra i
arbetslaget, utan även av ledningen. Det vittnar många skolledare om. Klassrumsdörrarna är
inte längre stängda.
En god pedagogisk ledare pekar inte med hela handen utan är inkännande, lyssnar och för en
dialog. De återfinns inte bara i skolan utan också i ledande positioner i andra företag,
sammanfattar Bo.
Det ideala vore om man kunde förena de två synsätten och om skolledarna både kunde
utveckla verksamheten i riktning mot målen och vara den goda pedagogiska ledare som
många lärare önskar sig.
– Det ena behöver inte utesluta det andra!
Att ha lärarna med sig är förstås avgörande för skolledarna när de sysslar med skolutveckling,
men lärare prioriterar oftast en bra arbetsmiljö och god personalvård högst, säger Bo.
– Skolledarna ska påverka lärarna att utveckla den pedagogiska verksamheten enligt målen i
läroplanen och andra styrdokument, men vissa grundläggande förutsättningar måste vara
uppfyllda innan lärarna blir mottagliga för att utveckla verksamheten.
Alla aktörer som skolledaren har att göra med betonar olika sidor av ledarskapet – på
kommunen understryker man skolledarens administrativa ledarskap, lärarna fokuserar på det
sociala ledarskapet i skolan och staten efterfrågar ett pedagogiskt ledarskap som är
utvecklingsinriktat.
Kanske flätas skolledarens olika roller alltmer samman i och med att systemet nu är målstyrt,
funderar Bo. Kruxet är regelstyrningen och frågan om den kommer att öka. Kanske kommer
det att föra med sig nya begrepp i ledarskapsfloran.
Bara modeflugor
– Det man kan se ligger i pipelinen är ”resultatinriktat” och ”framgångsrikt ledarskap”. Är det
begrepp som kommer att ta över i framtiden? Eller är det bara modeflugor?
För några år sedan dök det ”kommunikativa”, ”lärande” och ”demokratiska ledarskapet” upp
och skulle ha kunnat ta död på det pedagogiska ledarskapet – men det skedde aldrig,
konstaterar han.
Det seglivade pedagogiska ledarskapet tycks leva vidare än ett tag, men om det kommer att gå
på export är tveksamt. På engelska finns ingen bra motsvarighet, vilket illustrerar hur specifikt
och kulturbundet begreppet är. Det positiva värde som tillskrivs ”pedagogiskt” låter sig inte
enkelt översättas.
Emilie Stendahl
Publicerad i Chef & Ledarskap, nr 01/2008
2