Åtta punkter till en förnyelse av versläran

More documents

Recommendations

Info

Det motsatta gäller huvudspåret inom 1900-talets modernistiska dikt. Den passar bäst för tyst läsning, så att läsaren kan gå runt i dikten, kontrollera vad som stod på raden ovanför, hur det ena hänger samman med det andra, fundera över metaforernas innebörder etc. Bilden av 1900-talet är dock inte entydig. De senaste decenniernas poesifestivaler har medfört en renässans för den upplästa dikten, och tävlingar i s k Poetry Slam har också utvecklat nygamla sätt för dramatisk rytmisering. För huvudtraditionen inom modernismens fria vers gäller att prominensernas spel inom versraden ändå uppfattas auditivt i ett inre lyssnande. Versraden avgränsas både av intonationsfallet och av radbrottets vita papper, och på versgruppens nivå har den modernistiska versen minst lika mycket blivit en konst för ögat. Den nya tidens versform skapade sig ett nytt formellt medel, trycksvärtans mönster på papperet. Fri vers skiljer sig alltså från den metriska även genom att den visuella rytmen fått ett tidigare okänt genomslag. 15 Vid det modernistiska genombrottet under 1900-talets första år ledde måleriet utvecklingen och påverkade övriga konstarter på samma sätt som musiken hade gjort under romantiken hundra år tidigare. Det abstrakta måleriet arbetar med ytor i spänning och balans, något som vi känner igen i den fria versens tryckbilder. 16 5. Läsarter Under punkt 1 hävdades att den svenska vershistorien har använt tre skilda verssystem. Vi har sedan följt upp denna tredelning genom att visa hur varje system särskilt förhåller sig till prominens, gestaltpreferens och muntlighet. Också beträffande läsart skiljer sig verssystemen. Rytmen tolkas efter olika principer vid läsningen. För accentversens del gäller förstås att man inte vet tillräckligt om hur den tolkades under medeltiden. Här har man fått leta efter beskrivningar i historiska skrifter. Knittelns återkomst med den moderna rappen har däremot spelats in och analyserats, något som i viss mån hjälpt oss att förstå hur denna rytmtyp kan ha tolkats i gamla tider. Under medeltiden verkar recitationen framför allt ha avvikit från vanligt tal, i syfte att markera dikten som ett annat slags tal än vardagens. Vittnesbörden talar om kraftfulla tonlägen eller halvsjungande framförande. Markerad kontrast mellan prominens och versfyllnad, s k binaritet, stiliserade formen ännu mer. Om recitatören skarpt framhävde prominenserna hindrade ändå den fria versfyllnaden att det lät monotont. Den fria versfyllnaden signalerar muntligt framförande också genom att tillåta inslag av improvisation. Recitatören skulle välja fyra lämpliga prominenser och därjämte placera ut mittcesurerna. Ibland måste han hoppa över ett huvudtryckigt ord och tillskapa en ordgrupp, ibland tvärtom lägga två accenter i samma ord, även om detta sällan förekommer. Det viktiga är att bibehålla fyrslagsräckans fyra prominenser. Vi har sett exempel på detta ovan dels ur Erikskrönikan, dels som grötrim. Det tycks finnas både syntaktiska och semantiska skäl vid valet av prominens. Liksom när det gäller fornyrdislagets stavar väljs ord som bär upp innehållet, som vi kan se i denna strof ur Havamal: Deyr fé, [Fänaden dör, OO deya frændr, fränder dö, O o O deyr sjalfr hit sama; själv dör du likaledes; OO o O o ek veit einn ett vet jag o OO at aldri deyr: som aldrig dör: o O o O dómr of dau_an hvern. domen över den döde.] O o O o O Samma vagt semantiska princip som man kan lägga märke till vid knittelprominenserna återfinns här för studlarna, dvs de stavelser som bär stavrim. Just stavrimmet används ju som ett medel att lyfta fram 15 Hollander, John, Vision and Resonance. Two Senses of Poetic Form. New York 1975. 16 Albertsen, L L, Die freien Rhythmen. Rationale Bemerkungen im allgemeinen und zu Klopstock. Aarhus 1971, s 86, 95, och Compton, Susan, Russian Avant-Garde Books. 1917-34. London 1992, s 128f.
något viktigt. Det verkar som om knittelns prominenser har valts efter samma vagt semantiska princip som stavarna. Här handlar det alltså egentligen mer om att framhäva ordet än stavelsen. 17 Fyrslagsräckan gynnar en läsning som skapar kontrast mellan starka och svaga positioner, medan metrisk vers tillåter ett mer nyanserat spel. Då den metriska versrytmen organiserades efter ett schema eller en regel lossas det omedelbara sambandet mellan prominens och semantisk vikt. I äldre tid lästes dikt gärna skanderande, eller i alla fall med mer markerad taktfasthet än vad som idag anses lämpligt. Skandering lyfter fram det underliggande metriska mönstret. Den metriska versen kännetecknas ju just av denna möjlighet att läsas taktfast. Men naturligtvis hanterar olika författare och epoker denna möjlighet på skilda sätt. Vissa dikter inbjuder till taktfast läsning, andra snarast motarbetar den. Ovan jämförde vi Lidners regelrätta alexandriner med Karlfeldts mjuka gung. Taktfastheten har ibland sin grund i jämna tidsförhållanden mellan betoningstopparna eller isokroni, ibland i jämnstarka prominenser. Dessa jämna impulser åstadkommer ett gestalttryck, som får läsaren att hålla fast versens slagräcka och kanske själv förstärka den vid sin läsning. Sådana uppfattade ”pendelknäppar” bildar en särskild nivå i den rytmiska hierarkien, enkel men tvingande. 18 En modern estetisk känslighet vill hellre låta talrytmen dominera med takten som en underliggande påminnelse. Metern utgör en rytmisk nivå i dikten och ordbetoningen en annan. Under punkt 2 påvisades den birytmik som uppstår i kollisioner mellan metrum och talrytm. Prominenserna samspelar bara delvis med ordens betoningar. Prominensplats kan lika gärna fyllas av obetonad stavelse. De två första verserna i Stagnelius "Näcken", citerad under punkt 3, följer i stort sett metrum, men den andra versradens andra prominensplats fylls av obetonad ändelse, "Älvorna" O o 0, vilket gör versen lättare och mjukare, något som passar väl till att illustrera älvdansen. Konventionen säger att dikt ska läsas långsamt och nyanserat. Den artikuleras därmed tydligare än talspråket. Mätningar har som sagt visat att dikt läses ca 40% långsammare än prosa. Gränser och pauser mellan takter, ord, fraser och verser markeras - ibland - tydligare än i vardagligt tal. Uppläst prosa består till ca 25% av tystnad, och uppläst poesi torde pga sitt långsamma tempo innehålla avsevärt mycket större andel ren tystnad. Läsaren har möjlighet att realisera prominenserna på olika sätt, den ena med förlängd uttalstid, nästa med ökad tonhöjd osv, och på så sätt åstadkommes variation samtidigt som den erfordrade metriska alterneringen iakttas. 19 Det långsamma tempot och den stora andelen ren tystnad är av stor vikt även vid läsningen av modernismens fria vers. Fri vers bör enligt konvention läsas efter prosaaccenterna i långsamt tempo med markerade pauser, en läsart som principiellt skiljer sig både från knittelns fyrtalsfigur och den metriska versens birytmik. I den fria versen är betonade stavelser i regel också prominenser, såsom påpekades under punkt 2. Fri vers syftar alltså åt en mer nyanserad, men ändå stiliserad läsning. Från ca år 1900 uppträdde nya ideal, man övergav diktens särskildhet för att eftersträva större vardaglighet. Den modernistiska poesien under nittonhundratalet sökte sig istället mot en läsart kännetecknad av prosodisk nyansrikedom. Textens olika rytmiska lager kommer då att samverka i en hierarkisk gruppering tillskapad av läsaren. Naturligtvis erbjuder den fria versrytmen flera tolkningsmöjligheter. Den som läser fri vers kan välja att lyfta fram textens eventuella regelbundenheter eller tvärtom. Olika skeden har velat över- eller underdriva rytmikens jämn- eller knagglighet. Man bör ta hänsyn till diktens innehåll och uttryckskraft samt epokens stilvilja när man bestämmer lässtil. 6. Ekvivalenskategorier Upprepning av någorlunda lika textelement kallas med en term från Roman Jakobson ekvivalens, ett ord som egentligen betyder likvärdighet. 20 Poesi har ansetts skilja sig från prosa genom ett större antal ekvivalenser. En text genomdragen av ekvivalenser är en poetisk text, också på det viset att läsaren inför 17 Wåhlin, Kristian, Studier i äldre svensk metrik. Valda problem 1300-1650. Efterlämnade skrifter. Utg av Eva Lilja & Mats Malm. Bidrag till en nordisk metrik. Vol II. Göteborg, s 49. 18 Risberg 1936, s 24. 19 Tsur 1998. 20 Jakobson, Roman, Poetik och lingvistik. Stockholm 1974, s 150.
Page 1 and 2: Åtta punkter till en förnyelse av
Page 3 and 4: Metrisk vers följer antingen en f
Page 5 and 6: prominenta. Rap har gett oss modern
Page 7: till sitt omedvetna och därmed nä
Page 11 and 12: Över versradens nivå har strofgru
Page 13 and 14: kraftfullare stöd utgör den för
Page 15 and 16: 5 kronblad för OOO ∪ 6 varje mä

Åtta punkter till en förnyelse av versläran

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?