Åtta punkter till en förnyelse av versläran
Åtta punkter till en förnyelse av versläran Åtta punkter till en förnyelse av versläran
En annan typ av fri vers har ytterst inspirerats av den medeltida knitteln, då upphovsmannen Heine imiterade folkvisan. Versomfånget sammanfaller helst med den språkliga frasen. Denna vers försöker tillgodogöra sig talets intimitet, vill vara vardaglig och demokratisk. Ofta handlar det om att bearbeta och förstärka talrytmen: I det gamla Skåne fanns en sedvänja: oo 0 o O o / oo O 0 o 2 I de svarta djupa brunnarna oo O o O o O oo satte man ner späda ålar ur havet. ooo O / O o O oo O o 4 Dessa ålar stannade sedan hela sitt liv oo O o O oo O o / O oo O fångna i de djupa brunnarnas mörker. O o / oo O o O oo O o 6 De håller vattnet kristallklart och rent. o O o O o / o O 0 o O När någon gång brunnsålen kommer upp, ooo O / O 0 o oo O 8 vit, skrämmande stor, fångad i ämbaret, O O oo O / O oo O oo blind och ringlande in och ut O o O oo / O o O_ (betecknar överklivning) 10 ur sin kropps gåtor, ovetande, oo O O o / O ooo skyndar sig alla att sänka den igen. O oo O o / o O ooo O 12 Jag tycker mig ofta vara inte bara i brunnsålens ställe, o O oo O o O o ooooo O 0 o O o 14 utan brunn och ål på samma gång. oo O o O / o O o O Fånge i mig själv, men detta själv O ooo O / o O o O 16 är redan något annat. Jag finns där. o O o O o O o / O o O Och jag tvättar det med min slingrande, oo O oo / oo O oo 18 gyttjiga, vitbukade närvaro i mörkret. O oo O 0 oo O oo / o O o (Lars Gustafsson, Ålen och brunnen, Världens tystnad före Bach, 1982) Den tredje gången fri vers nyskapades, av Walt Whitman på 1850-talet, hade den bibelpoesien som förebild, eller åtminstone den engelska bibelöversättningens versform. Denna fria vers kännetecknas av långa verser om flera fraser, skiljetecken i versslut samt gruppering med hjälp av parallellismer: Jag vill skrika ut livets fröjd och skratta med en stark käft. 2 Jag vill ragla rusig, drucken av livsfröjdens överflöd. Jag vill sjunga höga visor i tider då skörden är god och hjärtana överfulla. 4 Jag vill mumla om alltings fåfänglighet i stunder av bitterhet och trötthet, mumla svårmodigt som en septembervind i regntyngda träd. 6 Jag vill smeka marken med min hand och komma den att blomma och utstråla ljus. Jag vill dikta om dagar som ännu icke framfötts ur morgnarnas röda sköten. (Artur Lundkvist, ur Glöd, 1928) 2. Prominens contra betonad stavelse Punkt nummer två består i distinktionen mellan prominens och betonad stavelse. Den betonade stavelsen är en fonetisk kategori och den har sin motpol i den obetonade stavelsen. Fonetiken brukar dessutom räkna med minst ett mellanläge, s k starkt bitryck. Prominens däremot är en metrisk term och betecknar det aktuella verssystemets framhävda stavelser. Motpolen kallas versfyllnad. Här noteras de med stora ’O’ och lilla 'o', medan '0' används för eventuella mellanlägen. Ofta sammanfaller de betonade stavelserna med versens prominenser, men prominens är ett versifikatoriskt begrepp, som måste specificeras i förhållande till respektive verssystem. I accentvers räknar vi ett bestämt antal prominenser i varje vers. De stavelser som utväljs till prominenser är väl oftast, men inte nödvändigtvis, betonade. Inte alla betonade stavelser blir heller
prominenta. Rap har gett oss moderna exempel på knittel, möjliga att bevara på ljudband. Ett starkt stiliserat framförande lyfter fram fyra prominenser per enhet och trycker undan de övriga stavelserna, även om dessa skulle vara betonade. 4 Citatet ur Erikskrönikan ovan visar i sitt sista verspar hur även vanligen obetonade stavelser får prominens på innehållslig grund. T ex pronominet "thet" i näst sista versraden bär prominens eftersom det betecknar något viktigt, "huset", dvs Varbergs fästning som stycket handlar om. I metrisk vers fastlägger schemat prominenserna och talspråkets betoningar får anpassas till dem. Ofta faller obetonade stavelser på prominent position och blir då överbetonade. Men också det motsatta inträffar förstås, betonade stavelser faller på svag position och blir inte prominenta. Det rytmiska spel som uppstår i diskrepansen mellan det fonetiska och det versifikatoriska systemet kallas birytmik. I Karlfeldts strof kan vi se det birytmiska spelet i t ex den sista versraden, där det obetonade "u(tan)" hamnat på prominensplats. I fri vers bör man normalt välja att lägga prominens på betonad stavelse, något som detta verssystem alltså är ensamt om. I talrytmiska fraser undertrycks ofta betonade stavelser, men uppläst vers tar i genomsnitt 40% mer tid i anspråk än uppläst prosa, något som ger betoningarna bättre möjlighet att få genomslag. 5 3. Segmentell och seriell rytm Man märker lätt att rytmen i Erikskrönikan, i Karlfeldts och i Ekelunds dikter, alla citerade ovan under punkt 1, ter sig rätt olika. Emellertid har diktens rytmiska nivå i alla tre fallen starkt genomslag, den verkar konstfull och genomarbetad. Här under punkt 3 ska vi etablera en rytmdefinition som fungerar för alla dessa fall. Det finns bara uppfattad rytm. Man kan inte tänka sig rytm utanför en människas upplevelse. Konsten och naturen är fulla av rytmiska förlopp, såsom musik och dikt, havets vågor och hjärtats slag, men till rytm blir dessa impulser först när de uppfattas av ett mänskligt subjekt, som ordnar dem. Modern apparatur mäter de akustiska impulser, som sedan ger upphov till den uppfattade rytmen, som alltså är ett perceptoriskt begrepp. Diktens akustiska nivå är mätbar, men den uppfattade rytmen är betydligt svårare att komma åt. Vi vet dock att den skiljer sig från den akustiska registreringen i flera avseenden. Gestaltpsykologien räknar med olika omständigheter, som kan få oss att känna s k gestalttryck. Det mänskliga subjektet grupperar element som är lika i avseende på t ex storlek, närhet, form och färg. Det kan också handla om slutenhet. Elementen kan befinna sig i samma kurva eller rörelse eller hastighet. 'En god fortsättning' kallas den rörelse som bäst bevarar en inre struktur. Erfarenheten spelar också in - läsaren tränar in s k gestaltdispositioner. 6 Den perceptoriska grupperingen följer skilda slags mönster alltefter verssystem. Accentvers definieras genom ett visst antal prominenser per vers. Den medeltida rytmiska gestaltpreferensen föredrar alltså en figur på 2 + 2 prominenser. Varför blev just fyrtalet och fyrslagsräckan ett så starkt mönster? Det torde handla om en gestaltpreferens som består i att gruppera parvis, något som för knittelns del slår igenom på åtminstone tre nivåer, halvversens, versens och versparets. Denna gestaltpreferens har kunnat konkurrera i styrka med alterneringens. 7 Gröten är kokt i spiseln och ej i någon kärna. Fast flickorna säger nej, så vill de ändå gärna. O oooo O o / o O ooo O o o O oooo O / o O ooo O o 4 En oregelbunden fyrslagsräcka har registrerats i en undersökning av anonyma rappare i Göteborg. I läsare A:s framförande blev 61 av 91 betonade stavelser prominenser. I 8 fall blev obetonade lästa som prominenser. Ungefär samma siffror återkommer hos B och C. Lörnemark, Christer, Rapping and Isochrony in Swedish. Opubl D-uppsats. Göteborg 2000, s 49. 5 Kruckenberg, Anita, & Fant, Gunnar, Iambic versus Trochaic Patterns in Poetry Reading. In Nordic Prosody VI. Stockholm 1993, s 125. 6 Tsur, Reuven, Poetic Rhythm. Structure and Performance. An Empirical Study in Cognitive Poetics. Bern 1998, kap 9 m fl. 7 Attridge, Derek, Poetic Rhythm. An introduction. Cambridge 1995
- Page 1 and 2: Åtta punkter till en förnyelse av
- Page 3: Metrisk vers följer antingen en f
- Page 7 and 8: till sitt omedvetna och därmed nä
- Page 9 and 10: något viktigt. Det verkar som om k
- Page 11 and 12: Över versradens nivå har strofgru
- Page 13 and 14: kraftfullare stöd utgör den för
- Page 15 and 16: 5 kronblad för OOO ∪ 6 varje mä
promin<strong>en</strong>ta. Rap har gett oss moderna exempel på knittel, möjliga att bevara på ljudband. Ett starkt<br />
stiliserat framförande lyfter fram fyra promin<strong>en</strong>ser per <strong>en</strong>het och trycker undan de övriga st<strong>av</strong>elserna,<br />
äv<strong>en</strong> om dessa skulle vara betonade. 4 Citatet ur Erikskrönikan ovan visar i sitt sista verspar hur äv<strong>en</strong><br />
vanlig<strong>en</strong> obetonade st<strong>av</strong>elser får promin<strong>en</strong>s på innehållslig grund. T ex pronominet "thet" i näst sista<br />
versrad<strong>en</strong> bär promin<strong>en</strong>s eftersom det betecknar något viktigt, "huset", dvs Varbergs fästning som stycket<br />
handlar om.<br />
I metrisk vers fastlägger schemat promin<strong>en</strong>serna och talspråkets betoningar får anpassas <strong>till</strong> dem. Ofta<br />
faller obetonade st<strong>av</strong>elser på promin<strong>en</strong>t position och blir då överbetonade. M<strong>en</strong> också det motsatta<br />
inträffar förstås, betonade st<strong>av</strong>elser faller på svag position och blir inte promin<strong>en</strong>ta. Det rytmiska spel som<br />
uppstår i diskrepans<strong>en</strong> mellan det fonetiska och det versifikatoriska systemet kallas birytmik. I Karlfeldts<br />
strof kan vi se det birytmiska spelet i t ex d<strong>en</strong> sista versrad<strong>en</strong>, där det obetonade "u(tan)" hamnat på<br />
promin<strong>en</strong>splats.<br />
I fri vers bör man normalt välja att lägga promin<strong>en</strong>s på betonad st<strong>av</strong>else, något som detta verssystem<br />
alltså är <strong>en</strong>samt om. I talrytmiska fraser undertrycks ofta betonade st<strong>av</strong>elser, m<strong>en</strong> uppläst vers tar i<br />
g<strong>en</strong>omsnitt 40% mer tid i anspråk än uppläst prosa, något som ger betoningarna bättre möjlighet att få<br />
g<strong>en</strong>omslag. 5<br />
3. Segm<strong>en</strong>tell och seriell rytm<br />
Man märker lätt att rytm<strong>en</strong> i Erikskrönikan, i Karlfeldts och i Ekelunds dikter, alla citerade ovan under<br />
punkt 1, ter sig rätt olika. Emellertid har dikt<strong>en</strong>s rytmiska nivå i alla tre fall<strong>en</strong> starkt g<strong>en</strong>omslag, d<strong>en</strong><br />
verkar konstfull och g<strong>en</strong>omarbetad. Här under punkt 3 ska vi etablera <strong>en</strong> rytmdefinition som fungerar för<br />
alla dessa fall.<br />
Det finns bara uppfattad rytm. Man kan inte tänka sig rytm utanför <strong>en</strong> människas upplevelse. Konst<strong>en</strong><br />
och natur<strong>en</strong> är fulla <strong>av</strong> rytmiska förlopp, såsom musik och dikt, h<strong>av</strong>ets vågor och hjärtats slag, m<strong>en</strong> <strong>till</strong><br />
rytm blir dessa impulser först när de uppfattas <strong>av</strong> ett mänskligt subjekt, som ordnar dem. Modern<br />
apparatur mäter de akustiska impulser, som sedan ger upphov <strong>till</strong> d<strong>en</strong> uppfattade rytm<strong>en</strong>, som alltså är ett<br />
perceptoriskt begrepp. Dikt<strong>en</strong>s akustiska nivå är mätbar, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> uppfattade rytm<strong>en</strong> är betydligt svårare<br />
att komma åt. Vi vet dock att d<strong>en</strong> skiljer sig från d<strong>en</strong> akustiska registrering<strong>en</strong> i flera <strong>av</strong>se<strong>en</strong>d<strong>en</strong>.<br />
Gestaltpsykologi<strong>en</strong> räknar med olika omständigheter, som kan få oss att känna s k gestalttryck. Det<br />
mänskliga subjektet grupperar elem<strong>en</strong>t som är lika i <strong>av</strong>se<strong>en</strong>de på t ex storlek, närhet, form och färg. Det<br />
kan också handla om slut<strong>en</strong>het. Elem<strong>en</strong>t<strong>en</strong> kan befinna sig i samma kurva eller rörelse eller hastighet. 'En<br />
god fortsättning' kallas d<strong>en</strong> rörelse som bäst bevarar <strong>en</strong> inre struktur. Erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong> spelar också in -<br />
läsar<strong>en</strong> tränar in s k gestaltdispositioner. 6<br />
D<strong>en</strong> perceptoriska gruppering<strong>en</strong> följer skilda slags mönster alltefter verssystem. Acc<strong>en</strong>tvers definieras<br />
g<strong>en</strong>om ett visst antal promin<strong>en</strong>ser per vers. D<strong>en</strong> medeltida rytmiska gestaltprefer<strong>en</strong>s<strong>en</strong> föredrar alltså <strong>en</strong><br />
figur på 2 + 2 promin<strong>en</strong>ser. Varför blev just fyrtalet och fyrslagsräckan ett så starkt mönster? Det torde<br />
handla om <strong>en</strong> gestaltprefer<strong>en</strong>s som består i att gruppera parvis, något som för knittelns del slår ig<strong>en</strong>om på<br />
åtminstone tre nivåer, halvvers<strong>en</strong>s, vers<strong>en</strong>s och versparets. D<strong>en</strong>na gestaltprefer<strong>en</strong>s har kunnat konkurrera i<br />
styrka med alternering<strong>en</strong>s. 7<br />
Gröt<strong>en</strong> är kokt i spiseln och ej i någon kärna.<br />
Fast flickorna säger nej, så vill de ändå gärna.<br />
O oooo O o / o O ooo O o<br />
o O oooo O / o O ooo O o<br />
4 En oregelbund<strong>en</strong> fyrslagsräcka har registrerats i <strong>en</strong> undersökning <strong>av</strong> anonyma rappare i Göteborg. I läsare A:s<br />
framförande blev 61 <strong>av</strong> 91 betonade st<strong>av</strong>elser promin<strong>en</strong>ser. I 8 fall blev obetonade lästa som promin<strong>en</strong>ser. Ungefär<br />
samma siffror återkommer hos B och C. Lörnemark, Christer, Rapping and Isochrony in Swedish. Opubl D-uppsats.<br />
Göteborg 2000, s 49.<br />
5 Kruck<strong>en</strong>berg, Anita, & Fant, Gunnar, Iambic versus Trochaic Patterns in Poetry Reading. In Nordic Prosody VI.<br />
Stockholm 1993, s 125.<br />
6 Tsur, Reuv<strong>en</strong>, Poetic Rhythm. Structure and Performance. An Empirical Study in Cognitive Poetics. Bern 1998,<br />
kap 9 m fl.<br />
7 Attridge, Derek, Poetic Rhythm. An introduction. Cambridge 1995
Change language